Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 51
SVENSK LÄRARETIDNING.
811
kunde vara kortare än den nuvarande, gans
ka utbredd både bland lärare och präster.
Katekesfrågan är allt fortfarande en
fråga för dagen. Och intill dess man sökt
på bästa sätt lösa den, skall den icke
upphöra att vara det. Därför sörjer bland
annat den inom allt vidsträcktare kretsar af j
folkskollärarekåren ökade pedagogiska bild- j
ningen. Hvarje år, som går, skall därför
göra henne ännu mera aktuell och bran- |
nande. j
Professor Johanssons här ornordade inlägg
är så märkligt och af så högt värde, att
det bör inom lärarekåren vinna den största
uppmärksamhet. En katekes, uppställd och
författad efter de däri uttalade
grundsatserna, skall ofelbart för undervisningen
medföra en vinst, som i alla afseenden, men
framförallt i pedagogiskt, skall varda vida
större än hvad äfven den mest
förhoppningsfulle vågat vänta af en omarbetad eller
ny katekes. En sä grundlig omdaning, som
den här ställes i utsikt, har nämligen ingen
dristat sätta i fråga, äfven om något
liknande kunnat föresväfva honom såsom det
fördelaktigaste.
Det har icke varit svårt att förutse, det
yrkandena på katekesundervisningens
reformering skulle tilltaga både i styrka och
omfång. Den åskådning - jag menar
naturligtvis pedagogiska åskådning -, som
representeras af katekesens försvarare med
sin likgiltighet för barnanaturens kraf, hör
till en förgången tid och kan ej i längden j
upprätthållas. Att påstå motsatsen vore,
för att tala med domprosten P. Eklund,
att gifva en »missvisning åt land och
rike». Alla, som känna något af den
nutida pedagogikens grundsatser och
sträfvanden och de ändrade förhållanden på
folkskoleundervisningens område, som nu före- ’
ftpnas mot fordom, hafva länge varit pä det \
klara härmed. j
Till och med inom kyrkomötet hafva allt |
flera målsmän för dessa den nyare
pedagogikens fordringar fått plats och allt flera j
betydande och aktningsbjudande röster hafva !
också där höjt sig för katekesundervis ning- i
ens omdaning. Dessa fordringar kunna
därför svårligen längre, äfven med den bästa
vilja, stämplas såsom kristendomsfientliga.
Den, som det gör, han har i hvarje sak- |
kunnigs ögon dömt sig själf. Det varder
allt mer uppenbart, snart sagdt för hvar
man, att hvad som förmått så många att
arbeta på en förbättrad undervisning, uti j
vår heliga troslära har, i stället för
kristendomsfientlighet, varit månhet om
ungdomen och sträfvan att göra äfven
kristendomsundervisningen i barnaskolan så
gagnande och fruktbärande soin möjligt.
Frukterna af detta arbete börja mer och mer
mogna. j
Från det sydsvenska universitetet komma
nu lystringsorden. De förnämsta medlem- j
rnarne af den fakultet, hvarom här kan
vara fråga, synas vara hågade och beredda
att taga ledningen af den viktiga
angelägenheten om hand. Inom Sveriges
folkskol-lärarékår äro de icke obekanta. Mång af
dess medlemmar hafva haft tillfälle att lyss-
na till deras muntliga föredrag och skatta
högt den manlighet, klarhet och äkta
fromhet, som utmärkte dem. Inom
folkskollärarekåren skola säkert ej heller saknas
hvarken sympatier eller intresse för det af
professor Johansson antydda arbetet på att
skaffa en ny katekes! -r.
JUL.
SÅ högt som Norrlands isar gå,
så vidt som Skånes slätter nå,
från östansjö till västanfjäll,
kring fursteborg och torpartjäll
en våg af julens harmoni,
ackord af änglars symfoni,
ger glans och glöd, ger färg och form
åt tid af nordan, snö och storm.
3Sur frälsningshymnens höga klang
i tusen sköna rytmer sprang
kring alltet ut och fyllde opp
en öde värld med sol^och hopp!
Och än går Zions julesång
kring jorden fram sin segergång
och bringar folk från öst och väst
till samstämdt lof på samfäld fest.
5E>y^hvässer ondskan ock^sin dolk,
och står bepansradt än ett folk,
beredt för^väld och barbari
och styrdt af våld f och tyranni,
så har det dock en gifven stund,
då fridens ängel gör sin rund,
då vapnen fällas, blickarltrå
i längtan hän mot drömmars blå.
vreda vågor vräkte fram
mot nordanhöfdings drakskeppsstam
och söderns rosor börjat dö,
gick längtan hem till Nordens snö,
ocb. där vid julebrasans sken
den bistre kämpen, en och en,
sitt stolta bragelöfte gaf
om bragd pä land och bragd på haf.
jtförn tidsseden väl är-värd
att lifvas upp vid nutidshärd,
Men nu är löftet: Ljus och glans
och fred och vett och mått och sans
åt Sveriges folk, åt Sveriges vår,
dess frihetsborna ungdomskår,
den starka fylking, djärfva storm,
som ger dess framtid färg och form!
Johan H e/l berg.
fibnincj * * * *
uteanbet åt 1899 Bin
I8:6e årgång,
, pm, ufgifningBftbet: oc$
8fift?Ä of öränbrafre.
<Dft>et 800 efow fetxwfaibot fot
bet 8if%4 ptieef <*f
3 fcr. 50 öre.
porträtt eller annan illustra*
tion i regeln
* i (varje nummer* *
prenumerera på närmaste postanstalt
fore julafton,
så får fti titmingen genast på nyåret
ocb filipper vänta på Böta sfcolngbeter,
FÖR DAGEN.
»Den moderna
folkbildnings-j öfverdriften.»
! Ett bidrag till dess belysning.
j Då frågan örn Hernösands stifts del-
; ning förekom till behandling vid se-
| naste kyrkomötet, hade biskop M. Jo-
\ Hansson ett längre anförande, ur hvil-
I ket vi återgifva följande, sona visar, att j
ännu mycket återstår att göra för skol-
I väsendet, innan förhållandena blifvit
! ens något så när normalt ordnade inom
j vissa delar af vårt land:
Det må tillåtas mig att äfven säga några i
i ord om skolväsendet. !
, Först att det i allmänhet är allt för många
l barn på hvarje lärare. Jag har i dessa
j dagar fått mig tillsänd inspektörens berät-
I telse för större delen af Västernorrlands
län, det län, som innefattar en af de mest
j kultiverade bygder i Norrland. Af denna
j berättelse visar sig, att i icke mindre än
| 15 församlingar finnas vida af ver 100 barn
l på hvarje lärare. Kegelh lärer väl eljest
j vara den, att 50 ä 60 barn är det högsta,
| som hvarje lärare bör hafva. I andra de-
I lar af stiftet, rörande hvilka jag icke nu
j har statistiska uppgifter, är tillståndet na-
I turligtvis ännu sämre.
i Ser jag sedan på antalet af de barn, som
l undervisas i hemmet, så ter sig här något,
i som är rent förskräckligt. Med undervis-
I ning i hemmet menas här i sak i allmän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
