Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 42
SVENSK LÄRARETIDNING.
663
Mot hr Petterssons anförande ber jag
dock att dessutom få betona, att det är
nog sant, att man skall tala som ett barn,
när man är barn, och sedermera skrida
framåt till allt större mognad. Men det
är den, som skall undervisa och begagna
läroboken, som har att iakttaga detta. Det
är icke nödvändigt, att man har en bok för
åttaåringen, en för tioåringen, en för
tolf-åringen och en för femtonåringen, utan det
går mycket väl an att använda samma
lärobok. Men läraren skall veta att på olika
sätt behandla läroboken, när han talar till barn
i de olika åldrarna - däri ligger konsten.
I fråga om hvad hr Åkerblom yttrat,
kan jag icke ingå i detaljer. Jag vill
endast svara följande. Nog har katekesen
åtskilliga fel; nog kunde åtskilligt där vara
bättre; men hufvudsaken är, att de, som
skola använda läroboken, vinnlägga sig om
- icke att klandra den, utan att arbeta
sig in i den och verkligen undervisa väl.
Sker detta, skall det visa sig, att läroboken
nog kan användas sådan den är. Må vara,
att i sinom tid en formell revision blifver
behöflig, exempelvis i sammanhang med nya
bibelöfversättningens slutliga antagande, men
denna revision borde tills vidare icke
behöfva blifva så synnerligen omfattande.
Jag tror nämligen, att vi allesamman,
som användt läroboken ordentligt under dessa
tjugu år, hafva kommit till den
öfvertygelsen, att vi ännu icke hafva rätt satt oss
in uti den, så att vi veta, hvad som är
fullt godt och hvad som behöfver
förbättras. Yi, som använda boken dagligen och
stundligen, veta allt för väl, att vi ännu
icke äro rätt mäktiga densamma. Men detta
är vårt, ej katekesens fel.
Jag yrkar bifall till det betänkande, som
af utskottet afgifvits.
Kontraktsprosten A. T. Pettersson: Jag
skall, herr biskop, icke inlåta mig på
något längre anförande för att bemöta de skäl,
som anförts. Jag ber blott att gent emot
den senaste talaren få framhålla, att nog
synes ett allt för stort ansvar vara lagdt
på läraren, därest på honom ensam skall
bero, till hvilket resultat undervisningen
skall leda.
Då, som jag antager, motionen kommer
att afslås, ber jag herrarne dock icke
misstycka, om jag kommer att begära votering,
fastän timmen är sen. Jag åsyftar därmed
endast att få utrönt, huru sympatierna för
frågan i dess allmännelighet kunna inom
kyrkomötet ligga med hänsyn till framtiden,
huruvida man kan hafva hopp om att med
framgång återkomma med frågan i en eller
annan form.
Seminarierektor S. Nygren: Efter som
klockan är mycket, skall jag fatta mig kort.
Jag har deltagit i utskottets
förhandlingar och därvid instämt i dess
afstyrkan-de af föreliggande motion. Utskottet har
i sitt betänkande börjat med att tala om,
att vår nuvarande katekes visserligen har
några af de i motionen påvisade bristerna.
Men därmed har det icke velat uttala, att
dessa brister skulle vara så många och af
så svår beskaffenhet, som här sagts.
Det skäl, som bestämt mig för att icke
gå in på den föreliggande motionen, är
väsentligen det, att jag är rädd för att få
två läroböcker, en för skolan och en för
konfirmandundervisningen. Syftet med detta
förslag är, såsom hr Pettersson angifvit
det, att man skulle vid bestämmandet af
lärogången i katekes rätta sig efter
barnens olika utveckling under olika åldrar.
Vid katekesundervisningen har man
emellertid redan, på grund af själfva ämnets
natur, ordnat det så, att i den lägre
afdelningen i folkskolan läsas första
hufvudstycket samt första och andra artikeln. Jag
tror, att detta just är det, som barnen
lättast kunna genomgå. Först i folkskolans
högre afdelning förekommer tredje artikeln,
som ju onekligen är den svåraste
afdelningen i katekesen. I större delen af vårt
lands skolor, i landtskolorna, är det
dessutom så, att det ena året tredje artikeln
och tredje hufvudstycket skola läsas, det
andra året tredje artikeln samt fjärde och
femte hufvudstyckena. Man har således
tagit hänsyn till att tredje artikeln är det
svåraste och därför låtit den genomgås två
gånger under de sista skolåren. Jag tror
således, att motionärens syfte redan blifvit
tillgodosedt i hufvudsaken. För öfrigt får
man ej tänka sig så stort steg mellan
barnen i skolans högre afdelning och
konfirmanderna. På många ställen är det så, att
konfirmationsundervisningen börjar strax
efter skolgången. Dessutom förefaller det
mig, som skulle det blifva ganska svårt att
erhålla en bok, ur hvilken alla de
lärosanningar, som anses vara svårfattliga för
barnen, blifvit afsöndrade, då man i alla fall
utgår från den förutsättningen, att barnen
skulle fullständigt läsa Luthers lilla
katekes, i hvilken dessa läror förekomma. Jag
undrar, om man icke därigenom skulle
komma till en tanklös utanläsning af ett -och
annat i Luthers katekes.
