- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 18:e årg. 1899 /
446

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 28. (915.) 12 juli 1899 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

446

SVENSK LÄRARETIDNING.

N:r 28

med mat och husrum och tyckes finna ett
sant nöje uti att taga widt ©ch ledsaga
oss. Middagen är saaft örvisrstökad, och
vi vandTa ut till det 2,5 km. utanför staden
liggande Salb&rg&t. En ingeöiör följer oss
här genom graévan och verken. Först
besöka vi ett af cb märkligaste rasen,
»Hen-Stens feot%en». E$ter uppkomsten begifva
vi oss in i själfva grufhuset. Till
gossarnas stora förnöjelse ikläda sig hr
Söder-holm och undertecknad grufdräkter,
bestående af vida blusar och svarta slokhattar.
Bloss och lampor utdelas, vi ordnas i en
lång rad, och med en förare i spetsen stiga
vi utför trappor ned i grufvan. Tåget företer
en pittoresk anblick, där det med de små
blinkande lamporna och de flammande
blossen slingrar sig ned mot djupet. Här är
icke så kallt och vått sona i Mossgrufvan.
Snart äro vi nere vid »Kung Oskars botten»,
l dit konungen nedsteg vid sitt besök i
grufvan v 1883. Vi vilja emellertid vara ännu
styfvare och fortsätta därför. Efter en
stund befinna vi oss vid randen af ett
ofantligt bräddjup. Föraren indränker ett
tygstycke med gasolja, antänder det och kastar
det ned i djupet. Vid dess fladdrande sken
skymta vi djupt därnere fantastiska hvalf,
djupa hålor och jättelika stenpelare.
Djupare och djupare ringlar tåget sig nedåt
utför trätrappor och slippriga gångar.
Slutligen stanna vi uti en stor underjordisk
grotta, »Torkel Knutssons arbetsrum». Vi
befinna oss nu ungefär 100 meter under
dagytan, och ändock ha vi nått endast en
tredjedel af grufvans hela djup. »Hvad är
det för klagande läte, som höres?» .- »Det
är pumparna, som uppfordra vattnet ur
grufvan», upplyser föraren. Han kastaren
sten i schaktet vid sidan. Det dröjer en
lång stund, innan vi höra den slå mot
bottnen. Så äntrades återtåget. Gossarna räkna
trappstegen och finna dem vara 529.

Åter uppe på jordytan företogo vi en
rundtur genom verken och fingo därvid se,
huru malmen, såväl zinkmalm som
silfver-malm, renas från inblandad kalksten genom
hökning, krossning och slamning. Den
sålunda renade zinkmalmen utföres till
Belgien. Vi sågo vidare, huru blyet och Silfret
utdrogos ur silfvermalmen, och huru man
af blyet pressade rör. I förbigående kastade
vi också en blick på det väldiga
vattenhjulet med 12 meters genomskärning, hvilket
drifver pumparna.

Under hemvägen hvilade vi en stund vid
sjön Lång f or sen > njutande af den härliga
utsikt, om hvilken Bååth sjungit:

Nu blänker stålblått i ljusa natten
Långforsens tigande djupa vatten;
kring sjö, som stillnade efter hand,
dra tysta skogar sin mörka rand.

Grenom den vackra promenaden »Grröna
gången» återvände vi till staden och gingo
till hvila.

Lördagsmorgonen fortsatte vi till
Uppsala. Tre af lärarne vid stadens
folkskolor, hrr Lundell, Törnqvist och Engman,
mötte oss vid stationen och erbjödo sin
hjälp som vägvisare. Vi begåfvo oss genast
ut pä ströftåg. Först besågo vi Norrlands
nationshus både utan och innan, gingo
därifrån upp till Slottet och beundrade utsikten

från »Grröna kullen», styrde därefter våra
steg förbi Carolina rediviva in på Botaniska
trädgårdens slingrande gångar samt besökte
palmhuset och Linnésalen med dess
växt-museum.

I sällskap med två flickafdelningar från
Klara folkskola, hvilka samma dag anländt
till Uppsala, begåfvo vi oss därefter till
domkyrkan. Länge vandrade’ vi här under
de mäktiga tempelhvalfven, innan vi sett
oss mätta på de vackra fönstermålningarna,
de många graf koren och minne stafloma, Erik
den heliges skrin, silfverkammarens skatter
och allt öfrigt. Från domkyrkan ställde vi
kosan till universitetshuset. Genom den
vackra försalen med dess gipsafgjutningar
trädde vi in i den väldiga aulan, där vi
slogo oss ner och hvilade en stund,
hvarefter vi fingo se den största af
föreläsningssalarna, de olika fakulteternas rum,
kanslärs-rummet samt konsistorii sessionssal.

Efter middagen marscherade vi ut till
Gamla Uppsala. De gamla graf högarna
bestegos den ena efter den andra. Gossarna
tumlade som bollar utfor dem. Hela skaran
samlades slutligen uppe på »Odens hög», och
så uppstämdes af klingande barnaröster:
»Härliga land» och »Du gamla, du friska».
Ett »Lefve fosterlandet» åtföljdes af
fyr-fal digt: »Hurra!»

