Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 29. (916.) 19 juli 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
468
SVENSK LÄBARETIDOTNG.
N:r 29
försvar och ordföranden protesterade mot
femte hufvudsty ekets uppskjutande till
nattvardsskolan.
Följande af inledaren föreslagna
resolution blef af mötet antagen:
Vid meddelandet af
kristendomsundervis-nirjgen för barn bör den syntetiska metoden,
genom utgående från konkreta berättelser,
bilder och erfarenheter ur barnens lif, så
mycket sorn möjligt användas;
mötet anser, att en revision af den
antagna förklaringen är af nöden, samt förordar,
att till dess detta sker den katekesupplaga,
som för närvarande användes i Stockholms
folkskolor, antages till lärobok vid
kristendomsundervisningen i Karlstads stifts
folkskolor.
Efter hållen middagsrast höll M. Elgh
från Dals-Ed föredrag om »friskt lynne i
skolan eller sommmar stämning äfven bland
skoldamm ».
Friskt lynne i skolan är en viktig faktor i
fråga om skolarbetet. Mer än vi ana
inverkar det på undervisningen och gör den mer
eller mindre njutbar, väckande och
fruktbärande. Träda vi pedagogiskt allvarsamma och
dystra in i skolsalarna, kommer där att hvila
ett tryckande moln - det blir för litet sol.
Men de unga plantorna behöfva allt det ljus
de kunna få - ute i lifvet möta dem nog
skuggorna. Ett friskt humör är ej i lika
mått all» beskärdtj men det är vår plikt att
rycka upp oss. Med god vilja och friskare
syn på lifvet bör läraren ej lägga sordin på
den oskyldiga barnaglädje, som ler mot
världen och ser lifvet i en friskare färgton än
vi äldre.
Tredje frågan lydde: »Hvad hafva
folkskolans lärare att å sin sida göra för att
det förderfliga spritdrycksmissbruket måtte
i en framtid varda Utrotadt?» Den
inleddes af H. Frennberg i Färgelanda, som
särskildt framhöll nödvändigheten af lärarens
absoluta nykterhet, enär han annars själf
rifver ned hvad hans undervisning byggt
upp.
Efter en ganska lång, delvis tröttande
och stundom hetsig diskussion, därunder
personliga utfall ej saknades, antogs den
af inledaren föreslagna resolutionen, så
lydande :
Folkskollärarne böra inom skolan lämna
en tydlig och om möjligt åskådlig
undervis-j ning om spritdryckernas natur och
verkningar och utom skolan iakttaga fullkomlig
af-hållsamhet samt med alla till buds stående
medel arbeta för dessa dryckers afskaffande.
Efter afslutning af dagens förhandlingar
företogs en utflykt till Örnässkogeo, där
sångnummer, deklamation och tal
omväxlade.
Andra mötesdagen sammanslogos fjärde
frågan: * Om uppfostringsmomentet i
folkskotans verksamhet» och femte frågan: »Om
ungdomens förvildning». Den förra inleddes
af komminister J. Å. Sundkvist och den
senare af folkskolläraren J. Carlstedt i
Karlstad.
I diskussionen deltogo hrr G. M.
Sandin, A. Patmqvist i Frändefors, G. Bergman,
hvilken särskildt vände sig mot
bakåtsträf-varnes försök att knappa in på
folkskole-bildnragen, S. A. Mohlin i Fröskog, E. V.
Gelin i Karlstad, A. Gräslund och fröken
Betty J^arsson i Ryr.
Det framhölls, att ehuru frågan om
ungdomens förvildning nu så ofta varit före på
skolmöten, att hon nästan blifvit en
trosartikel, vore ungdomen ingalunda sämre än
förr - tvärtom ; att man äfven hos dem,
som ha anlag för att bli »vildbasare». bör
söka få fram det goda; att det tinnes mera
godt än ondt i världen, och att man ej bör
oupphörligt beskylla ungdomen för
förvildning - då kan den slutligen bli förvildad.
Förvildning och liflighet bör man ej förväxla.
De som kasta skulden för trots och själfsvåld
bos barnen uteslutande på skolan, äro
dennas fiender. Förståndet är inkörsporten till
barnets väsende - det bör utvecklas. Sedan
ser barnet hvad som är ondt och godt och
då bör viljan danas, dock med frihet. Gifna
föreskrifter måste emellertid noggrant
efter-lefvas.
Orsakerna till förvildning, där sådan finnes,
äro: den industriella utvecklingen på
landsbygden, där föräldrarna ofta skicka 10 års
barn till fabriken, hvarest de bli moraliskt
fördärf våde, schismerna å det religiösa
området och dålig litteratur. ^Som botemedel
f ramhöllos fortsättningsskolor, aftonskolor och
sockenbibliotek, föräldramöten, samarbete
läraren och hemmen emellan, och särskildt
påpekades kvinnans omätliga makt att å detta
område verka gagneligt för det uppväxande
släktet.
I de sammanslagna frågorna gjorde
mötet på förslag af hr Gr. Bergman följande
uttalande:
Mötet anser, att läraren bör vid undervis-?
ningen lägga mer an på en harmonisk
utveckling af barnens själsförmögenheter och
medels föräldramöten sätta sig i förbindelse
med hemmen samt att såväl staten och
kommunen sorn läraren böra bättre än hittills
skett sörja för det uppväxande släktets
uppfostran under öfvergångsåldern.
