Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 1. (888.) 4 januari 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r l
SVENSK LÄRARETIDNING.
ligt kunna minskas med 62,5 procent och
där-utöfver.
Detta oroande missförhållande mellan
lärarens existensvillkor under de sista
tjänsteåren och f. d. lärarens under de sista
lefnadsåren har lifligt beaktats på olika håll. Så
väcktes för ett tiotal af år sedan i riksdagen
en motion, som åsyftade att i de större
städerna minska skillnaden mellan lärarnes lön
och lärarnes pension genom den senares
höjning, och en kungl, proposition i samma syfte
afläts till riksdagen. Frågan föll emellertid,
ehuru det behof, som låg till grund för
densamma, varmt vitsordades icke blott af
dåvarande ecklesiastikministern utan ock af
flera framstående representanter från de större
städerna. Från förslagets motståndare
invändes bland annat, att frågan ej vore af
betydelse för landsbygden utan endast för
städerna, och städerna hade nog andra resurser
att höja lärarnes pension.
Att frågan inom Göteborgs samhälle varit
föremål för behjärtande, framgår af flera
omständigheter. För 20 år tillbaka donerade
numera framlidne målarernästaren Godhe till
förstärkande af lärarepersonalens pensioner
ett belopp,, som med upplupna räntor vid 1896
års slut utgjorde i rundt tal 16,000 kr., och
hvaraf vissa pensionsdeltagare redan blifvit
delaktiga. Och där icke afkastningen af
nämda donation räckt till för åstadkommande af
behöfligt pensionstillägg, har i ett fall
folkskolestyrelsen ingått till herrar
stadsfullmäktige med hemställan örn anslag för
ändamålet och fått denna hemställan bifallen. På
sådant sätt har det möjliggjorts att tilldela
vissa pensionsmässiga lärare ett tillägg till
den af staten garanterade pensionen af 250
kr., så att hela pensionen belöpt sig till en
summa af 1,000 kr. årligen, och, så vidt oss
är kändt, har det ejf någon gång under de
sista 15 åren inträffat, att någon lärares
ansökan härom blifvit afslagen.
Det vill synas oss, som om vid denna
pensionsförhöjning gjort sig gällande
hufvudsakligen samma synpunkter, som varit
bestämmande, då det befunnits nödigt att tilldela
lärare i Göteborg löneförmåner, som i vissa
fall höja sig betydligt öfver hvad kommunen
lagligen är förpliktad att lämna, men som äro
påkallade såväl af de dyrare
lefnadskostna-der som af de större pedagogiska anspråk,
hvilka äro förenade med lärareverksamhet här
på platsen. Vi hysa också den meningen,
att en lärares utsikt att efter taget afsked
erhålla en ej alltför knapp pension kan
medföra vinst för samhället. Att en lärare blott
af bekymmer för sitt uppehälle nödgas att
ehuru med utnötta krafter söka hålla sig kvar
så länge som möjligt på en plats, som han
visserligen ej längre kan fylla, men från
hvilken man dock af grannlagenhet eller
medlidande ej vill aflägsna honom, kan tydligen
ej vara till vinst för den ungdom, han har
under sin vård. Och äfven i rent ekonomiskt
afseende torde ett genom förbättrade
pensionsvillkor möjliggjordt tidigare afskedstagande
snarare tillskynda kommunen vinst än
förlust. För belysande af denna punkt tillåta
vi oss att fästa uppmärksamheten därpå, att
en lärare i den lönegrad, som i regel
innehafves af de pensionsberättigade, ådrager
kommunen mycket större kostnader än en
honom ersättande yngre lärarekraft i lägre
lönegrad, alldenstund skillnaden mellan
lägsta och högsta lönegraden uppgår till 650 kr.,
och hela detta belopp med undantag af 66
kr. 67 öre utgår af kommunal medel.
Den för oss lärare synnerligen
betydelsefulla frågan örn anordningar i syfte att
bereda oss ett mera betryggande
ålderdomsunderstöd har helt naturligt ofta sysselsatt
särskildt dem bland oss, som äro familjefäder.
