Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 16. (903.) 19 april 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 16
såsom ett af de viktigaste målen vid
läroverkens omorganisation.
Att denna afgångsexamen till undvikande
af ungdomens öfveransträngning och för att
ej omintetgöra frukterna af studierna i
af-slutningsklassen ej bör göras allt för rigorös
utan tvärtom noga lämpas efter ifrågavarande
ålderstadiums förmåga, torde knappt
behöfva särskildt framhållas. Men då
examen skulle åtföljas af kompetens i olika
riktningar, är naturligen af nöden, att den
ställes under offentlig kontroll och enhetlig
ledning. För att åt densamma inför
allmänheten och lärjungarne måtte tilläggas
vederbörlig vikt och anseende, bör den
vidare äga rum under något högtidligare
former än en vanlig årsexamen och öfver den- |
samma fullständigt afgångsbetyg enligt
fast-ställdt formulär meddelas. Huruvida de
former, under hvilka denna examen bör
af-läggas, kunna tänkas något enklare än
motionären förutsatt,, det torde, liksom äfven
omfattningen af den kompetens, som bör
åtfölja afläggandet af densamma, böra
öfverlämnas åt den kommande utredningen att
närmare föreslå.
Hvad angår
öfriga ändringar i
läroverksorganisationen,
som af professor Carlson ställts i samband
med den nya afslutningsklassens och
afgångsexamens inrättande, hafva de af utskotten
i hufvudsak tillstyrkts.
Viktigast bland dessa torde vara
delningen af skolan i tvänne stadier: det lägre
för barn och öfvergångsåldern med sitt
ofvan angifna syfte, det högre för
ynglingaåldern med uppgift att gifva förbildning för
studier, afsedda att fortsättas vid
universitet eller högre tillämpningsskola. På det
högre stadiet bör valfrihet, särskildt i fråga
om språken, kunna införas i större omfång
än nu. Vidare bör genom en dylik
anordning undervisningssättet lättare kunna
ändras därhän, att öfverstadiet eller gymnasiet,
såsom förr var fallet, måtte uppfostra till
börjande själfständiga studier och sålunda
åter blifva ett mellanled mellan
nedersko-lan och universitetet.
Vidare instämma utskotten i motionärens
önskan att de nationella bildningselementen
måtte förstärkas. Åt lärjungen måste
beredas tillfälle att få läsa det bästa af våra
egna klassiska författare från olika perioder,
för att han skall rätt bringas att fatta huru
deras framställning står i samband med den
inhemska kulturens utveckling. Han bör
ock få en för stadiet lämpad kännedom om
vår statsförfattning och våra
samhällsförhållanden samt särskildt på öfverstadiet en
utförligare insikt i fosterlandets historia
under senare tider.
Angående latinets uppflyttning till sjette
klassen anföra utskotten: »För en sådan
anordning synes i främsta rummet tala den
förmån, som skulle ligga däri att man finge
en enhetlig nederskola och däri att man
kunde för lärjungarne och deras målsmän
framflytta valet af studieriktning till en tid,
då anlagen träda mera tydligt fram. En
annan förmån skulle vara den, att de främ-
mande språken på skolans mellanstadium
( = 4:e och 5:e klasserna) icke så tätt på
hvarandra inträda som nu är fallet.
Slutligen skulle genom latinundervisningens
framskjutande till 6:e klassen en besparing
vinnas, hvarigenom till god del medel skulle
kunna erhållas till inrättande af den nya
afslutningsklassen.»
Beträffande latinstudiets betydelse i våra
dagar har, såsom det synes utskotten, icke
utan skäl framhållits att detsamma numera
icke kan, förutom i några få undantagsfall,
afse latinets användande i tal och skrift,
utan endast att kunna tillgodogöra sig
innehållet hos latinska författare. Det kan då
sättas i fråga om icke, för vinnande af den
del af detta mål, som kan och bör tillkomma
allmänna läroverken, en fyraårig kurs kunde
vara tillräcklig, särskildt om hänsyn tages
därtill att genom den föreslagna
afgångsexamen vid konfirmationsåldern med däraf
följande kompetens ett stort antal för
gymnasialstudier mindre lämpliga lärjungar utan
tvifvel skulle dragas ifrån sådana studier,
och alltså latinklasserna erhålla ett bättre
urval af lärjungar. En viktig omständighet
att beakta har ock ansetts vara att med
den utveckling i språkligt hänseende
lärjungen på gymnasialstadiet vunnit latinet
där skulle kunna läsas på ett helt annat
och mera fruktbärande sätt än på ett lägre
stadium.
