Print (PDF) - On this page / på denna sida - N:r 2. (889.) 11 januari 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 2
förelagd, och afgörande! blir följaktligen
beroende af de mäns ståndpunkt, hvilka under
nästa riksdagsperiod tillhöra representationen,
särskildt dennas andra kammare.
Det vore i betraktande häraf önskligt, att
frågan om en verkligt tidsenlig
läroverks-reform och särskildt om första läro
verks-klassens indragning icke erhölle en allt för
undanskymd plats bland de frågor, hvilka
vid de i höst förestående valen till andra
kammaren komma att tilldraga sig
allmänhetens uppmärksamhet. Utan tvifvel skulle
föreningens medlemmar kunna i hög grad
främja en för folkskolan god utgång genom
att bland dem, som på frågans slutliga
afgörande kunna öfva inflytande, verka för
spridande af en klarare och riktigare
uppfattning af frågan om »folkskolan såsom
bottenskola» än den, för hvilken från
reaktionärt håll så ihärdigt agiteras.
Af hvilka faror folkskolan hotas, så länge
hon ej lyckats blifva erkänd såsom
grundläggande bildningsanstalt för nationens barn
af alla samhällsklasser, därom vittnar
ingenting tydligare än de attacker, för hvilka
till och med den egentliga folkskolan under
det förflutna året hos oss varit utsatt.
Så länge de inom samhället bestämmande
hafva sina egna i folkskoleåldern varande
barn i en annan skola än folkskolan, så
länge kan man icke hafva någon säkerhet
för, att de ej betrakta folkskolan såsom en
anstalt uteslutande för kroppsarbetare-barn,
och beträffande dessa kommer deras
hufvud-intresse lätt att hufvudsakligen rikta sig på
sträfvandet att så oinskränkt som möjligt få
förfoga öfver barnens arbetskraft, hvilken
på grund af sin billighet är mera eftersökt
än de vuxnas. Det är på grund häraf
förklarligt, att många af dem med ovilja
betrakta de hinder, som folkskolestadgan samt
förordningen om minderårigas användande i
arbete gemensamt uppresa mot det oinskränkta
disponerandet öfver barnens arbetskrafter,
samt att en agitatioö kunnat sättas i gång,
som afser dels att åsidosätta, bortförklara
eller upphäfva bestämmelserna till de
minderåriga industriarbetarnes skydd, dels att
för möjligast största antal barn inskränka
den normala folkskolekursen från 6 år till
5 eller helst 4 och att genom minskning
af de årliga läsedagarnas antal reducera
skoltiden till ett minimum.
Ett mäktigt stöd måste en dylik agitation
gifvetvis hafva att påräkna i den lätt
förklarliga obenägenheten att underkasta sig
ekonomiska uppoffringar för en skola,
hvilken man ej för sina egna barn använder,
samt i den på vissa håll rådande, från forna
tider nedärfda motvilja mot all vidsträcktare
folkbildning, hvaråt flera skolrådsordförande
under det gångna året gifvit uttryck, hvilka
inom folkskollärarekåren väckt ett lika
allmänt som oangenämt uppseende.
Visserligen är det sant, att denna agitation i
allmänhet drifvits endast af ett
ytterlighetsparti, hvars storlek och makt icke
motsvarar dess ifver och hänsynslöshet. Men den
är helt visst mäktig nog att genom ihärdiga
bearbetningar vilseleda allmänna
föreställningssättet och genom påpassligt begagnande
af sig yppande tillfällen åstadkomma
betydande skada, så vida nämligen dess
åtgöranden icke uppmärksammas samt med
vakenhet och kraft motarbetas af den kår, som
det närmast tillkommer att betrakta
folkskolans intressen såsom sina egna.
Att inom den talrika lärarekåren finnes
en eller annan, som låtit locka sig att
instämma i det kortsynta ropet på minskande
af skolårens antal och på skolundervisningens
»afknäppning» är ett ledsamt faktum, men
uttalandena vid det tolfte allmänna svenska
folkskolläraremötet i Norrköping visa, att
med ett försvinnande litet antal undantag
den svenska folkskollärarekåren står samlad
mot de reaktionära anloppen. Äfven i
handling har denna kår under förflutna år haft
tillfälle att ådagalägga detta vid de
omarbetningar af äldre skolreglementen, hvartill den
nya folkskolestadgan gifvit anledning.
Flerstädes har det härvid lyckats densamma att
åstadkomma åtskilliga förbättringar,
hvarigenom folkskolan blir i stånd att på ett
fullständigare sätt fylla sin uppgift.
