Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
812
SVENSK LÄRAEETIDNING.
N:r 51
het detsamma som ingen undervisning alls.
Och antalet af de församlingar, där ett
mycket stort antal barn sålunda saknar
undervisning på grund af ett ofullständigt
skolväsende, är mycket stort. Några få exempel
skall jag be att få nämna.
I Lycksele församling finnas 1,245 barn i
skolåldern. Af dem äro icke mindre än 572
utan skolundervisning.
I Vilhelmina församling finnas 1,127 barn
i skolåldern, och af dem sakna 409
undervisning.
I Stensele utgöra barnen i skolåldern 509,
och de, som sakna undervisning, 258, således
mer än hälften.
I Tärna är det 79 af 211, som sakna
undervisning.
l Sorsele blifva af 573 barn 132
undervisade, såsom det heter, i hemmet.
I Arjepluog finnas 436 barn i skolåldern.
Af dem gå 158 utan undervisning.
I -v fver-Kalix gå af 984 barn i skolåldern
231 utan undervisning.
Detta är blott såsom exempel. Vidare
bör det ihågkommas, att de flesta barn, som
få undervisning i skolorna, i många
församlingar, jag skulle nästan våga säga i
flertalet församlingar, få undervisning endast
en tredjedel af den lagstadgade tiden,
.beroende därpå, att skolorna flytta på icke mindre
än tre stationer.
(rifvet är ju, att, med dessa kyrkliga behof
och behof med afseende å skolväsendet, det
närvarande tillståndet i kyrkligt och sedligt
hänseende skall lämna synnerligen mycket
öfrigt att önska. Det är någorlunda godt,
endast mycket godt i de gamla, af ålder
odlade bygderna, men så fort man kommer
till utbyarna, blifver tillståndet ett annat, och
huru skall det väl kunna vara annat, när
de icke hafva skolor och sällan eller
åldrig-se kyrka och präst? Där utvecklar sig en
hedendom, som är betänklig; och såsom
exempel därpå tillåter jag mig anföra, att
man under de senaste åren i många af
Norrbottens församlingar upptäckt rena
hedningar till ett ganska stort antal. D. v. s.
de äro i regeln döpta, ty på dopet lägger
hela den norrländska befolkningen
utomordentligt stor vikt, men de hafva fått växa
upp alldeles i vildt tillstånd och kunna
hvarken läsa eller skrifva, hafva därför ej
heller någon kristendomskunskap, hafva icke
blifvit konfirmerade.
Vi hafva frän dessa församlingar -
jag-tänker särskildt på tre - en lista på dessa
»hedningar», och denna utvisar, att det
fanns flera tjog människor mellan 18 och
82 år, som sakna all slags
kristendomskunskap. För deras räkning hafva vi inrättat
s. k. hednaskolor, och detta icke utan en
viss framgång. Men äfven där, hvarest
icke är så illa ställdt med kunskapen, är
klart, att under sådana förhållanden, som de
har angifna, det skall stå illa till både i
kyrkligt och sedligt afseende.
Från åtskilliga af talarens
ämbetsbröder ser man allt emellanåt
betänkligheter framställda mot folkskolan,
därför att hon »ryckt barnen ifrån
hemmen, försvagat auktoritetens band och
därigenom på visst sätt verkat
under-gräfvande på ungdomens moraliska och
religiösa utveckling». Biskop Johans-
sons anförande ställer dessa
kammarteorier i deras rätta belysning. De
moderna klagomålen öfver vår
»uppskruf-vade folkbildning» äro så litet
berättigade, att det tvärtom för hvar och en,
som någon smula känner verkligheten,
bör vara klart, att oändligt mycket
ännu återstår att göra, innan samhället
kan anse sig hafva nödtorftigt sörjt
för ungdomens uppfostran. Icke minst
i de aflägsnare landsdelarna, som
annars pläga prisas så högt, emedan de
längst hållit sig obesmittade af
nutidens andliga odling, finns ännu
mycken råhet och inre hedendom.
Den revolution inom det ekonomiska
samhällslifvet, som utmärker vårt
århundrade, har man i alla fall icke
kunnat ens från dessa bygder utestänga;
för industrialismen med alla dess
följder har man tvärtom öppnat dörrarna
på vid gafvel. Skall icke ett
öfverhandtagande barbari blifva följden, så
kräfves, att man med energi verkar
för en grundlig uppryckning af
folkskoleväsendet. Hvad som för detta
ändamål är af nöden torde emellertid
icke vara blott en ny norrländsk
biskop utan först och främst en sådan
anordning af folkskoleinspektionen^ som
kan göra denna mera effektiv än den
hittills varit. Särskildt för sådana
trakter som de norrländska kräfvas
inspektörer, som odeladt kunna ägna sig åt
sitt kall. Så länge man åter inom
inflytelserika kretsar betraktar
folkskoleinspektionen såsom ett nödvändigt ondt
och i inspektörernas »allt för stora nit»
ser deras förnämsta fel, så länge skall
man ock förgäfves beklaga sig öfver
vårt folks inre hedendom.
