Print (PDF) - On this page / på denna sida - N:r 4. (891.) 25 januari 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r..!4
SVENSK
s, .Köping, Hedemora, Gäfle,
iSöder-hamn, . Jfludiksvajl, Hernösand, Sundsvall,
Umeå 6cH Luleå samt i Hessleholm och
Kopparberg i Örebro län.
Äbnorjnskoloraia.
Vid seminariet å Manilla för bildande af
döfstumskollärare voro under nästlidna läsår
intagna 5 elever,, 2 manliga och 3
kvinnliga., Vid läsårets slut anades
afgångsexamen af l manlig och 5 kvinnliga elever,
hvilka under nämda läsår genomgått
före-skrifven profårskurs.
Under läsåret 1897-98 undervisades vid
anstalterna för öfveråriga döfstumma 92
elever, hvaraf i Vadstena 33, i Skara. 20 och
i Bollnäs 39.
Vid institutet för blinda å Tomteboda
voro under sistlidna läsår intagna 89 elever,
hvaraf 56 gossar och 33 flickor. 60
lärjungar hafva erlagt full afgift eller
därunder, 6 hafva af direktionen varit intagna
som frielever och 23 hafva varit frielever
för de särskilda stiften och Stockholms
stad. En frielevplats för Visby, en för
Strängnäs och en för Gröteborgs stift hafva
under året varit obesatta.
Omkring 400 band blindskrifter hafva
under läsåret blifvit sålda eller skänkta till
behöfvande blinda.
Vid förskolan för blinda i Växjö voro
under ofvannämda läsår intagna 27 elever,
15 gossar och 12 flickor.
Vid handtverksskolan för blinda i
Kristinehamn undervisades höstterminen 1897 23
elever, 20 män och 3 kvinnor, och
vårterminen 1898 25 elever, 22 män och 3
kvinnor.
Till skolhemmet för blinda döfstumma i
Vänersborg har k. m:t för år 1898 beviljat
5,000 kronor.
Till uppehållande af döfstumskolor har
för år 1898 anslagits ett belopp af 205,375
kronor.
Af anslaget till uppfostringsanstalter för
sinnesslöa barn har för år 1898 utbetalts
en summa af 116,362 kronor 50 öre.
»Den fjärde statsmakten i
Sverige»
är Sveriges allmänna
folkskollärareförening. Så påstår åtminstone Göteborgs
Aftonblad, som åt bevisningen af
denna fägnesamma sats ägnar en
artikelserie på flera spalter. Föreningen är,
säger det numera för sitt
folkskoleintresse så riksbekanta bladet, »en
ingalunda oviktig storhet», den räknar
omkring 6,000 medlemmar, spridda inom
alla delar af landet från Ystad till
Haparanda, och den är för öfrigt
»särdeles väl organiserad». I samband
härmed konstaterar samma organ, att de
skolpolitiska uttalanden, som
föreningens centralstyrelse under en följd af
år funnit sig föranlåten att göra, böra
»närmast fattas såsom ett uttryck för
meningarna inom majoriteten af
lärare-kåren ».
Värdet af dessa medgifvanden måste
af den allmänna lärareföreningens
vänner uppskattas så mycket högre som
de blifvit gjorda med tungt hjärta och
med den mest oförställda vedervilja.
»Det herradöme, som folkskoleväsendet
i vårt land mer och mer gör anspråk
på att få utöfva öfver folk och stat»,
är, säger nämligen Göteborgs
Aftonblad, sådant, »att här hotar en
verklig nationell fara af allvarsammaste
art». Ännu hafva allmänhetens ögon
visserligen ej blifvit .tillräckligt
öppnade för denna fara, »men de skola
blifva det», lofvar bladet godhetsfullt,
och det är för uppfyllande af detta
löfte, som det nu ånyo dragit i
härnad.
För ett organ, som tagit till sin
uppgift att bekämpa »folkskolevurrnarne»
och det »till ytterlighet drifna
folkskoletyranniet», passar det emellertid väl
i stycke att låtsa sig hysa ett suveränt
förakt för folkskollärarekåren och alla
dess meningsyttringar. Hvad denna kår
på sina stora allmänna möten uttalar är
i Göteborgs Aftonblads ögon idel enfaldigt
prat. »Man samlas»,säger det, »till
masskongresser och pratar där till höger
och vänster om allt möjligt, som på
ena eller andra sättet kan hänföras till
skolfrågor», och »man ger ut hela
volymer af detta prat i mötesreferater».
