Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 37
SVENSK LÄRARETIDNING.
589
Löftesrikt för framgång i vårt kall i det
hela är, att landets ungdom är oss
anförtrodd under en del af dess uppväxttid. På
de stora barnskarorna i folkskolorna har
församlingsherden icke sällan tillfälle till
en omedelbar inverkan i synnerhet i
högtidsstunder ; men mera till medelbar sådan
genom sin uppsikt öfver skolan och sin
omsorg om henne samt genom den förbindelse,
hvari han står med hennes lärare och
lärarinnor. Dem hafva vi att uppskatta som
medhjälpare, sona i sitt maktpåliggande och
mödosamma arbete kunna tillreda god
jordmån för prästens verksamhet. Måtte det
vara mellan dem och oss allmänt godt
samförstånd, grundadt på personligt förtroende
och gemensamma syften l Må lärare och
lärarinnor söka binda barnens hjärtan vid
Gud, såsom hvars barn de unga skola fostras,
| vid konung och fädernesland, som barnen
skola lära att älska och tjäna, och äfven
vid Guds kyrka i vårt fosterland, i
hvilkens sköte barnen i sitt lifs gryning framburits
till barnens vän, och som lärare och
lärarinnor med oss må räkna för en ära att tjäna!
An närmare vårt hjärta komma de unge
hvar för sig personligen, då de undervisas
för konfirmationen. I barnen, som Guds
ords tjänare då har framför sig, både i dem,
som upplåta sina hjärtan för Guds ord, och
i dem, som icke upplåta sina hjärtan, ser
han en af de mäktigaste maningarna till
trohet i sitt kall. Ögonmärket i denna
undervisning blifver alltid, att Guds ord må
finna väg till barnens innersta och gifva
dem ljus och värn för lifvet. För mycken
förmaning kan motverka detta syftemål, men
barnen böra alltid få intryck af det höga
och heliga i ordets innehåll och deras hjärtan
vidröras af Guds kärleks fläkt i ordet samt
af lärarens allvar och kärlek.
Kristendomskunskapen som läroämne tager
icke stort yttre rum i undervisningen vid
de högre läroanstalterna. Men kunskapen
om Gud måste intaga midten af kunskapens
fält och med sina strålar genomtränga
annan kunskap. Eljest vore kunskapen i sin
helhet icke ett återsken af verkligheten.
Till följd af de plikter, som åligga mig i
afseende på de allmänna läroverken i Västerås
stift, får jag nu äfven som nya
ämbetsbröder hälsa lärarne vid dessa läroverk. I,
mina ämbetsbröder i skolans tjänst, hafven
ock ett prästerligt kall. Ty präst är den,
som för medmänniskors räkning förvaltar
»ting, som tillhöra Gud», och vårdar en
helig eld. Kunskapens innehåll, som I
bi-bringen lärjungarne, tillhör Gud. Det är
antingen omedelbar uppenbarelse af Guds
vishet eller en spegelbild af det mänskliga
lifvet, hvilken får sin manande eller
varnande kraft, då den dömes efter Guds bud.
En helig eld hafven I att vårda i de ungas
hjärtan, kärleken till allt godt och ädelt.
Om sann ngen, som I meddelen, skulle
genom det är efter år skoende upprepandet för
eder förlora något af sin skönhet, så sen I
den låga hon tänder hos de unga, och I
förnimmen då själfva åter något af det
outsläckliga lif, som i henne bor. Må det
genom Guds nåd hafva förunnats och allt fort
förunnas eder att lära både böjliga och
obändiga sinnen vördnad för hvad heligt är
och att i lärjungarnas hjärtan planta och
fostra hängifvenhet för Gud och för alla
goda makter, som gifva fröjd och hägn, men
ock kräfva trogen tjänst!
folkskollärarebristen
i Hernösands stijt
Rektorn vid Hernösands
folkskollärareseminarium G. V. Bucht har
angående detta ämne afgifvit följande
utredning, som belyser de norrländska
Skolförhållandena:
Till Konungen.
Sedan herr statsrådet och chefen för
eders k. m:ts ecklesiastikdepartement i
äm-betsskrifvelse den 13 sistl. juni anbefallt
domkapitlet i Hernösand att inkomma med
yttrande, huruvida brist å lärare och
lärarinnor vid folkskolan förefinnes inom
Hernösands stift, samt därvid, om sådan brist
äger rum, efter vederbörande
seminarierektors hörande, afgifva förslag om huru
bristen lämpligast skall kunna afhjälpas, så och
efter det domkapitlet infordrat vederbörande
folkskoleinspektörers utlåtanden i frågan, har
ärendet remitterats till mitt underdåniga
yttrande, och får jag med anledning däraf
anföra följande:
Af folkskoleinspektörernas skrif velser f
ram-går, att en betänklig brist på lärarekrafter
för folkskolan redan råder i Jämtlands län
och i det inspektionsdistrikt, som omfattar
den största delen af Västernorrlands län,
och att sådan befaras komma att inom
närmaste framtid göra sig gällande i den
svensktalande delen af Norrbottens län, under det
att en mindre brist tyckes förefinnas inom
den finsktalande delen af samma län, men
att däremot ingen egentlig brist försports
inom Västerbottens lan och den omkring
Ångermanälfvens nedersta lopp belägna
delen af Västernorrlands län, dock, hvad
folkskoleinspektören Lundkvists distrikt
beträffar, med undantag af de fall, då vikarier
behöfts for tillfällig ledighet under en eller
annan månad.
