Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
758
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 48
Cre nya läroböcker
i Sveriges historia.
Innevarande år har utmärkt sig för
stor lifaktighet med afseende på
åstadkommandet af nya läroböcker i svensk
historia för folkskolan. Ej mindre än
tre dylika läroböcker hafva utkommit
från olika förlag, och omnämnas de
här nedan i den ordning de kommit
oss tillhanda.
Lärobok i Sveriges historia för folkskolan
af Hans Larsson. Lund, C. V. K.
Gleerups förlag. Pris 50 öre; med skinnrygg
60 öre.
Enligt förordet är det särskildt tvänne
syften författaren haft för ögonen vid
utarbetandet af denna lärobok: det ena att
jämte de politiska händelserna låta det (i
inskränkt mening) kulturhistoriska tillbörligt
framträda; det andra att genom konkreta
drag göra framställningen så vidt möjligt
åskådlig.
Hvad det kulturhistoriska materialet
beträffar, anser han det ej vara nog att det
öfverhufvud meddelas, utan bör en
synnerligen vikt läggas därpå, att det meddelas
i den kronologiska berättelsen och ej till
största delen hänvisas till öfversikterna. De
kulturella förändringarna böra, menar han,
framställas som händelser, hvilkas tråd lika
väl som de politiska händelsernas måste
tagas med i berättelsen om vårt folks öden.
Enligt den plan, som författaren uppställt
för sig, har öfversikten till hufvudsaklig
uppgift att hopsummera hvad som redan
är omtaladt i den kronologiska afdelningen,
men den innehåller därjämte ett och annat,
som ej kunde i denna meddelas utan att
störa öfverblicken öfver händelserna.
Genom denna anordning har den fördelen
vunnits, att öfversikterna ej behöfva vara så
många. Författaren har infört tre sädana:
en efter medeltiden, en efter storhetstiden
och en vid bokens slut.
Med afseende på åskådligheten har
författaren varit förvissad om, att en
framställning blir så mycket lättare både att
förstå och fästa i minnet, ju mera den. är
rik på konkreta drag. Så framhålles t. ex.,
att den korta uppgiften, att Gustaf III
förbjöd tortyr, är svårare att komma i håg
än ett något utförligare omnämnande af
»rosenkammaren» och pinosätten. En af
de största svårigheter för författaren har varit
»att få rum för dylika enskildheter utan
göra framställningen ’packad7 och svårläst
eller öfverskrida det med rätt eller orätt
så begränsade utrymmet». Hvad nu
utrymmet beträffar, är och förblir det orätt
att begränsa detsamma i en lärobok så, att
framställningen däraf blir lidande, och detta
måste blifva fallet om den skall inrymmas,
såsom här skett, på 117 sidor. Helt visst
skulle den språkliga framställningen kunnat
blifva ledigare, fylligare och mera afrundad,
om utrymmet varit större. Författaren
skulle då äfven kunnat medtaga flera
detaljer, som tjänat att närmare belysa vissa
uppgifter, särskildt i öfversikterna. Här-
igenom åter skulle framställningen flerstädes
blifvit både intressantare och lättare att
inlära.
Inom den gifna ramen har emellertid
författaren förstått att gifva en i det hela
god framställning af hufvuddragen i vår
historia, och han har tydligen bemödat sig
att skrifva så, att barnen, såvida
förberedelsen af läxan varit någorlunda god, skola
förstå det lästa. Man må emellertid
hoppas, att författaren i en ny upplaga gifver
framställningen en mera episk bredd,
hvarigenom den, såsom redan är antydt, skulle
blifva både lättare att inlära och att fästa
i minnet.
Den konkreta åskådligheten i teoretiskt
afseende är enligt författarens mening det
enda naturliga och verksamma medlet att
väcka känslans deltagande för de tecknade
personerna och händelserna. Han har
därför helst låtit fakta själfva tala och med
rätta ansett det fåfängt att med blotta
omdömen, så att säga, kommendera lärjungarne
till sjnnpati eller antipati. Han skulle
visserligen, såsom han framhåller, örn åtskilliga
af våra konungar och andra stora män
kunnat använda mycket vackra epitet. Men
hellre än att säga, att en person är ädel,
anför han ett drag, hvari han visar sig
sådan. Han anser med rätta, att om man
vill påverka ett barns sinne, skall man ej
göra sin afsikt för tydlig.
Författaren vill gärna tro, att man i hans
bok skall kunna spåra en tendens att rned
ej allt för direkta medel väcka medkänsla
för fosterlandets öden och ledande män -
så långt det kunnat ske utan att kränka
den historiska rättvisan. Så vidt
anmälaren kunnat finna, har också författaren sökt
att vara fullt opartisk i sin framställning,
på samma gång den uppbäres af en varm
fosterlandskänsla.
