Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 3. (890.) 18 januari 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 3
SVENSK LÄRARETIDNING.
35
Kristendomsundervisningens
reform.
Krafvet på en inre omskapning af
kristendomsundervisningen i våra
skolor synes med hvar dag som går vinna
allt mer i styrka. Visserligen finnas
ännu rätt många - och eget nog
företrädesvis just bland dem, som mena sig
mer än andra vara kristendomens och
kristendomsundervisningens målsmän
- hvilka tum för tum bekämpa de
med oemotståndlig makt framträngande
reformsträfvandena. Men de måste ock
tum för tum vika tillbaka. De gamla
bannlysningsropen hafva snart i det
närmaste förlorat sin skrämmande kraft.
Mycket, som ännu på Fehrs tid skulle
väckt en storm af ovilja, kan nu sägas
samt finna öppna öron och hjärtan
äfven på sådana håll, där man ännu för
några få år sedan endast kunde väntat
fördömelse och förkättring.
Dessa tankar hafva trängt sig på oss
vid genomläsandet af en i senast
utkomna nummer af Ny
Ecklesiastiktidning (redigerad af pastorsadjunkten d:r
R. Brände!) förekommande artikel
författad af en lärare i kristendom, som
tecknar sig med märket L. H.
Utgående från en uppsats af
teologie lektor L. Bergström i Uppsala,
offentliggjord i 5:e häftet af tidskriften
Verdandi för 1898, yttrar författaren i
Ny Ecklesiastiktidning bland annat
följande:
Mycket undervisas i kristendom i våra
dagar. Man tanke blott på den
kristendomsundervisning, som lämnas i våra folkskolor.
Och de män, som hafva lärarnes kall, äro i
de allra flesta fall bättre rustade därför nu
än fordomtima. Men på resultatet af
undervisningen klagas än här, än där, klagas
högljudt. Man ser så ringa följder af den
väldiga undervisningsapparaten. Mången skulle
vilja beteckna vår tid som det stora affallets
tid. Och orsakerna härtill? Jo, vanligen är
det den öfverhandtagande materialismen, som
får bära skulden till, att så många vända sig
bort från allt hvad religion heter.
Men skulle det icke vara lämpligt att göra
sig den frågan: hvarför har materialismen fått
ett sådant insteg? Hvarför har den så tagit
öfverhand? (Det är den praktiska
materialismen, hvarom här är fråga.) Ställde vi oss
ansikte mot ansikte med den frågan, så skulle
vi kanhända finna, att skulden därtill äfven
vore att söka hos oss, som handhafva
religionsundervisningen. Undervisningen i
kristendom har varit något torrt, så outsägligt
torrt och schematiskt. Vi hafva icke fört
barnen till lifvets ström, utan vi hafva
liksom först korkat kristendomens sanningar på
buteljer och så räckt dem åt de unga. Och
de hafva funnit dem onjutbara i detta
tillstånd. Och så hafva de med de af
människorna buteljerade sanningarna bortkastat
sanningen själf. De läroböcker, som vi haft
i kristendom, hafva icke varit lämpliga.
Framför allt gäller detta om den auktoriserade
katekesen. Och allt flera och flera blifva de
röster, som höja sig mot densamma, icke
blott ur det liberala lägret utan äfven ur
det konservativa. Detta synes mig tyda därpå,
att den icke är så förträfflig, som mången
menar.
Jag har under den senaste tiden haft en
dunkel känsla af, att den för undervisning i
kristendom begagnade läroboken icke är
lämplig. Det har tyckts mig vara mycket,, som
fattats den. Jag har icke kunnat få klart för
mig hurudan den skulle vara; endast denna
många gånger rätt skarpa känsla af att den
icke är som den bör, att den på långt när
icke fyller de rättmätiga kraf, som man kan
ställa på en auktoriserad lärobok. De
specifikt kristna sanningarna ha tyckts mig allt
för litet komma till sin rätt. Jag har tyckt
mig se för litet af Kristus.
Enligt författaren böra vid
barnaundervisningen de kateketiska buden
och satserna få gifva rum för en
åskådlig framställning af Kristus, icke af
»den bysantinske Kristus, målad på
guldgrund», utan af den historiske
Kristus, tecknad för barnen i sådana
färger, att han »möter dem i sin enkla
storhet, så att de förstå honom och
därför kunna älska honom».
Nu skulle visserligen - fortsätter
författaren - kunna invändas, att läraren har
många tillfällen härtill, om han blott har
vilja och förmåga. Det kan så vara. Men
många gånger är det hvarken viljan eller
förmågan, som lägger hinder i vägen, utan detta,
att han saknar tid därtill. Han är bunden
vid den officiella läroboken. Den måste
genomgås först och främst. Och följden häraf
blifver, att mycket, som har vida större
betydelse än det, som läroboken hnr att bjuda,
får stå tillbaka. Det är alldeles faktiskt, att
en lärobok kan betydligt klafbinda en lärare,
såvida det är en lärobok, som är officiellt
påbjuden af statsmakterna. För mig har den
många gånger varit ett hinder, ett band.