Störst tyckes bristen vara i Jämtlands
län. Folkskoleinspektören Kjellin därstädes
framhåller, hurusom »under de senaste åren
ej allenast alla lediga lärarebefattningar vid
flyttande folkskolor utan äfven sådana vid
en och annan fast folkskola icke kunnat,
oaktadt flitigt ledigkungörande under åratal,
besättas utan måst tills vidare skötas dels
af lärare eller lärarinnor med blott
småskolekompetens, dels af lärare, som
visserligen på examensbetygens vägnar varit
kompetenta men utan pensionering måste afgå
från innehafd ordinarie läraretjänst, dels ock
af ålderstigna pensionerade lärare». Och
enahanda hade svårigheterna varit, då det
gällt förordnanden på viss tid eller vikariat
under sjukdom. Han yttrar vidare, att i
några fall visserligen tillgången på
lärarinnor visat sig mindre knapp, men att äfven
om verkligt öfverskott på sådana skulle
finnas, detta dock alldeles icke fyllde bristen.
Ty största delen af länets folkskolor vore
af den beskaffenheten, att manlig
lärarepersonal behöfdes, och så torde äfven, så
vidt han kände förhållandena, händelsen vara
i stiftets öfriga delar.
Såsom botemedel ifrågasätter
folkskoleinspektören Kjellin, att Umeå seminarium
förvandlas från kvinnligt till manligt, och
folkskoleinspektören Hamnström i
Västernorrlands län, att seminariernas
stipendieanslag höjes. Folkskoleinspektören
Nordlander i Norrbottens län säger intet om
medlen för bristens af hjälpande, under det att
folkskoleinspektören inom den finsktalande
delen af samma län Grape anser, att nya
åtgärder utöfver de redan vidtagna för
erhållande af lärare vid skolor inom hans
distrikt ej äro af behofvet påkallade. Den
lagligen bestämda löneförhöjningen och de
tillfälliga gratifikationerna till
lärareperso-len skola enligt hans mening utan tvifvel
hafva den verkan, att allt flera komma att
ägna sig åt lärarekallet.
Folkskoleinspektören Lundkvist i
Västerbottens län förmenar, för den händelse man
skulle finna, att »närvarande belägenhet
tenderar till brist», att denna icke pä annat
sätt kan afhjälpas än genom utvidgning eller
ökning af seminarierna.
Hvad det af folkskoleinspektören Kjellin
föreslagna medlet angår, torde det utan
vidare kunna lämnas å sido såsom föga
tillrådligt. En förvandling af Umeå
seminarium till manligt skulle säkerligen komma
att öka i stället för att minska bristen på
lärarekrafter vid folkskolan.
Folkskoleinspektören Hamnströms förslag är då
lämpligare, men såsom af det följande framgår,
icke ensamt för sig tillräckligt.
Att upprätta nya seminarier torde ej vara
att tillråda, då lärarebristen åtminstone ännu
lärer få anses som tillfällig. Det är
nämligen ej fullt tio år sedan ett sådant
öfverskott på lärarekrafter för folkskolan
förefanns inom riket, att en del tidningar
bestämdt af styrkte unga män och kvinnor från
att söka sig in vid seminarierna.
Däremot torde en utvidgning af ett eller
flera seminarier med en eller annan
parallellklass få anses som den ändamålsenligaste
utvägen att råda bot för lärarebristen, för
såvidt till denna brists af hjälpande hör att
bereda utrymme vid seminarierna för flera
elever. När bristen är fylld, kan en
parallellklass indragas, men detta faller sig
mycket svårt med ett helt seminarium.
Då nu, hvad Hernösands stift beträffar,
det därstädes, såsom af folkskoleinspektören
Kjellins utlåtande framgår, i synnerhet
råder brist på manliga lärarekrafter, och då
denna brist yppat sig förnämligast i stiftets
båda sj^dligaste län, så synes det vara
lämpligt, att seminariet i Hernösand, som är
manligt och ligger i stiftets sydligaste del,
utvidgas på sätt som ofvan närnts.
Men det torde ej vara tillräckligt
härmed. De inträdessökandes antal vid detta
seminarium har nämligen hittills ej varit
större än att i regel alla i pröfningen
godkända kunnat för utrymmets skull mottagas.
Först sistlidna höst blef dess första klass
besatt med 24 elever eller det högsta
antal, som något klassrum bekvämligen kan
rymma. Dessförinnan hade första klassen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
