Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 18. (905.) 3 maj 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 18
SVENSK
283
erhålla tämligen konstanta inspektionsdistrikt
i stället för att - såsom nu är
förhållandet, då distrikten måste gtras beroende af
de särskilda inspektörernas bekvämlighet -
områdenas omfång växla nästan för hvarje
period. Och genom att minska
inspektörernas antal skulle samarbete dem emellan
lättare kunna åstadkommas, hvarigenom den
på åtskilliga håll lifligt förordade enheten
skulle vinnas. Slutligen skulle, såsom
ofvan framhållits, icke oväsentliga
besparingar uppstå beträffande
resekostnadsersättningarna, på samma gång inspektionen
blefve i alla hänseenden mera verksam och
tillfredsställande.
Efter det denna fråga senast var föremål
för riksdagens behandling, hafva nya
inspektörsförordnanden ägt rum, därvid, enligt
utskottets förmenande, k. m:t i någon mån
sökt tillmötesgå de af andra kammaren år
1894 uttalade önskemålen. I stället för 10
inspektörer, som helt kunnat ägna sig åt
detta uppdrag, finnas nu 12 sådana,
hvarjämte liksom under förra perioden finnas 3
inspektörer, hvilka under åtminstone halfva
året kunna mera odeladt handhafva
inspektionen. Men om fortskridandet i den af
andra kammaren önskade riktningen skall
fortgå så långsamt, som härigenom blifvit
antydt, så komme det att dröja ytterligare
30 å. 40 år, innan målet blefve uppnådt.
l denna omständighet finner utskottet en
ytterligare anledning att hem$läil% äÉfc
kammaren, med vidhållande af sina i ämnet
förut uttalade åsikter, måtte på det .sätt
bifalla den förevarande motionen,
att andra kammaren för sin del
beslutar, att riksdagen måtte i skrifvelse
hos k. m:t anhålla, det k. m:t täcktes
vidtaga sådana åtgärder, att
folkskoleinspektörsuppdraget icke göres till en
bisyssla vid sidan om annan
tjänstebefattning, utan i allmänhet anförtros åt
personer, som under den tid de innehafva
detta kall odeladt ägna sig åt detsamma;
samt att i samband härmed till
folkskoleinspektörer förordnas personer, som
visat sig innehafva den pedagogiska insikt
och den på erfarenhet hvilande
kännedom om folkskoleundervisningen, att en
verksam och. tillfredsställande inspektion
genom dem må kunna utöfvas.
Lönereglering och
tilläggspensioner
vid Stockholms folkskolor.
Förslag af folkskoleöfverstyrelsen.
Det af lärarepersonalen vid
Stockholms folkskolor med spändt intresse
motsedda förslaget från öfverstyrelsen
till stat för hufvudstadens
folkskoleväsende år 1900 blef i går aflämnadt till
öfverståthållareämbetet, som har att
remittera detsamma till församlingarna
och därvid bestämma dag för ärendets
behandling på kyrkostämmorna.
Länge har det försports, att i detta
förslag lärarepersonalen skulle få sina
till folkskoleöfverstyrelsen ingifna
petitioner besvarade, och denna
förmodan har nu besannats. Vi återgifva
här nedan fullständigt hvad
folkskoleöfverstyrelsen yttrar i de tre punkter,
som speciellt röra lärarepersonalen.
1. Ny lönereglering för lärarepersonalen.
Uti ingif na ansökningar har - yttrar
öfverstyrelsen - ett större antal lärare och
lärarinnor vid hufvudstadens folkskolor
anhållit, att öfverstyrelsen måtte föreslå
kyrkostämmorna att införa en lönereglering för
lärarepersonalen, grundad på
tjänsteårsberäkning på sådant sätt, att vid utnämning
till ordinarie befattning vid Stockholms
folkskolor endast en lönegrad för lärare och en
för lärarinnor kunna komma i fråga, och
ätt de högsta nu utgående lönerna uppnås
genom ålderstillägg efter bestämda
tidsperioder och på grund af väl vitsordad
tjänstgöring.
Läraretjänsterna vid Stockholms stads
folkskolor äro för närvarande delade i olika
lönegrader och innehafvare af läraretjänst
inom hvilken som helst af lönegraderna är
berättigad till två ålderstillägg efter
respektive 5 och 10 års väl vitsordad
tjänstgöring. Jämväl tjänsterna i de högre
lönegraderna hafva städse tillsatts efter
ansökning i samma ordning, som för utnämning
till läraretjänst är i stadgan för Stockholms
stads folkskolor föreskrifven.
Lönegradernas antal har under senare
tiden utgjort tre för lärare och
tvåforlära-| rinnoiy och har, redan innan de nu
förevarande ansökningarna inkommit till
öfverstyrelsen, den mening inom öfverstyrelsen
börjat göra sig gällande, att lönegradernas
antal borde inskränkas jämväl för de
manliga lärarne till två.
