Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 39
SVENSK LÄRARETIDNING.
623
Turistföreningens utmärkta årsskrift
börjar visa sina goda verkningar. Boken har
åtskilliga citat från goda författare och
slätar ined Runebergs vackra ord: »Vi älska
våra strömmars brus och våra bäckars
språng» etc. O. Bm.
Ringarumsmålet
inför ett föräldramöte.
Det af oss i n:r 37 omnämda k. m:ts
utslag rörande folkskolläraren Gr. Vidlund har
naturligtvis ej kunnat undgå att i
församlingen väcka oerhördt uppseende. Gifvetvis
hafva ock skolans och barnens målsmän sökt
utfundera något sätt att råda bot mot
lagstiftningens maktlöshet.
Lördagen den 17 dennes beslöt skolrådet att
gifva Vidlund varning och afslog hans
begäran att få återinträda i tjänstgöring.
Vid-lunds framställda fordran att utfå sin lön
för hela den tid han varit entledigad från
skolan blef bordlagd.
Skolrådets ordförande, kyrkoherden J. A.
Anneli, hade till i torsdags sammankallat
föräldrar och målsmän till ett möte i
sockenstugan för att öfverlägga om hvad som
vore att göra. Kallelsen hade hörsammats
af bortåt 60 personer. Mötet öppnades af
kyrkoherden Anneli med ungefär följande
ord:
Anledningen till detta s. k. föräldramöte
är icke glad utan tvärtom mycket ledsam.
Föräldrar och målsmän från detta
skolområde äro närmast intresserade, men indirekt
beröres hela församlingen, hvarför
yttranderätt medgifves alla närvarande.
Allom bekant är, att k. m:t stadfäst
domkapitlets utslag, hvarigenom Vidlund
förklaras berättigad fortfarande inneha
befattningen. Men sannolikt ha vederbörande haft svårt
att fälla en sådan dom. Ty domkapitlet sade
rent ut, att Vidlund ej vore lämplig, men det
nödgades hålla på formen. Med nästan full
rätt kan därför sägas, att endast på grund af
lagens ofullständighet har skolrådets åtgärd
ej kunnat godkännas.
Skolrådet fattade i lördags beslut att till i
dag sammankalla* föräldrarna, på det
upplysningar om de då fattade besluten skulle blifva
meddelade.
De voro: för det första att ge Vidlund
varning. Det har sagts och skrifvits, att V. ej
kunnat afsättas, därför att han ej var varnad.
Jag ber få upplysa, att varning ej är
afsättning utan måste föregå afsättning, och att
samma fel måste upprepas. Han har ej haft
tillfälle att upprepa förseelsen, ty han
afstäng-des cirka en månad, sedan skolrådet fått
vetskap om styggelsen.
Det var således alldeles icke för sent att
nu tilldela honom varningen för att betrygga
skolans välfärd för framtiden.
I till skolrådet inlämnad skrifvelse fordrar
Vidlund hela lönen för innevarande år, som
han ej tjänstgjort, I det afseendet ansåg
skolrådet honom berättigad till lön och
ko-fodersersättning men ville ej utanordna utan
hänsköt saken till kyrkostämman i oktober,
då frågan skall förekomma.
En annan framställning var, att Vidlund
genast skulle bli försatt i tjänstgöring. I
detta afseende beslöts (ty man kan ju ej
förvägra honom tjänstgöring), att både vikarien
och Vidlund skulle få tjänstgöra, vikarien i
den rätta lokalen, och för V. skulle
uppflyttas pulpeter på sockenstugan. Nästa måndag
skall den nya ordningen börja.
Därför äro ni föräldrar kallade till detta
möte. Ni få nämligen till dess afgöra, till
hvilken af de båda lärarne ni vilja skicka
barnen och ha att säga till dem därom. Men
meningen är ej att barnen skola springa från
den ene till den andre, utan ett bestämdt
beslut måste fattas och vidhållas. Om edert
val kunnen I gärna skrifva till mig.
Skolrådet har ej kunnat afstänga Vidlund, och då
bör detta vara riktigaste lösningen på den
kinkiga frågan.
Skoldistriktet är förbundet att utbetala lön
till vikarien till årets slut, och då kan han
ju gärna tjänstgöra. Om V. ensam skulle
uppehållit tjänsten, kanske flertalet föräldrar
tagit barnen från skolan och stora
svårigheter hade uppstått. Skolrådet tror för sin del,
att vikarien, som redan börjat med barnen,
också skall helst sökas.
Emedan vi nu äro församlade för den mest
behjärtansvärda sak i världen, nämligen edra
barn, så böra ni uttala er. Till nästa år (om
ej sammanskott göres) får man bereda sig på
att taga’ Vidlund för god. Domkapitlet har
hos k. m:t varmt förordat, att V. skulle
åläggas att för hela sin återstående tid hålla
vi-.karie, om han ej afsattes, men k. m:t
svarade ej därpå.
Att kyrko- och skolrådet gjort sitt bästa,
utvisa protokollen.
