Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 20. (907.) 17 maj 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
SYENSK LÄRARETIDNING.
N:r 20
högst betydlig grad stegrats och därigenom
har behofvet af en löneförbättring blifvit
alltmer kännbart. Därtill kommer att
riksdagen beslutat att från och med
innevarande år lämna statsbidrag äfven till det
andra ålderstillägget, och att öfverstyrelsen
äfven därförutom innehar ett ej obetydligt
öfverskott, samt att, såsom ock
öfverstyrelsen anför, lärarelöncrna i flera af landets
öfriga städer, särskildt under förra året,
ökats till belopp, som äro icke obetydligt
högre än här i Stockholm, där dock
lef-nadskostnaderna äro högre än å andra orter
inom riket. I betraktande af allt detta äro
vi öfvertygade därom, att det icke skall
förefalla öfverraskande, om vi förklara, att
de af öfverstyrelsen föreslagna beloppen
ingalunda motsvara de förhoppningar, vi i
afseende härå ansett oss kunna hysa.
Till belysande af huru öfverstyrelsens
förslag ställer sig i förhållande till
lärarelönerna å andra orter inom vårt land
tilllåta vi oss att exempelvis framlägga
följande jämförelser.
För de ordinarie manliga lärarne å lägsta
lönegraden skulle lönen under de fem första
åren blifva 100 kronor lägre än i Malmö,
Helsingborg, Uppsala och Gäfle samt 200
kronor lägre än i Sundsvall.
Under andra femårsperioden blefve lönen
i Stockholm 70 kronor lägre än i Göteborg,
150 kronor lägre än i Malmö, Helsingborg,
Uppsala och Gäfle samt 200 kronor lägre än
i Sundsvall.
Under tredje femårsperioden komme lönen
härstädes att blifva 200 kronor lägre än i
Malmö, Helsingborg, Uppsala, Gäfle och
Sundsvall samt 300 kronor lägre än i Göteborg.
Under fjärde femårsperioden skulle lönen
i Stockholm blifva 100 kronor lägre än i
Göteborg samt 250 kronor lägre än i Malmö
och Helsingborg.
Under den femte femårsperioden komme
lönen härstädes ända till och med år 1904
att blifva 100 kronor lägre än i Göteborg
samt 250 kronor lägre än i Malmö och
Helsingborg, och äfven efter nämda år blefve
lönen härstädes 50 kronor lägre än i Malmö
och Helsingborg.
För dem, som hafva 25 ordinarie tjänsteår
eller däröfver, komme lönen ända till och
med år 1904 att blifva 100 kronor lägre än
i Göteborg och 250 kronor lägre än i Malmö
och Helsingborg samt därefter till och’ med
år 1909 50 kronor lägre än i Malmö och
Helsingborg.
För ordinarie lärarinnor å lägsta
lönegraden blefve lönen i Stockholm under de fem
första åren 62 kronor lägre än i Ystad samt
100 kronor lägre än i Göteborg, Malmö,
Helsingborg och Kristianstad.
Under den andra femårsperioden blefve
lönen härstädes 50 kronor lägre än i Borås,
100 kronor lägre än i Göteborg, Malmö,
Kristianstad och Ystad samt 150 kronor lägre än
i Helsingborg.
Under den tredje femårsperioden blefve
lönen härstädes 100 kronor lägre än i Malmö,
Gäfle, Borås och Kristianstad, 125 kronor
lägre än i Ystad, 150 kronor lägre än i
Göteborg samt 200 kronor lägre än i
Helsingborg.
Under den fjärde femårsperioden skulle
lönen i Stockholm blifva 50 kronor mindre än
i Göteborg, 100 kronor mindre än i Malmö,
150 kronor mindre än i Ystad, 200 kronor
mindre än i Kristianstad samt 250 kronor
mindre än i Helsingborg.
Under den femte femårsperioden komme
lönen härstädes till och med år 1904 att blifva
50 kronor lägre än i Göteborg, 100 kronor lägre
än i Malmö, 150 kronor lägre än i Ystad, 200
kronor lägre än i Kristianstad samt 250
kronor lägre än i Helsingborg, och äfven efter
nämda år blefve lönen härstädes 50 kronor
lägre än i Ystad, 100 kronor lägre än i
Kristianstad samt 150 kronor lägre än i
Helsingborg.
För de lärarinnor, som hafva 25 ordinarie
tjänsteår eller däröfver, komme lönen ända
till och med år 1904 att blifva 50 kronor
lägre än i Göteborg, 100 kronor lägre än i
Malmö, 150 kronor lägre än i Ystad, 200
kronor lägre än i Kristianstad och 250 kronor
lägre än i Helsingborg; åren 1905-1909
blefve lönen 50 kronor lägre än i Ystad, 100
kronor lägre än i Kristianstad och 150
kronor lägre än i Helsingborg; och äfven från
och med år 1910, då öfverstyrelsens förslag
skulle träda i full tillämpning, blefve lönen
för dessa lärarinnor 50 kronor lägre än i
Helsingborg.
