Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 12. (899.) 22 mars 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 12
samhälle? Det enkla svaret blir: endast
och allenast för att om möjligt främja mina
barns uppfostran, och att jag hvarken i
detta eller annat afseende haft skäl att
ångra flyttningen, behöfver jag; knappast
tillägga.
Angående förhållandena under folkskolans
senare skede, då jag haft förmånen tillhöra
Göteborgs samhälle, kan jag fatta mig kort,
enär dessa torde för de flesta vara kända.
Dock kan jag ej underlåta att erinra om
ett och annat. Då jag nämde, att jag ej
i något afseende haft skäl att ångra min
hitflyttning, så får jag erkänna, att det var
en sanning med modifikation - en sanning
i så måtto, att jag ingalunda nu har skäl
att ångra densamma, men att jag bittert
gjorde det under min första härvaro. Ty
förhållandena voro, såsom de äldre
kamraterna nogsamt känna, ingalunda desamma
då som nu, hvarken i ekonomiskt eller
pedagogiskt afseende - detta senare i all
synnerhet beträffande Majorna, som nyss
blifvit förenadt med staden. Lärarelönerna
utgjorde enligt 1868 års lönereglering i ett
för allt i l:a lönegraden 1,000 kr., i 2:a
1,200 och i 3:e 1,500 kr. Att med hustru
och 9 barn - det äldsta 18, det yngsta l
år gammalt - reda sig på en årsinkomst
af ett tusen kronor, det var nog icke den
lättaste konsten.
Visserligen erbjöds mig genast en
biförtjänst som lärare vid aftonskola tre kvällar
i veckan kl. 7-9 mot en ersättning af 75
öre i timmen. Dock kan jag ej utan en
vemodig rysning erinra mig denna afton- |
skola, som enligt mitt förmenande med fullt j
skäl borde jämte månget annat ondt inta- j
gits i - litanian. Ty anordningen var till j
en början sådan, att alla fingo tillträde till j
densamma, och detta blott på ynglingarnes j
egen anmälan, utan ringaste hänvisping från j
någon myndighet, hvilket hade till följd, !
att omkring ett 10-tal dagligen läto inskrifva !
sig för att sedan aldrig återkomma,
däribland icke sällan vuxna hel- eller
half-druckna brädgårdsarbetare, ditlockade af 17-, i
18- och 19-åriga konfirmander, som voro |
skyldiga att infinna sig. Det dröjde dock \
icke så länge, innan medgifvande lämnades l
mig att icke vara skyldig mottaga någon j
lärjunge, som ej hade vederbörligt
inskrif-ningsbevis. Äfven i ekonomiskt afseende
förändrades förhållandet till det bättre. 1871 !
höjdes timbetalningen till l kr.; och 1878, |
då fortsättningsskolor inrättades för de mera
försigkomna, till l kr. 50 öre. I de
återstående aftonskolorna, som motsvarade de
nuvarande ersättningsskolorna, fick
timbetalningen kvarstå vid l kr. till 1883, då äfven
denna höjdes till l kr. 50 öre. Genom
nya löneregleringar 1873, 1875, 1884, 1891
och 1898 har lärarnes högsta lönegrad ökats
till en slutsumma af 2,100 kronor.
Af det sagda torde framgå, att folksko- j
lans utveckling alltjämt framskridit och nått j
en ståndpunkt, hvilken troligen ingen af ,
folkskolans vänner för 50 år sedan skulle
vågat hoppas. Bland de faktorer, som en- ;
ligt min åsikt icke minst medverkat härtill,
kan jag ej underlåta att nämna
folkskoleinspektionen. Såsom ett stöd för detta
påstående vill jag blott anföra ett yttrande af
en bonde, som tillika var skolrådsledamot,
uttaladt vid ett skolläraremöte i Lund på
60-talet. Frågar^ gällde, huruvida man
ansåg den nyligen inrättade
inspektörsinstitu-tionen komma att lända folkskolan till fromma
eller icke. Han förklarade: »Hvad vår ort
beträffar, så kan jag intyga, att
folkskoleinspektionen redan burit goda frukter,
oaktadt vi ännu ej sett någon inspektör; ty
förut, när vi af kyrkostämman begärde
medel till skolmateriel, fingo vi till svar:
»Köpen I böcker och dylikt, men vi behålla
våra pengar.» Men när vi nu åter gjort
samma framställning, svarar man: »Ja, vi
få väl också göra något, så att vi inte
behöfva skämmas alltför mycket, när
inspektören kommer.»
Vidare torde en annan medverkande
orsak förtjäna att påaktas, nämligen
sammanslutningen af kamrater till föreningar och
bland dessa icke minst Sveriges allmänna
folkskollärareförening. Önskligt vore dock,
att tillslutningen till denna förening blefve
ännu allmännare. Ty ett faktum är, att
svenska folkskolan den dag, som i dag är,
icke saknar sina motståndare, hvilka icke
blott under sken af lag och rätt utan äfven
uppenbart mot lag och rätt söka bekämpa
henne. Och då gäller det enligt mitt
förmenande, att lärarekåren gent emot dessa
står såsom en man, ihågkommande den både
kända och erkända sanningen: endräkt när,
men tvedräkt tär.
