Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12. (899.) 22 mars 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 12
- Anställning hafva alla elever, som i
december utexaminerades från Jönköpings läns
småskollärannneseminarium, redan erhållit.
Af de 23 utgångna har l blifvit vikarierande
folkskollärarinna, 4 hafva vunnit anställning
i andra län, och 3 hafva återgått till de
platser, hvilka de som oexaminerade innehaft.
Länet har sålunda genom denna afgångsklass
vunnit 15 nya "lärarekrafter, däraf 4 äro
anställda, vid mindre folkskolor.
.n- Treårig kurs vid det till Mattisudden
förlagda lapska småskollärareseminariet föreslår
föreståndaren, och böra lärarekrafterna
därstädes ökas med en biträdande lärare.
Länsstyrelsen har tillstyrkt bifall till
framställningen hufvudsakligen på den grund, att
seminariet för närvarande icke är i stånd att
bibringa sina elever tillräcklig utbildning för
deras framtida kall, hvilket bar till följd att
folkbildningen inom lappmarkerna kommer
att förblifva vid samma låga ståndpunkt som
nu, ett missförhållande så mycket
betänkligare som befolkningen därstädes, åtminstone
den bofasta, i afseende på materiell
utveckling synes stå vid gryningen af en ljusare
framtid.
- Stockholms folkskollärareförening hade i
lördags sitt marssammanträde å Nya
hushållsskolan härstädes. Diskussionsämnet för
aftonen utgjordes af frågan om
uppsatsskrifningen, hvilken fråga vid
novembersammanträdet icke hann slutbehandlas. För den
långvariga och lifliga öfverläggningen lämnas en
redogörelse i nästa nummer. När därefter
sångkören afsjungit bland annat Suomis
sång, reste sig hela församlingen och sjöng
unisont, hvarefter ordföranden utbragte ett
lefve för Finland. Vid det därpå
följande samkväinet föredrog hr H. Torelius en
del dikter af Fröding, hvarjämte den
uppburne folklifsskildraren Henrik Wranér
föredrog en berättelse på skånskt bygdemål.
Samtliga prestationer hälsades med lifligt
bifall af de talrikt församlade
föreningsmedlemmarna. Sammanträdet afslöts med
gemensam supé.
- De främste skola varda de ytterste, tänker
antagligen skolrådsordföranden i Voxtorp,
Jönk. När ansökningstiden till
ledigförkla-rade folkskollärare-, klockare- och
organisttjänsterna därstädes den 28 december i fjor
utgick, hade ej tillräckligt antal kompetenta
sökande anmält sig, hvadan platserna ånyo
annonserades lediga. En sedan första an
sökningstiden kvarstående kompetent sökande
har nu från skolrådsordföranden mottagit
underrättelse, att han ej kan erhålla
förslagsrum, då vid andra ansökningstidens utgång
liera sökande anmält sig med högre betyg.
Det ser sålunda ut som om hr ordföranden
ej har kännedom om folkskolestadgans 20 §,
som tydligen föreskrifver, att då en plats ånyo
måste annonseras ledig, så har detta endast
till ändamål att fylla förslaget, hvadan
alltså sökandena från första ansökningstiden
intaga de främsta rummen på förslaget, äfven
om vid andra ansökningstidens utgång mera
meriterade sökande anmält sig.
En motion angående minderårigas
användande i arbete vid fabrik m. m.
har under den gångna veckan blifvit i
andra kammaren väckt af professor Curt
Wallis. Efter en längre historik öfvergår
motionären till att yttra sig om huru de
förslag, som af 1892 års kommitté
framställts angående ändring i 1881 års
förordning, förhålla sig till de fordringar, hygienen
©ch folkskolan måste ställa på en gagnande
lagstiftning i frågan.
Kommittén hade enats därom, att
minimiåldern för barns intagande i industriens
tjänst skulle höjas från 12 till 13 år.
Majoriteten hade ansett, att för såväl 13- som
14-åringarna ej längre arbetstid an 6 timmar
skulle ifrågakomma, medan åter minoriteten
(tre yrkesidkare) ville, att dessa
åldersgrupper skulle få arbeta 10 timmar dagligen.
