Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 6. (893.) 8 februari 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r -6
ren verkligen finnes en allmän och
djupt känd önskan att komma i
åtnjutande af det tillfälle till fortbildning i
sitt yrke, som studieresor erbjuda, samt
att det inom denna kår finnes ett stort
antal personer, som äro kompetenta att
tillgodogöra sig dylika tillfällen, så snart
de blifva dem erbjudna.
De af Sveriges allmänna folkskollä*
rareförening under senaste fem år
utsända resestipendiaterna representera
nämligen endast en mycket ringa del af
det antal lärare och lärarinnor, som
inlämnat ansökan om stipendier och
nöjaktigt styrkt sin kompetens att på ett för
folkskolan fruktbärande sätt af dem
begagna sig. Ansökningarnas antal
utgjorde första året 37, andra året 79,
tredje året 47, fjärde året 125 och
femte året 42 eller sammanlagdt för
alla fem åren 329. Ej mindre än 288
hafva alltså fått sina ansökningar
af-slagna, och detta i allmänhet
ingalunda därför, att de ansetts
inkompetenta, utan därför, att den summa, som
för ändamålet årligen stått till
föreningens förfogande (1,000-1,500 kronor),
varit för ändamålet så otillräcklig. De
belopp, som stipendiaterna kunnat
erhålla, hafva ock varit så små, att det
för möjligheten af en resa alltid måst
förutsättas, att stipendiaten själf skulle
göra för hans förhållanden högst af
sevärda uppoffringar. I annat fall skulle
ansökningarnas antal tydligen varit
ännu större. Under sådana år, då
ansökningarnas antal stigit högst, har
gifvetvis äfven af slagen s antal vuxit,
hvaraf naturliga följden blifvit en viss
tillbakadragenhet under närmast
följande år.
Genom det initiativ, som från
Sveriges allmänna folkskollärareförenings
sida tagits, har blifvit visadt, att de
skäl, som år 1886 anfördes för afslag
å det då framställda förslaget i
förevarande fråga, ej längre hålla stånd,
samt att det befintliga behofvet icke
på långt när kan fyllas genom de
ytterst begränsade resurser, som stå till
| nämda förenings förfogande. Det
sy-1 nes oss därför, som om tiden nu vore
inne för staten att tillmötesgå ett så
behjärtansvärdt och så tydligen
ådagalagdt behof, och det är i denna
öfvertygelse vi härmed tillåta oss förnya
den af undertecknad Hammarlund år
1886 framlagda motionen.
I betraktande däraf, att den kår, för
hvilken stipendierna skulle vara
afsedda, vid 1897 års slut räknade 7,030
medlemmar (4,696 lärare och 2,334
lärarinnor), synes anslaget ej böra
sättas lägre än 6,000 kronor (samma
belopp, som utgår till resestipender åt
lärare i främmande lefvande språk, men
föga mer än tredjedelen af det belopp,
som är anslaget till resestipendier åt
officerare).
, Ifall nämda belopp beviljades, skulle
ktinna utdelas åtskilliga större stipen-
dier för studieresor i främmande land
och ett visst antal mindre stipendier
föro dylika resor inom vårt eget land.
Åt k. m:t torde böra öfverlämnas ej
blott att fördela stipendierna utan
äfven att fastställa de närmare villkoren
för desammas åtnjutande (såsom
kompetens, reseberättelses ingifvande o. s. v.)
.| Till dess närmare erfarenhet vunnits i
j föreliggande ämne, torde anslaget
en-| dast böra uppföras å extra stat.
; Vi föreslå alltså,
att riksdagen måtte på extra stat
för år 1900 uppföra och till k. m:ts
i förfogande ställa ett anslag af 6,000
i kronor att användas för
resestipen-I dier åt folkskollärare och
folkskollä-! rarinnor på de villkor och under de
! närmare bestämmelser, k. m:t kan
j finna skäligt föreskrifva.
| Stockholm den 28 januari 1899.
Emil Hammarlund. Fridtjuv Berg.
»Kultursjukan i Sverige»
är en elakartad åkomma, för hvars
kringspridande folkskolan och särskildt
folkskollärarekåren samt i synnerhet
Sveriges allmänna folkskollärarefö rening
bära skulden. Men så finnes det också
en läkare, som har ögonen öppna för
sjukdomens farliga natur och som tagit
till sin uppgift här i världen att ut- j
rota densamma. Behöfva vi säga lä- !
karens namn? Det är naturligtvis Gö- j
teborgs Aftonblad. f
I en artikel med ofvanstående öfver- l
skrift sjunga »skrifkarlame» i detta j
ärade blad en ny stump af sin gamla j
visa, att folkskolan håller på att göra
svenskarne till en nation af vekliga
och odugliga »skrifkarlar». För att
bevisa faran af »kultursjukans»
spridning till samhällets alla lager hänvisa
de lärda herrarne denna gång till
antikens historia.
