Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 16. (903.) 19 april 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N tf l G/
SVENSK LÄRARETIDNING.
mening innebär emellertid ett ganska
groft .rnisstag,; såsom man vid närmare
eftertanke lätt finner.
^Den, största vinst, som genom ett
fyif&ll till nu föreliggande reformförslag
skulle vinnas, ligger enligt vårt
för-inqn^nde uti erkännandet af den
grund-salningen, att all sund och verkligen
praktisk skolorganisation måste byggas
på psykologisk-pedagogisk grund, l
båda utskottsmotiveringarna förordas
klart och bestämdt > återupplifvande!
af iden gamla indelningen af läroverket
irltvänne för olika åldrar och olika
uppgifter afsedda stadier»,
organiserade, för hvar sitt specifika ändamål:
) de lägre (klass l-5) att vara en skola för
barnet,’ och of ver gångsåldern med uppgift att
meddela allmän medborgerlig bildning,
det högre (klass 6:1-7:2) att vara en skola
för ynglingaåldern med uppgift att gifva
förbildning för studier, afsedda att fortsättas
vid universitetet eller annan högre
tillämpnings-skola.
Båda utskotten visa sig ock hafva
insett, hvilken genomgripande inverkan
en sådan organisationsförändring måste
utöfva på undervisningens karaktär.
’ [Ur antagandet af denna viktiga princip
angående läroverkets delning i tvänne
åldersstadier följa - säga de - viktiga
konsekvenser med afseende å studiernas anordning.
Utan att ingå i sådana undervisningsplanens
detaljer, hvilka det bör tillhöra en
kommande utredning att klargöra, vill utskottet här
endast påpeka, huru därigenom möjligheter
Öppnas att vida mer än hittills inrätta
metod och kursfördeJ ning efter de olika
åldrarnas behof.
1 -Vinna utskottens förslag kamrarnas
godkännande, så har därmed blifvit
från representationens sida fastslaget,
att läroverkets nederstadiurn skall helt
rfttt och slätt vara en skola för
barndomsåldern, deras mellanstadium en
skola för ö f ver gångs åldern och dess
öfverstadium en skola för
ungdomsåldern. Härmed är den gamla
opeda-gpgiska åsikten, att barn redan från
njo års ålder skola »tränas» for vissa
speciella bildningsriktningar och
lef-nadsbanor kastad till jorden, och på
slamma gång är äfven den principiella
l)ufvudin vändningen mot »folkskolan
såsom bottenskola» undanröjd.
Möjligt är, att det ännu kan dröja
länge, innan denna konsekvens af det
nya betraktelsesättet blir dragen, men
förr eller senare skall dess
oundviklighet blifva uppenbar. Andra
kammarens utskott uttalar ock såsom sin
förväntan, att den ofta å bane bragta
frågan om första läroverksklassens
indragning skall af regeringen tagas i
öfvervägande, och första kammarens
.utskott har icke genom något
uttalande i motsatt riktning lagt hinder i
vägen härför. I sitt af styrkande af hr
Sjövalls läroverksmotion har det
förstnämda utskottet därjämte antydt, att
enligt dess mening »frågan öm de
s, k. småläroverkens ombildning bör
särskildt och möjligen efter andra
grunder behandlas». Skulle så blifva
förhållandet, torde väl ock frågan om
dessa småläroverks förhållande tal
folkskolan komma på tal. " , , ,
i #
Hvad den af båda utskotten
föreslagna afgångsexamen vid
15-16-års-åldern beträffar, hafva vi upprepade
gånger därom sagt vår mening. För
närvarande vilja vi ännu en gång på
det kraftigaste betona hvad utskotten
rörande denna examens allmänna
karaktär yttrat, nämligen att den »ej bör
göras allt för rigorös, utan tvärt om
noga lämpas efter ifrågavarande
åldersstadiums förmåga». Särskildt synes
man, oss ej med nog eftertryck kunna
varna möt frestelsen att till det
reformerade läroverkets underafdelning
öfverföra samma »språk-kult», hvaraf
hela vårt s. k. högre
undervisningsväsende för närvarande lider. Vi böra
i detta afseende hämta lärdom af den
erfarenhet, som vunnits i Norge
rörande den äldre »middelskole-examen» och
i Danmark genom »almindelig
forbe-redelses-eksamen». Fordringarna i dem
hafva nämligen varit så uppskrufvade,
att följderna blifvit ett ö f ver
ansträngande af de ungas krafter och ett
försenande af den tidpunkt; då de få ägna
sig åt sitt blifvande lefnadskall.
Vaktar man sig ej hos oss härför, §å kan
det mycket väl hända, att de
olycks-profeter skola få rätt, hvilka mena,
att man genom den nya examens
införande endast skulle öka examens
väldet i vårt land och sålunda komma
ur askan i elden.