Såsom det torde hafva framgått af det
ofvan anförda, har denna lärobok flera
väsentliga företräden framför de hittills mest
använda. Särskildt må framhållas de goda
uppslag: den gifver till enkla och lättfattliga
kulturhistoriska skildringar.
Lärobok i Sveriges historia af A. F.
Liljeholm och C. J. Gardell. I. Stockholm,
A. L. Normans förlagsexpedition. Pris
85 öre.
Hvad som särskildt utmärker denna
lärobok är att de historiska personligheterna
och tilldragelserna, i synnerhet de, som
tillhöra den nyare tiden, framställas med större
episk bredd än som varit vanligt i de för
folkskolan afsedda läroböckerna i ämnet.
Författarne hafva sökt att genom ett
något ymnigare upptagande af detaljer »göra
berättelserna åskådliga och sålunda lättare
att fatta och minnas». De hafva sökt
framhålla, såvidt utrymmet det medgifvit,
sammanhanget mellan händelserna. Och
slutligen hafva de haft till syftemål »att
framställa hufvuddragen af vårt folks andliga
och materiella utveckling i samband med
den politiska historien».
Hvad de kulturhistoriska momenten
beträffar, hafva dessa inflätats i den
kronologiska framställningen, emedan de, såsom
författarne med rätta framhålla, blott
därigenom ställa den historiska utvecklingen i
en riktigare belysning och sålunda bringa
det historiska lifvets skilda yttringar i
deras rätta kausalsammanhang. De anse, att
om dessa moment lösryckas ur sitt
sammanhang och sammanföras i till större perioder
hörande sk. återblickar, blir detta först
och främst till men for en riktig
uppfattning af vårt folks historia och har därjämte
till följd, att kultur skildringar n OT betraktas
såsom mindre viktiga och därför ofta
förbigås vid undervisningen.
Enligt författarnes mening är det vid
undervisningen i historia icke nog med att
läraren berättar väl och intresseväckande.
Det fordras därjämte, mena de, att i
barnens händer sättas sådana läroböcker,
hvarur de med lätthet kunna hämta det allra
mesta af hvad läraren berättat, och i hvilka
de åstunda att på egen hand gå vidare,
d. v, s. läroböcker, som äro fylliga,
lättlästa och åskådliga.
Detta till förklaring af den större
utförligheten i förevarande lärobok. Meningen
har nämligen varit att framställa historien
i en rikare och mera konkret form.
Erfarenheten torde väl äfven hafva visat, att
barnen lättare lära sig en mera fyllig
framställning än en sammanträngd. Men klart
är, att läroboken endast bör upptaga sådant,
som utan allt för stor svårighet kan fästas
i minnet. Det torde ej vara lämpligt att,
som här skett, i sammandrag införa Torgnys
tal på tinget och Gustaf II Adolfs
afskedstal till rikets ständer.
Af sitt sträfvande efter fullständiglie t
hafva författarne blifvit förledda att på
några ställen upptaga sådant, som hvarken
är nödvändigt för en riktig uppfattning af
det väsentligare ej heller är af särdeles stort
intresse. Så skulle t. ex. utan skada hafva
kunnat uteslutas:
Senare delen af berättelsen om Olof
Skötkonung. Redogörelsen för Inge den äldres
krig med Magnus Barfot. Folkungarnes
uppror mot Birger Jarl. Den utförligare
skildringen af striderna mellan Valdemar och
Magnus efter 1275. En del detaljer om de
inre striderna under Karl Knutssons tid.
Berättelsen om Vestgötaherrarnes uppror emot
Gustaf Vasa.
Det vill äfven synas anmälaren, som om
berättelserna örn bonden Åkes gästabud och
Styrbjörn Starke ej bort upptagas i läroboken.
De äro visserligen intressanta men ej af
den betydelse att de böra af barnen
inläras.
Äfven i denna lärobok förekomma ej så
få uttryck, hvilka genom sin abstrakta
be-skaffenhet äro olämpliga både att inläras
och utfrågas. Såsom exempel må anföras:
Om Axel Oxenstjerna heter det: »Det fanns
för öfrigt intet område af förvaltningen, där
hans stora förmåga icke togs i anspråk.»
Om Gustaf II Adolfs inre styrelse: »Under
de fredliga mellantiderna, ja, midt under
krigsbullret pågick inom landet ett lugnt och
stilla, men betydelsefullt utvecklingsarbete.»
Där talas om, att Uppsala universitet »länge
fört ett tynande lif». (Nämligen då Gustaf
Adolf skänkte det de många godsen.)
Om Sveriges ställning vid drottning
Kristinas tronbestigning: »Till en början såg det
ut, som om Gustaf Adolfs verk skulle falla
med honom.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
