Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 38
SVENSK LÄRARETIDNING.
601
intagna vid stiftets manliga seminarium
under åren 1888-92 och den däraf föranledda
ebben i antalet utexaminerade under åren
1892-95. Här har hvarken då eller eljest
förelegat brist på tillfälle till utbildning,
väl däremot brist på åtrå efter sådan, och
denna brist lär väl icke kunna af hjälpas
genom skapande af ett nytt manligt
seminarium.»
Två störande faktorer,
som inverka på lärarebristen i Hernösands
stift och som vålla, att, om än stiftet i
dess helhet skulle disponera öfverflödande
vid folkskollärareseminarier utbildad
lärarekraft, i alla händelser vissa bygder torde
få svårt att erhålla behöfligt antal
examinerade lärare och lärarinnor, omnämnas
tilllika i rektor Torpsons till k. m:t afgifna
utlåtande. Rektor Torpson yttrar härom
följande:
Folkskoleinspektör J. Kjellin anför, att brist
på lärarekraft gör sig gällande särskildt vid
flyttande skolor; någon utredning af skälen
därtill lämnar han dock icke. Det förefaller
mig, som om man i denna sak borde taga
fasta på hvad folkskoleinspektör A. T.
Frykholm i sin berättelse för år 1892 sid. 108
yttrar angående förhållandena i de öfre delarna
af Västerbottens län: »De skoglösa
fjällbygderna äro klent lottade med skollokaler, och
icke är det att undra på om inga
examinerade lärare och lärarinnor där söka plats vid
de flyttande skolorna.» Gäller detta måhända
också om Jämtlands och Härjeådalens
fjälltrakter? Bestämda uppgifter har jag ej
kunnat finna, personlig kännedom äger jag icke,
men känner mig dock böjd att förmoda, det
så är fallet. Och hvad Norrbottens län
angår, lämnar inspektör J. P. Vallin i sin
berättelse för sagda år sid. 161 en föga
tilltalande skildring af vissa skollokaler inom hans
distrikt, en skildring, som man träffar
vederlikar till hos hans ämbetsbröder inom de
andra högre belägna inspektionsområdena.
Att man frestas häri söka den måhända
väsentligaste orsaken till det ringa antalet
lä-rareaspiranter i dessa ödsliga bygder, ligger
nära till hands, enär förhållandet torde vara
nogsamt bekant inom intresserade kretsar,
och naturligtvis ingen utan i yttersta nödfall
vill utsätta sig för den hälsorisk, som trånga,
kalla och dragiga lokaler medföra, att nu icke
fästa sig vid andra besvärligheter, som
läraren däruppe har att dragas med.
Detta är den ena störande faktorn. Och
att denna, därest normala förhållanden i
antydda bygder skola inträda, så fort ske kan,
bör elimineras, synes vara af nöden
påkalladt. Men i sådant fall lär icke finnas annan
utväg än att staten, då dessa kommuners
befolkning är fattig och frestar en hård kamp
för tillvaron, räcker dem en hjälpsam hand
äfven i fråga om lokaler, något sorn man
också finner påyrkadt af en och annan
folkskoleinspektör och som staten i vissa fall
visat sig benägen att göra.
Den andra störande faktorn synes mig ligga
däri, att åtskilliga från stiftets seminarier
utexaminerade, åtminstone lärarinnor, söka
anställning i de delar af riket, som äro belägna
söder om stiftet. Sådant måste
uppenbarligen reducera den lärarekraft, som stiftet
eljest kunnat disponera, något som i händelse
af lärarebrist torde kunna blifva kännbart
nog. Att staten här kan och, efter hvad
förefaller mig, äfven bör ingripa, ifall
omständigheterna skulle kräfva sådant, synes
uppenbart. Den lämnar utbildningen kostnadsfritt,
den bjuder därjämte i form af stipendier åt
obemedlade lärjungar en rätt ansenlig
studiehjälp. Under sådana förhållanden lär den
väl också med full rätt kunna fordra, att
dessa lärjungar böra lämna något vederlag
på det »ätt, att de under an viss tid, exem-
pelvis 3 ä 5 år efter sin utexaminering, skola
vara pliktiga att, ifall så påfordras, mottaga
anställning iiiorn det stift, där de fått sin
utbildning. Detta synes med dess mera fog
kunna ifrågasättas som ju prästerskapet är
under hela sin tjänstetid i allmänhet sålunda
bundet, och förtrogenhet med de lokala
förhållandena sannolikt torde behöfvas i liknande
grad hos folkskolans som hos kyrkans
tjänare.
Så snart utlåtande inkommit äfven
från det återstående stiftet (Kalmar), j
skola vi återkomma till den i
förestående yttranden behandlade viktiga
frågan.
FÖR DAGEN.
Nya skolreglementen
komma under närmaste tiden att
utarbetas på grund af den nya
folkskolestadgan. Med anledning däraf tillåta
vi oss framställa några erinringar och
uttala några önskningar beträffande
särskildt landsbygdens skolor. Vi följa
därvid folkskolestadgan kapitel efter
kapitel, framställande de erinringar,
som kunna göras vid hvart och ett af
dem.
