Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
616
och i tid anmäla sig. Beställningar
kunna när som helst insändas under
adress: Svensk Läraretidning,
Stockholm N.
Folkskolan som bottenskola
är ju ett uttryck, som här och där
verkar som salt i surt öga, och
stundom får man höra det påståendet, att
den, som skall ingå vid allmänt
läroverk, måste från början få sin
undervisning lagd efter annan plan än den
för folkskolan lämpliga. Emellertid
visa fakta, att dessa farhågor ej alltid
äro välgrundade. Så afgick en
tolf-årig gosse i mars 1897 från folkskola
i Västernorrlands län. Innevarande
månad har han vunnit inträde i fjärde
klassen af Hernösands allmänna
läroverk utan att hafva åtnjutit annan
undervisning efter sin afgång från
folkskolan än att han 2 timmar i veckan
under fem månader läst tyska. Under
denna korta tid hann han - tack
vare den grund, som var lagd i
modersmålet - inlära en kurs i ämnet,
som vid allmänt läroverk skulle tagit
tre år.
Behofvet af en skoltidning
erkännes nu offentligen äfven från håll,
där man till en början ej alltid såg
en sådan med blida ögon. Vid ett
af folkskoleinspektören C. Christensson
sammankalladt läraremöte i Kinna den
21 dennes, besökt af öfver hundra
medlemmar af lärarekåren, höll mötets an-^
ordnare föredrag om »skolan och
kritiken». Han betonade häruti, att
allmänheten och särskildt pressen i våra
dagar lifligt sysselsätter sig med
skolförhållanden. Föräldrarna hafva stora
fordringar på både skolans
organisation och anda. Det är därför
nödvändigt att läraren öfvar kritik på sig
själf. Därför måste han följa med
tiden och skaffa sig ett tidningsorgan,
som belyser skolförhållanden. Jämte
skolmöten, pedagogisk lektyr och
åhörande af kamraters lektioner vore en
sådan tidning af stor betydelse för
lärarens rätta uppfattning af sitt viktiga
kall
Ännu finnes det emellertid i vårt
land åtskilliga tusen lärare och
lärarinnor, som icke insett sanningen af
dessa inspektörens ord.
Undervisningen i handaslöjder
hade under år 1896 vid våra
folkskolor fortfarande gått framåt såsom
synes af ecklesiastikdepartementets
nyligen utkomna berättelse för sagda år.
Undervisning i slöjd meddelades i
1,742 goss-skolor år 1894, i 1,804 år
1895 och i 1,914 år 1896, och
ofvannämda år i resp. 2,269, 2,366 och
2,479 flickskolor. De undervisade
gossarne uppgingo år 1894 till 44,388, år
1895 till 49,548 och 1896 till 54,197,
under det flickornas antal sagda år
var 85,476, 88,602 och 94,572.
SVENSK LÄRARETIDNING.
Beträffande fördelningen af dessa,
lärjungar kommo af gossarne 37,412
på landsbygden och 16,785 på
städerna samt af flickorna 51,355 på
landsbygden och 43,217 på städerna.
Stockholms stad hade 9 goss- och 9
flickskolor. De undervisade gossarne
voro 2,914 och flickorna 12,168. Här
äro dock icke medräknade 1,856
gossar, som undervisats i pappslöjd, och
3,994 gossar, som i de tre lägsta
årsklasserna gemensamt med flickorna
undervisats i stickning och sömnad. Med
goss-slöjd menas nämligen endast
sådan för hvilken statsbidrag lämnas,
hvadan t. ex. 68. gossar frånräknats,
hvilka undervisats blott i skomakeri.
Svagast företrädd är slöjden i
Västerbotten; 26 goss- och 3 flickskolor med
511 gossar och 75 flickor. Malmöhus
län har 109 goss- och 489 flickskolor
med 5,431 gossar och 18,776 flickor.
Siffrornas tillväxt mot 1894 och 1895
torde delvis bero blott på
noggrannare primäruppgifter.
Om abnorma skolbarn
lämnar den af
ecklesiastikdepartementet nyligen utgifna berättelsen om
folkskolorna för år 1896 åtskilliga
uppgifter.
Liksom de två föregående åren torde
de uppgifna siffrorna vara minimital,
som möjligen ligga djupt under de
verkliga, enär distriktens uppgifter på
sina ställen torde vara alltför låga. Så
är den uppgifna siffran för Stockholm
blott 56 eller ungefär lika många som
de i abnormskolor undervisade, ehuru
föga troligt är, att flertalet abnorma
barn där verkligen varit intagna.
Göteborg har siffran 48, och dock utgör
antalet skolpliktiga barn där blott 18,152
mot den för Stockholm angifna siffran
33,635.