Yttranderätt, petitionsrätt och
föreningsrätt för alla
- se där de tre medborgerliga
rättigheter, hvilka »Folkskolans Vän» anser
hafva blifvit hotade genom den af oss
uttalade varningen mot
privatpetitio-nerande i folkskollärarekårens
gemensamma angelägenheter och genom det
af oss framställda spörsmålet: »Finnes
det i vårt land en eller två allmänna
folkskollärareföreningar ?»
Helst skulle man nog - säger med
anledning häraf red. af nämda tidning -r se vår
yttrandefrihet inskränkt till ett mycket litet
område. Vid sådana önskningar kunna vi
naturligtvis inte fästa oss, utan ämna vi allt
fort begagna oss af den frihet, som gällande
tryckfrihetsförordning tillförsäkrar oss.
Hvem som önskat se den ärade
tidningens »yttrandefrihet inskränkt till
ett mycket litet område» eller hvad
som i Öfrigt kunnat motivera anförda
högtidliga åberopande af
tryckfrihetsförordningen är ej lätt att se.
För oss må F. V. hjärtans gärna
yttra sig om allt mellan himmel och
jord, ja t. o. m. fylla sina spalter med
sådana drastiska, och detaljerade
skildringar af varieté-hålornas
oanständigheter, hvarpå den nyligen bjudit,
såvida den härmed tror sig kunna
bidraga till sina läsares och läsarinnors
uppbyggelse. Marx skulle nästan feunna
misstänka, att det varit framställningar
från dessas sida, som föror&a^kat den,
i annat fall skäligen opåkallade
förklaringen.
Lika obehöflig synes oss ock
tidningens protest mot vårt framhållande
af det okloka i privatpetitionerandet
örn småskollärarinnornas rättsliga
ställning. Det skulle vara skada att
undanhålla våra läsare detta Stilprof.
Petitionsrätt, d. ä. rätt att frambära sina
önskningar inför tronen, äger - heter det
där - hvarje svensk man och kvinna.
Konungen liar icke ännu resolverat och torde Q]
heller komma att resolvera, det endast en
särskild förening eller styrelse äger att
beträffande folkskolans angelägenheter uttala
sina meningar inför honom. Det skulle
säkerligen bjuda en svensk konung emot att
behandla några af sina undersåtar såsom ryske
tsaren helt nyligen arfärdat de petitionerande
finnarne. Nej, vi lefva i »frihetens stamort
på jorden», där visserligen somliga personer
kunna hysa tankar på envälde och monopol,
men där tiden för deras realiserande, ännu
torde vara ganska aflägsen.
Kan det verkligen vara möjligt, att
den begreppsförblandning, hvarpå detta
uttalande hvilar, undgått vår ärade
samtidas uppmärksamhet? Hvarje
enskild samhällsmedlem har utan tvifvel
juridisk rätt att till konungen inlämna
petition örn hvad det vara må, men
icke är väl därmed sagdt, att allt
pe-titlönerande är klokt- och berättigadt
eller ens oskadligt. Antag att
»Svenska folkskolans vänners»
förvaltningsråd förelägger samtliga
»lokalföreningar» en viss fråga angående
kristendom sundervisningen till besvarande
men att enskilda medlemmar eller
lokalföreningar taga sig det orådet före
att midt för näsan på
förvaltningsrådet ingå direkt till k. m:t med sina
önskemål, den ena i en. riktning, den
andra i en annan. Månne
förvaltningsrådet då skulle nöja sig med några
godtköpsbetraktelser om den rent
juridiska r&iten eller med några
godt-köpsdeklamationer mot
förvaltningsrådets »tankar på envälde och monopol»?
Nej, helt visst skulle det ha åtskilligt
att säga om dessa medlemmars eller
lokalföreningars sorgliga brist på
förstånd och samfundsanda.
Samma begreppsförblandning ligger
ock till grund för de i förundransvärd
grad osammanhängande betraktelser,
som vår ärade samtida anställt under
rubriken »Föreningsrätt för alla». Det
enda, som ur dessa betraktelser med
klarhet synes framgå, är, att
redaktionen af »Folkskolans Vän» icke delar
den uppfattning, som »Svenska
folkskolans vänners» verkställande utskott
för sin del uttalat. För nämda
redaktion tyckes Sveriges allmänna
folkskollärareförening och »Svenska
folkskolans vänner» i afseende på sin
all-männelighet vara väsentligen likställda
(»tvänne större föreningar inom
folkskollärarekåren»), och om den senare
säges, att den äger »behandla alla
frågor rörande folkbildningen», utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