Motionären kommer till det resultat, att
under förutsättning af fullt opartiska
läkareundersökningar och kontroll for öfrigt genom
särskilda inspektörer förslaget om 13- och
14-åringars 10-timmars arbetstid är från
hygienisk synpunkt acceptabelt. Därpå
fortsätter han:
Det var främst den tanken, att barnens
fortsatta utbildning i folkskolan, i afton- och
yrkesskolor vore oförenlig med en längre
arbetstid än G timmar dagligen för 13 och
14-åringar, som föranledde majoriteten inorn
kommittén att fordra denna arbetstid som
maximum. Minoriteten, industriens målsmän,
säga, att det är dem svårt att förstå, huru
den i deras förslag bestämda arbetstiden, 10
timmar dagligen, för dessa 13- och 14 åringar
skulle kunna utöfva någon hämmande
inverkan på undervisningen. Barnen lämna ju i
de allra flesta fall folkskolan vid 13 årsålder,
vicl hvilken de, exempelvis i Stockholm,
inhämtat ej blott folkskolans ininimikurs, utan
till och med genomgått 12 kurser, d. v. s.
hela folkskolan. Då det likväl skulle komma
att inträffa, att i arbete anställdes barn, som
icke erhållit fullständigt afgångsbetyg från
folkskolan, vilja de tillmötesgå dessa
folkskolebildningens målsmäns önskningar på det*
sättet, att de föreslå, att sådan minderårig skulle
begagna sig af den för honom af skolrådet,
efter arbetsgifvårens hörande, anordnade
undervisning, och för den skull äga att två
eftermiddagar i veckan lämna arbetet så
mycket tidigare, som denna skolgång fordrar.
De hålla dessutom fore, att större faror för
barnens såväl intellektuella som moraliska
utveckling härflyta af sysslolösheten än af ett
ordnadt arbete inom industrien, hvilket
upptager större delen af deras tid. - - -
Men man äger ej rätt att förbise denna
ungdoms kraf på fortsatt intellektuell
utveckling under åren, sedan de inträdt i yrkenas
tjänst. Det är ett oafvisligt kraf för en sund
samhällsutveckling att söka höja
arbetsklassens intellektuella och moraliska nivå genom
att söka bereda densamma ökadt tillfälle till
utbildning efter genomgåendet af den
egentliga folkskolan: man inrättar
fortsättningsklasser till folkskolan, afton- och yrkesskolor.
Men skola dessa anstalter göra det med dem
åsyftade gagnet, måste inan också bereda tid
för den ungdom, för hvilken de äro afsedda,
att använda dessa bildningsanstalter, och de
anbud, industriens målsmän inom kommittén
gjort, synas för knapphändiga och behöfva
ökas. Dock måste påpekas, att det viktigaste
af dessa - förslaget att barnen ej vid 12
åra ålder såsom nu utan först vid fyllda 13
år få inträda i yrkena - redan innebär
särdeles stora fördelar för folkskolan, och att
detsamma jämte en tillfredsställande kontroll
genom yrkesinspektörer och läkare af det
senaste allmänna folkskolläraremötet i
Norrköping år 1898, hvilket möte tillkommer
förtjänsten af att ånyo hafva bragt den oss
sysselsättande frågan på tal, uppsattes som
folkskolans förnämsta kraf på en förbättrad
lagstiftning i ämnet. Ty genom dessa två
förbättringar skulle folkskolan åtminstone
komma att till det 13:e året odeladt rå om sina
lärjungar, hvilket nu mycket ofta icke är
fallet.
Jag har - fortsätter motionären - sökt
visa, att, under förutsättning af på
tillfredsställande sätt anordnade
läkareundersökningar och ökadt tillmötesgående af krafvet på
att tillfälle för de i arbete anställda minder-
åriga lämnas till fortsatt undervisning i
fortsättningsskolor, yrkesskolor och dylikt,
kommitténs förslag med den af reservanterna
föreslagna ändringen att 13 och 14-åringärs
arbetstid må få uppgå till högst 10 timmar
dagligen, borde kunna utgöra grundvalen för
en tillfredsställande lösning af denna
samhäll s viktiga fråga. Att denna fråga måste
lösas, synes mig själfklart - vi äro i själfva
verket det enda kulturland med utvecklad
industri, som icke äger någon lagstiftning
angående minderårigas användning i arbete; ty
att den lagstiftning vi äga endast utgöres
af en lag på papperet har många gånger
påpekats. Och att nu rätta tidpunkten är inne
tör en sådan lagstiftning, synes påtagligt.
