Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 13. (900.) 29 mars 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
SVENSK LÄRARETIDNING,
N:r 18
befolkningen inom skolan», d. v. s, det
missförhållandet, att en lärare ofta har
ett allt för stort antal barn att
undervisa och uppfostra. Härom stadgas,
att ifall det befinnes, att medeltalet
barn i en skolas klasser under två på
hvarandra följande år. öfverskridit ett
visst maximum (i städerna 35, på
landsbygden 37), så skall detta medeltal
bringas ned till nämda maximum, men
icke genom förminskande af hvarje
barns skoltid (t. ex. genom
»afdelningsläsning» och »hvarannandagsläsning»
eller dylikt) utan hufvudsakligen på
något af följande sätt: upprättande af en
småskola, upprättande af en ny klass
och en ny läraretjänst, upprättande af
en ny skola, anordnande af en
särskild centralskola för de äldre
barnen.
Härtill kommer, att skolplikten
blifvit något förlängd, så att den upphör
först med slutet af den termin, under
hvilken barnet fyllt 14 år, att
undervisningstiden blifvit något ökad och
^mdervisningsplanen något utvidgad
samt att lärarekåren fått n$got
tnedin-flytande på ledningen af skolans
angelägenheter.
Äfven i afseende på lärarnes
ekonomiska ställning innebär den nya lagen
ett afgjordt framsteg. De från forna
tider nedärfda och synnerligen
invecklade aflöningsförhållandena hafva
blifvit väsentligen förenklade samt
grundade på det nu äfven hos oss rådande
systemet med en begynnelselön samt
därpå följande ålderstillägg. De
senares antal är olika för olika kategorier
af lärare och lärarinnor men uppgår
dock för alla till minst tre.
Dessutom hafva
pensionsförhållandena blifvit bättre ordnade samt bidrag
till vikaries aflönande under
sjukdomsfall erhållits.
De fördelar, som genom den nya
skollagen blifvit vunna, äro visserligen icke
ägnade att framkalla något
öfversvin-neligt jubel, Men de äro dock så pass
betydande, att vi hafva anledning p,tt
lyckönska våra danska bröder. I
främsta rummet rikta vi denna lyckönskan
till Danmarks laererforening och
alldeles särskildt till dess centralstyrelse.
Denna har tydligen genom sin på en
gång energiska och besinningsfulla
verksamhet en stor andel i den lyckliga
utgången. Upprepade gånger och icke
minst under förlidet år har det
visserligen sett ut, som om sam
manhållningen inom lärarekåren någon gång
varit nära att brista, i det enskilda
personer eller fraktioner tagit sig före att
på egen hand, vid sidan af
lärareorganisationen, vända sig till statsmakterna
eller till allmänheten; så bland annat
i lönefrågan och pensionsfrågan. Men
dylika försök hafva icke rönt någon
större anslutning; danska
folkskollärarekårens medlemmar synas nu vara så
långt hunna i utveckling, att de äfven
under sådana tider, då det ser som
mörkast ut, städse jasthålla den san-
ningen , att utan endräktig
sammanhållning ingen framgång är att vänta.
Då Danmarks lsererforening
nästkommande augusti håller sitt femte
allmänna skolmöte i Köpenhamn, kan den
på samma gång fira sitt
tjugufemårsjubileum. Att de alltsedan 1872
pågående Sträfvandena för en, reformerad
folkskolelag just under detta år blifvit
krönta med framgång är »en händelse,
som ser ut som en tanke». Ty denna
lag är icke en gåfva, SQIH danska
folkskollärarekåren utan egen förskyllan
sett nedfalla i sin Aladdins-turbai^^eii
är ett förvärf, som deri .genom
oaflåtligt, ihålligt och väl organiseradt
samarbete omsider tillkämpat sig. Och det
förhåller sig med lärarekåren som med
den ungdom, för hvars skull den är
till: det är de framsteg, hvilka vinnas
genpni ansträngning och själf verksam-.
Het, som man har största skälen att
lyckönska sig till, och på .hvilka man
kan bygga sina säkraste förhoppningar
om ljusare tider. ,
Såsom lyckligen afvärjd
torde man nu få anse den fara, lör
hvilken folkskolan och dess lärarekåtf
varit hotad allt sedan det sorgligt
beryktade Ringarums-målet.