Så långt äro utskottens utlåtanden
ordagrant lika. Om hvardera kammaren
godkänner sitt utskotts utlåtande, skulle alltså
en riksdagsskrifvelse aflåtas, i hvilket allt
det som här ofvan refereras kunde inflyta.
I fortsättningen refererar första
kammarens utskott de viktigaste skäl, som tala
emot latinets uppskjutande till 6:e klassen,
och framkastar till sist tanken på
möjligheten att uppflytta latinet i en del
läroverk, men i de öfriga bibehålla den
nuvarande anordningen med afseende på detta
ämne.
Andra kammarens utskott åter uttalar sig
mera bestämdt i denna fråga och kommer
till samma åsikt som andra kammaren i
denna fråga flerfaldiga gånger förut uttalat.
Båda utskotten sluta med att hemställa,
att riksdagen måtte hos k. m:t anhålla
om utarbetande och framläggande inför
riksdagen af förslag till inrättande vid rikets
fullständiga och femklassiga allmänna
läroverk af en under offentlig kontroll ställd
och af viss kompetens åtföljd
afgångsexamen för lärjungar, soin vid
15-16-års-ål-dern önska sluta sin skolgång, samt till de
ändringar i läroverkens organisation, som
därmed stå i samband.
Andra kammarens utskott har äfven haft
att yttra sig oin rektor Hj. Sjövalls motion,
i hvilken visserligen föreslås en särskild
afgångsexamen vid 15-16-års-åldern men
till-lika ifrågasättas särskilda skolor för
med-.delancet af den medborgerliga bildningen.
Om denna motion yttrar utskottet:
Då ie af hr Sjövall föreslagna ändringarna
i läroverkens organisation, hvilka skulle blifva
en följd af den nya afgångsexamens införande.
hvila på principer, som vid flera tillfällen af
andra kammaren förkastats, då dessutom
utskottet icke kan dela motionärens
uppfattning, att denna examen endast bör införas
vid några högre allmänna läroverk, och då
slutligen utskottet anser, att frågan om de
s. k. småläroverkens ombildning bör särskildt
och möjligen efter andra grunder behandlas,
föranledes utskottet hemställa, att kammaren
måtte besluta, att hr Sjövalls motion icke må |
till någon vidare åtgärd föranleda.
Utskottens utlåtanden äro enhälliga utom
därutinnan, att rektor J. A. Sandberg
reserverat sig inom första kammarens utskott
och godsägaren E. A. Lindblad inom andra
kammarens. Båda hafva ansett, att
utskotten gått för långt i sina framställningar.
Läroverksfrågan, |
Riksdagen har att i dag behandlaren
gamla frågan om en läroverksreform,
hvilken så många gånger förelegat men
alltid strandat på de båda kamrarnas
skiljaktiga uppfattningar.
Denna gång synas emellertid de
omständigheter, under hvilka frågan skall
behandlas, vara gynnsammare än de
under senaste tjugufem år någonsin
varit. Reformförslag med samma
syftning hafva ungefär samtidigt framlagts
inom båda kamrarna; såsom motionärer
hafva framträdt inan, hvilka genom sin
ställning såväl inom som utom
riksdagen redan från början försäkrat
förslagen om nödig respekt; vederbörande
utskott hafva vid deras utredande
samarbetat med hvarandra; de
hemställanden j hvartill utskotten kommit,, äro
fullständigt sammanfallande, och de
motiveringar, som å båda sidor lämnats,
äro i hufvudsak lika lydande. Första
kammarens tillfälliga utskott har
visserligen ej i alla punkter velat gå lika
långt som andra kammarens, men det
har i de tvistiga punkterna undvikit l
att polemisera och nöjt sig med att
referera.
Så nära ett gemensamt uttalande af
riksdagens båda kamrar i
läroverksfrågan har man därför ej på länge varit.
I andra kammaren kommer utskottets
förslag att gå med pukor och
trumpeter, om också en och annan
»humanistisk» ifrare sätter sig på tvären. I
den första blir sammandrabbningen
gifvetvis mycket hård, men äfven där
böra utsikterna vara ganska ljusa.
För en ytlig betraktelse kan det
visserligen tyckas, som om frågor rörande
det allmänna läroverkets organisation
icke skulle hafva något egentligt
intresse för folkskolan, enär denna ej af
dem omedelbart beröres. En sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