Diskussionen öppnades af landtbrukaren
Edv. Andersson j som påpekade det dryga
arbete skolrådet haft med denna ledsamma
sak. Dess vid senaste sammanträde fattade
beslut hjälpte endast for detta år. Tal:n
ansåg, att Vidlund borde af omtanke för
sitt eget bästa gå in på att hålla vikarie
för framtiden. Den vid årets riksdag
framkomna motion, som af såge en förseelse som
denna, hade visserligen blifvit afslagen, men
mest därför att det då ej förelåg ett
allmänt uppmärksammadt fall. Vid ett annat
riksmöte komme en likartad motion
säkerligen att få annan utgång. Tal:n yrkade,
att skolrådet skulle hemställa till V. att
framgent hålla vikarie.
Ordföranden gaf sitt erkännande åt
förslaget. Kanhända skulle det också lyckas
att genomfora det efter ett värdigt
föräldramöte, ehuru talins enskilda försök i den
vägen strandat.
Samtliga öfriga talare instämde, om ock
farhågor uttrycktes för denna lyckliga
lösning på grund af V:s envishet.
Just under diskussionen ankom ett bref,
däri V. tillkännagaf, att han för denna
termin afstår från sin fordran att få
tjänstgöra.
Detta var en lättnad, om det ock gällde
blott denna termin, och på framställd
begäran beslöts, att skolrådets ordförande skall
till V. frambära Edv. Anderssons förslag,
hvilket enhälligt gillades af mötet.
Icke en enda röst höjde sig till V:s
försvar eller förmån. Tvärtom uppsteg en
bland de närvarande, hvilken förut tecknat
sitt namn under den böneskrift, som V.
uppsatt, begärde ordet och upplyste, att
han skrifvit under utan att veta hvad
saken egentligen gällde samt att han många
gånger ångrat sin namnteckning.
Ömsesidiga gästbesök
landsbygdens och städernas barn emellan
under sommarferierna torde för framtiden
få en stor betydelse både för det unga
släktet och för hela folkets utveckling - när
de komma till stånd äfven hos oss. I
Danmark har man redan pröfvat saken, och
i Kongens By kan nian redan tala om en
täck saga från förra sommaren.
Det var en gång en föreståndare för en
af Köpenhamns folkskolor, hvilken kom på
den idén att söka få några af de svagaste
och eländigaste af sina elever ut på landet
under sommarferierna. E an förde själf
hela korrespondensen och samlade pengar
hos vänner och bekanta for att kunna köpa
järnvägs- och ångbåtsbiljetter.
Föreståndarne för de andra skolorna följde hans
exempel. Han gick till rö i grafven, men
hans tanke lefde kvar, och till sist växte
det hela till ett sådant omfång, att det nu
existerar en permanent kommitté, som har
tagit saken om hand. Man kan förstå, att
denna kommitté har fullt upp att göra, då
man hör, att 16,000 fattiga köpenhamnska
skolbarn genom dennas bemedling få
’»komma på sommarnöje» i olika delar af landet.
Statens järnvägar, som på ett tidigare
stadium lämnade barnen ett antal biljetter,
anordna nu hela extratåg för dem - ty eljest
skulle de ordinarie tågen blifva alldeles of
ver-ftillä - och nyligen förde ett extratåg l ,300
köpenhamnska skolbarn tillbaka till
hufvudstaden från deras tillfälliga hem i Jylland.
De sista två åren ha medfört en
afläg-gare af dessa skolbarnens ferieresor,
hvilken hastigt vunnit popularitet, gör mycken
nytta och förorsakar stor glädje. Det är
godt och väl - sade nian - att
landt-borna mottagit köpenhamnarnes barn och
behålla dem hos sig under sommarlofvet.
Men då böra också köpenhamnarne visa sin
tacksamhet genom att mottaga landtbornas
barn på besök hos sig i hufvudstaden.
Två föreningar bildades for denna fråga.
Snart sammansmälte de till en. I sommar
hafva ungefär 10,000 skolbarn från skilda
håll beträdt den köpenhamnska asfalten och
med förvånade ögon bestraktat en stor del
af hufvudstadens sevärdheter. Gratis hafva
de erhållit både mat och dryck och
nattlogis. Allt har gått utmärkt.
Barnen komma till Köpenhamn, ledsagade
af sina lärare och lärarinnor. Och så
börjar marschen genom den atora stadens
gator med dess höga hus, "vackra butiker,
många människor. Två och två, hållande
hvarandra i händerna, vandra barnen i
långa tåg med sina lärare och lärarinnor i
spetsen. Vägen väljes så, att man får det
bästa möjliga utbyte af turen. Så få
barnen se den Zoologiska trädgården, Tivoli,
Botaniska trädgården, få fara i spårvagnar
och elektriska båtar, bestiga Kundetaarn och
fä där höra historien om den lille gossen,
som hade tagit sig för att gå dit, där han
icke hade något att göra, och som föll ner
i tornet, hvarifrån han först efter 19
timmars förlopp gräfdes ut. Man kan tänka
sig, hvilken ypperlig moralisk verkan en
sådan historia måste hafva på de små;
endast den är nästan värd ett besök i
Köpenhamn.
Dessa resor kosta naturligtvis barnen
ingenting. För förplägningen hafva
vidtagits mycket ändamålsenliga anordningar.
Ägaren af ett bland de anspråkslösare
matställena uppreste på sin gård ett stort tält
med plats för ett halftannat hundratal barn,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
