- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 18:e årg. 1899 /
189

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12. (899.) 22 mars 1899 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

N:r 12

SVENSK LAEAKETI.DKING.

189

verk eller annan handtering, i hvilket
förslag - på samnia gång industriens,
hygienens och folkundervisningens berättigade
kraf vid en sådan lagstiftning tillgodoses
- framför allt måtte tillses, att
lagstiftningen blifver verksam genom att åt
yrkesinspektionen öfverlämna kontrollen öfver
lagens efterlefnad.

Några erfarenhetsrön

från en 50-årig lärareverksamhet,

Efter ett föredrag i Göteborgs skolförening
af P. Elander.

Fastän folkskolan lagstadgades genom k.
förordningen af den 18 juni 1842, var hon
därmed ej i full verksamhet. Både lärare
krafter och skolhus måste anskaffas, och
medgafs ined hänsyn härtill en frist af fem
å sex år för stadgans genomförande. Det
är således först från och med 1847 eller
1848 man kan räkna folkskolans egentliga
tillvaro, hvadan tal:n som lärare kunde räkna
sig som årsbarn med skolan, enär han i
slutet af 1848 valdes till lärare i sin
födelsebygd, Reslöfs församling i Malmöhus län.
Det var alltså där, fortsatte tal., jag under
22 år, till en början själf omyndig, utöfvade
min verksamhet under folkskolans
omyndighetsålder, så att säga.

Att folkskolan liksom allt annat haft sina
skröpligheter, särskildt i början, lär väl
ingen vilja bestrida. Men glädjande är det,
att hon, åtminstone enligt min erfarenhet,
både fore och efter sist nämda tidpunkt
vuxit till och nu framstår i en gestalt, om
hvilken till och med utländingen icke anser
under sin värdighet att taga kännedom.

Flera skildringar från folkskolans barn
dom lämnades i sammanhang med svenska
folkskolans 50-års jubileum 1892. I dessa
teckningar af tillståndet förr, jämfördt med
nuvarande förhållanden, tyckes man dock
stundom ha öfverdrifvit svagheterna under
det tidigare och förtjänsterna under det
senare skedet.

Måhända saknar det därför ej sitt intresse
att erfara, huru det gick till i den
lankaster-skola, där jag, som sagdt, för 50 år tillbaka
började niin lärareverksamhet. Denna skola
var i hufvudsak anordnad efter mönstret af
seminariets öfningsskola i Lund.

Lokalen hade formen af en rektangel
med fönster på ena långsidan och på båda
kortsidorna. Möbleringen utgjordes af en
kateder, placerad vid ena kortsidan, samt
långbänkar, hvardera rymmande minst 12
platser och fast infogade i en s. k. fotlist
för att kunna stå stadigt och alltid på lika
afstånd från hvarandra. Bänken närmast
katedern var lägst, de öfriga höjde sig som
på en arofiteater. På de två s. k.
saud-tänkarne, som stodo främst, fingo
nybör-jarnc dön första of ningen i att forma
bokstäfver och siffror; därefter vidtog
skrifning på griffeltafla och slutligen på papper.
Bänkarna med undantag af »sandbänkarne»
voro försedda med tabellställarc, knappar
för griffeltaflornas upphängning och
under-till en hylla för skolböckerna. Dessutom
voro s. k. nrionitörspallar placerade vid väg
garna samt vid hvarje sådan en tabellstån-

dåre, å hvilken bokstafverings- och
läse-tabeller hade plats.

Till inventarierna hörde äfven bok- och
niatskåp, ringklocka och hvisselpipa samt
monitörstafvar eller pekpinnar.

Dagliga lästiden var kl. 8-12, 2-J/2 6
under den ljusare årstiden ijed en half timmes
rast för s. k. mellanmål både för- och
eftermiddag. Under den mörkare årstiden lästes
så länge ljuset det medgaf, och rasterna
voro då kortare.

Ordningen var i hufvudsak följande:

Sedan inringning skett, uppställa sig barnen
i nummerföljd i förstugan och, om så
behöfves, med fortsättning ända ut på lekplatsen.
På förnyad ringning (blott en kort stöt)
inmarschera de med händerna på ryggen -
såsom alltid brukas, då de icke sitta i
bänkarna - och ställa sig på gången utefter
skolans väggar. Derefter uppropar hvarje
barn sitt nummer, hvarvid det nummer, som
fattas, antecknas å en griffeltafla, för att
barnet i fråga sedan skall kunna såsom
frånvarande i journalen antecknas. Kommer
barnet för sent, öfverstrykes numret på taflan
och ett s. antecknas i journalen.

Så företages snygghetsmönstring. Vid
lärarens handklappning framvisa barnen sina
händer. Sedan läraren mönstrat dem utefter
hela linjen, återföra barnen efter två
ytterligare handklappningar händerna på ryggen.

Därefter en kort ringning och barnen göra
halfom vändning; åter en ringning och de
marschera in i bänkarna. Nu börjar arbetet med
bön och bibelläsning. Vid bönen falla barnen
på knä å bänkarnas säten, som äro fast
förenade med pulpetställningen.

Då barnen skola sätta sig i eller flytta sig
ur bänkarna går det så till: först ringning
(hvilken betyder: gif akt!), därpå
handutsträckning, hvarvid barnen fatta med den ena
handen i bänken framför, med den andra i
bänken bakom sig och vid en vink lyfta sig i
eller ur bänken (vid den bakersta bänken
naturligtvis ej fällt regelmässigt).

