Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 18. (905.) 3 maj 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 18
SVENSK LÄRARETIDNING.
281
af präster. Under vissa perioder har
inspektionen handhafts till hälften eller mera
än hälften af präster. För närvarande
utgör dessa inspektörers afltal öfver 40
procent af det hela.
Antalet seminarielärare, som användts för
folkskoleinspektionen, var till en början
mycket obetydligt, men har sedan 1877
stigit till 12 å 16. Hela antalet manliga
ordinarie lärare vid folkskollärareseminarierna
utgör 55, hvadan alltså ända sedan 1877
ungefär hvar fjärde ordinarie
seminarielärare dragits från sin viktiga syssla för att
delvis ägna sig åt annat uppdrag.
Antalet läroverkslärare» som förordnats
till inspektörer, var i början på 1870-talet
uppe vid siffran 14, men har så småningom
nedgått till 4.
Den stora folkskollärarekåren (som för
närvarande räknar öfver 4,700 manliga och
2,300 kvinnliga medlemmar) har ständigt
haft någon representant inom
folkskoleinspektörskåren, men, såsom synes af
tabellen, hafva först på allra sista tiden
folk-skollärarne härvidlag kommit upp till
Samma siffra som läroverkslärarne.
Om till kategorien »öfrige» lägges den
f. d. folkskollärare, hvilken allt sedan 1877
beklädt inspektörsuppdrag, finner man, att
under de senaste 20 åren i allmänhet 4 ä
5 personer samtidigt varit anställda såsom
Inspektörer utan annan befattning, det vill
säga att blott hvar nionde eller tionde
inspektör har i verklig mening haft
uppdraget såsom sitt lefnadskall.
Att märka är emellertid, att åtskilliga
inspektörer, tillhörande öfriga kategorier,
antingen numera tagit afsked från förut
innehafd ordinarie syssla (detta gäller om
l läroverkslärare och l folkhÖgs,koleman)
eller ock åtnjuta tjänstledighet vid den
ordinarie sysslan och i följd häraf kunna
helt ägna sig ät inspektionen (detta senare
är fallet med l prästman, l seminarielärare,
l läroverkslärare och 3 folkskollärare).
Härtill kominer, att tre af de öfriga
inspektörerna (nämligen l konsistorieamanuens
och 2 folkhögskolemänj uppfylla de
betingelser, som reservanterna inom första
kammarens utskott år 1894 ansett tillräckliga, det
vill säga: de kunna odeladt ägna sin tid åt
folkskoleinspektionen »under vissa längre
sammanhängande perioder af året». Om
dessa medräknas bland dem, för hvilka
inspektörsuppdraget icke är en bisyssla, ställer
sig en fördelning af de nuvarande
folkskoleinspektörerna i förevarande hänseende
sålunda :
1 Inspektionen en bisyssla
1 Inspektionen icke bisyssla
Summa
Präster .:_...___ ___ ..........
18
1
19
Seininarielärare
12
1
13
Läroverkslärare ...
2
2
4
Konsistorieamanuens ......
,-, _
1
1
Folkhögskolemän...
3
3
Folkskollärare
4
4
Fil. d:r, fil. kand, eller teol, kand.
_ _
3
3
Summa
32
15
47
För två tredjedelar af samtliga
inspektörerna gäller alltså, att de i främsta
rummet måste sköta sina ordinarie befattningar
och endast på Kortare mellantider kunna
ägna sina krafter åt folkskoleinspektionen,
hvilken för dem är en biförtjänst.
Beträffande ölägenheterna af att icke
mindre än två tredjedelar af samtliga
folkskoleinspektörerna sköta inspektionen som
en bisyssla, kan utskottet inskränka sig till
att hänvisa till hvad detsamma år 1894 i
detta afseende anförde och som då
godkändes af andra kammaren:
»För staten medför denna anordning högre
utgifter, speciellt högre resekostnader, än som
eljest behöft ifrågakomma. Då inspektören
ej är i tillfälle att inspektera ett större antal
skolor i en sammanhängande följd, utan efter
ett par dagars förrättning, stundom blott en
dags, måste resa hem för att sköta sin
ordinarie tjänst, blifva gifvetvis resekostnaderna
högre än eljest. Detta har erkänts af såväl
domkapitlen som folkskoleinspektörerna
själfva, då statsrevisorerna gjort anmärkning mot
de höga resekostnaderna.
Att de ordinarie tjänsterna i regeln varda
lidande på att deras innehafvare äro vissa
dagar upptagna af inspektionsgöromål, ar
påtagligt. Särskildt torde det vara tydligt, att
detta måste vara fallet med de mycket
viktiga seminarieläraretjänsterna, helst då man
tager i betraktande, att icke mindre än hvar
fjärde af de ordinarie manliga lärarne vid
seminarierna är upptagen af
inspektionsuppdrag.
