Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
646
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 41
barnen j sådana som vi hafva dem för oss
i det dagliga lifvet.
De metoder, som härvid användts, äro af
två hufvudslag. Jag skulle vilja kalla det
ena slaget statistiska metoder, det andra
individualitetsmetoder.
A. Statistiska metoder.
Dessa hafva blifvit mest använda i
Amerika. De hafva där utgått från Stanley
Hall, president vid Clark University,
hvilken gifvit upphof till hela det omfattande
barnpsykologiska arbete, som där kommit i
gäng. För 12 år sedan var det blott ett
10-tal, som ville lyssna till hans ord. Nu
ar han ledare af en rörelse, som gripit
omkring sig i hela Amerika och räknar
tusental aktiva medlemmar.
Hvad är då det utmärkande för dessa
statistiska metoder? Jo, man väljer ett
visst föremål för sina studier, t. ex. barnens
minne i ett visst afseende, deras
arbetsförmåga, deras suggestibilitet, deras lögner
o. s. v., uppställer vissa synpunkter, från
hvilka detta studieföremål bör behandlas,
anställer iakttagelser, för hvilka experiment
med en mängd barn arrangeras, om så
behöfves, insamlar materialet på en hand,
bearbetar detta, d. v. s. ordnar och
grupperar. Häraf finner man, hvad som är lika
för alla barn eller för grupper af barn t. ex.
gossar och flickor, olika åldersklasser o. s. v.,
m. e. o. man finner vissa lagar, som göra
sig gällande för barnens själslif. Låt mig
illustrera detta med ett exempel.
Man ville taga reda på vidskepelser och
fördomar hos barn. Professor Earl Barnes vid
Leland Stanford University i Kalifornien
utsände till ett antal lärare följande cirkulär:
Anhålles, att Ni godhetsfullt ville låta edra
barn på en vanlig uppsatsskrifningstimme
skrifva öfver följande ämne och besvara
nedanstående frågor. Barnets ålder och kön
angifves å hvarje uppsats.
»Jag var ute och promenerade med min
vän John, då han plötsligt stannade och gick
rundt omkring en nål, som låg på marken.
Då han hunnit en viss punkt, tog han upp
nålen och sade: det betyder lycka.»
Nu skulle jag vilja fråga, hvad nålar hafva
att göra med lycka. Hvad vet du om det?
Af hvem har du först hört detta? Tror du,
att det är sant eller icke? Hvarför?
Hvilka andra liknande talesätt (fördomar)
känner du? Angif bestämda skäl, hvarför
du tror dem vara sanna eller ej! Af hvem
har du lärt känna dessa?
Från..679 barn i åldern 7-17 år, nämligen
333 gossar och 346 flickor inkommo små
uppsatser.
Antalet vidskepliga föreställningar, som
blifvit behandlade, uppgick till icke mindre
än l,041, då alla variationer beräknades
såsom själfständiga. Variationerna voro dock
af så stort antal, att de egentliga
hufvudför-doniarna endast uppgingo til 445.
Af de 1,641 fördomarne hade 661
behandlats af gossar, 980 af flickor, således 319 flera
af flickor.
^Föreställningen om lycka, då man hittar
nålar, var framställd i 13 variationer af gossar
och 36 variationer af flickor; således nära
tredubbelt af flickor.
Flickorna ägde alltså kännedom om
betydligt flera vidskepliga föreställningar än
gossarne. Endast 13 gossar och 13 flickor vore
utan kännedom om vidskepelser.
Äfven ett annat resultat framgick af en
jämförelse mellan de olika könen. Af 364
olika slags fördomar äro 107 nämda endast
af gossar, icke af flickor, och 157 endast
af flickor, icke af gossar.
Hvarje kön har således sitt särskilda slag
af fördomar.
En lika intressant iakttagelse i samma
riktning som den sistnämda är, att största
antalet vidskepliga föreställningar är att
betrakta som privat familjeegendom. Det
framgår däraf, att 70 % af alla fördomar, nämda
af gossar, förekomma blott en gång, och 63
% af alla fördomar, nämda af flickor,
förekomma en gång.
Ett mindre antal däremot är commune
bonum, gemensamt för allmänneten. Sådan
är just föreställningen om lycka, när man
hittar en nål eller en hästsko.
De nämda fördomarna låta indela sig i tre
grupper:
1. Sådana, som röra spöken, andar och
häxor. Dessa synes icke spela så stor roll
som förut.
Endast 35 sådana äro nämda af gossar och
18 af flickor.
2. Sådana, som innebära förebud till något,
som skall hända. Flickorna räkna på
prästkragen i Amerika liksom hos oss: .x gif ta sig,
gå där», etc.; »han kommer, kominer inte», etc.
De flesta förebud beteckna död eller olycka.
Denna art af vidskepelse är den vanligaste.
357 sådana fördomar äro nämda af gossar
och 657 af flickor.
3. Sådana, som afse trolldom och magiska
krafter. Ex. Har man vårtor, skall man taga
en död katt och gå till kyrkogården vid
midnattstid. I midten af kyrkogården skall man
tillsluta ögonen, gå sex steg, svänga katten
två gånger öfver hufvudet, kasta honom så
långt som möjligt och säga: »Gå din väg,
katt, gå er väg, vårtor»! Sedan skall man gå
bort utan att se, hvar katten föll. Nästa
morgon äro vårtorna borta - om man gjort
rätt.
