Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 8. (895.) 22 februari 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 8
SVENSK LÄRAEETIDMNQ.
125
Ett folkskollärarinneseminarium
i
Femton sydsvenska representanter
hafva i andra kammaren väckt motion
angående ett
folkskollärarinneseminarium i Skåne. Motionen är
under-skrifven af hrr Ivar Månsson, Ola
Persson, G. Bruzelius, Hans Andersson,
Ernst Meyer, H. Pantzarhielm, Robert
Eklundh, F. Barnekow, A. Thylander,
Robert Darin, Edv. Svensson, A. L.
Apelstam, A. G. Gyllensvärd, P.
Pehr-son och Jöns Andersson samt har
följande lydelse:
I k. m:ts proposition till innevarande
riksdag angående statsverkets tillstånd och
behof föreslås i punkten 69 under åttonde
hufvudtiteln, att riksdagen måtte på extra
stat för år 1900 bevilja ett anslag å
19,400 kronor för anordnande af parallell
-klassser vid två folkskollärareseminarier.
Det till ärendet hörande statsrådsprotokollet
i öfver ecklesiastikärenden visar, att med
propositionen närmast afsetts utvidgning på
nämda sätt af dels folkskollärareseminariet
i Gröteborg och dels
folkskollärarinnesemina-riet i Kalmar, om ock propositionen så
affat-tats, att k. m:t förbehållit sig frihet att
efter sig företeende omständigheter bestämma,
till hvilka seminarier parallellklasser skulle
förläggas.
Propositionen grundar sig på en i
statsrådsprotokollet intagen utredning, hvarigenom
föredragande departementschefen påvisat,
hurusom under de senare åren inom största
delen af landet yppats brist på lärarekrafter.
Vidare redogör departementschefen för
åtskilliga utvägar, som föreslagits för bristens
af hjälpande, och omnämner därvid äfven,
att förslag framställts om inrättandet af
antingen ett eller två nya seminarier, i senare
fallet ett för manliga och ett för kvinnliga
elever. Såsom skäl hvarför
departementschefen icke hos k. m:t förordat denna
utväg till lärarebristens afhjälpande anföres,
att det ännu ej kunnat utredas, hvarken
hvar de ifrågasatta läroanstalterna lämpligast
borde förläggas eller hvilka kostnader deras
inrättande skulle medföra, samt att det är
af nöden påkalladt, att så fort ske kan
något göres för den Öfverklagade bristens
undanrödjande Af dessa anledningar anser
departementschefen någon annan åtgärd böra
vidtagas, hvarigenom man så fort som
möjligt kunde bereda tillfälle för flera än
hittills att förvärfva för inträde i folkskolans
tjänst föreskrifven behörighet, utan att
därigenom inrättandet af nya seminarier, när
tiden därtill syntes vara inne, på något sätt
försvårades. Dessa fördelar skulle enligt
departementschefens uppfattning vinnas
genom en sådan anordning, som nu #f k.
m:t enligt departementschefens hemställan
föreslagits riksdagen.
Undertecknade, som anse behofvet af
ökad tillgång på lärarekrafter för folkskolan
vara ådagalagdt genom hvad af chefen för
ecklesiastikdepartementet i ärendet anförts,
hysa emellertid en något afvikande mening
i afseende å lämpligaste sättet för
behof-vets tillgodoseende. Vi anse nämligen, att
inrättande snarast möjligt af ett nytt
seminarium skulle vara den riktigaste utvägen,
och befara, att genom anordnande af
parallellklasser tillkomsten af ett nytt seminarium
skulle försvåras eller åtminstone fördröjas.
För denna vår uppfattning hämta vi ett
stöd i de antydningar, som i
statsrådsprotokollet förekomma därom, att vid början af
läsåret 1900-J 901 parallellklasser borde
anordnas vid ytterligare två seminarier. Det
väntade resultatet af en sådan anordning
skulle enligt statsrådsprotokollet blifva, att
sedan parallellklasser inrättats vid fyra
seminarier, man skulle årligen kunna
utexaminera lika mänga elever, som om ett nytt
seminarium anordnades. Så länge
parallellklasserna komme att fungera, skulle de
sålunda träda i stället för ett nytt seminarium
och göra inrättandet af ett sådant
öfverflödigt. Och sedan början en gång blifvit
gjord med inrättande af paralleliklasscr,
kan en sådan anordning naturligen endast
småningom upphöra i den mån, som de
särskilda årsklasserna af elever hunnit
fullständigt genomgå de föreskrifna kurserna
och blifvit från vederbörande seminarier
utexaminerade. En indragning af
parallellklasserna kan ej heller väntas .blifva
genomförd utan motstånd från ortsmyndigheternas
sida, och de anordningar, som under tiden
måst vidtagas för utvidgning af
seminariernas lokaler m. m., skola antagligen i och
med parallellklassernas indragning till större
eller mindre del visa sig obehöfliga och
onyttiga.