Grekerna - säga de - voro som bekant
för fina och för bildade för att kunna
försvara sig mot Filip af Macedonien, De måste
rekrytera sin krigshär med »barbarer».
Likaså gingo romarne under på sin fina
bildning och sin oduglighet för praktiska värf.
Om Göteborgs Aftonblad icke hade
en så liflig skräck för »kultursjuka»,
så skulle vi vilja rekommendera det
en liten kurs i gamla tidenö historia.
Det skulle efter dess genomgående nog
icke längre göra sig löjligt genom
sådana hårresande påståenden som det
om romarnes »oduglighet för praktiska
värf». För att emellertid gifva
detsamma någon föreställning om rätta
orsaken till de antika samhällenas
upplösning och undergång vilja vi erinra
om det allmänt kända förhållandet, att
dessa samhällen voro rena
öfverklass-samhällen, styrda af ett litet
Privilegieradt och »bildadt» fåtal, men
hvilande på en ofantlig massa rättslösa
och okultiverade slafvar. Den, som i
en allt fö* hög folkbildning söker grun-
den till den klassiska världens fall, haft
visar därmed blott, att hvad han ock
må äga - klassisk bildning äger han
åtminstone icke.
De »fruktansvärda historiska
lärdomar», hvarom Göteborgs Aftonblad
ordar, peka sannerligen i en helt an nan
riktning än det förmenar. Och den
som i våra dagar med öppna ögon
betraktar nationernas täflingskamp, ej
minst på det ekonomiska området, han
skall icke kunna undgå att finna, att
hvar helst ett folk vill häfda sin plats
och hålla sig i främsta ledet, där kan
detta icke ske på annat villkor, än att
det låter bildningens fats tränga till
hv(ir man. Hvilka nationer är det
månne, som i fråga om ekonomisk
företagsamhet kunna tjäna som
förebilder? Ryssarne, turkarne, italienarne
och spanjorerna, hos hvilka intet
»folk-skoletyranni» existerar? Eller tyskarne,
engelsmännen, fransmännen,
nederlän-darne, schweizarne och amerikanerna,
hvilka visat en så påtaglig och i
Göteborgs Aftonblads ögon så sorglig
»undfallenhet för den moderna
folkskolepedagogikens pockande fordringar»?
Göteborgs Aftonblads samhällsideal
- en liten skara lärda mandariner
regerande öfver en massa blinda
arbetsmaskiner - är icke längre vår
tids, och dess konstlade åtskillnad
mellan bildning och arbete är endast en
genklang efter de romantiska
spekulationer, som under den stora
reaktionsperioden i århundradets början
förvillade så många lärda teoretiska
drömmare. Man kunde visserligen tycka,
att dessa gamla spekulationer borde få
hvila i fred uti filosofiens stora
antikvitetsmuseum. Men det är nu en
gång så, att intressen understundom,
för att få ett sken af berättigande, behöfva
hölja sig i en mantel af principer, och
då gripa de till allt hvad de kunna
komma öfver, om det ock är aldrig så
urvuxet och föiiegadt.
Göteborgs Aftonblad är naturligtvis
fullt af stolthet öfver den tillslutning,
det vunnit från deras sida, i hvilkas
intresse det ligger, att »kultursjukan»,
»skolvurrnen», »sko!raseriet»,
»folkskolefåfängan», »folkskoletyranuiet» och
»skolmästaremanövrerna» med alla
upptänkliga medel bekämpas.
Denna tillslutning - säger det - liar
tagit sig uttryck icke blott i tjogtals tacksamma
skrifvelser från namngifna och icke namngifna
personer i skilda, delar af riket utan äfven i
den ständigt och nu vid senaste årsskiftet
särdeles tydligt framträdande uppmuntran,
som från prenumeranters sida kommit vår
tidning till del. Vi hafva tills vidare
kämpat ensamma för folkskoleundervisningens
återförande till förnuftiga dimensioner. Men
efter hand som de ekonomiska och sociala
följderna af det nuvarande systemet blifva
klara för allmänheten skola vi ej sakna
bundsförvanter inom pressen. När frågan en gång
blifver aktuell, skall åtskilligt arbete vara
undangjordt till förberedande af allmänhetens
opinion i denna viktiga fråga.
Vi hafva återgifvit dessa segervissa
ord, emedan de innebära den
kraftigaste maning för folkskollärarekåren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