Särskildt ber jag att få framhålla vikten
af, att det vid konfirmationsundervisningen
användes samma bok, som barnen lärt känna
i skolan. Jag tror nämligen, att denna
undervisning skulle få en i någon mån
annan karaktär, om konfirmanderna skulle börja
att Jäsa en annan bok. Jag menar, att den
sida af konfirmationsundervisningen, som jag
skulle vilja kalla den själavårdande, skulle
lida intrång, om det skulle blifva allt för
mycken läsning af sådant, som barnen förut
icke inhämtat. Därmed är det icke sagdt,
att jag skulle vilja, att de små skulle läsa
uteslutande för denna
konfirmationsundervisnings skull. Undervisningen i skolan bör
väl afse barnens kommande dagar men
alltid i första hand deras dåvarande lif. Men
jag menar, att hvad som är sagdt om
skriften i det hela, att den är ett vatten, i
hvilket lammet kan vada och elefanten simma,
också kan sägas om de kateketiska
sanningar, som därur äro hämtade. Man måste
göra skillnad på förstå och förstå. Jag är
öfvertygad om, att äfven de små barnen
kunna på sitt sätt förstå de sanningar, som
innehållas i vår katekesutveckling, och däraf
hafva nytta for sitt lif, äfven om de icke
förstå på samma sätt som vid mognare
ålder.
Det är, som sagdt, frågan om införande
af bruket af två böcker, som företrädesvis
gör mig betänksam mot motionärens förslag.
Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Biskop J. A. Ekman: Då det sagts, att
votering kanske komme att begäras i denna
fråga, vill jag fästa uppmärksamheten
därvid, att voteringen kanske i detta fall
blefve missvisande; ty helt visst finnas flera,
som hafva fulla sympatier för motionen,
men som af hvarjehanda skäl anse tiden
ännu icke vara inne och af denna
anledning skulle rösta för afslag.
Efter härmed slutad öfverläggning
yttrade herr vice ordföranden, att i
afseende på föreliggande betänkande
yrkats, dels att utskottets hemställan
skulle bifallas, dels ock, af hr August
Pettersson, att mötet, med afslag å
samma hemställan, skulle bifalla den i
ämnet väckta motionen.
Sedermera gjordes propositioner
järn-likt dessa yrkanden och förklarades
propositionen på bifall till utskottets
hemställan vara med öfvervägande ja
besvarad. Motionären afstod från att
begära votering.
FÖR DAGEN.
Kyrkomötet och katekesen,
Kyrkomötet afslöts sistlidna fredag
efter att hafva varit samladt härstädes
sedan den 10 sistlidna september.
Båda de två närmast föregående
kyrkomötena sysselsatte sig med
frågor angående folkskollärarekårens
rättsliga ställning. Så beslöt 1888 års
kyrkomöte ingå till k. m:t med anhållan
om sådan ändring af § 32 i
folkskolestadgan, att skolrådet erhölle större
befogenhet än förut att inskrida emot
folkskollärare, hvilken gjorde sig
skyldig till handling, som vore uppenbart
stridande mot den svenska kyrkans
ordning - ett beslut, som på sin tid
väckte mycket bekymmer inom
lärarekåren. Och 1893 års kyrkomöte beslöt
- såsom helt visst åtminstone våra
kvinnliga läsare ännu hafva i nogsamt
minne - att hos k. in:t anhålla om
sådant tillägg till folkskolestadgan, att
lärarinna, som trädde i gifte, skulle
kunna uppsägas från sin tjänst.
Lyckligtvis ledde ingen af dessa
framställningar till något resultat. Efter
det en mängd yttranden afgifvits af
olika myndigheter - i fråga om
folkskollärarinnorna ingick
centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening med en skrifvelse till k.
m:t, däruti ett afslag å kyrkomötets
hemställan utförligt motiverades .–
resolverade k. m:t, att kyrkomötets
framställningar ej föranledde till
någon’åtgärd.
Vare sig nu kyrkomötet tröttnat på
att söka åstadkomma inskränkningar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
