Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 37
SVENSK LÄRARETIDNING.
591
aflönande af folkskollärare i detta stift
ytterligare höjas. Härvid tillåter sig
domkapitlet vidare framhålla, att
folkskollärare-lönen här å de flesta orter bereder sin
innehafvare mindre god bärgning än i
sydligare delar af landet, hvarförutom, särskildt
i de öfre delarna af detta stift, hvarest
skolorna ofta flytta mellan från hvarandra
vidt skilda rotar, folkskollärarens arbete
måste anses mera mödosamt än
annorstädes. Äfven afskräcker det hårda klimatet
i och den isolering, som bosättande där
medför, platssökande lärare från att vända sig
till dessa nordliga trakter. Med den
erfarenhet domkapitlet äger om de i vanliga
fall stora utgifter, som församlingarna inom
stiftet förut hafva för skolväsendet och för
öfriga samhälleliga ändamål, tror sig
domkapitlet därjämte kunna försäkra, att från
församlingarnas sida i allmänhet icke något
kan göras för att genom höjande af lönerna
verka rikligare tillopp af lärarekrafter.
Såsom ett andra, kraftigt verkande
medel till afhjelpande af bristen å
folkskollärare inom stiftet vill domkapitlet därefter
framhålla höjandet af stipendierna till
seminariernas elever. Den af rektor Bucht gjorda
beräkningen, att en seminarieelevs utgifter
i Hernösand belöpa sig för läsår till
omkring 500 kronor, torde gälla äfven för
Umeå. Tager man dessutom i betraktande,,
att ett stort antal af eleverna vid båda
seminarierna hafva att göra för dem mycket
kostsamma resor till och från seminarierna,
måste det medgifvas, att åtminstone för de
svensktalande eleverna, hvilkas stipendier
icke uppgå till högre belopp än i medeltal
8(3 kronor för läsår, stipendierna icke kunna
anses bereda önskvärd hjälp och att i följd
däraf den skuldbörda, som medellösa elever
nödgas under sin minst fyraåriga studietid
åsamka sig, är i förhållande till den inkomst,
som sedan bjudes dem såsom lärare, allt för
betungande. För elever, som äro mäktiga
finska eller lapska språket, hafva
stipendierna redan förut höjts till 300 kr. för år.
En höjning af de svensktalande elevernas
stipendier synes nu vara af behofvet
påkallad, och finner i detta afseende
domkapitlet nödigt, att behöfvande och skicklig
elev må kunna tilldelas ett stipendium å
250 kr. för läsår.
I detta sammanhang får med anledning
af det af rektor Torpson i hans yttrande
framställda förslag, att lärare och
lärarinnor, som utexaminerats från något af
stiftets seminarier, må, åtminstone såvida de
under sin studietid åtnjutit stipendium,
förbindas att i händelse af behof under viss
tid efter deras afgångsexamen antaga inom
stiftet ordinarie plats samt vikariat på år
eller termin, domkapitlet framhålla, att detta
förslag, vid hvilket rektor Torpson icke
ifrågasätter villkor om höjning af
stipendierna, torde vara ägnadt att verka i motsatt
riktning mot det därmed afsedda ändamål,
i det att ett sådant förbehåll för inträde
vid seminarierna otvifvelaktigt komme att
minska tilloppet af elever. Endast för den
händelse att stipendierna vid detta stifts
seminarier höjas till belopp, som icke
oväsentligt öfverstiga stipendierna vid rikets
öfriga seminarier, vill domkapitlet tillstyrka,
att inträdessökande vid förstnämda
seminarier affordras en förbindelse af den art,
rektor Torpson sålunda åsyftat.
Då till följd af vidtagande af ofvan
föreslagna åtgärder eller af annan orsak
lärjungeantalet vid stiftets seminarier torde
komma att ökas, får domkapitlet slutligen
framhålla, att åtminstone det i Hernösand
förlagda seminariet kräfver utvidgning. Detta
seminarium kan nämligen icke bekvämligen
Tymma större antal elever än det nuvarande,
hvarjämte klasserna vid inträffande ökning
af lärjungeantalet måste delas. I detta
afseende får domkapitlet i öfverensstämmelse
med den af rektor Bucht i hans yttrande
gjorda hemställan samt på af honom
anförda skäl i underdånighet föreslå, att vid
folkskollärareseminariet i Hernösand må vid
sig yppande behof parallellklasser inrättas
samt nödiga nybyggnader verkställas.
Dödsfall.
J. Oliv "f". Af hjärtförlamning afled
helt hastigt den 10 dennes komministern i
Ingarö kapellförsamling uti Stockholms
skärgård Johan Oliv.
Född i Månsarp, Jönk., år 1855 tillträdde
han efter erhållen dispens från
folkskollärareexamen år 1882 å Ingarö den förenade
komministers- och skollärarebefattning, som en
gång innehades af den bekante Sam. Ödmann.
Sex dagar i veckan bar han
skollärarekallets tunga och hetta och den sjunde skötte
han sin tjänst som komminister i Ingarö
och predikant vid Gustafsbergs porslins^
fabrik. Inkomsterna svarade ej mot mödan,
och detta i förening med sjuklighet gjorde
honom tyst och sluten. Men de, som kände
honom närmare eller följt hans lifsgärning,
visste, att det i hans inre lågade en varm
kärlek till hans kall. Och därför dela nu
många den sörjande änkans och de
fader-lösas saknad.