Synnerligen ofördelaktigt ställer sig
öfverstyrelsens förslag för de lärare och
lärarinnor å de lägre lönegraderna, som redan
hafva mer än 15 tjänsteår. Dessa skulle
nämligen i afseende på ålderstillägg icke få
tillgodoräkna sig det antal tjänsteår, som
öfverstiger 15. Då emellertid för åtnjutande
af den tilläggspension, hvarom öfverstyrelsen
framställt förslag - ett förslag, för hvilket
vi äro synnerligen tacksamma, och som vi
lifligt önska framgång - blifvit uppställdt
det villkor, att lärare skall vara skyldig att
afgå vid 60 och lärarinna vid 58 års ålder,
skulle följden blifva den, att ett stort
antal lärare och lärarinnor ej hunne komma
i besittning af de sista ålderstilläggen.
Med hänsyn till det allmänt kända och
äfven af öfverstyrelsen vitsordade
förhållandet, att såväl hyra som öfriga
lefnadskost-nader i Stockholm äro högre än på andra
ställen i riket, torde det icke anses obilligt
att ställa det anspråk på
folkskollärarelönerna i Stockholm, att de skola uppgå till
minst samma belopp som å här förut
angifna platser.
#
Då en förnyad framställning till
öfverstyrelsen på ärendets nuvarande stadium -
sedan öfverstyrelsen redan afgifvit sitt
förslag - icke skulle kunna medföra åsyftadt
resultat, hafva undertecknade, ordinarie
lärare och lärarinnor vid ________________
folkskola, ej sett någon annan utväg for
åstadkommande redan nu af en
tillfredsställande lönereglering än att hos skolrådet,
hvilket har att till kyrkostämman afgifva
utlåtande öfver öfverstyrelsens förslag,
vördsamt anhålla, att skolrådet måtte beakta
de omständigheter, som här blifvit anförda,
samt behjärta den enligt vår öfvertygelse
viktiga sak, hvarom vi härmed drista göra
framställning, och hvarom, enligt de
upplysningar vi inhämtat, liknande
framställningar af lärare och lärarinnor i andra
församlingar gjorts eller komma att göras till
de respektive skolråden.
Vi anhålla alltså vördsamt,
att skolrådet måtte föreslå
kyrkostämman att - med afslag å
öfverstyrelsens förslag till lönereglering för
den ordinarie lärarepersonalen vid
Stockholms folkskolor - besluta:
a) att lönegradernas antal
hädanefter skall blifva en för lärare och
en för lärarinnor;
b) att lönegraderna måtte
bestämmas för lärare till 1,500 kr. och för
lärarinna till 1,200 kronor;
c) att lärare och lärarinnor skola
erhålla tre ålderstillägg, det första
efter fem, det andra efter tio och
det tredje efter femton års
tjänstgöring, räknadt från och med
början af kalenderåret närmast efter det,
hvarunder läraren eller lärarinnan
blifvit utnämd till ordinarie
innehafvare af folkskollärarebefattning;
d) att såsom villkor för
ålderstilläggens erhållande stadgas
oförvitlig tjänstgöring;
e) att hvartdera ålderstilläggets
belopp skall utgöra 300 kronor för
lärare och 150 kronor för lärarinna.
Skulle emellertid vårt här framställda
förslag af en eller annan anledning nu icke
kunna af skolrådet tillstyrkas, vilja vi hafva
uttalat den bestämda önskan, att skolrådet
icke måtte förorda öfverstyrelsens förslag.
Det är nämligen vår öfvertygelse, att det af
öfverstyrelsen föreslagna lönesystemet skulle
medföra större olägenheter än det nu
gällande, hvadan detta senares bibehållande för
närvarande är att föredraga framför
antagandet af öfverstyrelsens nu framlagda
förslag.
Stockholm den 13 maj 1899.
(Underskrifter.}
Vid riksdagens slut.
Att blicka tillbaka på resultaten af
en riksdags förhandlingar och strider
är nästan detsamma som att skåda ut
öfver ett slagfält efter ändad drabbning.
I slutet af januari rycker en hel
härskara af motioner ut i kampen för
tillvaron, alla burna af medvetandet om
sitt berättigande och sin inneboende
segerkraft. Men i midten af maj, sedan
samtliga förslag under marschen genom
utskott och kamrar varit utsatta för
kritikens mördande korseld, är det
endast ett fåtal, som fortfarande hålla sig
uppe. De allra flesta hafva fallit,
somliga framåt, andra bakåt, ja somliga
äro skjutna till den grad sönder och
samman, att intet hopp om en snar
uppståndelse för dem finnes.
Ett sådant blandadt öde har ock
öfvergått de många skolförslag, hvilka
vid nu afslutade riksmöte förelegat till
behandling. Somliga hafva blifvit
bifallna, andra äro undanskjutna till en
mer eller mindre oviss framtid, och en
del äro förmodligen .afvisade för alltid.
Bland förslag af direkt ekonomisk
natur, som lyckats vinna viksdagens
bifall, anteckna vi i främsta rummet det
om rätt för lärare och lärarinnor vid
småskolor och mindre folkskolor samt
biträdande och extra ordinarie lärare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