Lärarepersonalens begäran att de högsta
nu utgående lönerna skulle uppnås genom
ålderstillägg efter bestämda tidsperioder och
på grund af väl vitsordad tjänstgöring,
innefattar, att lärarinnorna skulle erhålla fem
ålders tillägg, hvartdera å 100 kronor, och
lärarne fem ålderstillägg, hvartdera å 200
kronor, och därigenom uppnå en lön,
lärarinnorna af 1,600 kronor och lärarne af
2,400 kronor.
Beträffande lärarepersonalens anhållan att
endast en lönegrad för lärare och en för
lärarinnor må hädanefter förekomma, så bör
såsom ett hufvudskäl för bifall till berörda
anhållan anföras, att hvarken i
folkskolestadgan för hela riket eller i
författningarna om aflöning och lönetillskott åt lärare
och lärarinnor eller i stadgan för
Stockholms stads folkskolor omtalas några högre
lönegrader, samt att ej heller mera än en
lönegrad för lärare och en för lärarinnor
finnes i någon folkskola inom riket annat
än i Stockholm.
Öfverstyrelsen anser dock, att en
afvikelse från ålderstilläggsprincipen bör äga rum.
Sedan lärare och lärarinna, som utmärkt sig
genom mer än vanligt framstående
skicklighet och nit, särskildt inom det större
kunskapsområde, som erfordras för
undervisningen i skolans högre afdelningar, bör
kunna befordras fortare, än den nämda
ordningen för ålderstillägg medgifver. Sådana lä-
rare erfordras nämligen särskildt för
undervisningen i skolans högre afdelningar, och
det skulle ej vara öfverensstämmande vare
sig med billighet eller skolans fördel, om
lärarne i de högsta afdelningarna, där
arbetet kräfver större kunskaper och är förenadt
med betydligt större ansträngning, icke skulle
kunna erhålla någon förmån framför öfriga.
Vidare bör en snabbare befordran äga rum
jämväl af det skäl, att det är nödvändigt
att kunna uppmuntra och belöna dem bland
lärarepersonalen, som synnerligen vinnlägga
sig om utvidgande af sina kunskaper till
gagn för skolan.
Af dessa skäl anser öfverstyrelsen, att en
högre lönegrad bör finnas. Högst 3/5 af de
manliga och 1/s af de kvinnliga
lärarebefattningarna böra, enligt öfverstyrelsens åsikt,
i staten upptagas å denna lönegrad, som
lämpligen må bestämmas till 2,200 kronor
för manliga lärare och 1,500 kronor för
kvinnliga lärare.
Vid öfvergången till den nya staten skulle
till denna lönegrad i tur och ordning
uppflyttas så många lärare och lärarinnor å
högsta lönegraderna enligt nuvarande
lönestat, att alla platser i den högre lönegraden
enligt nya staten blefve fyllda. Sedermera
skulle, i mån af ledigheter i högsta
löne-graeten enligt nya lönestaten, dit uppflyttas
i tur och ordning återstående manliga
lärare med 2,000 och 1,800 kronors lön samt
kvinnliga lärare med 1,400 kronors lön
enligt gamla lönesfcaten. De sålunda
förflyttade skulle äga för erhållande af
ålderstill-lägg tillgodoräkna sig si» tjänstgöring med
lika stora aflöningsförmåner å platserna
enligt gamla lönestaten, så att t. ex. en
manlig lärare, som för 15 år sedan erhållit
1,800 kronors lön, skulle genast få lön af
2,200 kronor med ett ålderstillägg. Sedan
sålunda alla lärare och lärarinnor å de nu
omförmälda högre lönegraderna enligt gamla
staten blifvit förflyttade till högre lönegrad
enligt nya staten, skulle för erhållande af
befattningar inom sistnämda lönegrad
fordras att vara anställd såsom ordinarie lärare
vid Stockholms folkskolor och hafva i denna
egenskap tjänstgjort med framstående såväl
nit som skicklighet minst fem år. Den,
! som erhållit sådan befattning, bör vara
skyldig att undervisa i folkskolans högre
afdelningar. Skälet hvarföre antalet af dessa
befattningar skulle vara proportionsvis större
j för de manliga lärarne än för de kvinnliga
l är, att ingen manlig lärare tjänstgör å
sko-! lans lägre stadium, och att således flertalet
l af dem har sin tjänstgöring förlagd till de
i högsta afdelningarna. Innehafvare af denna
j lönegrad skulle vara berättigade till ett
ålderstillägg, som skulle erhållas efter fem
| års tjänstgöring inom lönegraden.
Då stadgans bestämmelser om tillsättning
af lärarebefattningar ej hafva tillämpning
för det fall att kommunal myndighet
gifver högre lön åt en förut vid skolan
an-| ställd ordinarie lärare, så skulle
öfversty-| relsen meddela särskilda föreskrifter om huru
förfaras bör, när en befattning af
ifrågava-| rande art blir ledig.
Vidkommande lärarepersonalens begäran,
att innehafvare af den lägsta lönegraden skulle
kunna genom ålderstillägg uppnå de högsta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
