- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 18:e årg. 1899 /
264

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 17. (904.) 26 april 1899 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 17

I första kammaren hade debatten af
denna fråga börjat först kl. 12. Kanhända
kunde man hinna få höra, hur frågan
behandlades äfven där. Jag ilade således upp
på senatorssalens läktare. Äfven här fullt
med folk och hög temperatur!

Jag erfor, att diskussionen blifvit inledd
af f. d. statsrådet G. Wennerberg.

l l timme och 40 minuter hade han tagit
kammarens tålamod i anspråk.
Afslutnings-klassen tilltalade honom, men ej ändringarna
i läroverkens organisation. Behofvet af en
dylik förändring hade ej ingått i allmänna
medvetandet; på sin höjd hade det för sig
en opinion, om denna ock hyllas "af de flesta.
Latinet skulle gå under - det är saken.
Redan nu läses ingenstädes så litet latin
som i Sverige.

Motionären landshöfding A. F. Boström
hade naturligtvis yrkat bifall till utskottets
utlåtande.

Likaså lektor Säve,, som var rädd att
studentexamen skulle falla i kurs, om den blefve
vår enda afgångsexamen.

Hektor J. A. Sandberg hade tvärtom på
det lifligaste varnat för antagandet af
förslaget, och rektor H. R. Törnebladh hade ställt
sig tveksam utan att göra något yrkande,
hvaremot d:r Carl Nyström haft
betänkligheter mot ett och annat, men dock i
hufvudsak ville yrka bifall.

Han höll just på härmed vid mitt
inträde.

Biskop Rodhe, ordförande i första kamma- j
rens Skolutskott, bemötte därefter statsrådet i
Wennerberg efter att hafva ägnat honom en j
komplimang för det sätt, hvarpå han svingat !
sina vapen. Utskottet hade med flit underlåtit j
att uttala sig om latinet - man borde |
afvakta k. m:ts utredning. Själf såge han ej i
framtiden i så mörka färger - han hoppa- !
des tvärtom, att denna motion och utskottens
samstämmiga hemställan skulle lända Gustaf
Adolfs ädla stiftelse till välsignelse och
båtnad.

Biskop G-. Billing tillkännagaf att han skulle
stryka ur sitt anförande alla uddar och pikar,
som han annars haft i beredskap. Man
gör alldeles säkert våra läroverk orätt. De
äro den sten man ständigt spottar på, och
den måste bli våt. Man gör sig för stora
förhoppningar om den föreslagna
afslutnings-kursen, och denna måste skada den
vetenskapliga bildningen. Ur »klämmen» ville
han bestämdt ha bort ordet rikets. Man borde
ej binda händerna på k. m:t redan på
förhand. Många kunde gå med på reformens
införande vid en del läroverk, men ej vid alla.
Utskottet blir i sin kläm intolerant, och tal:n ’
fordrade i toleransens namn, att ordet skulle
utgå: det hade intet inflytande på det
resultat, som åsyftas.

Hr (J. von Friesen påpekade, att
borttagandet af detta ord ej vore så betydelselöst.
Ville man frågans framgång, skulle man icke
stryka det ordet. Andra kammaren skulle
aldrig gå med på någon halfmesyr.
Eefor-men skall gälla åtta läroverk.

Generaldirektör Almen anmärkte
skämtsamt, hur obefogadt man vid andra tillfällen
trott vår kultur stå i fara; för det man t. ex.
ändrat de klassiska kurserna för läkarne.
Aldrig har väl dessas vetenskapliga nivå stått
| högre än.nu.

Hr Benedicks höll nästan på att
skrämma gubbarne.

Han vore en varm vän af förslaget; nu
råder en beklaglig öfveransträngning. I
England utgå ynglingarne ur skolan rödkindade
och med präktigt formade kroppar. Våra -
ack, i trots af vår gymnastik äro de så klena.
Men han ville ha in kurser i kemi och
tekniska ämnen, metallurgi, geologi. Däremot
ville han förorda, att där droges in på mate-

j matiken, zoologien och latinet. Ja, på själfva
j dogmatiken!

| Biskop Billing, som satt alldeles bredvid
| och till hvilken dessa ord riktades, log.

Han trodde synbarligen icke dogmatiken

löpa någon den minsta fara.
! Meddelande om utgången i andra
kam-| mar en ankom nu och upplästes.

l Professor Alin var mycket rädd för
konse-i kvenserna af förslagets antagande, man ville
| gå med på biskop Billings formulering.

| Till Billingska förslaget slöt sig slutligen
j också hr Wennerberg.

\ Motionären ville varna för detta förslag -

; klämmen skulle komma att strida mot moti-

! ve ringen, och andra kammaren skulle antagli-

; gen ej gå med på det Billingska förslaget.
j Biskop Billing bröt ännu en lans för sin

j åsikt: sammanjämkning vore nog möjlig.

