Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 19. (906.) 10 maj 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 19
SYENSK LÄKARETIDNING.
303
Gustaf Vasa.
Illustrationsprof ur nya läseboken. (Sid. 542.)
- det om tilläggspensioner. Det
synes oss innebära hvad man under
nuvarande omständigheter med fog kan
begära, och lärarepersonalen synes oss
hafva all anledning att för detsamma
vara öfverstyrelsen tacksam.
Förslaget om lönereglering för förste
lärarne har däremot enligt vårt
förmenande en mycket svag punkt. Det
förutsätter nämligen, att fortfarande
såsom hittills den högsta ledningen af
3,000, 4,000, 5,000, ja mer än 5,000
barns skoluppfostran skall kunna
läggas i en persons hand, hvilket ju dock
måste erkännas vara både fysiskt och
moraliskt orimligt. Och icke nog
härmed: genom att låta storleken af
förste lärarnes tilläggsarvoden blifva direkt
beroende af det antal barn, med
hvilka de hafva att skaffa, har man gjort
förste lärarne ekonomiskt intresserade
i bibehållandet af ett system, hvars för
uppfostran menliga följder de annars
måste vara de första att inse.
Kommer så härtill, att förste lärarne
hädanefter icke skulle hafva någon
undervisningsskyldighet och icke ens
behöfva vara lärare vid folkskolan, så
synes det fara vardt, att de inom kort
komme att utveckla sig till ett slags
byråchefer,| l upptagna uteslutande af
administrativa göromål samt tämligen
främmande för såväl uppfostrings- och
undervisningsarbetets som lärarekårens
intressen.
..’. Ännu mer betänkligt förefaller oss
emellertid det mest omfattande af de
nu framlagda förslagen, det om ny
lönereglering för lärarepersonalen.
Detta förslag synes oss
otillfredsställande särskildt i trenne hänseenden:
1) genom det villkor, hvaraf de tre
högre ålderstilläggen skulle göras
beroende, 2) genom bibehållandet af en
högre ranggrad samt 3) genom
begynnelselönens allt för låga belopp.
Såsom öfverstyrelsen själf i sitt
förslag påpekat, föreskrifver k.
kungörelsen den 27 maj 1898 »oförvitlig
tjänstgöring» såsom villkor för
erhållande af de båda för hela riket
lagbestämda ålderstilläggen. På grund
häraf har öfverstyrelsen ej heller med
afseende på de båda första nu för
Stockholm föreslagna ansett sig kunna
påyrka något annat villkor än just
detta af riksdagen och k. m:t
bestämda. För de tre återstående har den
däremot funnit sig böra uppställa ett
helt annat, nämligen, att
tjänstgöringen, såsom det heter, »verkligen skall
vara sådan, att den är värd
uppmuntran, hvilket bör bedömas på sätt
öfverstyrelsen särskildt bestämmer».
Några skäl för att det af
statsmakterna bestämda villkoret borde på
dylikt sätt omformuleras och skärpas
hafva ej blifvit af öfverstyrelsen
an-dragna. Vi torde emellertid ej göra
oss skyldiga till något misstag, då vi
föreställa oss, att ifrågavarande
förslag hvilar på den öfvertygelsen, att
skolans väl bäst tillgodoses, om
öfverstyrelsen får frihet att regera
lärarekåren enligt absolut patriarkaliska
principer, d. v. s. att genom
ålderstilläggens beviljande (eller förvägrande)
uppmuntra
(eller bestraffa)
kårens medlemmar enligt sin
egensubjektivt-personliga
uppfattning+} utan
att härvid
behöfva taga
någon hänsyn till
formella och
objektiva
grunder.
Det rent
patriarkaliska styrelsesättet har
utan tvifvel
sina goda sidor,
och mycket
vackert kan till
dess förmån
sä-Skada ba-
ra, att det kräfver snart sagdt
allveten-het hos sina utöfvare. Såsom grundval
för befordringar på tjänstemannabanan
och särskildt för åtnjutande af
ålderstillägg torde det i alla händelser nu
vara fullständigt utdömdt. Hvarför
skulle det då tillämpas endast på
folkskollärarekåren?
Öfverstyrelsen har vid motiverandet
af sitt förslag ej kunnat undgå
erkännandet däraf, att systemet med flera
ranggrader är en stockholmsk
egendomlighet, hvilken ingalunda förtjänar
efterföljd och bibehållande.
Beträffande lärarepersonalens anhållan, att
endast en lönegrad för lärare och en för
lärarinnor må hädanefter förekomma, så bör
- yttrar den - såsom ett hufvudskäl för
bifall till berörda anhållan anföras, att hvarken
i folkskolestadgan för hela riket eller i
författningarna om aflöning och lönetillskott åt
lärare och lärarinnor eller i stadgan för
Stockholms stads folkskolor omtalas några högre
lönegrader, samt att ej heller mera än en
lönegrad för lärare och en för lärarinnor finnes
i någon folkskola inom riket annat än i
Stockholm.
Efter detta medgifvande kunde man
väntat, att öfverstyrelsen ej utan en
verkligt bevisande motivering skulle
hafva upptagit det för ett par år
sedan [framkastade, högst olyckliga
förslaget, att en högre lönegrad borde
»bibehållas såsom ett mål att sträfva
efter och såsom en särskild distinktion
för utmärkt lärareskicklighet». Så har
emellertid tyvärr skett.
Öfverstyrelsen anser - yttrar den härom
- att en afvikelse från
ålderstilläggsprinci-pen bör äga rum. Sådan lärare och lärarinna,
som utmärkt sig genom mer än vanligt
framstående skicklighet och nit, särskildt inom det
större kunskapsområde) som erfordras för
undervisningen i skolans högre afdelningar, bör
kunna befordras fortare, än den nämda
ordningen för ålderstillägg medgifver.
Sådana lärare erfordras nämligen särskildt för
undervisningen i skolans högre afdelningar,
och det skulle ej vara öfverensstämmande
vare sig med billighet eller skolans
fördel, om lärarne i de högsta afdelningarna,
där arbetet kräfver större kunskaper och
är förenadt med betydligt större ansträng-
Illastrationsprof ur nya läseboken. (Sid. 338.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
