Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 22. (909.) 31 maj 1899
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 22
351
Vi hafva förut påvisat den stora fara, som
ligger däri, att hufvudstaden beträffande
folkskollärarelönerna, särskildt under förra
året, låtit sig öfverflyglas till och ined af
åtskilliga småstäder - den faran nämligen,
att hufvudstaden skall komma till korta i
fråga om en tillfredsställande rekrytering af
sin lärarepersonal. Därest det nu
föreliggande förslaget blefve antaget, skulle nämda
missförhållande ingalunda undanrödjas.
Äfven enligt detta skulle nämligen Stockholm
i afseende på folkskollärarelönerna komma
långt ner på skalan. Flera hundra af de
härstädes anställda lärarne och lärarinnorna
skulle nämligen få 200-250 kr. lägre lön
än sina jämnåriga kolleger i flera andra
svenska städer. Att ett sådant förhållande
innebär en uppenbar orättvisa mot
härvarande lärarepersonal framstår så mycket
tydligare, om man besinnar, dels att lef
nåds-kostnaderna härstädes äro väsentligt högre
än å andra orter inom riket, och dels att
undervisningstiden vid Stockholms folkskolor
är längre än vid andra skolor i vårt land.
Det, som allra mest gör öfverstyrelsens
förslag oantagligt, är de grunder, på hvilka
det är byggdt, det besynnerliga
bedömnings-och uppmuntringssystem, som genomgår det
hela.
Öfverstyrelsen synes föreställa sig, att
skolans väl bäst tillgodoses, ju mer
öfverstyrelsen är i stånd att uppmuntra eller icke
uppmuntra lärarne med förhöjd aflöning, d.
v. s. i ju högre grad lärarne göras beroende
af sina öfverordnade. Den förbiser, att den
just härigenom motverkar utbildandet af en
verkligt dugande lärarckår, och den
föranleder dcin, som hafva tillsynen öfver
undervisningen, att missuppfatta sin ställning
ända därhän, att deras uppgift väsentligen
skulle vara att bedöma lärarne.
En beaktansvärd omständighet härvidlag
är den, att lärarne och lärarinnorna själfva,
både de som erhållit och de som icke
erhållit de högre lönerna, med sällspord
enhällighet anhållit att slippa från systemet.
Enligt hvad för oss uppgifvits, skulle ej så
få bland dem enligt öfverstyrelsens förslag
erhållit högre löner än enligt det af
lärarepersonalen själf framställda förslaget. Dessa
hafva således varit beredda att offra en
ekonomisk fördel för att. slippa från ett
godtyckligt och förhatligt lönesystem. Skolans
intresse kräfver obestridligen, att detta
system skaffas ur världen, och det bör ligga
de å kyrkostämmorna röstberättigade
församlingsmedlemmarna om hjärtat att här
räcka en hjälpande hand.
Ett skolråd, nämligen Adolf Fredriks,
har presterat en kostnadsberäkning och
föreslagit en definitiv lösning af frågan redan
nu. Af dess utlåtande framgår, att en
tillfredsställande lönereglering kan genomföras
utan förhöjning i den nuvarande
uttaxeringen (85 öre pr bevillningskrona). Då
ärendet kräfver ett definitivt afgörande snarast
möjligt, och då sistnämda skolråds förslag
bör kunna tillfredsställa bådo lärarne och
de skattdragande samt dessutom är iignadt
att främja skolans bästa, synes iutet hinder
förefinnas för att det antages å samtliga j
kyrkostämmorna. Aftonbladet.
*
De beslutande myndigheterna skulle
handla mest klokt och välbetänkt genom att
redan nu definitivt antaga det genomförda
regleringsförslag, som framlagts af Adolf
Fredriks skolråd. Att stämningen bland de
skattskyldige och röstägande redan nu
hunnit mogna för den reformen, torde få
betraktas såsom alldeles visst, så att från den
synpunkten bör intet hinder möta. Ett
uppskof skulle däremot, att döma af
erfarenheten i den vägen, endast kunna
föranleda en agitation och olämpliga
bearbetningar från de fåtalige motståndarnes sida,
som endast möjligen skulle kunna tjäna till
att inveckla samt eventuellt delvis förstöra
en reform, hvars nytta och behöflighet
redan föreligga utredda och klara för en hvar,
som opartiskt velat begagna sin
iakttagelseförmåga samt sakligt pröfva skäl och motskäl.
Det enda reella skälet emot ett
omedelbart genomförande af den ifrågavarande
reformen uppgifves nu vara det af vissa
skolråd anförda behofvet af en utredning för
kostnadsberäkningens skull. En pröfning af
förhållandena ger emellertid vid handen, att
äfven ur den synpunkten ett uppskof är
fullkomligt obehöfligt samt att det af Adolf
Fredriks skolråd uppgjorda budgetsförslaget
är grundadt på så säkra faktorer, att det
utan någon risk för framtida missräkningar
bör af kyrkostämmorna omedelbart kunna
definitivt antagas.
Nya Dagligt Allehanda.