Så länge den egentliga folkskolan ej
blifvit fullt tryggad och nätt en viss
utveckling, kan man tydligen ej vänta, att
Öfverbyggnader på densamma skola allmänt
komma till stånd. Å andra sidan är gifvet, att
åstadkommandet af sådana Öfverbyggnader
(fortsättningsskolor, högre
folkskoleafdelning-ar, högre folkskolor, yrkesskolor) är en
förutsättning för att folkskolan skall kunna
tillvinna sig erkännande såsom duglig att
lägga en grund, hvarpå en praktisk
folkbildning sedan kan byggas, och att det
följaktligen måste vara en, hufvuduppgift för
folkskollärarekåren att söka intressera
allmänheten för sådana Öfverbyggnader och att
arbeta för deras allmänna upprättande. Med
afseende på fortsättningsskolan och
folkskolans högre afdelning hafva ock vid de
under året försiggångna omarbetningarna af
skolreglementena yrkanden i sådan riktning
blifvit från lärarekårens sida framställda
och väl flerstädes äfven vunnit gehör.
Beträffande yrkesskolorna åter synas
åtskilliga tecken gifva vid handen, att frågan
om dem, hvilken sammanhänger med den
för yrkeslifvet betydelsefulla »lärlingsfrågan»,
kan inom kort blifva aktuell. Det blir då
folkskollärarekårens och särskildt allmänna
folkskollärareföreningens sak att söka’ få
frågan löst på ett sätt, som icke skadar utan
gagnar folkskolans, d. v. s. den allmänna
folkbildningens intressen. Några svårigheter
af djupare art torde härför ej kunna möta,
då det numera bör vara tämligen lätt att
för alla tänkande människor ådagalägga
sanningen af den gamla pestalozziska
hufvud-principen, att allmänbildningen är
yrkesbildningens oumbärliga grund.
Ensamt de företeelser, som i denna
korta öfversikt blifvit berörda, synas
ådagalägga, att folkskollärarekåren har
all anledning att med lifligaste intresse
följa den skolorganisatoriska
utvecklingen samt vara beredd att, i den mån
sådant för hvar och en af dess med-
lemmar låter sig göra, ingripa i denna
utveckling och söka leda densamma i
en för vår folkskola och vårt folk
lyckosam riktning.
Helsingborg........................ 700-900 kr.
Malmö ___.........--.........- 600-900
Norrköping.......................~ 650-850
Uppsala......______________ 650-850
Göteborg ........___________ 550-850
Eskilstuna................-.......... 650-800
Gäfle......................-.......- 600-800
Sundsvall__________.......... 600-800
Lund................................. 600-750
Örebro ..............-.........-...... 600-750
Östersund......_____............ 600-750
Kristianstad___.............-..... 550-750
Ystad........................._____ 535-737,50
Falun................._________ 600-700
Jönköping........................... 600-700
Landskrona........................ 600-700
Västerås .......-.....____........ 600-700 »
Köping...................___..... 550-700
Borås...................-............. 500-700
Karlskrona amiral.-försrg...... 500-700 »
Linköping.......____________ 600-650
Arboga............................... 550-650
Nyfors, Södm...................... 550-650 »
Vänersborg......................... 550-650
Halmstad........................... 500-650
Karlskrona stadsförs;g......... 500-650 >
Hernösand........................ 500-600
Kalmar..........-................... 500-600
Huskvarna ____...............- 500-600
Hyllie, Mim_______________ 400-600
Burlöf, Mim. (^Ä-Äd - 400-500
Småskollärarinnelöner i 26
svenska städer.
Med anslutning till de i närmast
föregående två nummer införda tabellerna
å folkskollärare- och folkskollärarinne- .
löner meddela vi här nedan uppgift å
minimilönerna för småskollärarinnor
äfvensom de maximilöner, till hvilka
lärarinna kan komrna efter 10 a 15 års
tjänstgöring. Beloppen äro angifna
sådana’ de, enligt meddelanden till denna
tidning, utgå från innevarande års
början. Städerna äro här ordnade liksom
i förra numret, d. v. s. med hänsyn till
maximilönernas storlek, enär nämda
lönebelopp är det, som i regeln utgår
den längsta tiden. Där maximilönerna
äro lika stora, har minimilönen fått
blifva den bestämmande i fråga om
ordningen. Till jämförelse medtagas
ett par landsbygdslörsarnlingar, i hvilka
lönereglering genomförts efter
enahanda grunder som i städerna.
Tabellen får i fråga om
småskollärarinnornas löner följande utseende:
Stockholm saknas å förestående
tabell af den anledning, att inga
särskilda småskollärarinnor här äro
anställda.
I ett par städer (Norrköping och
Eskilstuna) insattes af den här ofvan
angifna lönen 50 kr. årligen i
sparbank för lärarinnans räkning, men
inverkar detta ju icke på slutresultatet.
Några kompletterande uppgifter till
tabellerna i de två föregående numren
skola inflyta nästa gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
