Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 30. (917.) 26 juli 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 30
SVENSK LÄEARETIDNma
479
samla barnen i kyrkan och där uppmuntra
och öfva dem i kyrkosång.
Diskussionen blef äfven här liflig. I
densamma deltogo folkskollärarne Stockenberg,
O. P. Svensson, Vetterstrand, Klas Nilsson
och J. A. Svensson i Grimeton samt
kyrkoherde Lagerman och domkyrkokantor A. O.
Assar i Gröteborg. Man framhöll särskildt
såsom menligt för kyrkosångens höjande de
mörka utsikterna på organistbanan.
Samtidigt med att fordringarna skärpts, hade
lönerna sänkts. Mötet antog inledarens
resolutionsförslag.
Programmets sista fråga - om
ungdomens uppfostran till arbetsamhet,
sparsamhet och välstånd - inleddes på vanligt
lifligt sätt af kyrkoherde Lagerman, som
sammanfattade sitt yttrande i följande ord:
Då det är af ojämförligt större betydelse,
att fattigdom och eländs förekommas eller
undvikas, än att fattigvård i detta ords
vanliga bemärkelse lämnas, anses det vara en
af folkskolans viktigaste uppgifter att väcka
barnet till sund arbetsamhet och sparsamhet;
ett relativt välstånd skulle utan tvifvel
därigenom befordras och hela samhällets väl
göra betydande framsteg.
I den följande diskussionen deltogo folk*
skollärarne Almen, K. Nilsson och Nyström
i Gällared samt rektor Lindegren i
Varberg. Under densamma omtalades bland
annat erfarenheterna om skolbarnens
insättningar i postsparbanken. Mötet instämde i
inledarens uttalande.
Sedan revisionsberättelsen öfver förra
mötets räkenskaper upplästs och styrelsen fått
ansvarsfrihet samt hrr P. Norr gr en och G.
Pagander i Harplinge blifvit utsedda att
granska innevarande mötes räkenskaper,
valdes bestyrelse för nästa länsmöte, som
kommer att hållas i Halmstad år 1902.
Följande personer utsagos härtill:
folkskoleinspektören A. Z. Hammarberg
samt folkskollärarne A. Ekeblad i Kongsbacka,
A. V. Hellerstedt i Varberg, J. Johnsson i
Kö-inge, J. A. Liden i Ljungby, P. Norrgren i
Harplinge, 8. Sandqvist, J. N. Vetterstrand
och K. V. Palmer i Halmstad samt C.
Hagström i Hasslöf. Hr Sandqvist utsågs att
sammankalla bestyreisen.
Mötet afslöts så af biskop Eodhe.
Han tackade bestyreisen för de goda
anordningarna vid mötet. Han ville ock tacka
hvar och en, som på ett eller annat sätt gjort
mötet innehållsrikt. Det hade varit ett i allo
angenämt möte. Endast goda minnen och
intryck kunde man taga med sig hem från
detsamma. Finge en sådan anda fortfarande
prägla mötena, då skulle lärarekårens
anseende alltmera höjas i dessa bygder. De olika
anförandena hade vittnat icke blott om
begåfning och goda insikter utan ock om
värdighet. Måtte då medvetandet härom mana
till fortsatt arbetsamhet och plikttrohet! Det
talas så mycket i våra dagar om ungdomens
förvildning. Trots skolans myckna arbete
kastade sig ungdomen stundom i vild
njutning. Man kunde dock ej gifva skolan
skulden härför. Man hade likväl att se efter, om
ej skolan genom ändring i sin organisation
kunde bättre än nu motarbeta detta onda.
Med kraft hade det framhållits under dessa
mötesdagar, att lärarens förnämsta uppgift är
att fostra, fostra för samhället men först och
främst för Guds rike. Denna svåra konst
lärdes endast därigenom, att man mottoge
nåd från honom, som allena kan fostra
människohjärtat. Gjorde man detta, finge man
också det kristliga tålamod, som är så
nödvändigt för uppfostraren. Måtte vi öfva oss
häri, så ock i bön, bön ej blott i lärosalen
utan ock i lärarerummen därbredvid, likaså
i Guds ords bruk! Då skola vi få framgång
och välsignelse i vårt arbete. Ja, Herren
välsigne oss och bevare oss etc.
Bestyreisens ordförande, hr S. Sandqvist^
frambar mötets tack till hr biskopen för
den oväld, den humanitet och det tålamod,
hvarmed han ledt mötets förhandlingar, men
också för den vänskap och den förtrolighet,
hvarmed han umgåtts med mötesdeltagarne.
Hr biskopen kunde vara försäkrad, att dessa
å sin sida hyste till honom en varm
vänskap, ja, tillgifvenhet och kärlek. Måtte
hr biskopen ännu många gånger få närvara
vid och leda dessa möten!
Sedan äfvenledes ett tack blifvit sagdt
till Varbergs samhälle, afslöts mötet med
ps. 500: 7 v.
Oaktadt mötet var det trettonde i
ordningen, var det dock alltigenom lyckadt.