Abnorma barn förekommo i 1,076
skoldistrikt å landet till ett antal af
2,000 och i 64 stadsdistrikt med ett
antal af 366. ..Af dessa 2,366 barn
kommo 147 på Östergötlands län, som
nu står högst, 146 på Göteborgs, 143
på Malmöhus, 129 på Skaraborgs och
125 på Kalmar län, under det att
minsta antalet faller på Gotlands, som
har 34, Norrbottens med 49 och
Uppsala med 65.
Af dessa bara voro sinnesslöa 1,367,
döfstumma 729 och blinda 181.
Antalet af de blinda och sinnesslöa var
1895 något mindre, nämligen 175
blinda och 1,345 sinnesslöa, omen de
döfstumma voro då 775. År 1894
voro siffrorna 1,255, 792 och 172.
Behäftade med mer än ett af
förut-nämda lyten skulle 89 barn vara mot
97 år 1895, 103 år 1884 och 114 år
1893. Af dessa skulle vara:
döfstumma och blinda......................... 9
» » sinnesslöa .........._....... 70
blinda » » .................. 3
döfstumma, blinda och sinnesslöa_____ 7
Summa 89
N:r 39
Ecklesiastikdepartementet anser
åtskilliga af dessa uppgifter ej vara fullt
tillförlitliga, då endast erfaren fackman
torde kunna afgöra, om idioti eller
hämmad förståndsutveckling föreligger.
Det ytterligt sällsynta fallet af
sturn-het utan döfhet skulle förekomma icke
mindre än 5 gånger.
Kyrkofullmäktige eller
stadsfullmäktige? Kyrkofullmäktige
härstädes tillsatte för ett par år sedan en
kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till
behöfliga ändringar i de författningar, som
röra kyrkofullmäktige. Kommitterade
utgjordes af kyrkoherden E. Bergman,
expeditionschefen A. Vall, rektor H. Hernlund,
hof rättsrådet grefve G. von Rosen samt
redaktör E. Hammarlund. Mot slutet af förra
året inkommo kommitterade med sitt
utlåtande, i hvilket föreslagits en ökning af
antalet kyrkofullmäktige, upphäfvande af
bestämmelserna rörande suppleanter samt en
del mera formella ändringar. I afgifven
reservation (se denna tidning n:r 15) hade
E. Hammarlund uttalat den mening, att
tiden nu kunde vara inne att från
kyrkofullmäktige till stadsfullmäktige öfverflytta
det som är kyrkofullmäktiges
hufvudupp-gift: bestämmande af folkskolebudgeten.
Då i måndags afton detta ärende
förekom inom kyrkofullmäktige, uppstod en
längre diskussion, hvilken väsentligen kom
att röra sig om hr] Hammarlunds reservation.
Hr E. Hammarlund utvecklade närmare
sina åsikter och framhöll de fördelar, som
skulle vinnas af en dylik förändring, men
ansåg sig i frågans nuvarande läge icke böra
göra något yrkande. Eeservationen vore ju
ock blott afsedd att fästa uppmärksamheten
på en dylik lösning och hålla frågan vid lif.
Till dess en mera allmän opinion vunnits,
finge man nöja sig med kommitterades
förslag, som dock blott vore en halfmesyr.
Professor O. Montelius fann hr
Hammarlunds förslag särdeles beaktansvärd! och
föreslog, att kommitterade måtte erhålla formligt
.uppdrag att taga detsamma under
ornpröf-ning.
Expeditionschefen A. Vall, medlem af
kommittén, förklarade, att han ansåge de
principer, som framställts af hr H., förtjänta af
största uppmärksamhet, men kommitterade
hade trott sig öfverskrida sin befogenhet, ifall
de inlåtit sig på denna vidlyftiga fråga.
Bestämda motståndare till förslaget voro
däremot kyrkoherden A. Landquist (tillfälle
bereddes nu församlingarna att i
kyrkofullmäktige insätta särskildt för folkskolan
intresserade) samt komminister A. Leuwgren
(kyrkofullmäktige borde ej skrifva sin egen
dödsdom utan låta valmännen göra detta).
Rektor L. M. Wcern och revisor F. af
Klintberg framställde några
detaljanmärkningar mot kommitterades förslag och yrkade
därför återremiss till beredningsutskottet.
Anmärkningarna upptogos till besvarande af
expeditionschefen Vall, rektor H. Hernlund
och hofrättsrådet grefve von Rosen.
Ordföranden, statskommissarien P. Samzelius, fann
kommitterades förslag vara ett godt
öfver-gångsförslag.
Slutet på diskussionen blef, att
kyrkofullmäktige utan votering beslöto att till
beredningsutskottet återremittera ärendet. Då
detsamma återkommer, är naturligtvis
tillfälle att än en gång vidröra de i
reserva-J tionen framdragna synpunkterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