Därefter höll S. A. Mohlin i Fröskog
föredrag om trädgårdsskötseln i folkskolan.
Genom prejudikat vore ådagalagdt, att i
åkerbruksidkande trakter, där det låter sig
göra att skaffa jord, betyder folkskolestadgans
bör detsamma som skall, ehuru det heter:
»så vidt sig göra låter». Knappast något
ämne torde vara så uppfostrande som
trädgårdsskötseln: den ökar barnens insikter i
växt-läran, utvecklar skönhets- och ordningssinne,
stärker krafterna och fostrar till snygghet och
renlighet. Ja, ämnet har förädlande verkan
äfven på föräldrarna. Planteringslandet vid
en skola borde utgöra 60 ar. Häraf borde
tredjedelen tillfalla läraren, tredjedelen
skolan och tredjedelen användas till lekplats åt
barnen.
Vid anläggning af skolor å kronohemman
vore bäst att taga så mycket som möjligt på
en gång, emedan det visat sig vara svårt,
stundom omöjligt att eljest få jord med
evär-delig äganderätt.
En skolträdgård borde ha skydd mot öster
och norr och vatten finnas i eller nära
skolträdgården. Prejudikat funnes därpå, att
vattenvägen ej finge vara mer än 200 meter
ifrån skolhuset. Vattningen borde ske
sällan men grundligt. Dålig vattning skadade,
emedan den bildade en skorpa, som hindrade
vatten att gå till roten.
Planteringslandet borde grunddikas väl;
innan plantering af träd företages borde
rotfrukter, helst potatis, planteras. Äfven i tre
år efteråt kunde potatis sättas mellan
fruktträden. Att mellan dem anlägga gräsmattor
vore olämpligt, emedan dessa ej lämnade
luften tillträde. Ömtåligare träd borde
planteras om hösten, andra om våren. Beskäring
borde ske i januari eller februari utom med
stenfruktsträd, som beskäras om sommaren.
Hak- och barkympning rekommenderades.
Hvart och ett barn borde för köksväxt-odling
hafva sitt stycke. Endast de mest vanliga
köks växterna borde odlas.
Sist lämnade tal:n en sammanfattning af
hvad Sveriges allmänna folkskollärareförening
verkat för trädgårdsskötselns befrämjande.
Mötet afslöts af vice ordföranden, som
tackade bestyreisen och alla dem, som
bidragit till att göra mötet lärorikt och
intressant. Ett tack till mötet för det Åmål
blifvit valdt till mötesplats frambärs af
komminister Sundqvist, som därefter
uttalade det hopp, att mötet skulle verka
höjande och upplysande, samt nedkallade Guds
välsignelse.
Nästa möte skall om två år hållas i
Arvika. Till bestyrelse valdes: pastor
An-fält samt skollärarne J. Renvall i Arvika,
C. Sundén i Dottevik, A. Virén i
Hillrings-berg och G. M. Sandin i Grums*.
Några anteckningar från ett
besök i en skollofskoloni.
Ett par mil österut från Halmstad ligger
i en tämligen lång och smal dal, i hvars
botten en långsträckt sjö slingrar sig,
Brea-reds socken. Här, i en af Hallands
fagraste trakter, är Halmstads första
skollofskoloni, 14 flickor och 6 gossar, förlagd.
En eftermiddag i förra veckan »hjulade»
jag dit ut för att se de små kolonisterna.
Jag väntade just att snart vara framme vid
målet, då jag fick höra friska barnröster
sjunga en glädtig sång. Skulle denna vackra,
villa vara kolonien ? Jag stiger upp för
höjden och mottages på verandans trappa af
de nigande sångarinnorna,.hvarg^t^ner ljudit
ner till landsvägen och lockat rliig dit upp.
Riktigt, det var bekanta*,ansikten, det var
våra kolonister från Halmsf&d.
Ögonblicket därefter visa sig koloniens
ledarinnor, fröknarna Efe Vettlander och
Karin Kronberg, thvilka med uppoffring af sina
sommarferier åtagit sig att vårda de små.
Jag föres tftnkring i de öfliga rummen,
fyra till antalet., Här till vänster ha vi
det största, flickornas sofrum och tillika
matrum, när vädret ej tillåter att hålla
måltid under björkarna där utanför. Här inne
ett mindre rum, gossarnes sofrum. Till
höger lärarinnornas rum, där äfven ^några af
flickorna ha sofplatser. Så slutligen det
rymliga köket. Öfverallt putsadt och
hem-trefligt. Friskt björklöf synder en
angenäm doft.
Hvilken stilla och idyllisk plats!
Lämpligare läge för friluftsMf kunde näppeligen
gifvas. Löf skogsklädda höjder och små
åkerfält där bakom, nedanför på andra sidan
landsvägen åter en täck löfskog, genom
hvilken Halmstad-Bolmens järnväg slingrar sig,
och där nederst den glittrande.-^ön, på hvars
motsatta sida den ena grönklädda höjden reser
sig öfver den andra.
De små njöto synbarligen i fulla drag
af sin sorgfria tillvaro. Tidigt uppe om
morgnarna, tillbringa de större delen af
dagen ute i det fria med lekar och sång och
med bad i öppna sjön. De större flickorna
biträda dessutom i köket .eller med
städningen, och gossarna hämta vatten i källan ett
stycke därifrån. Hvarje barn bäd^aj själf
sin säng. Dessa sysslor förratia de med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