FRIA ORD.
Koncentration af undervisning-en.
Till redaktionen af Svensk Läraretidning.
Det synes mig alldeles öfverflödigt att med
hr Franzén ingå i något meningsutbyte om
takt och taktfullhet; där taktkänslan icke
själf talar, talar man förgäfves om den. Må
det dock tillåtas mig fästa uppmärksamheten
på, att hr Franzén genom den justering, han
låtit sitt »Tal för barnens rätt» undergå,
innan det blef infördt i Svensk Läraretidning,
synes hafva åtminstone indirekt medgifvit,
att min protest var berättigad.
Dock det kan nu vara nog ordadt om
denna obehagliga sak. Då emellertid uti det
i n:r 35 införda svaret å min protest påstås,
att jag - måhända af rädsla att icke kunna
reda mig mot hr F. själf? - skulle önska
slippa få mitt föredrag diskuteradt, förklarar
jag mig härmed villig att under vinterns lopp
i Svensk Läraretidnings spalter med hrr
Fridtjuv Berg, Alfred Dalin och M. Nelander ingå
i ett meningsutbyte öfver de i föredraget
uttalade åsikterna. Det torde väl knappast vara
tvifvel underkastadt, att jag härigenom skaffar
mig långt fruktansvärdare motståndare. Till
utgångspunkter för denna diskussion torde
då lämpligen tjäna en koncentration af mitt
föredrag, som här nedan följer. Den
hemlighetsfulla slöja, hvari - detta lär ju vara
mångas mening - föredragets grundtankar
ligga insvepta, torde väl härigenom
fullkomligt aflyftas. Jag har sålunda sagt och jag är
beredd försvara, att:
1. Folkskolan är samhällets viktigaste
läroanstalt.
2. En människa är bildad i samma mån
hon kan se sammanhanget i det hela och
har kommit till insikt om sin plikt att
arbeta icke för sig själf utan för
mänskligheten.
3. En nations bildningsnivå står i omvändt
förhållande till krassheten af den egoism, som
inom nationen är rådande.
4. Folkbildningen måste syfta på att söka
vidga lärjungarnes andliga synkrets och
stärka deras sinnelag.
5. Bildning är icke detsamma som
kunskaper.
6. Kunskapsstoffet ökas ständigt, men
möjligheten för människan att kunna tillägna sig
det ökas icke i samma förhållande.
7. Många af de kunskaper, hvilka
meddelas i skolan, blifva under årens lopp
förlegade.
8. Det är godt att kunna något, bättre dock
att vara något.
9. Genom att söka meddela mångahanda
kunskaper löper man fara att nedsätta dessa
kunskapers bildningsvärde.
10. En allt för långt drifven läxpluggning
verkar hämmande på skolans uppfostrande
kraft.
11. Hvad barnet behöfver är icke stora
kunskaper utan goda kunskaper.
12. Folkskolan bör taga den s. k. lärda
skolan mera såsom ett varnande exempel än
såsom en förebild.
13. Tiden för barnens skolplikt bör icke
inskränkas, snarare ökas.
14. Undervisningsämnena böra inskränkas,
väl icke i afseende på innehållet men i
afseende på antalet.
15. Det kroppsliga arbetets värde såsom
bildningsmedel bör i möjligaste mån
tillgodoses.
Dessa satser, i själfva verket mitt föredrag
i koncentrerad form, är jag beredd att
närmare utlägga och efter förmåga försvara.
Kunna de framstående folkskolepedagoger,
jag här vågat utmana/’ uppvisa ohållbarheten
af någon eller några af dessa satser - alla
vilja de väl näppeligen bestrida, ty så
genomgående kätterskt var dock icke mitt föredrag
- skall jag fullt lojalt erkänna detta.
Hufvudsaken för mig är nämligen hvarken att
få rätt eller ens att hafva rätt utan att något
godt möjligen må komma fram ur detta
meningsutbyte för den folkbildning, på hvilken
vi alla tro och för hvilken vi alla så gärna
vilja offra tid och kraft.
Nääs den 10 september 1898.
Otto Salomon.
* Må det tillåtas mig betona,, att jag icke
tänker ingå i något meningsutbyte rörande
dessa viktiga frågor med den person, som vid
ett festligt samkväm offentligen från
talarestolen beskyller dem, som våga hafva en annan
åsikt än han, för att vara besjälade af
»egoismens hårda och blinda ande». Naturligtvis
blir det för vederbörande svårt att förstå,
hvem jag egentligen härmed utpekar. Jag
har ju icke ens nämt hans namn. Jag har
icke nämt något namn!
Breflåda.
(Meddelanden och förfrågningar i bref och å brefkort,
som icke äro undertecknade med af sändarens namn och
adress», lämnas utan afseende.)
449. Orädd. 1) Nej. 2) Beror på under
hvilka förhållanden bostaden tillkommit. 3)
Jo, naturligtvis. Ifall förhållandet blir bekant
för inspektören, riskerar församlingen att
förlora statsbidraget.
450. Carolus. 1) Icke kommunen, men
möjligen kyrkostämman under förutsättning, att
icke något skriftligt finnes om rätt till
rummet. 2) Hos länsstyrelsen. 3) och 4) Härom
olika utslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