Vädret var hela tiden det bästa, hvarför
mötesdeltagarne icke försummade att på
lediga stunder njuta af det salta hafsvattnet
i det präktiga kallbadhuset.
Bestyreisen hade gjort sitt bästa.
Programmet utmärkte sig icke blott för
gedigenhet och omväxling beträffande
föredragen och diskussionsämnena, utan var
också så uppställdt, att e. m. blefvo fria
och kunde användas till samkväm och
förströelser. Första mötesdagen var
gemensam middag anordnad å Varbergs nya
hotell. Därefter gjordes besök i ingeniör H.
Gerlachs växthus och elektricitetsverk. På
kvällen var gemensam fest på fästningen.
Sedan mötesdeltagarne slagit sig ned i
gräset på de höga vallarne, hvarifrån man i
den klara sommarkvällen hade den vackraste
utsikt öfver det blåa Kattegat, öfver
Varbergs stad och landsbygden däromkring,
minde förste läraren A. V. Hellerstedt i ett
intressant föredrag om ställets historia.
Därefter togos olika delar af fästningen både
ut- och invändigt i betraktande. Till sist
intogs gemensam supé - också på en af
fästningsvallarna - hvarefter bålar
framsattes och tal höllos. Mötets ordförande,
biskop Bodhe, talade för konung och
fosterland, förre folkskoleinspektören d:r
Strandmark för folkskolan och lärarekåren samt
folkskolläraren Sandqvist för
sammanslutningen och kamratskapet.
Andra mötesdagen gjordes på e. m.
besök i den nya textilfabriken; sedan var i
kyrkan anordnad en konsert, som
musikdirektör A. Lundgren med biträde gaf för
mötesdeltagarne. På kvällen afbrändes i
Societetsparken ett vackert fyrverkeri.
Det var sålunda, som ordföranden i sitt
afslutningstal framhöll, ett i allo angenämt
möte. K. V. Palmer.
Ordföranden i Hallands läns 13:e
folkskolemöte, biskopen Edvard Herman Rodhe, är son
af prosten i Efveröd, Krist, d:r C. V. Eodhe
och föddes 1845. Student i Lund 1861, blef
han 10 år senare fil. d:r och teol. kand. 1877.
Samma år prästvigdes han och vardt
kyrkoherde i Karlshamn 1879, i Norrköping 1884.
Åren 1874-78 var han amanuens vid Lunds
universitetsbibliotek samt tjänstgjorde tidtals
vid Lunds domkyrka som vice pastor. Han
var äfven kurator för Kristianstads afdelning
och för skånska nationen. Till e. o.
tjänstgörande hofpredikant utnämdes han 1886, och
redan två år tidigare hade han fått första
förslagsrummet till Visby biskopsstol. 1888
blef han biskop i Göteborgs stift och teoL
doktor 1893 vid jubelfesten i Uppsala.
Som biskop har han bivistat 1888 och 1893
års kyrkomöten samt är sedan 1894 ledamot
af första kammaren efter att åren 1892 och
1893 hafva varit medlem af andra. Vid
senaste riksdag var han medlem af det utskott,
som hade att yttra sig öfver den Carlsonska
motionen angående reform af vår
läroverksorganisation.
Yrkesförening eller
kyrkosamfund?
Sveriges allmänna
folkskollärareförening har från sin stiftelse hvilat pä
den grundvalen, att den måste vara
allmän i detta ords fulla bemärkelse,
d. v. s. stå öppen för alla medlemmar
af svenska folkskollärarekåren. För
inträde i föreningen ha till följd häraf
icke varit uppställda några svårare
villkor än de för inträde i
folkskollärarekåren lagligen gällande.
Ehuru detta ligger i sakens natur
och sålunda bort vara själfklart, har
det dock funnits en tid, då
nödvändigheten häraf ej varit af föreningens
samtliga medlemmar klart insedd. För
åtskilliga år tillbaka framkommo
därför åtskilliga förslag, hvilka åsyftade
att. leda föreningen in i en viss
kyrklig riktning, hvarigenom man ansåg
sig ur densamma kunna utmönstra de
medlemmar, hvilka icke ville vara med
om en sådan specialisering af
föreningens karaktär.
Förslagen afböjdes, och vi hafva all
anledning tro, att rätt många af deras
ifrigaste anhängare numera kommit till
insikt om det lyckliga i denna utgång
af striden. Å ena sidan har
föreningens fullständigt .allmänna art icke
visat sig medföra någon af de vådor,
som däraf befarades, och å andra
sidan torde det hafva blifvit allt mera
klart, att anslutningen till en viss
specialriktning skulle åstadkommit
splittring och vanmakt inom en kår, där
enhet och sammanhållning äro så
oumbärliga villkor tör framgång.
Skulle det finnas någonj som ännu
ej insett detta, så böra de nuvarande
förhållandena på
arbetare-organisationens område i vårt land härvid kunna
tjäna honom till lärdom.
Hos oss liksom inom hela den
öfriga civiliserade världen hafva under
senare tider kroppsarbetarne
sammanslu-tit sig i yrkes- eller fackföreningar.
Syftet med dessa har naturligtvis
varit, att arbetarne därigenom skulle blif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
