Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
830
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 52
underofficerare. Prästerskapet beordrades
att hålla ett vaksamt öga på lärarnes alla
förehafvanden, ja på deras privatläsning,
och bildandet af större föreningar eller
bevistandet af större möten blef af
ecklesiastikministern uttryckligen förbjudet. Sådant
kunde nämligen - hette det - vålla de
stackars fattiga folkskollärarne dryga
kostnader och förvirra deras begrepp; för deras
uppbyggelse lämpade sig i stället smärre
sammankomster, ledda af rättsinnade
prästmän i sådan anda, att lärarnes sinnen icke
vändes bort ifrån det stilla och tysta arbete
inom församlingens trånga krets, hvilket
ensamt kunde bereda dem själfva båtnad och
deras förmän tillfredställelse.
Det behöfdes en afgörande brytning i
tänkesätten för att spränga den
förmyndare-skåpets tvångströja, hvari vederbörande trodde
sig för alltid kunna hålla Tysklands
folkskollärarekår insnörd.
*
Och denna brytning kom med 1848 års
folkliga och nationella rörelser, genom hvilka
Sträfvandena för tyska folkets frigörelse och
enande första gången kommo till fullt
genombrott. Folkskollärarekåren kände med
ens den munkafle borttagen, hvarmed
reaktionen sökt tysta dess stämma,
yttranderätten och föreningsrätten blef åter fri, ocb
en mängd läraremöten höllos, vid hvilka
lärarekårens önskningar om en grundlig
reform af folkskoleväsendet funno uttryck.
Nu vaknade ock känslan af hela kårens
samhörighet till lif. I Preussen bildades
provinsialföreningar, och till dessa utgick
från hufvudstadens lärareförening, hvilken
stod under Diesterwegs ledning, en
inbjudning att sammansluta sig till en allmän
riksförening.
De politiska oroligheterna lade hinder i
vägen för utförandet af denna plan, men den
fortlefde och upptogs i utvidgad form. Vid
ett läraremöte i Dresden den 4 augusti 1848
framlades förslag om bildandet af en allmän
tysk lärareförening. Förslaget blef gilladt,
en provisorisk styrelse utsågs, hvars främste
man var skolf örestån dåren August Berthelt
i Dresden, och ett upprop utfärdades,
hvarigenom Tysklands lärare i vältaliga ordalag
manades att sammansluta sig och att för
detta ändamål sända ombud till ett
konstituerande möte på hösten samma år.
Uppropet vann anklang. Den 28-30
september samlades i Eisenach mer än 300 lärare
från olika trakter af Tyskland till det Första
allmänna tyska läraremötet; här konstituerades
den Allmänna tyska lär ar e f öreningen y och
till dennas organ antogs Allmänna tyska
lärareföreningens tidning, som skulle börja
utkomma i Dresden följande år under
ledning af August Berthelt.
Tysklands lärarevärld var full af
tillförsikt och hopp. Nu skulle dess röst bli hörd
och en lyckligare framtid randas.
#
Men hoppet blef sviket. De reaktionära
makterna hade visserligen böjt sig för den 1848
oemotståndligt framstormande rörelsen och
låtsat sig vilja främja de kraf på folklig
frihet och upplysning, som denna rörelse
innebar. Men så snart den första storm-
floden gått öfver och vederbörande ånyo
kände sig någorlunda trygga, gingo de
tillbaka till sina gamla åskådningar, och ju
bittrare deras förödmjukelser varit, ju
våldsammare blef nu ock deras reaktion. Med
den förstockade blindhet, som under
reaktion stider är vanlig, sökte man för
öfver-drifterna och missgreppen i 1848 års
rörelser en förklaringsgrund icke i det faktum,
att massan ännu ägde allt för ringa
bildning, utan tvärtom däruti, att den skulle
fått allt för mycket sådan. I hvad som
skett fann man sålunda icke någon
uppfordran att höja folkskolan och
folkskollärarekåren utan tvärtom en maning att på
allt sätt nedtrycka och tillbakahålla dem.
Folkskolans »begränsning» och lärarekårens
återförande till sin förra underordnade
ställning blef tidens lösen.
Att denna kårs fria
organisationssträfvan-den under sådana förhållanden skulle vara
vederbörande en styggelse siiger sig själft.
Den allmänna lärareföreningen var grundad,
dess organ började den l januari 1849 sin
verksamhet, och en inbjudning utgick till
hållande af det andra allmänna tyska
läraremötet i Nyrnberg den 26 - 29 september
1849. Men lärarne befunno sig nu under
sådant tryck, att endast 272 hörsammade
kallelsen, och af dessa var endast en från
Preussen. Enligt fattadt beslut skulle nästa
möte hållas i Kassel, men detta blef
förbjudet af den reaktionära hessiska
regeringen, och det tredje allmänna tyska
läraremötet måste därför förläggas till Hannover
samt uppskjutas till juli 1851. Vid denna
tid hade trycket uppifrån blifvit sä starkt
och modlösheten bland lärarne så utbredd,
att endast 112 deltagare vågade infinna sig.