Hvad som särskildt föranledt oss att for
riksdagen framhålla d^nna vår uppfattning
af den nu ifrågavarande angelägenheten är
den omständigheten, att i de båda skånska
länen behofvet af ett därstädes förlagdt
folkskollärarinneseminarium sedan lång tid
tillbaka gjort sig gällande. Allt för ofta har
det i dessa län inträffat och inträffar det
alltjämt, att unga kvinnor med afgjord håg
och fallenhet för lärarinnekallet nödgas
afstå från sin önskan att därtill förskaffa sig
erforderlig utbildning allenast af den orsak,
att genomgåendet af ett seminarium på
aflägsen ort .- i Kalmar, Stockholm eller
Skara - är förbundet med afsevärdt högre
kostnader än fallet skulle varit, om en
sådan bildningsanstalt för kvinnliga elever
funnits att tillgå på närmare håll. Vidare
har inom de båda nämda länen under de
senare åren visat sig en afgjord benägenhet
att i allt .större utsträckning använda
kvinnliga lärarekrafter, och i synnerhet torde
detta vara fallet i städer, köpingar och
större stationssamhällen, där ett flertal
lärare anställas vid samma skola.
Erfarenheterna rörande kvinnans deltagande i
folkskolans arbete hafva nämligen i Skåne
likasom i andra delar af landet varit sådana,
att den misstro, som i åtskilliga afseenden
förefunnits emot kvinnans lämplighet och
duglighet för lärarinnekallet, allt mer och
mer gifvit vika, och att i stället den
öfvertygelsen börjat göra sig gällande, att det
vore öB&kvärdt, om kvinnliga arbetskrafter
kunde i än högre grad än hittills varit fallet
komma till användning i skolans tjänst.
Då sålunda viktiga akäl synas oss tala
för att den utvidgning af
seminarieundervisningen, hvars behöflighet påvisats i
statsrådsprotokollet^ må väsentligen Jkomrna. den
kvinnliga sem,inarieunderyisningeu till godo,
torde nu rätta tiden vara kommen, för
förverkligandet af det näinda, inom Skåne
lifligt käpda .önskemålet. Att det
kvinnliga seminarium, som enligt vår våsikt
bör snarast ’fnöjligt inrättas, bör förläggas
till lämplig ort inom Skåne, synes oss vara
bctingadt r,edan af provinsens talrika
befolkning, uppgående .enligt senaste
befolknings-statistiken till nära en åttondedel af rikets
hela folkmängd. Då det dessutojn kan med
visshet Antagas, att ett sådant seminarium
skulle kprnma alt anlitas äfven af
befolkningen i JBlejupge och södra delen af
Hal-laiid, synes oss något tvifvel icke kunna
råda därom, att dess rpta ,plats
är.attgQka-inom Skåne. Det skialle också helt visst
inqm denna prvov.ins väcka förstämning och
missnöje, om genom åtgärder af annan art
utsikterna till erhåUapde af ett kvinnligt
seminarium inom provinsen undanskötos till
en obestämd framtid.
Af hvad vi nu anfört torde framgå, att
vi helst önskat föreslå riksdagen beviljade
af erforderligt anslag för upprättande å
lämplig ort inom Malmöhus eller
Kristianstads län af ett seminarium för utbildande
af folkskollärarinnor, men då nödig
utredning angående den härför behöfliga
kostnaden icke står oss till buds, helst som den
del af kostnaderna, som afser anskaffande
af tomt och byggnader för seminariet $r
beroende på den ort, dit seminariet kan
komma att föriliggas, och det närmare
.bestämmandet af orten synes oas Jäinp%je,n
böra öfverlämnas åt k. m:t, så anse vi,oss
för närvarande - utan att i detta
sa,rnm?in-hang framställa något yrkande beträffande
det af k. m:t begärda anslaget för
anordnande af paralleliklasscr - endast böra
hemställa,
att riksdagen måtte i skrifvelse till k.
m:t anhålla, det k. m:t ville så snart
ske kan till riksdagen inkomma med
förslag om inrättande å därför lämplig
ort inom Malmöhus eller .Kristianstads
län af ett seminarium for utbildande af
folkskollärarinnor.
Allmänna läroverken.
Anslagen till de allmänna läroverken l af va
under de senare åren .visat sig otillräckliga.
För år 1898 föreligger en brist på 84,000
kronor, och för 1899 antages bristen blifva
105,000 kronor. Bristen drabbar anslagen
till ålderstillägg samt till arvoden åt
extra-lärare.
Kedan 1863 erhöllo vissa lärare ratt att
efter ordinarie anställning vid de allmänna
läroverken räkna sig till godo en del af sin
e. o. tjänstgöring för uppflyttning i högre
lönegrad. .Flera af de följande åren
utsträcktes .denna rätt. ,Då ordinarie
anställning vinnes först efter flerårig föregående
tjänstgöring, hafva de ny utnämde lärarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