Ett framåtsträfvande
skoldistrikt;
är som bekant Helsingborgs, hvilket
under de senaste åren låtit sitt
folkskoleväsende undergå en
genomgripande förvandling. »Det torde väl nära
nog vara exempellöst», yttrar härom
en ortstidning, »att ett samhälles
offentliga undervisningsverk så hastigt
blifvit höjdt från ett tillstånd af
eftergifvenhet och likställighet snarast med
skolväsendet i någon fattig norrländsk
urskogs-socken till jämnhöjd med de
förnämsta uppfostringsinrättningarna i
våra storstäder.»
Ej blott i fråga om lokaler,
undervisningsmateriel och lönevillkor m. m.
d. har den helsingborgska folkskolan
gått framåt utan äfven med afseende
på skolans inre lif, dess arbetsplan och
uppfostringsgrundsatser. Man har
härvid allt mera lagt an på »icke att
bibringa blott maskinmässigt inöfvade
minnesläxor, icke att i främsta
rummet meddela grannlåts- och
lyxkunskaper, utan att ge ungdomen
tidsenligt och praktiskt gagneligt vetande,
bibringa den nyttiga färdigheter,
utveckla dess förstånd och skönhetssinne
$amt höja den i moraliskt hänseende.
Att skolan i fråga om just sistnämda
angelägenhet, d. v. s. om barnens
uppförande, lyckats åstadkomma de
ingalunda minsta resultaten, det visade de
j i glädjande nedgående stadda siffrorna
| i senaste årsberättelsen om skolkning
och vanart.»
Såsom sig bör har folkskolans
lärarekår i detta reformarbete tagit en
verksam del. Därom vittnar bland
an-nät den »Plan för undervisningen i
Helsingborgs folkskolor», som
utarbetats af kommitterade, utsedda på
gemensamt möte i fjor för skolråd och
lärarepersonal, och som blifvit på
försök under ett år antagen till
efteiief-nad.
I det hela taget synes denna plan hvila
på sunda pedagogiska grunder. Bland
mindre vanliga men efterföljansvärda
drag kunna därur anföras, att »en
folkskolans högre afdelning» finnes
anordnad, att synnerlig vikt blifvit lagd på
modersmålets praktiska behandling, att
! »Fänrik Ståls sägner» och Snoilskys
»Svenska bilder» användas som
läseböcker på skolans högre stadium; att
såsom ett slags »likare» för mått och
mål anvisas vissa längder och ytor inom
Helsingborg, att i den geometriska
undervisningen äfven ingå utstakningar
och mätningar ute på fältet, att
geografiska exkursioner förordas, att den
historiska kursen inom »folkskolans
högre afdelning» omfattar svensk
statskunskap samt svensk och allmän
historia i förbindelse med hvarandra, att
noggranna anvisningar gifvas för en i
hygieniskt afseende riktig ställning vid
skrifning och ritning, att
teckningsundervisningen fått en mera praktisk
läggning än vanligt, att lärarne
uttryckligen uppmanas att allt emellanåt
använda någon del af den åt läsning
anslagna tiden till att låta barnen höra
någon lämplig saga eller berättelse
o. s. v.
Om åtskilliga enskildheter i planen
kan man naturligtvis hafva olika
meningar. En och annan bestämmelse
synes oss för detaljerad och därigenom
ägnad att i onödan klafbinda den
enskilde lärarens eller lärarinnans frihet;
så bland annat föreskriften att under
åskådningsöfningarna »barnens svar
alltid böra utgöra fullständiga satser» -
en fordran, hvarmed man utan tvifvel
snarare motverkar än främjar sitt syfte.
Men läroplanen är ju endast antagen på
försök, och dess enskildheter kunna
efter vunnen erfarenhet jämkas. Såsom
ett allmänt omdöme måste man säga,
att den innebär ett afgjordt steg framåt.
Ännu en gång påpeka vi
på förekommen anledning, att vi icke
införa notiser om gåfvor, som af
skolbarn förärats lärare eller lärarinnor.
Vi hafva förut uttalat vår mening
rörande sådana gåfvor och hafva ej
funnit anledning att ändra densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