Att vi just nu tillåtit oss anhålla om
styrelsens välvilja för frågans lösning, har sin grund
däri, att vi trott det vara lämpligt, om våra
önskemål i pensionssaken kunde komma
under bepröfvande i sammanhang med frågan
om den pensionering, som är ifrågasatt för
stadens ämbetst j anateman samt betjänte -
äfven de under folkskolestyrelsen lydande -
och för hvilken pensionering förslag delvis
är af magistraten Utarbetadt, ur hvilket
förslag bland annat framgår, att i regel 70
procent af tjänstemans årsinkomst anses böra
utgöra ett lämpligt pensionsbelopp, så att t.
j ex. en exekutor skulle i pension erhålla 2,240
ä 1,680 kr., en mantalsskrifvare 1,820 kr., en
utropare vid auktionsverket 1,050 kr., en
förste stadstjänare 910 kr. o. s. v. - allt
utan bidrag från vederbörande tjänstemäns
och betjäntes egen sida.
Då vi inse, att vid vår framställning den
anmärkning kan göras, att vi redan åtnjuta
rätt till pension af folkskollärarnes
pensionsinrättning, liksom att vår lön delvis utgår af
| statsmedel, hafva vi anledning ytterligare
be-1 tona, dels att vår begäran afser endast ett
| tillägg till den af staten oss tillförsäkrade
! pensionen, dels att - hvilken åsikt man för
| öfrigt kan hysa om i hvad mån vi äro statens
! eller kommunens tjänstemän - den
ojämförligt största delen af vår aflöning utgår af
stadskassan. Vi motse också den
aomärk-| ningen, att folkskolans lärare äro många
-| för närvarande utgör de ordinarie lärarnes
| antal icke mindre än 79. Att en så ansenlig
siffra öfvar inverkan vid tillerkännande af
äfven i och för sig små förmåner åt den
enskilde läraren, låter sig ej förneka, ehuru det
[ är lika obestridligt, att medlemskapet i en
l stor kår icke gör den enskildes ekonomiska
behof mindre och icke heller den enskildes
| samhällsuppgift obetydligare.
Med hänsyn till huru mycket, som för
närvarande brister uti att lärarnes pensioner
skulle kunna anses verkligt tillfredsställande,
och med tanke på huru i hela vårt land
lärarekårens ekonomiska ställning endast så
småningom förbättrats och blifvit sådan den
nu är, våga vi icke ifrågasätta, att våra
pensionsförhållanden skulle på en gång så
upphjälpas, att de komma att nöjaktigt motsvara
de lefnadsbehof, som f. d. lärare äga
gemensamma med f. d. tjänstemän vid andra
institutioner i med dem jämförlig lefnadsställning.
Som nämdt hafva vissa tidigare afgångne
lärare fått uppbära en tilläggspension af 250
kronor. Denna pension har beviljats efter
beslut i hvarje särskildt fall. Lyckligare hade
det gifvetvis varit, om hvarje i öfrigt
pen-sionsberättigad lärare varit tillförsäkrad detta
understöd, helst som stadskassans
uppoffringar för ändamålet ej behöft blifva af
nämnvärd betydenhet.
Stadens utgifter för detta ändamål skulle
nämligen i medeltal under de senaste 15 åren
snarare understigit än öfverstigit 500 kr. om
året, ifall afkastningen af den förut nämda
Godheska donationsfonden fördelats på
samma sätt som hittills. För närvarande finnas
tre pensioiistagande lärare, och af dessa har
den ene hela sitt pensionstillägg af nämda
fond. Att antalet pensionstagare, som under
de sist förflutna 15 åren växlat mellan l och
5, framdeles blifver större, är dock att
förutse, beroende hufvudsakligen på samma skäl,
som i flera andra institutioner föranleda
arbetskrafternas och därmed äfven
pensionssökandenas ökning.
