Print (PDF) - On this page / på denna sida - N:r 4. (891.) 25 januari 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r
SVENSK LÄBAKETTONING.
53
gjorde för samme sjuke lärare under en
termin (eller omkring 4 månader), uppgick
antalet vikarier under år 1895 till omkring
106, år 1896 till omkring 114 och under år
1897 till omkring 129. Till en afsevärd
del af de lediga vikariatsbefattningarna
hafva, såsom framgår äfven af de i ärendet
infordrade utlåtandena, ej behöriga personer
kunnat anskaffas, utan man har måst hjälpa
sig med gamla pensionerade folkskollärare,
småskollärare och -lärarinnor samt till och
med personer, hvilka saknade all slags
lärarebildning.
Att lärarebrist förefanns vid slutet af år
1896 torde tydligt framgå af hvad förut
blifvit anfördt. Under år 1897 hafva
förhållandena ej förbättrats. Under nämda år
utexaminerades visserligen vid seminarierna
299 elever, men af dessa ingingo sannolikt
högst 290 i folks-kolans tjänst. Nämda 290
lärarekandidater motsvarade ungefär de
under året nyinrättade och ledigblifna
tjänsterna. Dessa uppgingo nämligen
tillsammans till 288. Dessutom ökades antalet
vikarier med 15.
Olika förslag.
För afhjelpande af bristen har föreslagits,
att i seminarierna skulle intagas större
antal elever än nu vanligen är fallet.
Visserligen äro klassrummen i vissa
seminarie-byggnader sä små, att de ej kunna rymma
flera elever, än som där inskrifvits,, men,
har man anmärkt, i andra åter kan man
bereda utrymme åt ett större antal elever,
än man för närvarande anser sig där böra
mottaga.
Med afseende på detta förslag anhåller
jag få erinra därom, att under åtskilliga år
före utgifvandet af nådiga seminariestadgan
den 29 januari 1886 vid seminarierna intogs
större antal elever än som nu synes vara
lämpligt. Då detta hade till följd, att
se-minarieelevernas utbildning, särdeles i
praktiskt hänseende, ej blef tillfredställande,
samt att arbetet å seminarierna kom att äga
rum under ogynnsamma sanitära förhållanden,
föreskrefs i nämda nådiga stadga, att i
hvarje seminarieklass ej borde intagas större
antal elever än behörig hänsyn till
lärjungarnes hälsa och ordentliga undervisning
medgaf ve.
Med tillämpning af denna föreskrift torde
rned den anordning, seminarierna för
närvarande hafva, i hvar och en af samtliga
seminariernas klasser sammanräknadt ej böra
mottagas mer än omkring 300 elever.
Under nu pågående läsår äro i
seminarierna inskrifna uti första klassen 310, i
andra 308, i tredje 303 och i fjärde 300
elever. Men man har kommit till så högt
antal endast därigenom, att man vid vissa
seminarier, på grund af den rådande
lärare-bristen, intagit flera elever än man från
undervisningens synpunkt borde hafva gjort.
Det har uppgifvits, att man vid
seminarierna skulle kunna årligen mottaga ända
till 330 elever. Plats torde nog kunna
beredas åt så många, men man kan ej gifva
dem tillbörlig utbildning eller förekomma,
att de få arbeta under för deras hälsa menliga
förhållanden, hvartill kommer, att barnen
i de med seminarierna förenade
öfningssko-lorna, i hvilka seminarieeleverna skola öfvas
att undervisa, måste taga skada af de
talrika praktiska öfningar, som i skolorna
måste anställas, då ett så stort antal
seminarieelever där skola erhålla tillbörlig
handledning och öfning uti undervisningskonsten.
Slutligen torde jag få fästa
uppmärksamheten därpå, att, under antagande att
folkskolan under de närmast följande åren
kommer att utveckla sig i samma förhållande
som under de närmast föregående, hvilket
man ju har all anledning att förmoda,
lärarebristen ej skulle af hjälpas, äfven om
från seminarierna årligen utexaminerades till
och rncd 330 elever.
Ett annat förslag till lärarebristens
afhjälpande är att höja de stipendier, som
utbetalas af statsmedel till behöfvande,
skickliga seminarieelever. Härigenom skulle man
förmå flera unga män och kvinnor än
hittills, och särskildt mer begåfvade sådana,
att söka inträde vid seminarierna. Det
synes mig dock ej af nöden påkalladt att
höja stipendierna för att få tillräckligt
antal inträdessökande, då antalet af dem, som
söka inträde vid ifrågavarande läroanstalter,
är mycket större än antalet af dem, som i
dessa kunna intagas. Så anmälde sig år
1895 till inträde vid seminarierna 752 och
intogos 372, är 1896 voro motsvarande tal
793 och 332, år 1897 847 och 333 samt år
1898 794 och 344.
Som medel för att afhjälpa iärarebristen
särskildt i Karlstads stift har förordats, att
man borde arbeta på att de där befintliga
flyttande skolorna förändrades till fasta.