Tal:n yttrade till sist några ord af
tacksamhet för de hedersbevisningar, för hvilka
han från förmäns och kamraters sida
nyligen varit föremål. Den medalj han
erhållit betraktade han som ett
åskådningsmateriel för det glädjande föihållandet, att
äfven arbetet i folkskolan kunde vinna
erkännande på högsta ort. Hans tanke
återfördes dock osökt till hvad Lod sade: »Gif
åt Stål en penning äfven, eller tag ock min!»
Och hvem är denne Stål? Jo, hans namn
är Legio, i ty de äro många.
se deras tankar. Han skrifver bl. a.
följande:
»Vi leerere maa kere ät forstaa hinanden
og saa laere folkene paa h ver vor side ät
forstaa og derigjennem elske hinanden. Saa
skal tvedragtens elendighed n ok forebygges
paa den skandinaviske halv0. - Jeg kan
gjerne korrespondere baade med en
landske-rer og en bykerer; vil gjerne kjende begges
forhold.»
Därför hoppas jag, att detta anbud, som
jag nu vördsammast ville framställa till
såväl manliga som kvinnliga lärare vid våra
| folk- och småskolor, icke skall förklinga
ohördt.
Sanden därför edra namn och tydlig adress
till undertecknad, så vill jag göra hvad jag
kan för att få en brefväxling till stånd
mellan Er och en Er liknande lärare
(lärarinna) i Norge. Härvid bör Ni nämna, om
Ni vill bref v axla med en lärare på landet
eller i någon stad, ålder, kyrkosångare m. m.
Om det är några lärare utom folk- och
småskolan, som önska en liknande
brefväxling, så skrifven till mig därom, så vill jag
äfven i detta afseende göra mitt bästa.
Högaktningsfullt
N. A. Lindahl.
Folkskollärare.
Adr. Veinge (Halland).
Brefväxling
mellan lärarne (lärarinnorna)
i Sverige och Norge.
Jag har med intresse gifvit akt på, huru
anbudet till brefväxling mellan danska och
svenska lärare blifvit mottaget med sympati
af danska lärare och nästan ännu mera af
oss. Jag tänkte då: Kunde man icke få
en liknande i gång mellan oss och lärarne
i Norge(? För att utforska om våra
medbröder i »vårt andra jag» (om jag så får
säga) voro med härpå, lät jag sätta ett
tillkännagifvande därom i Norsk Skoletidende.
Utaf skrifvelser, som jag fått såsom svar
härpå, ser jag, att de äro intresserade
därför.
Det goda, som jag hoppas skall blifva
en följd häraf, ligger för oss svenskar i så
öppen dag, att jag tror mig kunna förbigå
detta. Hellre vill jag taga några uttryck
från en norsk lärares skrifvelse, så kan Ni
FRIAfORD
Till kamraterna, medarbetare i
småskolan.
Med anledning af en ärad kamrats
yttrande i Svensk Läraretidning n:r 10 finner jag
mig föranlåten att instämma med denna i en
uppmaning till kamraterna att icke nu ställa
i gång någon lönepetition för småskolans
lärarepersonal.
Vi böra och vi kunna vara nöjda med vår
lön, om vi hafva 350 kr. och de andra oss
lagligen tillerkända förmåner af bostad och
vedbrand - och för de af våra kamrater,
som ha mindre, är det väl, tyvärr, ingen
utsikt att få någon löneförbättring.
Låt oss icke blott jämföra vår lön med
folkskollärarnes i afseende på beloppet utan
äfven tänka på, att om de, såsom ju är fallet
med de fleste, hafva en ganska stor familj,
så blir det ej lättare, utan. snarare svårare
för dem än för oss, att få lönen att räcka
till. Låtom oss, såsom sig höfves, blifva ett
föredöme i församlingarna genom enkelhet i
klädedräkt o. d., så hafva vi ju vårt dagliga
bröd.
En sak, som vi ha L va större skäl att önska
förbättring uti, är vår rättsliga ställning i
flera afseenden. Särskildt tänker jag härvid
därpå, att småskolans lärarpersonal »icke får
räkna sig a,nnat tillgodo än faktisk
tjänstgöring - således om någon hetes vikariera för
en an nan, så får vikarien tjänsteårs beräkning
och icke den tjänstledige, äfven örn sjukdom
eller annan giltig anledning föranleder afbrott
i arbetet».
Detta är ett uttalande af direktionen för
pengionsinrättiiingen och är väl en af cle
mest stränga bestämmelserna i reglementet
för ålderdomsunderstödet.
Det är väl att hoppas, att deri utredning,
som på grund af välvillig motion i ärendet
vid förra årets riksdag, nu af direktionen
företages, skall medföra en ändring till det bättre,
men för närvarande äro inånga af våra
kamrater i en ganska tryckt belägenhet.
Flera af mina seminariekamrater ha efter
ganska många tjänsteår måst lämna sina
platser utan pension, och för närvarande är det
en af dem, som i 2?> år tjänstgjort för 250
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
