Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
726
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 46
Luthers större
såsom läsebok i folkskolan
och i konfirmandskolan.
Debatt i kyrkomötet.
Domprosten P. Eklund väckte vid det
nyligen afslutade kyrkomötet en
motion, i hvilken hemställdes:
att kyrkomötet måtte hos k. m:t i
underdånighet begära, såsom komplement till
k. cirkuläret af den U oktober 1878, ett
nådigt cirkulär till vederbörandes
förständi-gande att, vid den päbudna
katekesförklaringens användning såväl i folkskolan som
framför allt vid konfirmandundervisningen,
noga tillse, det undervisningen må allt
igenom behärskas af Luthers lilla katekes,
börande därvid äfven, så vidt ske kan,
Luthers större katekes, särdeles dess 2:a, 4:e
och 5:e hufvudstycken, användas som
läsebok, att därigenom lilla katekesens enkla
och praktiska förstånd desto säkrare må
komma till sin rätt.
Motionen var af tillfälliga utskottet
afstyrkt på i n:r 41 angifna skäl. Vid
ärendets föredragning den 12 oktober
(mötets sista diskussionsplenum)
uppstod följande debatt:
Domprosten P. Eklund: Jag skall begynna
med att tacka utskottet, oaktadt utskottets
utlåtande varit afstyrkande. Jag tackar
dock icke för afstyrkandet såsom sådant
men för den välvilliga dorn, som utskottet
behagat i detta fall uttala. Den gifver mig
en viss förhoppning om att, då nu denna
min motion kommit fram i åtskilliga
former och visat sig hafva en viss
uppståndelsekraft, det också kan, kanske ju*t
ögonblicket strax efteråt, komma något liknande
till uppenbarelse.
För min del tror jag alldeles visst och
fast på framgången af den sak jag
föreslagit och är endast angelägen därom, att
kyrkomötet måtte i afseende på en sådan
framgång intaga den rätta ställningen, nämligen
densamma som kyrkomötet intog år 1893,
då med enkel majoritet saken vann seger, då
förslaget - i någon annan förin än nu -
vann en enkel majoritet, som möjligtvis
hade varit tillräcklig, ifall jag riktigt hade
förstått mig på konsterna och bragt till
erkännande, att i grunden är detta icke
något, som kyrkomötesförordningen inbegriper
under hvad som kräfver den större
majoriteten. Det förstod jag icke den gången,
och kanske är jag icke heller nu
tillräckligt vis, ty här är mycken, visdom i
forma-lissima - eller hvad jag skall kalla det
-, som ännu tryter äfven dem, som varit
med i två kyrkomöten och sökt lära sig,
så godt de det förmått.
Saken är, som kyrkomötet väl vet, för
mig af högsta vikt både i konfessionellt
och i pedagogiskt afseende. Det gäller att i
afseende på våra bekännelseskrifter den
rätta uppfattningen må komma till stånd, en-
ligt hvilken ingen af dessa
bekännelseskrifter kan i rang täfla ined Luthers båda
katekeser. Vi hafva den lyckan att just
ibland våra bekännelseskrifter äga en bok,
hvilken för den, som rätt förstår densamma,
visar sig vara ägnad till pedagogisk
användning. Hvilken härlig förmån att uti
vår lutherska lekmannabibel äga en
bekännelseskrift, som lekmännen såsom sådana
kunna tillägna sig! Alla bekännelseskrifter
i kyrkan äro värdefulla i den mån de kunna
själfva varda tillägnade af
lekmannaförsam-lingen såsom sådan; i den mån de aflägsna
sig från denna möjlighet sakna de det högre
värdet. Om allt detta vågar jag icke hålla
någon längre föreläsning, icke blott därför
att jag ser mötets otålighet att komma till
punkt, utan därför att jag är fullt
öfvertygad därom, att i allt hvad jag här menar
jag kan påräkna bifall från kanske
samtliga mötets medlemmar.
Den fråga det här gäller är, huruvida
utskottet har rätt i sin argumentering, då
det säger, att hvad som här begäres är
sagdt och föreskrifvet icke blott i ett utan
i två kungl, cirkulär. Nu har det
emellertid råkat vara för min filologisk-exegetiska
förmåga omöjligt att finna detta vara så
tydligt sagdt, att det icke kunde böra
understrykas - såsom ordföranden och andra
ledamöter af mötet bruka säga. Ja, just
detta, att undervisningen skall allt igenom
behärskas af Luthers lilla katekes - det
erkännes, att detta bör anses stå i
cirkulären och det tages för gifvet, att
vederbörande, som öfvervaka cirkulärens
efterlef-nad, öfva noggrann tillsyn härutinnan, så
att det icke är behöfligt att framställa
någon begäran i detta afseende. Jag tackar
for dessa uttalanden, och jag gör kanske
rättast uti att låta min anhållan om ett
cirkulär, innefattande denna sak såsom en
särskild punkt, falla och i stället inskränka
mig till den andra delen af min begäran,
nämligen att Luthers större katekes må
komma till användning såsom läsebok i
folkskolan och särskildt i konfirmandskolan.