1. Skolor för folkundervisningen.
Här torde i första rummet böra beaktas
den viktiga bestämmelsen om småskolor,
»där förhållandena sådant påkalla och
medgifva ».
Att förhållandena påkalla småskolor
såsom underlag för hvarje folkskola, är
odisputabelt. »Folkskolor utan småskolor likna
maskiner utan driftkraft», yttrade vi i en
artikel förra året, och denna sats äger
fortfarande samma giltighet.
Huruvida förhållandena medgifva
inrättandet af småskolor,, är en ren
ekonomifråga, som vederbörande skoldistrikt själfva
bäst äro i tillfälle att bedöma. Anmärkas bör
dock, att folkskolor utan småskolor med
hänsyn till de resultat, de kunna
åstadkomma, äro relativt dyrare än folkskolor
med underlag af småskolor.
Vidare bör den nya bestämmelsen örn
en högre afdelning af folkskolan ej lämnas
obeaktad. Där man ej har eller ämnar
inrätta fortsättningsskolor) bör en sådan
»öfverbyggnad på folkskolan» blifva af mycket
stor betydelse.
Däremot böra enligt vår mening de
antydda ersättningsskolorna förekomma så
gpar-samt som möjligt, enär de förutsätta ett
mer än lofligt anlitande af folkskolestadgans
§ 48.
2. Skoldistrikt oeh skolråd.
Viktigaste bestämmelsen i detta kapitel
är utan tvifvel den om sammanträden
mellan skolråd och lärare. Egendomligt nog
hafva dessa sammanträden, ehuru de några
år varit påbjudna i folkskolestadgan, på en
del ställen helt och hållet uteblifvit,
emedan skolrådets ordförande antingen glömt
eller försummat sammankalla
lärarepersonalen. Tiden för desamma har icke heller
varit riktigt lyckligt vald. De skulle
nämligen förut hållas före läsårets början,
således innan ännu lärarepersonalen hunnit
göra sig förtrogen med skolans önskningar
och behof för året. Nu skola de däremot
hållas under hvarje läsår, hvilket synes
ändamålsenligare. Blifva de därtill intagna
i reglementet, är det att hoppas, att de ej
skola råka i glömska.
Socken- och framförallt skolbiblioteken
böra icke heller glömmas i detta kapitel.
3. Läroämnen, lärokurser oeh
läsordning.
Vid behandlingen af detta viktiga kapitel
gäller det framför allt, att lärarekåren
bevakar skolans intressen. Gren om utdrag ur
några skolreglementen för landsbygden
visade vi för några år sedan, huru
styfmoderligt en del läroämnen behandlas i vissa
skoldistrikt. Särskildt var det geografi,
historia och naturkunnighet, som fingo sitta
emellan, när utrymmet syntes för trångt.
Men det gäller icke blott att bibehålla
redan förvärfvade platser utan äfven att
eröfra nya. De ämnen, som nu äga
berättigade kraf på att komma fram ur sin
hittills undanskjutna ställning, äro
gymnastiken och trädgårdsskötseln. Ehuru påbjudna
i folkskolestadgan och omnämda i
normalplanen, sakna de dock »hemortsrätt» i de
många förslag till läsordningar, som finnas
intagna i den sistnämda. Den unga
flick-slöjden förtjänar äfven att omhuldas på
bästa sätt; undervisningen i huslig ekonomi
likaså.
4. Lärotider.
Här möta oss först, de åtta
kalendermånaderna »eller 34T/2 veckor». Man. vet, att
dessa 34Vä veckor hittills på en del ställen
lösts enligt följande problem 6 . 341/2 = 207.
Att denna sats är matematiskt riktig, lär
ej kunna förnekas, men värre är det att få
ihop 5 . 34Vs = 207. Då nödgas man i
stället uppställa formeln: 6 . 34*/ä = 5 . X ; alltså
X = 41,4. För att få de 207 dagarna måste
man sålunda läsa 41 Vä i st. f. 34 Vä
veckor, men råkar därvid i kollision med de
8 kalendermånaderna, som omöjligen kunna
åstadkomma det erforderliga veckotalet,
hvarför öfverläsning måste tillgripas, hvilken i
sin ordning berättigar till särskild
ersättning. Enklaste sättet att reda sig ur detta
dilemma är ju att i reglementet bestämma,
hvilken dag terminen skall börja, och
hvilken den skall sluta; huru många dagar i
veckan läsningen skall fortgå samt huru
många fridagar som få tagas under denna
tid. Sedan behöfver man ej bekymra sig
öfver, om läsdagarna blifva 6 . 34x/ä = 207
eller 5 . 34 Vä–10 = 163, ty dagantalet
bestämmes icke i folkskolestadgan.
A7id bestämmandet af den årliga
lärotiden torde man dessutom böra tillse, att
denna så mycket som möjligt förlägges till
vintertiden, åtminstone i mellersta och södra
Sverige, där de klimatiska förhållandena
»sådant medgifva». Erfarenheten har
nämligen visat, dels att skolgången under
vintertiden är jämnast, dels att undervisningen då
medför bästa resultatet. Bäst torde vara
att börja vårterminen så tidigt, att man har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