I samband härmed bemöter
författaren äfven en annan invändning mot
hans reformförslag.
»Men en sådan framställning af Kristus hör
bibliska historien till», torde någon invända.
Ja, det skulle kunna hända. Men jag vågar
påstå att, så som biblisk historia nu läses,
vinnes ingen klar bild af Jesu Kristi person,
hans lif och väsen. Hans lif blir för barnet
ett virrvarr, ett» durch-einander» af händelser
och underverk, hvarur för barnaögat ingen
totalbild framträder, som på något sätt
verkar tilldragande på det barnsliga sinnet.
Möjligen få de känslan af att han är en stor un
dergörare, ett slags trollkarl. Doktor James
Sully omtalar i sin bok: »Undersökningar
angående barndomen», att en liten gosse sade
till sin moder, att han gärna skulle vilja
komma till himlen för att få se Jesuso. Då
han frågades hvarför, svarade han: »Å han
är ju en stor trollkarl.» För honom värden
nytestamentlige undergöraren endast en vida
större trollkarl, än den han hade sett för
några dagar sedan göra sina trollkonster. I
stället för att framkalla en sann bild af
Jesus, kan läsningen af biblisk historia hos
våra små framkalla en vrångbild af honom.
Hvad kristendornsundervisningen först
och främst borde sysselsätta sig med,
säger författaren, är de händelser och
de utsagor af Kristus, som
karakterisera honom: »hans förtroende till och
förtröstan på sin himmelske Fader,
hans kärlek till honom och
människorna.» En sådan framställning skulle för
barnen icke vara svårare att fatta
än de abstrakta förklaringarna utan
tvärtom.
Den skulle kunna tillgodose krafvet på, att
undervisningen bör så mycket som möjligt
vara åskådningsundervisning. Guds kraf på
dem mötte dem då icke i några abstrakta
bud utan i en person, icke negativt, utan
positivt. Och det personliga är det som allena
kan utöfva något verkligt inflytande på oss
människor.
Både i pedagogiskt och religiöst-etiskt
hänseende skall mitt förslag medföra en vinst.
Jag är fullt och fast öfvertygad om, att
resultatet af kristendomsundervisningen skulle
blifva bättre, om en sådan genomgripande
reform genomfördes. Den kan synas allt för
radikal; men det radikala är icke alltid så
farligt, som mången är böjd att anse. Ingen
har väl varit mera radikal i detta afseende
än Jesus Kristus. Han lärde icke som
fariséerna och de skriftlärda. Konservatismen
är nog bra, men många gånger kan den för
långt drifven hafva farliga följder med sig.
Säkerligen skulle
kristendomsundervisningen i våra skolor betydligt vinna
i värme och kraft samt i betydelse för
lifvet, om dessa tankar blefve
allmännare beaktade och tillämpade än
hittills tyvärr varit fallet.
Stadslärarnes löner.
De lönetabeller, som offentliggjorts i
närmast föregående tre nummer, skulle
i dag kompletteras, men vi dröja
därmed ännu en vecka, inom hvilken tid
måhända uppgifter ingå från ytterligare
några städer.
Understöd för sjuka
småskollärarinnor
utdelas i år liksom i fjor af de medel,
som af jultidningen Tummeliten ställts
till centralstyrelsens förfogande.
Understöd sökes före den 20 instundande
mars, såsom framgår af ett
tillkännagifvande i nästa nummer.
Resestipendier för folkskollärare
utdelas som bekant af Västernorrlands
läns landsting med 150 kronor hvarje
år. En annons här längre fram
lämnar upplysning om villkoren för
åtnjutande af årets resestipendium.
Önskligt vore, att staten följde det af
Västernorrlands läns landsting gifna
exemplet.
Lösnummer
för komplettering af 1898 års årgång
böra skyndsamt rekvireras, enär vi blott j
någon kortare tid gömma öfverblifna
nummer. Med undantag af n:r 2, 9
och 25 kunna ännu alla nummer för
i fjor erhållas. Priset är 10 öre pr
exemplar jämte 4 öre i porto för hvarje
sändning.
I dag
öppnas årets riksmöte, hvarvid
statsverkspropositionen öfverlämnas till
kamrarna. Hvad densamma innehåller med
afseende på folkundervisningen äro vi
sålunda först i nästa nummer i
tillfälle att meddela våra läsare. Bland
väntade regeringsförslag märkes ett om
åtgärder med anledning af
folkskollärarebristen. Domkapitlen och
inspektörerna hafva som bekant under det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