De anspråk, som ett tillmötesgående af våra
önskningar i afseende på förbättrade
pensionsförhållanden skulle ställa på stadens kassa,
äro icke öfverdrifna. För att gifva någon
antydan härom må det tillåtas oss nämna,
att, om vår framställning afsåge en
tilläggspension, som icke förutsatte några
uppoffringar från lärarnes sida, vi skulle ifrågasätta
samma belopp, som vissa lärare förut åtnjutit
såsorn tillägg till pensionen ur
folkskollärarnes pensionsinrättning, eller 250 kronor om
året.
Ett belopp på 250 kronor är visserligen en ej
| oväsentlig tillökning till 750 kronor och i ett
torftigt lärarehem en hjälp att värdera. Men
det kan ej sägas, att behofvet därmed är nöjr
aktigt tillgodosed t. Skillnaden mellan lön
och pension är ännu för stor för att kunna
tillåta lärarne att med lugn tänka på sin
pensionsålder. Med stor samstämmighet ha
lärarne därför förklarat sig villiga, att till
åstadkommande af en mera betryggande tilläggs-
pension än den nyss nämda själfva bidraga
med skäliga tillskott, i hvilket fall man tänkt
sig, att pensionstillägget möjligen kunde
sättas till exempelvis 500 kronor örn året. Då
lärarne trott sig böra påkalla styrelsens
uppmärksamhet för en sådan utväg till frågans
lösning, hafva de närmast tagit exempel från
pensionsinrättningar, som, af staden
garanterade, redan stå i förbindelse med
folkskoleinstitutionen.
På grund af hvad vi sålunda tagit oss
friheten andraga få vi härmed ödmjukt anhålla:
att styrelsen i sammanhang med frågan
om pensionering af under folkskolestyrelsen
lydande tjänstemän och betjänte ville taga
i välvilligt öfvervägande behofvet af en
tilläggspension för af staten till pension
berättigad lärare vid Göteborgs folkskolor
samt med behjärtande af detta behof
öfverlämna vår framställning till den af herrar
stadsfullmäktige för pensionsärendens
utredning tillsatta kommittén och i öfrigt vid
taga de åtgärder styrelsen kan finna
lämpliga för tillgodoseende af denna
angelägenhet
Göteborg den 6 februari 1897.
(Underskrifter.)
Skolinspektören, af hvilken yttrande
infordrades i ärendet, förklarade i sitt
utlåtande, »att beredande af ett icke alltför
obetydligt tillägg till den pension af 750
kronor, som de ordinarie lärarne kunna
erhålla från folkskollärarnes pensionsinrättning
är en angelägenhet af synnerligen stor vikt,
icke blott för lärarne själfva med hänsyn
till deras existensvillkor efter
afskedstagan-det utan ock for skolan».
Och folkskolestyrelsen ställde sig på samma
ståndpunkt och betonade i sitt den 80 april
1897 till stadsfullmäktiges beredning ställda
yttrande, att »då det visat sig nödvändigt
att här i staden bestämma vida högre lön
för folkskollärarne än den lagstadgade
minimilönen, synes styrelsen skäligt att också
den i lag bestämda, i allmänhet för
landsbygdens förhållanden afsedda pensionen, som
blott utgör 37,5 procent af härvarande
lärares lön i högsta lönegraden, blefve ökad».
Styrelsen liksom inspektören tillstyrkte en
tilläggspension af 250 kronor.
Så gick ärendet till stadsfullmäktiges
beredning för pensionering af stadens
äuibets-ocli tjänstemän m. fl. Beredningen
tillstyrkte enhälligt den föreslagna
pensionstillökningen och gick till och med ett steg
längre, i det att den förut nämda
donationsfondens afkastning förklarades böra
utgöra »ett understöd utöfver den folkskollärare
af allmänna medel tillkommande pension».
Då frågan sistlidna torsdag var fore i
stadsfullmäktige, godkändes beredningens
förslag i denna punkt utan någon
meningsskiljaktighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