Efter ^båda kamrarnas i förra veckan
fattade beslut rörande en med
anledning häraf väckt motion har man utan
tvifvel att från k. m:t snart förvänta
ett förslag till sådan ändring af
gällande lagbestämmelser, att en församling
ej skall kunna nödgas bibehålla och
af-löna en lärare, som blifvit af domstol
dömd därför, att han mot barn, hvilka
han till undervisning och uppfostran
mottagit, öfvat sådan qsedlig handling,
att fara för deras förförelse måste
anses hafva uppstått. Härmed har ett af
de farligaste vapen, som stått
folkskolans och folkskollärarekårens fiender till
buds, blifvit ryckt dem ur händerna.
Särskildt ined afseende på
folkskollärarekårens tryggade rättsliga ställning
är kamrarnas nu fattade beslut
tillfredsställande. Efter den allmänna
uppmärksamhet, som det omnämda målet väckt,
och den harm, som det inom
inflytelserika kretsar framkallat, har
upprepade gånger den tanken framkastats,, att
dylika skandalers upprepande borde
förekommas genom en, sådan ändring af
folkskolestadgan, att skolrådet i vissa
fall finge rätt att utan föregående
varning afsätta lärare.
Detta i högsta grad farliga förslag
är nu röj dt ur vägen. Enligt
kamrarnas beslut skall nämligen den af dem
begärda, lagändringen ej afse endast
folkskollärare utan »skollärare» i
allmänhet samt i lika grad omfatta äfven
»religionslärare» äfvensom »innehafvare
af annan ämbets- eller tjänstebefattning,
hvilken innebär uppgift att såsom
uppfostrare eller läromästare
omhänder-hafva ungdom till undervisning eller
uppfostran,». Härtillkommer, att
afsättningen skall kunna följa först efter dorn
och rannsakning inför vanlig domstol,
och att ingen således skall behof va vara
prisgifven åt ett skolråds på ogrundadt
skvaller eller illvilligt förtal beroende
godtycke.
Härmed har frågan blifvit ställd på
sin rätta botten, och någon särskildt
mot folkskollärarekåren riktad
undantagslagstiftning synes efter detta ej vara
att frukta.
Läroverksfrågan under
utredning^
De af riksdagens båda kamrar
tillsatta utskotten för skolfrågans
behandling hafva, såsom vi förut nämt, hos
åtskilliga myndigheter anhållit cm svar
j rå de af. oss i n: r 9 återgif n a f rågoi^
huruvida den i Carlson* B.Qströiraska
motionen omnämda afgångsexamen skulle
kunna tjäna såsom teoretisk
kompe-tensfordran för .anställning vid vissa
tjänster. Sådana svar hafva nu börjat
iugå.
G-eneralpöststyrelsen har sålunda ansett en
dyli’k afgångsexamen vara lämplig som
kom-pétensfordran, dock under förutsättning att,
sedan vederbörande aflagt sådan examen,
de förvärfva sig öfriga för posttjänsten
behöfliga insikter o~ch färdigheter genom att
genomgå enellör flere specialkurser, allt
eftersom lägre eller högrö tjänster eftcrsträfvadcs.
Styrelsen påpekar att den, som aflagt den
nya afgångsexamen, skulle komma att i
vissa ämnen besitta kunskaper och
färdigheter, som flettalet af dem, hvilka nu få
tillträde till postelevkurs, sakna, men som
kunde vara af vikt. Särskildt gäller detta
om den ifrågasatta undervisningen i enklare
bokföring inom den fullständiga
afslutnings-klassen.’ Postelevkursen kunde förlängas till
ett år, nuvarande åldersmåttet för tillträde
till denna kurs, 18 år, kunde minskas och
en högre postutbildningskurs Ordnas ’som
kompetensvillkor för högre befattningar.
Domänstyrelsen anser berörda examen
icke vara tillräcklig som teoretisk
kompetensfordran för inträde vid de allmänna
skogsläroverkeu för utbildning af tjänstemän
vid skogsstaten. Skulle nu gällande
inträdesfordringar sänkas till det kunskapsrnått,
som med den föreslagna examen afses,
måste undervisningen vid skogsinstitutet
omorganiseras och kursen derstädes förlängas.
Hvad åter beträffar den lägre kursen vid
samma institut, hvilken har till ändamål att
utbilda enskilda skogsförvaltare, anser
styrelsen, att det för framtiden skulle vara
till fördel för eleverna, om de innehade den
allmänna medborgerliga bildning, som med
den förberörda afgångsexamen afses, hvadan
denna synes synnerligen väl lämpad som
teoretisk kompetensfordran för nämda kurs.
Stockholms stads handels- och
sjöfarts-nämd anser det vara en bjudande
nödvändighet, att läroverksordningen ändras, så att
de praktiska j^rkenas intressen bättre till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
