Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
678
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 43
£n katekesupplaga
i öfverensstämmelse med
gällande kyrkohandbok.
Debatt i kyrkomötet.
På aftonen måndagen den 3
oktober behandlade kyrkomötet
domprosten /. Personnes i n:r 39 återgifna
motion om utarbetande af en
katekesupplaga i öfverensstämmelse med gällande
kyrkohandbok. Därvid uppstod
följande diskussion:
Domprosten John Personne: På flera håll,
jag vet det säkert,, håller man före, att det
är ett icke ringa bevis på kyrklig
oföretagsamhet, att ännu fyra år sedan den nu
gällande handboken utkom till bruk i
församlingen ingenting har gjorts från kyrkans
sida för att bringa vår nu gällande katekes
i öfverensstämmelse med handboken. Hvad
nu orsaken till denna uraktlåtenhet än kan
vara, säkert är, att undervisningen i
folkskolorna och i de allmänna läroverken samt
äfven själfva konfirmationsundervisningen i
hög grad lider af denna uraktlåtenhet.
Om vi till exempel tänka på andra
trosartikeln, så innehåller den efter handbokens
formulering åtta olikheter med den gamla
formuleringen, som ännu bibehålles i
katekesen. Det är väl, såsom jag har tillåtit
mig framhålla i min motion, ganska
be-fängdt, att barnen skola lära sig andra
trosartikeln utantill på ett sätt, under det att
de söndagligen och, jag vill tillägga det,
när en liten bror eller syster döpes, få höra
den läsas på ett annat sätt. Nu kan man
visserligen säga: ja, men läraren kan ju
låta barnen läsa trosartikeln efter
handboken. Detta förekommer visserligen också,
men då handlar ju läraren icke fullt lojalt;
och för öfrigt är saken ej därmed så
alldeles hjälpt, ty det förekommer mycket ofta,
att den ene läraren gör en ändring och den
andre en annan. Det händer kanske mindre
ofta, att barnen få lära sig hela
trosartikeln efter handboken. En mycket vanlig
ändring, äfven af lärare som vilja vara
lojala så långt de kunna, är, att »helvetet»
utbytes emot dödsriket, under det att
barnen i öfrigt få lära sig trosartikeln efter
katekesen. Nu kan det också hända, att en
lärare, som icke har så mycken böjelse för
denna ändring, men hvilkens språkliga öra
däremot får slag på slag utaf att få höra
barnen begagna sådana osvenska uttryck som
»pint» och »dädan», låter barnen ändra
dessa uttryck. En annan lärare återigen
tycker, att uttrycket »pä Guds Faders högra
hand» är oegentligt, och därför låter han
barnen i stället för »hand» enligt
handboken säga sida, Så finnes det slutligen
lärare, som låta barnen lära sig trosartikeln
alldeles så som den står i katekesen. På
så sätt få vi en mängd varianter af
sym-bolum apostolicum.
Jag talade nyligen med en egendomsägare,
som hade roat sig med att en gång, när
några af hans statbarn voro samlade, vända
sig till ett af dem och fråga: »kan du läsa
upp andra artikeln?» Gossen gjorde detta,
men läste »dödsriket». När så denne hade
slutat, var det ett af barnen, som stodo
bredvid, som sade: »nej, du är dum, det
heter icke ’dödsriket’ utan helvetet.»
Egendomsägaren vände sig då till en tredje gosse
och frågade, hvilketdera som vore det rätta.
Denne kunde dock icke därom lämna
besked, tydligen konfunderad däraf, att han
hört båda delarna, i skolan och i kyrkan.
Hvad jag na anfört är dock icke det,
som erbjuder den största svårigheten, ty de
värsta svårigheterna erbjuda säkerligen
bibelcitaten. Dessa svårigheter möta vi redan
i Luthers lilla katekes. Om vi tänka på
instiftelseorden till döpelsens sakrament, så
lyda de i katekesen ännu på det gamla
sättet: »Gån ut och lären allt folk och dopen
dem i Fadrens, Sonens och den Helige Andes
namn och lären» etc. Den rätta
öfversättningen af detta bibelställe har ju i
dogmatiskt hänseende en stor betydelse. Skola
nu barnen lära sig instiftelseorden till
döpelsen efter katekesen, så få de lära sig
dem oriktigt. Häremot kan man visserligen
säga detsamma, som jag nyss anförde, att
läraren ju kan låta barnen läsa detta efter
den rätta öfversättningen, hvilket också ofta
sker. Men hvarför kan man då icke sätta
in den rätta läsarten i katekesen, hvarför
skola barnen hafva en katekes, som på detta
sätt oupphörligt måste ändras? Detta har
utom andra olägenheter äfven den
olägenheten med sig, att det undergräfver
lärobokens auktoritet.