Föreställningar af denna grupp äro icke
sällsynta. 175 äro nämda af gossar och 158
af flickor.
Med hänsyn till barnens ålder hafva
intressanta iakttagelser gjorts. Man har funnit
en bestämd gräns vid 10-års åldern. Före
denna tid äro fördomarna af mera enkel
karaktär. Då tro barnen, att de kunna fånga
fåglar genom att strö salt på stjärten o. d.
En viss obestämdhet röjer sig i barnens
önskningar, kärlek och giftermål ingå icke i
deras föreställningar, döden spelar en
obetydlig roll, och fruktan för spöken, andar
m. m. har icke ännu fått så stort välde i
deras själ. Vid 10-års åldern däremot träda
alla de nämda föreställningarna fram och
tillväxa allt mera. Då är således tiden inne
att på allvar mota dem.
Hvarifrån komma de då? Jo, de allra
flesta från föräldrar och andra släktingar
samt skolkamrater.
Från föräldrar och andra släktingar 52 %,
från skolkamrater 34 %, summa 86 %.
Af den första; kategorien bärrör V3 från
modern, Via-från "fadern, V5 från syskon och
resten från andra släktingar.
Hvilken tilltro äga de hos barnen? Hvad
svara de på den frågan: är det sant?
Intill 10-års åldern svara de flesta »ja»,
men därefter börja de att blifva mera
kritiska. Ett mycket stort antal vidskepelser
hänga dock fast ända upp till 17 år och
många säkert sedan för hela lifvet.
Hvarför anse de somliga vara sanna? I
93 % af alla fall därför att de »slagit in» vid
ett visst tillfälle.
Ex. En 12 års gosse säger: »Jag tror på
lyckoklöfver. Jag känner en gosse, som fann
ett lyckoklöfver. Sedan hittade han en stor
vacker marmorkula, som han sålde för 5
cents. Det är riktigt sant.»
Om de icke tro dem vara sanna, så är det
i de flesta fall (72 %) därför, att det »icke
slagit in».
Ex. »Om man säger »pengar» tre gånger,
när en stjärna faller, skulle man ha tur. Det
är icke sant. Jag har försökt, men icke
haft tur». Så resonnerar en annan.
Vid en högre ålder börja dock somliga
tvifla på sanningen af dem, emedan de strida
mot deras erfarenheter och kunskaper i Öfrigt.
Som lätt inses, är denna metod ytterst
lätt för de enskilda lärarne och lärarinnorna
att tiUämpa. De hafva endast att låta
bar-j nen skrifva en vanlig uppsats, insamla
uppsatserna och insända dessa till den person,
som skall bearbeta det insamlade materialet.
Frågar man nu: Kan en sådan metod
lända till ett i pedagogiskt afseende
värde-fällt resultat ? så ligger det ju i öppen dag,
att svaret måste blifva »ja».
Utan tvifvel har man här fått fram en
hel del fakta rörande barnens
föreställningar. Det kan ju icke nekas, att barnen
känna till alla de fördomar, som de
angifvit, att en skillnad äger rum mellan gossar
och flickor samt mellan barn före och efter
10-årsåldern, och att en viss art är den
vanligaste. Icke heller är det antagligt, och
detta af flera skäl, att barnen tala osanning
i fråga om sina vidskepliga föreställningars
ursprung eller med afseende på den tilltro de
ägna dem. Men när så är, har man då
icke här vunnit fast mark under fötterna?
Man vet åtminstone med mera visshet än
förr, både när, hvar och hur man skall
sätta in sin kraft för att mota de
vidskepliga föreställningar, som hota att förmörka
och förbittra de ungas själar, ja t. o. m.
att i vissa fall bringa olycka öfver dem
under hela deras lif.
Ett annat exempel.
Man har under en följd af år och på olika
håll sökt taga reda på barns intressen.
Den franska psykologen Binet satte i gång
en undersökning 1890. Han kom till
följande resultat:
1. Barn äga föga intresse för tingens
utseende.
2. Mest intresserar dem hvad tingen
användas till.
3. Deras idéer äga föga abstrakt karaktär.
År 1892 gjorde professor Barnes en
liknande undersökning och kom till samma
resultat, men ficit därjämte fram en skillnad
mellan olika åldersklasser:
1. Intill 7 års ålder hafva barnen nästan
endast intresse för hvad tingen användas till.
2. Mellan 7 och 11 år står visserligen
användningen i första rummet, men då börjar
äfven intresset för deras utseende, deras
beståndsdelar, hvad de äro gjorda af att träda j
fram.
3. Vid 15 års ålder står tingens
gruppering till begrepp af högre ordning i
förgrunden.
Liknande undersökningar hafva gjorts
rörande barns intresse särskildt för historia,
och man har funnit intressanta resultat.
Det jag egentligen vill komma till är en
undersökning, som af d:r Joseph Taylor
gjordes i New Yorks skolor 1896 och 1897
rörande barnens intresse för de olika
läroämnena. Följande frågor utsändes såsom ämne
för barnens uppsatsskrifning:
1. Hvilket eller hvilka äinnen tyckte du
särskildt om i föregående klass?
2. Hvarför?
3. Hvilket eller hvilka ämnen tyckte du
icke om?
4. Hvarför?
Svar ingingo från 2,137 barn.
Resultatet har angifvits i tabeller med
kolumner för ålder och klass. Då man ordnat
ämnena efter barnens värdering af dem, har
man fått fram följande serie:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