Frågan har vunnit ett allt mera aktuellt
intresse under de senaste åren. Fordom sade
man, att Sverige ju icke vore något
industriland, och därför vore en skyddslagstiftning
för minderåriga obehöflig Nu kan ingen
komma med ett sådant argument såsom af
siffrorna å industriens hastigt stigande
produktionsvärden nogsamt framgår. Och denna
stigning torde komma att fortgå, då, såsom
det synes, Sverige äger alla betingelserna för
ett framgångsrikt arbete på industriens
område. Men för att en sådan industriell
utveckling skall kunna äga rum, fordras i främsta
rummet, att det uppväxande arbetaresläktet
skyddas under sin uppväxttid.
De ofvan meddelade omdömena om den
nuvarande lagstiftningens otillräcklighet i detta
hänseende finna stöd i flera i den dagliga
pressen meddelade uppgifter, hvilka mig
veterligen icke dementerats. Hit höra
exempelvis uppgifterna om barns användande vid
glasbruk. Vid ett glasbruk i Älfsborgs län
hade 65 barn i en ålder af mellan 8 och 14
år användts vid nattarbete, och vid
småländska glasbruk användas till och» ined barn af
(>-7 års ålder till arbete i två olika
arbetslag, af hvilka det ena börjar klockan 3
förmiddagen och slutar klockan 12 middagen
med 1/2 timmes rast 2 gånger, medan det
andras arbetstid är från klockan l eftermiddagen
till 10 eftermiddagen med endast i/2 timmes
rast.
Af allt det nu sagda framgår, att en reform
af den nuvarande lagstiftningen till skydd
för barn och minderåriga i industriellt arbete
synes hos oss vara i hög grad af behofvet
påkallad. En sådan reform synes mig böra
hufvudsakligen afse följande hufvudpunkter:
Lagstiftningen bör göras effektiv därigenom,
att kontrollen öfver densammas efterlefnad
öfverlämnas - liksom i utlandet med
framgång skett - åt yrkesinspektörerna, och att
lagens bestämmelser angående arbetstidens
längd, rasterna m. m. afrättas på ett sådant
sätt, att det blir möjligt för dessa kontrollanter
att med framgång of ver vaka lagens efterlefnad,
ty erfarenheten från utlandet har lärt, att, om
så ej sker, arbetsgifvarne hafva inånga
möjligheter att eludera lagen och att göra
kontrollen öfver dess efterlefnad icke verksam.
Anordnas dessutom, såsom kommitterade år 1892
enhälligt föreslagit, en kontroll af den
arbetande ungdomens hälsotillstånd genom läkare,
hvilka dock böra stå i en från arbetsgifvarne
fullt oafhängig ställning, så synes mig
tiU-räckliga garantier företinnas, att denna
lagskipning skall kunna utföra det med
densamma åsyftade gagnet, och det betyder då
icke så mycket, om till en början smärre
misstag skulle begås i afseende på arbetstidens
maximum, minimiåldern för de platssökandes
inträde i arbete med flera dylika
bestämmelser, ty i sådana sakkunniga, för saken
intresserade och i utöfvandet af sitt värf fria och
oberoende kontrollanter äger lagstiftaren de
bästa ined hjälpare for en vidare utveckling
och fullkomning af lagstiftningen, om en
sådan af behofvet är eller blir påkallad.
På grund af hvad jag nu anfört, ber jag få
hemställa,
att riksdagen måtte i skrifvelse till k.
m:t anhålla, det täcktes k. m:t låta utarbeta
och, så fort ske kan, till riksdagen inkomma
med förslag till iiy lag angående
minderårigas användande i arbete vid fabrik, händt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
