Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VECKOm.AD FÖR FOI.Kt JN
VISN I N O E N.
N:r 50 (A). (885.;
STOCKHOLM, 14 DECEMBER \89&
17:e årg.
Prenumerationspris ;
Vi år 3,50 kr., 8/4 år 3 kr., Va år 2 kr.^/4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6, en tr, upp. Kontorstid: 10-1, 4-6. AMm. tel. 60 00.
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare,-
EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6.
förläggare : Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag,
Tryckt hos Idun» Kungl. Hofboktryckeri, Stockholm,
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid :
hvarje onsdags förmiddag.
An nonspris:
25 öre pr petitrad (=14 stafvelser). Födelse-, forlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2, 00 kr.
Annons bör vara inlämnad senast måndags afton för att inkomma i veckans nummer.
2)
Runeberg som Fänril{ Ståls diktare.
Ett 5O-års-minne.
et, som för oss har klassicitetens prägel, har icke vid tiden
för sin framkomst bland samtiden varit så oemotsagdt som
det sedan blef, det är icke födt med samma strålande segergloria
kring sig, som det sedan fick. Och skalden själf, när hangar störst,
är alltid en banbrytare, en kämpe för
en ny idé, . som t blott ännu slumrar
i folkmedvetandet, men som han
förstår att väcka och forma till lif och
medvetenhet.
Ej minst gäller detta om Runebergs
diktning och mission. Det är deri
folkliga tonen i det verk, hvars
femtioårsminne vi fira i dessa dagar,
Fänrik Ståls sägner, som var den
nya uppenbarelsen af ett nytt
diktar-ideal för hans samtid, flärdlösheten
i hans människoskildring, som inledde
en ny tid för vår dikt, som delvis
var, för att använda ett uttryck af
Snoilsky, ännu fången i flärd,
förkonstling och onatur.
Men utan motstånd bryter man icke
med en tidsandas lyten, och äfven
Runeberg fick pröfva åtskilligt
misskännande och oförstånd. Sä finner
man till sin förvåning, att äfven en
så skarpsynt kritiker som Orvar Odd
(O. P. Sturtzenbecker) med afseende
på det konstlösa i Runebergs episka
folklifsskildringar ville göra gällande,
att hans nykterhet var tråkig och ej
poetisk men prosaisk. Det
hvardagliga i hemlifsvanorna stod i alltför
stark kontrast med tidens praktfulla
bildstil och den af Tegnér införda
retoriken för att genast erkännas som
en blomma, vuxen på lifvets eget träd
och som drog must och fägring af folkets egen naturgrund. Hos
Runeberg är alltså mer af naturskald än denna tid var van vid.
Äfven från ett annat håll mötte han en gensaga, som förefaller
oss icke mindre fåvitsk. Så anmälde Lindfors, en af hans vänner,
J. L. RUNEBERG.
sitt bistra missnöje med att han valde ämnen såsom i Nadeschda
äfven från utlandet och förstod icke, som hans biograf Strömborg
riktigt anmärker, att Runeberg ej var mindre finsk, äfven om. han
diktade en sådan rysk dikt eller om han tog ett fornnordiskt ämne
som kung Fjalar eller ett grekiskt
som Kungarne på Salamis. Det
fanns alltså en fara för honom att
äfven härvid låta öfvertala sig af
patentpatriotismen, likaväl som det fanns
en fara för honom att gifva vika för
det yfverborna uttryckssätt och den
frasrikedom, som inlade sådana ord i
Beskows dikt Sveriges anor som att
»Luften var af segerfanor sval».
Vid sådana skiljovägar visa sig de
stora diktarne som de starka männen,
hvilka klart se sin väg och
beslutsamt följa den. Det är den härliga
gudagåfva, de af en gifmild natur
undfått, att de med osviklig takt
kunna lyssna till sin naturinstinkts
hemliga maning och därigenom föra
kulturen och sitt folks andliga lifsström
in på nya vägar. Härigenom har
Runeberg blifvit den för alla tider
banbrytande.
Han har särskildt i Fänrik Stål
lyckats att förena det urfinska
nationella draget med ett drag af
allmänsklig typ, gemensamt för alla tider och
folk, han har uppenbarat hemseden
och hemkänslan hos det sega finska
folket, som frös och svalt och
segrade tilllika, men i allt detta buttra
och sträfva, förbehållsamma och
ordkarga, som utmärker hans soldat som
finne och säreget naturbarn, kväller på
samma gång källsprånget fram af något allmänmänskligt, som vi
känna igen, hvilken nation vi än tillhöra, den rörande
uppoffringen, hängifvenheten för fosterlandet, trotset in i döden,
dödsföraktet hos en äkta idealistisk kärlek till den egna torfvan och
Med dagens nummer följer enligt k. generalpoststyrelsens medgifvande »Lärobok i förenklad snabbskrift af Olof V. Me/in».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