Den allmänna tyska lärareföreningen var
nu faktiskt upplöst; de allmänna tyska
läraremötena upphörde att betraktas såsom
dess möten, och föreningens organ måste
från 1852 års början ändra sin titel från
»Allmänna tyska lärareföreningens tidning»
till »Allmänna tyska läraretidningen».
Under de följande åren, de beryktade
preussiska »skolregulativernas» tid, var det
de allmänna tyska läraremötena och den
allmänna tyska läraretidningen, som höllo
folkskolans fana högt. Detta var en svår
uppgift. Mångenstädes varnades lärarne af
inspektörer och seminarierektorer för att läsa
den »radikala» och »opraktiska»
läraretidningen, och de allmänna läraremötena
betraktades af myndigheterna såsom så
betänkliga, att bestyrelserna hade svårt att finna
något ställe att hålla dem på. l Preussen,
Bajern och Sachsen voro de förbjudna.
Endast några småstater och fria riksstäder
vågade mottaga dem, och antalet deltagare
var jämförelsevis obetydligt. Sålunda
infunno sig vid det fjärde allmänna tyska
läraremötet 1852 i Götha 330, vid det femte
1853 i Salzungen 253, vid det sjette 1854 i
Pyrmont - 83, vid det sjunde 1855 i
Hamburg 263, vid det åttonde 1856 i Götha 230,
vid det nionde 1857 i Frankfurt vid Main
429, vid det tionde 1858 i Weimar 500, vid
det elfte 1860 i Koburg 234, vid det tolfte
1861 i Köthen 438 och vid det trettonde
1862 i Gera 813.
Men det kom en tid, dä de maktägande
för genomförandet af sina storpolitiska
planer behöfde stödet af ett enadt folk.
Ärke-reaktionärerna aflägsnades, trycket lättades,
hoppet återvände, och den lilla skaran af
modiga män, som hållit kampen ut, fann
sig nu vara kärntruppen i en armé. Det
fjortonde allmänna tyska läraremötet i
Mannheim 1863 räknade icke mindre än 2,873
deltagare, och till det femtonde 1865 i Leipzig
infunno sig 2,459. Vid det sextonde 1867 i
Hildesheim sjönk antalet deltagare
visserligen till 7 i O, men vid det sjuttonde 1868 i
Kassel steg det till mer än 1,900, vid det
adertonde i Berlin 1869 till mer än 4,000, vid
det nittonde i Wien 1870 till närmare 5,000
och vid det tjugonde i Hamburg 1871 till
5,100.
Genom de stora händelserna 1870-71
hade Sträfvandena för tyska nationens enhet
ändtligen blifvit förverkligade, och genom
den på allmän rösträtt hvilande författning,
som Bismarck sett sig nödsakad att gifva,
hade samhällsmakten ytterst blifvit lagd i
den stora massans hand. Det var under
sådana omständigheter gifvet, att den tyska
folkskollärarekårens uppfattning af sin mission
och sitt ansvar måste vinna i styrka, och att
tanken på en hela riket omfattande
lärareorganisation icke längre kunde tillbakavisas.
Våren 1871 utgick från Berlins
folkskollärarekår inbjudning till ett möte för
bildandet af en sådan organisation. Mötet hölls
i Berlin den 28 december 1871, och därvid
konstituerades den allmänna Tyska
lärareföreningen.
Till en början såg det ut, som om denna
skulle komma att dela sin föregångares öde.
Dess motståndare gjorde allt för att
misskreditera densamma i landslärarnes ögon
såsom varande skapad och ledd af stadslärare
och särskildt af hufvudstadslärare. Härtill
kom, att svåra stridigheter uppstodo inom
Berlins lärarevärld. Trött vid slitningar
och motstånd afgick föreningens förste
ordförande, A. Engelien, frän sin post, och
knappa två år efter sitt stiftande befann
sig föreningen i ett sådant tillstånd, att den
egentligen existerade endast till namnet.
Men dess ledande krafter gåfvo ej saken
förlorad; den nye ordföranden, AugustPetsch,
var en energisk man, och genom hans samt
Herman Gallees och Leopold Glausnitzers
ihärdiga arbete började föreningen snart
åter vinna terräng.
Länge kom dock den tyska
folkskollärarekåren att hafva liksom två medelpunkter:
den ena i »de allmänna tyska läraremötena»
och deras organ »Allmänna tyska
läraretidningen», den andra i »Tyska
lärareföreningen» samt dess- ombudsmöten och dess
organ, den i Berlin utgifna »Pedagogisk
Tid-bing». De försök, som från
lärareföreningens centralstyrelse gjordes att vinna enighet,
misslyckades; de båda organisationerna blefvo
stående vid sidan af hvarandra, och under
en lång följd af år (1877-93)
sammanträdde hvartannat år de »allmänna tyska
läraremötena» och hvart annat år allmänna
föreningens ombudsmöten, de s. k. »tyska
läraredagarna ».
Under tiden växte emellertid
lärareföreningen, trots motstånd och förkättrande, allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:41:45 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1898/0834.html