I och för sig kan det visserligen icke
anses olämpligt, att en seminarielärare
tjänstgör såsom inspektör. Han uppfordras
därigenom att personligen sätta sig in i
folkskolearbetet, för hvilket han eljest till stor
skada för sin uppgift, såsom lärare för
folkskolans vardande lärare, måste komma att
blifva ganska främmande. Men skall detta
mål ernås, så fä båda befattningarna tydligen
icke skötas samtidigt. En verklig
förtrogenhet med folkskolans inre lif och en verklig
inblick i de förhållanden, under hvilka
folkskolläraren har att verka, kan ingalunda
förvärf vas genom de brådskande och flyktiga
inspektionsresor, som i tjänst varande
seminarielärare äro i tillfälle att företaga. För
vinnande af en dylik förtrogenhet fordras
gifvetvis vida grundligare och
sammanhängande studier är som kunna ifrågakomma,
så länge inspektionen skall skötas såsom en
bisysselsättning under en eller annan ledig
dag. För serninarieundervisningen medför
sålunda det hittills rådande
inspektionssystemet endast en förlust, hvilken i allmänhet
icke uppväges af någon motsvarande vinst.
Slutligen måste folkskolan själf äfven blifva
lidande därpå, att hon icke kommer i
åtnjutande af en fullt grundlig och sakkunnig
inspektion. Gifvet- är, att hennes utveckling
svårligen kan i någon väsentlig mån främjas
af personer, hvilka på grund af andra
sys-selsättningar,j som för dem utgöra
hufvudsaken, hindras att ägna nog tid och intresse
åt sin uppgift som inspektörer, hvaraf
följden måste blifva, att de omöjligen kunna
förskaffa sig en noggrann kännedom om
folkskolans tillstånd och till följd häraf ej heller
kunna vara i tillfälle att lämna fruktbärande
råd och anvisningar åt hennes lärare och
lärarinnor.
Äfven inspektörerna själfva erkänna, att
under nuvarande förhålländen tiden ej
räcker till för dem. Sålunda klagar i de näst
senaste inspektionsberättelperna en kyrkoher
de däröfver, att det varit honom omöjligt att
vinna så mycken tid ifrån sina egentliga
tjänsteåligganden, att han kunnat besöka en
del skolor mer än en gång under de fem
åren. Tiden har icke heller medgifvit
honom att ordna möten med lärarepersonalen
»till det omfång och så ofta, som vederbort».
Enligt det nu gängse inspektionssystemet
har det ju till och med händt, att
inspektionsförrättningar blifvit arrangerade midt
under ferierna, detta af den anledning, att
inspektören endast under denna tid kunnat
göra sig tillräckligt fri från sin ordinarie
befattning. På så sätt anordnade förvandlas
inspektionsbesöken till paraduppvisningar,
livilka långt ifrån att lända folkskolearbetet
till gagn snarare bidraga att leda det in på
betänkliga afvägar.
Liknande följder måste äfven inträda i de
fall, där inspektionsbesöken visserligen
göras under terminerna, men endast på en viss,
på förhand bestämd dag i veckan.»
Vidhållande de i anförda utlåtande uttalade
åsikterna kan utskottet ej annat än dela
motionärens uppfattning därom, att
folkskoleinspektörsuppdraget icke bör göras till
en bisyssla vid sidan om en annan
tjänstebefattning utan i allmänhet anförtros åt
personer, som under den tid de innehafva detta
kall odeladt ägna sig åt detsamma. Detta
hindrar naturligen icke, att
inspektörsuppdraget hädanefter som hittills kan lämnas
åt präster, läroverks- och seminarielärare;
eller andra ordinarie tjänstemnehafvare, som
för ett dylikt uppdrag befinnas skickliga,
blott de under den tid de innehafva
uppdraget åtnjuta tjänstledighet från
innehafvande ordinarie befattning.
Att inspektörerna böra, på sätt
motionären i sammanhang härmed yrkat, åtnjuta
»fullt skälig aflöning», anser utskottet
själfklart. Men någon framställning härom från
riksdagens sida torde på frågans nuvarande
stadium icke vara erforderlig, helst
utskottet är förvissadt, att k, m:t skall
dessför-utan vidtaga de åtgärder, som må anses
erforderliga, för att de personer, hvilka helt
ägna sig åt inspektionen, må erhålla en mot
beskaffenheten af deras befattning svarande
ersättning.
fackmannainspektion.
2. I andra punkten hemställer
motionären, att till folkskoleinspektör er måtte
för-ordnas personer, som visat sig innehafva
den pedagogiska insikt och den på personlig
erfarenhet hvilande kännedom om
folkskoleundervisningen, att en verksam och
tillfredsställande inspektion genom dem må kunna
utöfvas.
Med hänvisning till hvad chefen för
ecklesiastikdepartementet härom anförde vid 1891
års riksdag finner utskottet äfven detta
yrkande väl befogadt.
Sådan inspektionen hittills varit ordnad,
har den endast i undantagsfall kunnat blifva
en verklig fackmannainspektion. Så länge
inspektörerna samtidigt sköta andra
befattningar, hvarpå de hufvudsakligen existera
och hvaråt de ägna största delen af sin tid
och sina krafter, måste de helt naturligt
komma att betrakta sig såsom i främsta
rummet präster, seminarielärare och
läroverkslärare m. m. samt först i andra
rummet såsom folkskolemän. De kunna under
sådana förhållanden hvarken vara eller i
allmänhet ens komma att utveckla sig till
att blifva verkliga fackmän på folkskolans
område. På detta fält liksom på de flesta
andra gör sig nämligen ett oaflåtligt
framåtskridande gällande. Att här hålla sig i
nivå med den fortgående utvecklingen är
ingalunda någon småsak; det är en uppgift,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