Härigenom skulle man visserligen kunna
åstadkomma, att flera och bättre sökande
anmälde sig till de inom stiftet lediga
lärareplatserna, men å andra sidan skulle
därigenom ett ännu större antal lärare behöfva
årligen utbildas för att motsvara behofvet.
Domkapitlet i Hernösand yttrar angående
lärarebristens afhjälpande inom stiftet bland
annat, att det icke tvekade att såsom det
verksammaste medlet för ändamålets
vinnande föreslå, att statsbidragen för
aflö-nande af folkskollärare i detta stift ytterligare
höjdes, och framställer såsom skäl härför,
att folkskollärarelönerna å de flesta orter
inom stiftet beredde sina innehafvare mindre
god bärgning än i sydligare delar af landet
samt att, särskildt i de öfre delarne af
stiftet, hvarest skolorna ofta flytta mellan
från hvarandra vidt skilda rotar,
folkskollärarens arbete rnåste anses mera mödosamt
än annorstädes. Äfven det hårda klimatet
och den isolering, som bosättande där
medförde, afskräckte platssökande från att vända
sig till stiftets nordliga trakter.
Med afseende härpå beder jag få fästa
Eders k. m:ts nådiga uppmärksamhet därpå,
att folkskollärare i åtskilliga af vårt lands
mellersta och sydliga trakter arbeta under
lika ogynnsamma förhållanden som
mångenstädes i Norrland; att en stor del lärare
vid norrländska folkskolor, särdeles i
sådana orter, där större industriell
verksamhet äger rum, hafva högre löner än lag
föreskrifver, samt att beträffande stiftets
nordligaste delar staten bidrager till
folkskoleväsendets underhåll och utveckling så
rikligt som åtminstone för närvarande
billigtvis kan begäras.
Med dem, som anse, att lärarebristen
borde af hjälpas genom att göra det lättare
för något äldre, samvetsgranna och dugande
lärare och lärarinnor i s. k. mindre
folkskolor att erhålla rätt att söka och
inne-hafva ordinarie befattning vid folkskola,
kan jag ej instämma.
Kedan nu erhålla förtjänstfulla lärare och
lärarinnor vid mindre folkskolor och
småskolor, med eller utan villkor att genom
vid seminarium aflagdt prof visa sig äga
erforderliga insikter och tillbörlig
undervisningsskicklighet, rätt att söka och innehafva
ordinarie läraretjänst vid folkskola, men
att begagna dispensrätten i så vidsträckt
omfattning, att den nu rådande
lärarebristen därigenom väsentligen afhjälptcs, torde
ej vara förenligt med omsorgen om
folkskolans bästa.
Ej heller anser jag mig kunna förorda,
att enskilda lärare och lärarinnor skulle få
rätt att vid sina skolor mot ett visst
arvode för elev utbilda lärarekandidater, hvilka
sedan skulle undergå pröfning inför af
staten utsedda censorer. Det synes mig
nämligen, att den enskilde läraren ej har
hvarken de insikter, den tid eller de
hjälpmedel, som erfordras för att utbilda dugande
folkskollärare. Dessutom skulle en sådan
anordning hafva med sig faran, att läraren
lät lärarekandidaten undervisa i skolan på
egen hand mer, än som for barnens
undervisning och uppfostran vore gagneligt.
Ett annan förslag, som framställts till
lärarebristens afhjälpande, är, att ett nytt
seminarium skulle anordnas; enligt ett annat
åter borde två seminarier - ett manligt
och ett kvinnligt - inrättas, och man har
till och med nämt vissa städer såsom
lämpliga platser för de nya seminarierna.
Parallellklasser samt öfningsskolans
utvidgning.
Men då det ännu ej kunnat utredas,
hvarken hvar de ifrågasatta läroanstalterna
lämpligast borde förläggas, eller hvilka
kostnader deras inrättande skulle, medföra, och
då det är af nöden påkalladt, att så fort
ske kan något göres för den öfverklagade
bristens undanrödjande, synes mig någon
annan åtgärd böra vidtagas, hvarigenom man
så fort som möjligt kan bereda tillfälle för
flera än hittills att förvärfva för inträde i
folkskskolans tjänst föreskrifven behörighet,
utan att därigenom inrättandet af nya
seminarier, när tiden därtill synes vara inne,
på något sätt försvåras. Närmast till hands
synes då vara att, i öfverensstämmelse med
hvad från flera håll påyrkats, med början
af nästa läsår vid två af de nuvarande
seminarierna anordna en parallellklass till den
första klassen. Efter fyra år kunde man
då från seminarierna utexaminera omkring
50 elever mer än för närvarande.
Vid de seminarier, där parallellklasser
inrättas, bör ock i samband därmed
öfnings-skolan utvidgas med en ny afdelning, helst
med en »folkskolans högre afdelning», på,
det man må blifva i tillfälle att fördela de
praktiska öfningarna mellan flera klasser
och därigenom så mycket som möjligt hind-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