Och så var debatten afslutad. Votering
i yrkades, och under det denna pågick, var
j spänningen stor. Biskop Billings lifliga
i gester och starkt patetiska betoning af
för-| slagets vådor hade nog gjort en och annan
! betänksam och böjd för att »sträcka sig»

ännu lite längre åt kammarens högersida.
| Resultatet blef emellertid en glänsande
| seger för utskottet och reformvännerna. De

vunno med 80 röster mot 29, som afgåfvo»
| för biskop Billings förslag.

Hvad det kändes skönt att komma ut ur
den kvafva kammaren i den friska
vårluften ! Det var som man själf sluppit utanför
den gamla skolans väggar. I dag hade
säkerligen en börda aflyftats, som legat
kväf-vande tungt på flera generationer. Skall ej
nu vägen till bildningens tempel bli lättare
och mer banad för våra barn än för oss?
I detta hopp iuskref man den 19 april bland
sina glada minnesdagar.

H. W-r.

> En mogen frukt,»

I den utförliga reservation, som var
bifogad det af andra kammarens
»Skolutskott» afgifna betänkandet i
läroverksfrågan vid 1896 års riksdag, yttrades

l rörande de allmänna läroverkens båda

! uppgifter följande:

j Våra allmänna läroverks ändamål är
en-I ligt gällande stadga »såväl att utöfver
om-j fånget för folkskolans verksamhet meddela
medborgerlig bildning som ock att grundlägga
j de vetenskapliga insikter, hvilka vid
univer-| sitet eller högre tillämpningsskola vidare
utbildas».

Dessa läroverk hafva således tvänne
syften: ett allmänt, att meddela medborgerlig
bildning, och ett speciellt, att grundlägga
vissa vetenskapliga insikter.

Det är under sådana förhållanden gifvet,
att själfva hufvudfrågan vid läroverkens
organisation måste blifva denna: huru skola
dessa tvänne uppgifter, meddelandet af
allmänbildning och grundläggandet af
specialbildning, på lämpligaste sätt tillgodoses?

I själfva verket är det ock denna fråga,
som legat på botten af alla de
meningsstrider, hvilka om läroverks-organisationen
blifvit förda, och som utgör själfva
kärnpunkten äfven i de motioner angående denna,
som i år blifvit till utskottet hänvisade.

Nu, såsom alltid, gå försöken att besvara
nämda fråga i tvänne, till själfva sin
grundåskådning motsatta riktningar.

A ena sidan anser man det lämpligast,
att lärjungarne så tidigt som möjligt
bestämma sig för det särskilda bildningsmål,
de vilja uppnå, på det att de med görligaste
första måtte kunna »gripa sig an med sina
speciella uppgifter» och från början få sin
bildning lagd just på den mer eller mindre
breda »bildningsgrund», som hvar och en
af dem för sin speciella f ramtids verksamhet
antages behöfva. Enligt denna åskådning
äro t. ex. »lärd bildning» och »allmänt
medborgerlig bildning» två sidoordnade
bildningsarter, hvilka kräfva olika »andlig träning»
och ett olika förråd af förkunskaper sarnt
på grund häraf förutsätta läroverkets
uppdelande i åtminstone två från hvarandra
skilda, sins emellan parallella
»bildningslinjer»: den »lärda linjen» och den »allmänt
medborgerliga lin j en ».

Ä andra sidan anser man det, såväl ur
den enskildes som ur samhällets synpunkt,
oriktigt och skadligt, att valet af framtida
lefnadsverksamhet och därefter lämpad
bildningsbana sker vid en mycket tidig ålder,
enär detta val i så hög grad som möjligt
bör bestämmas af lärjungens begåfning och
på grund häraf måste uppskjutas till en
ålder, då anlag och fallenhet hunnit så
framträda, att de kunna åtminstone med
någon säkerhet urskiljas. Denna
uppfattning förutsätter läroverkets fördelning i
skilda åldersstadier: ett lägre, som bibringar
lärjungarne den allmänt medborgerliga
bildning, som de alla behöfva, hvilken
lefnadsbana de än sedan kunna komma att välja,
sarnt ett högre, som förgrenar sig i skilda
riktningar och meddelar olika slag af
specialbildning.

Det var år 1896 icke första gången
dessa tvänne motsatta
grundåskådningar kämpade om väldet. De hade
tvärtom sedan länge gjort sig gällande vid
läroverksfrågans behandling, den förra
inom första kammaren, den andra inom
andra kammaren. Men dels hade de
måhända aldrig förut blifvit ställda så
skarpt och ohöljdt mot hvarandra, dels
hade under årens lopp andra
kammaren blifvit rekryterad med en del nya
element, hvilka förorsakat, att dess
åskådningssätt i en hel mängd frågor
allt mer närmat sig medkammarens.
Dessa tvänne omständigheter gjorde,
att andra kammaren 1896 likasom
skyggade tillbaka tör sina egna
föregåenden och för de konsekvenser,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:42:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1899/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free