Lika enfaldigt är naturligtvis efter
bladets mening äfven hvad som uttalas
af den allmänna
folkskollärareföreningen samt å dess vägnar af de »högst
obetydliga personligheter», hvilka
genom föreningens förtroende blifvit
ställda, såsom det uttrycker sig, »i kårens
spets».
Man kan ju - heter det vidare - icke
heller begära så mycket mera af personer,
hvilkas hela underbyggnad består i en kurs
vid fölkskoleseminariet och den trångt
begränsade verksamheten i en folkskolas
schablonmässiga omgifningar.
| Men äfven bland denna kår af
per-j söner, »hvilkas hela underbyggnad
be-| står i en kurs vid
folkskolesemina-I riet och den trångt begränsade
verk-! samheten i en folkskolas
schablonmäs-j siga omgifningar», finnes ju en och
| annan, som med fördel kan låta bruka
l sig i Göteborgs Aftonblads heliga krig
| mot »folkskoleväsendets omåttliga
anspråk». För dessa välsinnades räkning
tillägger bladet, att folkskollärarnes
»billiga (märk!) anspråk på social ställning
och utkomst» nog skall tillgodoses,
men naturligtvis endast under det
oef-tergifliga villkor, att de uppföra sig
riktigt snällt. Till den ändan böra de
»så öppet och obetingadt som möjligt
taga afstånd» från den allmänna
folkskollärareföreningens sträfvanden, och
de böra göra detta genast, »innan det
blir för sent».
Lyckligtvis för lärarekåren - heter det -
stå många af dess bästa och klarsyntaste män
redan förut på den sidan.
Utan att fästa allt för stort afseende
vid den del af »tredje statsmaktens,
som kallar sig Göteborgs Aftonblad,
kunna vi ej annat än lyckönska denna
tidning till det utmärkta väderkorn,
som kommit densapima att i Sveriges
allmänna, fölkskollärareförening finna
j den mest beaktansvärde motståndaren
till det skolpolitiska parti, hvars
program är »folkupplysningsbördans
af-lyftande». Vi skulle önska, att hela
folkskollärarekåren ägde samma goda
j väderkorn. Då skulle nämligen alla
dess medlemmar ingå i fö.reningeii, och
denna kunde då med ännu större skäl
hälsas med det vackra hedersnamnet
»den fjärde statsmakten i Sverige».
Det nya löneprogrammet.
Om också folkskollärarnes lönefråga
genom föregående riksdags beslut bragts
till någon tids hvila, kan den dock långt
ifrån sägas därigenom ha erhållit sin
slutgiltiga lösning. Med
tillfredsställelse erfar man för den skull, att
centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärareförening vid sitt senaste
sammanträde fört frågan på tal, och att
den sålunda fortfarande ämnar hålla
den vid lif.
Den riktning, centralstyrelsen
angifvit, synes äfven vara den rätta. Att
nu utbryta kofodersfrågan och söka få
den löst utan sammanhang med den
egentliga lönen vore nämligen
detsamma som att till en oviss och säkerligen
mycket aflägsen framtid undanskjuta
själfva kardinalpunkten i en verklig
lönereglering, som just är höjandet af
grundlönen.
Det kan ju tydas såsom
oförnöjsamhet att redan året efter en
löneförbättring komma och tala om en ny,
men sådan är ställningen, att man
nästan tvingas därtill.
Då en vanlig grofarbetare tjänar cirka
1,000 kr. årligen och en skicklig
yrkesarbetare dubbla beloppet, borde väl
skollärarnes aflöning nå upp
åtminstone medeltalet af dessa belopp. Men
örn husrum och vedbrand räknas till
300 kr. och kofodret löses med 100
kr., så kommer den senare ej högre
än till 1,000 kr. under de 5 första
tjänsteåren, 1,100 kr. under följande 5 år
och 1,200 kr. under återstående
tjänsteår.
Lifsmedelsprisen ha också under de
senaste åren stigit närmare 50 %,
hvadan det lönetillägg, som i år kommer
de därtill berättigade till del, knappast
kan kallas en egentlig löneförbättring
utan endast ett dyrtidstillägg. Men ett
sådant behöfva icke allenast de äldre
utan äfven de yngre lärarne.
Hvad man nu borde ena sig om att
söka genomdrifva såsom närmaste
målet är just det program, som
centralstyrelsen framlagt och som, om jag
fattar det rätt, innebär:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
