Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOBLAD FÖR FOLKTJNDET^ YTSNIlsrOEN.
N:r 37.
(872.)
STOCKHOLM, 14 SEPTEMBER 1898
17:e årg,
Prenumerationspris :
Vi år 3,50 kr., 8/4 år 3 kr., Va år 2 kr.,V4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6, en tr, upp. Kontorstid: 10-1, 4-6. Allm, tel,. 60 00.
Postadress :
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare;
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6.
förläggare : Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag,
Tryckt hos Idun Kungl. Hofboktryckeri, Stockholm,
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid :
hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
25 öre pr petitrad ( = 14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2, so kr.
Annons bör vara Inlämnad senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.
Från sommarkurserna i Is u n d.
Religionen och bibeln.
Bland föreläsningarna vid årets
sommarkurser tilldrogo sig professor F. A.
Johanssons den ingalunda minsta uppmärksamheten.
Be afhandlade * religionen och bibeln» och
V4MX) i sanning ägnade att vidga och skärpa
blicken och beröra de religiösa känslorna hos
hans åhörare. De af dem, som kommo till
sommarkurserna med den från barndomen
inpräglade öfvertygelsen om bibelns
ordagranna gudomliga inspiration, återvände
uppenbarligen med denna tro betydligt
rubbad. Men hvad som än därvidlag månde
komma att lida, icke varder det den
religiösa tron och det religiösa lifvet. Ty för
en hvar mera skarpsynt iakttagare af vår
tids religiösa företeelser har det länge stått
tydligt och klart, att en viktig anledning till
den så mycket öfverklagade religiösa otron
och indifferentismen är att söka i den
envishet, hvarmed läran om bibelns
ofelbarhet förkunnats. Att professor Johansson
vid sommarkurserna brutit med denna sed
och fördomsfritt framlagt den teologiska
forskningens resultat för folkets lärare och
därmed för folkets djupa led, det länder
honom till stor och välförtjänt berömmelse.
Innehållet i hans föreläsningar var i stora
drag följande:
Keligionen är i sina högsta historiska
former personligt förhållande mellan människan
och den personlige Guden. Den visar sig
vara något för människan väsentligt, som
bestämmer hennes både inre och yttre lif -
det yttre lifvet såsom en reflex af det inre;
men då måste man ock använda yttre medel
för det religiösa lifvets uppkomst och
utveckling. Ett sådant yttre medel äro heliga
skrifter. Äfven kristendomen behöfver en helig
skrift såsom medel för meddelandet af dess
innehåll från släkte till släkte.
Bibeln är f elbar och ofelbar. Den
innehåller fel och brister liksom allt mänskligt. Den
innehåller åtskilliga felaktiga eller oegentliga
uppgifter. Gamla testamentet t. ex.
innehåller ju ett folks historia. Icke kan man vänta,
att något folks historia skall lämnas ofelbar
åt kommande släkten, då folket själft är
behäf-tadt med brister. Men bibeln är ofelbar så till
vida, som den äfven innehåller verkliga
religiösa och sedliga sanningar. Israels folk hade
Guds uppenbarelse; denna ingår såsom en
faktor i dess historia, en faktor, som är en
verklighet lika väl som andra verkligheter i dess
historia. Med uppenbarelsen följde en
inspiration, som ledde de heliga gudsmännen
F. A. Johansson.
vid deras tal och handlingar. De voro
således inspirerade, då de författade skrifter, men
ej blott då. Inspirationen är något verkligt,
men den undertryckte ej människans
naturliga anlag, utan höjde dem och tog dem i sin
tjänst.
Skriften är sålunda urkunden för Israels
historia och kristendomen. Men då måste
också dess innehåll vara af flera slag, vara
sådant, som förekom i människornas lif
under de tider den beskrifver. Därför har den
ej blott religiöst innehåll utan äfven världs-
ligt och jordiskt. Så t. ex. besjunger Höga
visan jordisk kärlek, hvilken ju är något
lofligt och godt, då den ej missbrukas.
Emedan bibeln är en urkund om
mänsklig historia, så har den ock tillkommit på
samma sätt som andra skrifter. Den har
uppkommit så, att dess olika delar kommit
till under olika utvecklingsskeden. Allt har
ej varit färdigt på en gång. Så består
»Moses lagar» af flera lagsamlingar, nämligen tre
i förbundsboken med dekalogen i 2 Mosebok
20-23, en i 5 Mosebok och en tredje
samling i 3 Mosebok m. fl. st., hvilka samlingar
tillkommit efter hvarandra, den första kanske
före konungatiden, den andra under
kominga-tiden och den tredje efter fångenskapen.
Bibeln har sina författareegendomligheter.
Så har den berättelser, som ej vilja fattas
bokstafligt, såsom Jobs bok, Jonas profetias
bok m. fl.’ Den har berättelser, som äro
byggda på historisk grund, men ej få fattas
bokstafligt i alla detaljer, såsom
patriarker-nes historia. Den har bildspråk, som man
måste förstå såsom sådant, t. ex. att »Solen
stod stilla i Gibeon och månen i Ajalons dal».
En mycket viktig egendomlighet är att de
skrifter vi nu ha i behåll, särskildt från gamla
testamentet, ofta äro bildade af äldre,
stundom korta, källor, som nu äro förlorade.
Bibelns oegentligheter och brister skada
oss ej, emedan det som för oss är
hufvudsaken i bibeln, är fast och visst, och det är
gamla och nya testamentets religioner. Vi
få här lära känna en lefvande, kärleksfull,
rättfärdig och allsmäktig Gud, som verkligen
uppenbarat sig, sist och fullkomligast i
Kristus, som kan göra oss till sanna människor,
omskapa världen och gifva oss hopp om ett
evigt lif. Detta är fast och visst, och då lida
vi ingen skada af några oriktiga uppgifter om
årtal m. m., som röra det jordiska lifvet.
Emedan vi i bibeln få kunskap om en sann
Gud och om hurudan människan bör vara,
så skall den vara en källa för kyrkans lära,
som dock aldrig får betraktas såsom fullt
färdig utan alltid måste utvecklas. Vidare måste
bibelns innehåll meddelas i
religionsundervisningen genom bibelläsning och biblisk
historia. Ja, vi böra med tiden ha en lärobok i
kristendom, katekes, som närmare sluter sig
till bibelns enklare tankegång, mindre
vidlyftig än den nuvarande och uppställd efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