Cirklar bildas å gångarna sålunda.
King-ning, hvarpå följer half ömvändning; åter
ringning och barnen marschera till sina platser;
läraren tillkännagifver hvilket ämne som skall
öfvas, t. ex. om morgonen med ett ljudligt
uttaladt: »plats för biblisk historia!» eller:
»plats för katekesen!» Barnen ställa sig i
cirklar och monitorerna intaga sin plats på
pallen i cirkeln; efter två korta stötar i
pipan börjas läsningen. Nu upphöras läxorna,
de öfre cirklarnas af läraren själf, de nedre
af läraren omväxlande med monitorer. Skall
ämne ombytas, men barnen stanna kvar i
cirklarna, blåses en kort stöt, då alla tystna,
hvarefter namnes det ämne, som skall öfvas,
t. ex.: »plats för rättstafning!» Vid tvänne
stötar i pipan börjar lektionen i det nya
ämnet.

Skola barnen ha rast, ha någon öfning i
bänkarna eller sluta arbetet för dagen, sker
en lång blåsning, då barnen bilda linje, vid
en kort ringning göra hal f vändning och vid
ännu en ringning marschera ut, ifall de skola
ha rast, annars in i bänkarna. Skola de
därefter öfvas i räkning eller skrifning, intaga
de sina sittplatser, på sätt förut är nämdt;
läraren nedsträcker eller upplyfter ena
handen, hvarvid barnen fatta taflor eller
skrif-böcker och upplyfta dem samt vid en ny vink
nedlägga dem.

Vid korrigering af såväl skrifning som
räkning, hvilket sker vid slutet af öfningen,
går det så till: först ringning, så händernas
korsläggning och återtagning.

Dagens arbete slutar, liksom det börjat, med
bön, hvarefter barnen från en bänk i sänder
vid ringning uppställa sig framför katedern;
läraren säger farväl, barnen buga sig och
marschera ut.

Detta är, enligt min erfarenhet,
hufvuddragen af ordningen i en lankasterskola.
Barnantalet utgjorde i min skola omkring

170 ända till år 1868, då småskola
inrättades. Verklig undervisning kunde visserligen
lämnas, men det gick långsammare, i det
man själf hufvudsakligen måste ägna sig åt
den öfre afdelningen och mestadels lämna
den nedre åt monitorer. Framgången af
dessas medverkan berodde tydligtvis till icke
ringa del på den urskillning, med hvilken
de valdes. Efter hand tillägnade inan sig
lämpliga läse- och läroböcker i olika
ämnen. Och i motsats till det icke sällan
gjorda påståendet, att i folkskolans första
skede nästan uteslutande öfvades
innanläsning och katekes, kan jag anföra, att från
första dagen af min verksamhet
behandlades alla nuvarande folkskoleämnen med
undantag af frihandsteckning (linearritning och
geometri däremot förekommo). Och att min
skola ej utgjorde ett särskildt undantag, kan
jag äfven intyga.

Väl hade befolkningen, i synnerhet de
äldre, till en början svårt att förlika sig
med de nya förhållandena, och deras
uppfattning kunde taga sig uttryck i yttranden
sådana som detta: »Hvartill ska sådana
galenskaper tjäna? Jag har utan sådant
kunnat både plöja och tröska.» Eller,
så-soni en gammal gråhårsman i bitter ton
förklarade: »Det ginge väl an med allt
annat, bara de fördömda ’karäfmerna’ inte
vore till.» (Han menade geografien.) Så
småningom tystnade dock denna låt.
Tillläggas bör ock, att ingen enda af de
prästmän, under hvilka jag subordinerade,, kunde
räknas till folkskolans motståndare, om än
icke alla i likhet med den siste i min forna
hemort kunde räknas till hennes kraftiga
befrämjarc. Dennes verk var bland annat
småskolors inrättande inom distriktet,
införande af handaslöjd for flickor samt
anordnande af trädgårdsskötsel, for hvilket senare
ändamål på hans förslag mot en ringa
afgift anslogs en viss areal af prästgårdens
ägor.

Lönen var, såsom troligen alla hafva sig
bekant, ganska knappt tillmätt. Efter
dåvarande låga spannmålspriser, 9 kr. för en
tunna råg och 6 för korn, utgjorde min
första årslön (som ju delvis lämnades i
spannmål, delvis i kontant lösen för sådan)
hvarken mer eller mindre än 155 kr., bostad
och bränsle oberäknadt. Men, torde någon
invända, detta räckte väl icke ens till födan?
Åjo, men afgiften för inackordering
inskränkte sig också till 25 öre pr dag. Och
tror någon att kosten var »därefter», så får
jag upplysa, att det skånska ordstäfvet oni
»möen mad och go mad och mad i rattan
tid» ingalunda blef ouppfylldt.

Jag vill ej upptaga tiden ined
redogörelse för huru den lagliga minimilönen gång
efter annan höjdes, hvilket tog sin början
1854, och utgjorde denna min första
löneförbättring 22 kr., visserligen en ganska
anspråkslös förhöjning men – det var
bättre att få den summan än mista den.
Och jag var nog lycklig att tillhöra ett
samhälle, som, i den mån behofvet tillväxte,
beh j artade detta och på åtskilliga sätt
hugnade mig med frivilliga bidrag, detta både
före och efter det minimilönen år 1864
blifvit bestämd till 400 kr. Nu torde någon
vilja fråga: hvarför då lämna ett sådant

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:42:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1899/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free