Såsom öfverstyrelsen själf påpekat,
föreskrifver k. kungörelsen den 27 maj 1898
»oförvitlig tjänstgöring» såsom villkor för
erhållande af de båda för hela riket
lagbestämda ålderstilläggen. På grund däraf
har öfverstyrelsen ej heller med afseende
på de båda första nu för Stockholm
föreslagna ansett sig kunna påyrka något annat
villkor än just detta af riksdagen och k. m:t
bestämda. För de tre återstående har den
däremot funnit sig böra uppställa ett helt
annat, nämligen att tjänstgöringen, såsom
det heter, »verkligen skall vara sådan att
den är värd uppmuntran, hvilket bör
bedömas på sätt öfverstyrelsen särskildt
bestämmer». Det behöfver ej särskildt påpekas,
att dessa villkor äro för kåren både sårande
och förödmjukande. Och skolan har
ingenting att vinna, men mycket att förlora på
att frestelsen till ögontjänst ökas. Blefve
dessutom förste lärarne i enlighet med
förslaget förvandlade till ett slags skolbasar,
fullständigt beroende af chefen, stode vi på
detta område inför ett slags skolpatriarkat,
som illa öfverensstämmer med tidens kraf.
Om kyrkostämmorna verkligen vilja
försäkra sig om ett afgörande inflytande på
den slutliga utgången, så ligger det stor vikt
på att de alla ena sig om ett och samma
förslag, och det torde vara uppenbart att
detta i närvarande stund ej gärna kan bli
något annat än det, som utgått från Adolf
Fredriks skolråd. Dagens Nyheter.
Det »väsentligaste önskemålet», som
lärarne icke funnit i någon nämnvärd mån
tillgodosedt i öfverstyrelsens förslag, är
af-skaffandet af de uteslutande för
hufvudstadens folkskoleväsen och af dess
vederbörande inrättade S3^stemet med flera slutna
lönegrader. Många af våra läsare sakna
helt visst all kännedom om detta system,
om hvad det innebär och hvartill det
alltför lätt leder.
Kompetensfordringarna för erhållande af
folkskolläraretjänst äro i Stockholm inga
andra än i det öfriga riket. En, som i
täflan med andra blifvit den lycklige vid
valet, bjudes emellertid i Stockholm på en
frestelse, som icke möter honom annorstädes
i Sverige. Han - eller hon - kan
genom i de öfverordnades ögon ådagalagd
framstående nit och skicklighet efter viss tids
tjänstgöring som ordinarie uppflyttas i en
högre lönegrad, till en folkskollärarekårens
öfverklass med betydligt högre lon och med
avancement till ålderstillägg inom denna
öfverklass. Han - eller hon - - bereder sig
naturligtvis säkrast till denna uppflyttning
genom att göra sig behaglig för de
öfverordnade och att ordna sin undervisning
mindre ined hänsyn till barnens verkliga gagn
än till möjligheten att kunna briljera med
en vacker tillfällig uppvisning af ett
under-visningsresultat, för hvars åstadkommande
måst skattas åt ytan på bekostnad af kärnan.
Stockholms skollärarekår - dess flertal
åtminstone - har sedan långt tillbaka
lefvande och nedtryckande erfarenhet om detta
systems depraverande verkningar både
moraliskt - i umgänget med kamrater och i
förhållandet till de öfverordnade - och
äfven på undervisningens resultat. Att få
bort detta system var det klart uttalade
hufvudsyftct med den framställning, som
gjordes till öfverstyrelsen. Det måste då
naturligtvis kännas som en djup missräkning,
att denna styrelse gjort egentligen rakt
ingenting för att undanrödja missförhållandet,
Den vill behålla en öfver- och en
underklass både för lärare och lärarinnor. Ty
att den tredje löneklassen för lärarne - i
hvilken vid hvarje skola för närvarande blott
finnas två innehafvare -. skulle borttagas,
är ju ingenting att räkna.
Nu kan man möjligen invända, att om
sålunda Öfverstyrelsen s förslag icke medför
någon förbättring i denna hufvudpunkt, så
innebär det ju å andra sidan icke heller
någon försämring. Det är tyvärr icke så.
Enligt detta förslag skulle det icke, såsom
för närvarande bör vara möjligt, göras slut
på ögontjänaresystemet, sedan fåren och
getteina väl af skilts i de två lönegraderna.
Det skulle finnas kvar som frestelsemedel,
när det gällde för första lönegradens lärare
och lärarinnor att förvärfva tredje, fjärde
och femte ålderstilläggen och för dem i
andra lönegraden att erhålla sitt andra
ålderstillägg. Därför skulle nämligen icke
fordras blott, som eljest öfver allt i riket
stadgadt är, »oförvitlig tjänstgöring». Här
skulle detta kraf ersättas af fordran på, att
vederbörandes tjänstgöring »verkligen är värd
uppmuntran». De som få den
okontrollerade’makten att döma i det fallet, de
-kunna naturligtvis regera och bestämma i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:42:35 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1899/0355.html