Läraren på stället, hr S. Gr. Lindqvist,
visade oss därefter den gamla kyrkan med dess
sevärdheter. I en liten byggnad strax intill
drucko vi till sist »äkta urgammalt m jod»
ur horn. Och så återvände vi till Uppsala.

Vädret, som hela veckan med undantag
af tisdagseftermiddagen varit strålande
vackert, började nu se hotande ut. Vi voro
också allesamman rätt trötta af resan och
hade framför oss ett par dagars arbete i
skolan, hvarför vi bestämde oss för att på
aftonen med järnvägen återvända till
Stockholm. Klockan 8,30 på lördagskvällen voro
vi lyckligt och väl åter i hufvudstaden.

Vår rundresa hade sålunda räckt fem och
en half dag, och vi hade under den tiden
tillryggalagt en väg af omkring 410
kilometer.

Huru mycket hade då resan, kostat? Se
här en liten tablå öfver utgifter och
inkomster. (Härvid frånräknas kostnaden för
mina egna söner, hvilka naturligtvis hela
tiden reste på eget konto):

Utgifter: Biljetter..................... kr. 87:51

Mat och husrum......... » 104:05

Extra utgifter .,......–. » 8: 65

Summa kr. 200: 21

Inkomster: Bidrag af
Turistföreningen ... kr. 50: -

D:o af skolrådet......... » 50: -

Gossarnas afgifter 13 x 7

kronor..................... » 91: -

Undertecknad............ » 9:21

yumma kr. 200:21

Kostnaden för hvarje deltagare utgjorde
sålunda för hela resan kr. 14: 30 och för
dag kr. 2: 60. Biljettpriset uppgick till i
medeltal l,e öre pr kilometer samt mat och
husrum till kr. 1: 35 pr dag.

Att kostnaden kunde ställa sig så pass
lågt, berodde helt och hållet på den goda

hjälp, som herrar lärare och andra
välvilliga personer på de olika platserna lämnade
oss. Det ät också deras förberedande
anordningar, som vi hafva att tacka för, att
vår resa kunde fortgå så obehindradt och
bli så lärorik och angenäm, som den
verkligen blef.

*



För gossarna anser jag, att resan haft
stor betydelse. De inhämtade under
densamma en icke ringa fond af verklig,
lefvande kunskap. För hvad de härutinnan
vunnit fingo de med ledning af sina
anteckningar redogöra vid skolafslutningen
inför medlemmar af skolrådet. Men ännu
större betydelse anser jag resan äga genom
den närmare kännedom om vårt land och
vårt folk, som gossarna under densamma
förvärfvat. Då vi foro fram bland
Mälarens täcka öar, utmed Strömsholmskanalens
fagra stränder, genom Bergslagens skogar
och gruffält, och då vi från Odens hög
skådade ut öfver den vida Uppsalaslätten, så
hörde jag af gossarna månget utrop af
förtjusning, bärande vittne om, att de fått
blicken öppen för och lärt sig uppskatta
vårt lands härliga, ömsom storslagna, ömsom
leende natur. Men det var icke blott
landet, som de lärde känna. De fingo ock se
folket i dess sträfvan och arbete: bonden
vid sin plog, fabriksarbetaren vid sin
maskin, smeden vid den flammande härden,
gruf-arbetaren djupt nere i jordens innandömen,
hvar och en lämnande sitt bidrag till arbetet
för fosterlandets förkofran. Och alla, som vi
träffade på, höga och låga, mötte oss med
den hjärtligaste välvilja. Det var, som om
vi öfverallt träffat fränder och vänner. Det
är genom dylika erfarenheter, som hos de
unga väckes den samhörighetskänsla med
land och folk, som är den verkliga
fosterlandskärlekens grund och kärna. Helt visst
hafva gossarna under resan mottagit för
hela lifvet varaktiga intryck af denna art,
och säkerligen äro de hädanefter bättre i
stånd att förstå och behjärta den djupa
innebörden af Runebergs vackra ord:

Hur ödet kastar än vår lott,
ett land, ett fosterland vi fått.
Hvad finns på jorden mera vardt
att hållas dyrt och kärt!

Hjalmar Berg.

En gengångare.

(Ett sommarminne, upptecknadt för
Svensk Läraretidning.)

Förliden sommar företog antecknaren af
dessa rader en fotvandring genom de
socknar i Västergötland, hvilka ligga utmed
Nerkes- och Värmlandsgränsen. I en
afskildt liggande by kom jag helt oforinodadt
att göra bekantskap med en af dessa gamla
oexaminerade byskolemästare, hvilka nu
mestadels tillhöra sagan och historien på
folkets läppar, ty någon skriftlig skildring af
deras personer och arbeten har väl i högst
få fall kommit dem till del.

Som turist med ränseln på ryggen gjorde
jag halt vid byn H. och sökte i en af de
första stugorna få en dryck vatten. På
förstugutrappan hörde jag från ett rum i
en mindre byggning på gården en kpr af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:42:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1899/0450.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free