Utskottet har ansett sig sakna skäl att
understödja min hemställan i denna del,
därför att jag sagt »så vidt ske kan».
Önskar utskottet, att jag skall stryka dessa
ord, skall det vara mig synnerligen kärt,
ty därmed kommer större kläm i
framställningen än hvad jag vågat gifva densamma.
Hela mitt åtgörande i denna sak har
nämligen gått ut på att inskränka mig till det
minsta möjliga.
På det att kyrkomötet icke, rörande den
stora religionsundcrvisniugsfråga, det här
gäller, må få sken af att gifva en absolut
bekräftelse af det nuvarande tillståndets
förträfflighet - något som jag tror skulle
vara en missvisning åt land och rike -
och emedan jag har den föreställningen, att
sakens egen, inre, andliga kraft är så
mäktig att, blott det hufvudsakliga angifves,
däraf måste växa fram en utveckling af
hela vårt religiösa undervisningsväsen, som
går utöfver hvad kanske äfven andra ha
hoppats, när de tänkt sig andra former för
främjande af denna del utaf vår
religionsundervisning, så hemställer jag till utskottets
högt ärade ordförande samt utskottets öfriga
medlemmar, om vi icke skulle hedra denna
sista timme af kyrkomötets sammanträde -
ty det är ju egentligen kungörelser och
desslikes som skall förekomma i det som
följer - med att åtminstone i någon mån
understödja min framställning om
religionsundervisningens främjande i riktning af att
Luthers egen katekes må komma att
behärska densamma. Jag anhåller således om
bifall till motionen med den ändring i dess
kläm, att hvad som namnes om Luthers
lilla katekes må därur utgå, hvarigenom
mitt yrkande kommer att lyda’.
»att kyrkomötet måtte hos k. mit i
underdånighet begära, såsom komplement till
k. cirkuläret af den 11 oktober 1878, ett
nådigt cirkulär till vederbörandes
förstän-digande att, vid den påbudna
katekesförklaringens användning såväl i folkskolan
som framför allt vid
konfirmandundervisningen, Luthers större katekes, så vidt ske
kan, må användas som läsebok, att
därigenom lilla katekesens enkla och praktiska
förstånd desto säkrare må komma till sin
rätt.»
Biskop K H. G. von Schéele: Jag tror
mig knappast behöfva vidare motivera
utskottets hemställan än som redan skett i
det föreliggande betänkandet. Att
beträffande den förra delen af motionen någon
verklig skiljaktighet icke förefinnes emellan
motionären och utskottet, har motionären
själf erkänt. Han har därför också i detta
stycke återtagit sin motion. Hvad
vidkommer den senare delen, tror jag icke
heller att någon principiell skiljaktighet kan
upptäckas. Det är blott och bart en
olikhet i afseende å frågan: tvång eller
frivil-lighet, som här är för handen, och
utskottet torde väl hafva goda skäl för sig att
häfda frivillighetens grundsats, särskildt,
såsom det också här påvisats, med hänsyn
till konfirmandundervisningen. Jag är för
min del öfvertygad om, att det, som af
motionären åsyftas, skall på detta sätt bättre
vinnas, än om något tvång i detta afseende
lärarne ålades.
Hvad slutligen angår motionärens
hemställan om borttagande af orden »så vidt
ske kan»,, så menar jag att dessa ord nog
borde borttagas, om de kunde tagas bort,
men just den omständigheten, att detta icke
låter sig göra, bevisar bäst olämpligheten
af en obligatorisk föreskrift i förevarande
afseende.
På grund af hvad jag nu korteligen
anfört, men framför allt med hänvisning till
den motivering, som utskottet lämnat, ber
jag att få yrka bifall till utskottets
hemställan om afslag å det hela af motionärens
framställning.
Biskop N. J. O, H Lindström: Jag skall
icke i kyrkomötets sena timme hålla något
långt tal. Jag vill endast säga, att jag
delar utskottets ståndpunkt i fråga om hvad
det uttalat beträffande förslaget om Luthers
lilla katekes. Ett ingående på motionärens
förslag i denna punkt skulle innebära, att
det icke vore så, att Luthers lilla katekes
behärskade katekesundervisningen. Däremot
har jag icke kunnat dela utskottets förslag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