Äfven instiftelseorden till nattvardens
sakrament äro olika i de olika
öfversättning-arna. Gå vi sedan till utvecklingens 408.
bibelspråk inunder styckena, så mötas vi
här utaf differens på differens. Utaf dessa
408 bibelcitat tillhöra 308 nya testamentet
och 100 gamla testamentet, och af dessa
senare komma 38 på psaltaren och 3 på de
apokryfiska böckerna. Utaf de 308
bibelcitaten ur nya testamentet är det endast 8,
säger 8, som äro lika i vår kyrkobibel och
i nya testamentets normalupplaga. De
öfriga 300 äro allesamman olika, och hvad
somliga beträffar, är differensen mycket stor,
hvarjämte man ofta rent utaf kan säga, att
den gamla öfversättningen är oriktig. Hvad
det gamla testamentets 100 bibelställen
beträffar, så äro endast två lika uti den gamla
öfversättningen och i den nya.
Hvad betyda nu dessa siffror? Jo, de
betyda, att barnen skola sitta och lära sig
utantill dessa 400 bibelställen på ett sätt, som
gör att de, när vi, såsom vi hoppas, snart få
en ny kyrkobibel, icke känna igen dessa
bibelställen, som de med svett och möda
hafva fått lära sig utantill. Ja, det
betyder ändå mera; det betyder, att barnen
redan nu oupphörligt möta differensen
emellan hvad de fått lära sig utantill i
katekesen och hvad de vid bibelläsningen få
läsa i sin bibel. Ty det är ju en känd
sak, att Öfver största delen af vårt land
begagnas vid bibelläsning i skolorna och vid
konfirmationsundervisningen icke kyrkobibeln,
utan i enlighet med k. m:ts cirkulär till
domkapitlen den 19 oktober 1883 användes
i stället nya testamentets normalupplaga,
med hvilken vanligtvis är sammanbunden
psaltarens normalupplaga af 1890; och af
gamla testamentet begagnas kanske vanligen
icke kyrkobibelns öfversättning, utan
prof-öfversättningen af: 1878.
I sammanhang härmed tillåter jag mig
att göra en fråga, nämligen om det ens kan
anses vara riktigt lojalt, att vi begagna en
katekes med bibelställen hämtade, hvad nya
testamentet beträffar, ur kyrkobibeln, då
k. m:t i sitt nyss nämda cirkulär af den
19 oktober 1883 förklarat, att den nya
öfversättningen utaf nya testamentet må
användas vid den offentliga undervisningen i
skola och kyrka. Hvar skall då denna
öfversättning användas, om icke, utom vid
bibelläsningen, vid katekesläsningen, ty denna
måtte väl höra till den offentliga
undervisningen i skolorna?
Jag har nu i min motion icke afsett att
komma med någon nyhet, utan jag har helt .
och hållet stödt mig på det faktum, att nya
testamentets öfversättning af 1883 och
psaltarens öfversättning af 1890 redan äro uti
vår handbok intagna.
l fråga om rangförhållandet mellan
handboken och katekesen, bör väl handboken
vara den normerande boken, och katekesen
komma i andra rummet. Men då bör väl
äfven, synes det mig, katekesen, hvad
bibelcitat beträffar, rätta sig efter handboken.
Det är, jag betonar det uttryckligen, icke
någon nyhet jag slagit in på, och
säkerligen hade jag ej kommit med min motion,
om icke kyrkohandboken redan fastslagit
denna princip och satt den i verket: att
citera efter den nya bibelöfversättningen.
Jag hade verkligen väntat, att tillfälliga
utskottet uti sitt snäf va afslag med ett enda
ord skulle hafva berört denna sak, så att
jag hade fått ett svar af utskottet, hvarför
katekesen icke bör bringas i
öfverensstämmelse med handboken, men på den frågan
har utskottet icke inlåtit sig, utan det
förklarar endast, att »tillvaron af de
svårigheter, som af motionären anmärkts, lärer
icke kunna förnekas; men dessa svårigheter
äro ju gemensamma för alla
öfvergångsti-der, och innan arbetet med den nya
bibelöfversättningen - såsom man har
anledning att hoppas - snart nog bringas till
ett lyckligt slut, torde utarbetandet af en
katekesupplaga i öfverensstämmelse med
förslagen till ny bibelöfversättning icke böra
ifrågakomma».
Ja, men det skäl, utskottet här har
framställt, synes mig icke gälla mycket, ty det
skälet bör med ännu större kraft kunna
anföras emot en redigering af handboken på
detta sätt med intagande af de nya
bibelspråken. Det synes mig tämligen tydligt,
att skall det vara vådligt att införa den nya
öfversättningen uti katekesen, då är det
ändå vådligare att införa den uti
handboken, hvilken dock har en mera bestående
karaktär än katekesen, af hvilken ju
årligen nya upplagor i långa banor utgifvas.
Nu kan man ju invända det, att detta
kan helt enkelt blifva en bokförläggarefråga.
Ja, jag vet bestämdt, att det blir så pckså,
om icke kyrkomötet gör det till en sin fråga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
