- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 18:e årg. 1899 /
494

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 31. (918.) 2 augusti 1899 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

494

SVENSK IÄRARETIDKING.

JS’:r 31

Ferieresor i Danmark.

(Bref till Svensk Läraretidning.)

I Sverige har man tid efter annan
diskuterat möjligheten för lärare och lärjungar
att genom resor komplettera och
lefvande-göra den geografiska kunskapen. De förslag,
som inom riksdagen i detta ärende bragts
å bane, hafva strandat, och hvad Svenska
turistföreningen under de senare åren
åtgjort i saken, har icke gärna kunnat
komma det stora flertalet till godo.

Vårt grannrike Danmark synes i detta
afseende hafva kommit längre än vi. Dess
talrika järnvägar tillhöra på några få
undantag när danska staten, och taxorna för
persontrafiken å desamma äro betydligt lägre
än hos oss. Så t. ex. reser man från
Köpenhamn öfver Roskilde, Korsör, Nyborg,
Odense, Fredericia, Veile, Horsens, Arhus,
Randers och Ålborg upp till
Fredrikshamn, en sträcka om 57,9 mil, för 6
kronor, under det att biljett för en lika
lång järnvägsresa i Sverige, exempelvis
från Malmö öfver Nässjö och Katrineholm
till Södertälje, kostar 23 kr. 30 öre.
Dessutom äro å de danska stats järnvägar n a
införda biljetter, som berättiga sina
innehafvare att under viss tid färdas så mycket
dem behagar å samtliga statsbanelinjer.
Priset å sådan biljett, gällande för 14 dagar,
är 20 kr. och för en månad 30 kr.
Under sådana förhållanden, och då den lifligt
utvecklade sjöfarten ligger i ständig
konkurrens med järnvägstrafiken, är det icke
underligt, att resandet är i Danmark vida
allmännare v än i Sverige. Också ser man
i synnerhet nu på sommartiden de flesta
bantåg, särskildt hufvudlinjernas, fullastade
med resande.

Gifvetvis hafva dessa omständigheter
varit i hög grad ägnade att främja
anordnandet af Skolresor. Men statsbanestyrelsen
har gått ännu mycket längre i bevågenhet
mot skolungdomen. Den har medgifvit, att
de af hufvudstadens skolungdom, som på
ett eller annat sätt lyckas skaffa sig
uppehållsställe på landet under sommarlofvet,
exempelvis hos bekanta, släktingar eller
vänner, fä gratis utresa å järnvägarna vid
feriernas början samt utan afgift återresa vid
desammas slut.

På initiativ af åtskilliga framstående
danska folkskollärare, däribland den äfven
i Sverige bekante Ludvig Hammer, hafva
omfattande åtgärder vidtagits för att under
sommarferierna bringa största möjliga antal
af Köpenhamns till bortåt 50,000 uppgående
skolpliktiga barn ut till landet.
Kommittéer och delegationer hafva oförtrutet
arbetat i detta syfte, och efter åtskilliga års
verksamhet har man nu kommit därhän,
att f råa danska hufvudstaden nyligen
kunnat uttransporteras till landsbygden cirka
11,000 skolbarn. Icke blott järnvägarna utan
jämväl flera åttigbåtsbolag hafva härvidlag
stått till tjänst med gratis- eller
billighetsresor.

Hvilket välgörande inflytande så i fysiskt
som moraliskt hänseende barnen skola röna
af vistelsen på Jandet kan lättare tänkas

än beskrifvas. Skada blott, att
sommarferierna vid de danska folkskolorna äro så
korta: vanligen endast en månad (15 juli-
15 augusti). Köpenhamns folkskolor
utgöra för i år ett undantag och hafva
sommarferier från den l juli till den 15 augusti.

Men likasom det unga Köpenhamn reser
till landet, så resa landsbygdens och
småstädernas skolbarn till hufvudstaden. Och
statsbanorna och ångbåtsbolagen äro i dessa
fall lika generösa: gratis eller
billighetsresor öfverallt.

Under vistelsen i Köpenhamn har förf.
flerfaldiga gånger haft tillfälle att se eller
möta större och mindre kontingenter
skolungdom från landet, som under sin lärares
eller lärarinnas ledning tagit hufvudstadens
sevärdheter i betraktande, och ute på
Själland, Fyen och Jylland möttes på flera
ställen skolbarn, som med glädjestrålande
anleten och fladdrande rödhvita småflaggor
styrde kosan till »Kongens JBy».

I Köpenhamn finnas många, som lika
varmt intressera sig för detta slags
ferieresor och söka göra landtbarnens vistelse
därstädes billig, angenäm och nyttig. Man
söker i detta afseende komma därhän, att
barnen med sina lärare måtte erhålla fri
tillgång till alla sevärdheter samt
kostnadsfritt logis och kost under uppehållet i
hufvudstaden. För närvarande synas de flesta
hålla till på det s. k. »Höjskolehjemmet»,
ett slags enklare men ganska godt hotell,
som är ämnadt att utgöra ett billigt hem
och tillflyktsort för landsortens befolkning
under dess besök i hufvudstaden.

A. TH. W-m.

Universitetskurser och
folkhögskolekurser.

Genom en uppsats i n:r 28 angående
årets akademiska, sommarkurser tilläto
vi oss fästa våra läsares
uppmärksamhet på önskvärdheten af att
folkskollärarekårens intresse för dessa kurser
fortfarande visade sig lika lifligt, så
att icke ens skenbart den uppfattningen
kunde vinna stöd, att detsamma i
någon mån mattats.

En anledning att ytterligare beröra
detta ämne har blifvit gifven genom
det förslag om statsanslag för
sommarkurser på landsbygden, som sedan dess
framkommit på ett möte i Molkom den
15 dennes och för hvilket en
redogörelse förekommer å annat ställe i
dagens nummer.

Det är, som man lätt finner, två
ganska olika saker, som här äro i
fråga. Det är skillnad på
sommarkurser och sommarkurser -
sommarkurser vid universiteten och
sommarkurser på spridda ställen å
landsbygden.

Båda äro förträffliga, hvar i sitt slag.

Hvad de sommarkurser angår,
hvilka varit anordnade vid en och annan
af landsbygdens folkhögskolor, kan det
ingalunda bestridas, att äfven de
bereda lärarekåren »möjlighet att
utvidga sina kunskaper och att lifvas upp
till nya ansträngningar i skolarbetet».
Ja, i vissa afseenden hafva dessa smärre
kurser qtan tvifvel sina små
företräden: de gifva lättare tillfälle till
sällskaplig samvaro i naturens sköte, och
umgängestonen vid dem blir måhända
mera förtrolig och ogenerad. Vi hafva
ock, såsom våra läsare veta, följt
äfven dessa kurser med intresse samt
anse dem och deras anordnare värda
allt erkännande. Folkhögskolornas
sommarkurser stå ju icke heller i och för
sig i något motsatsförhållande till
universitetens; de äro tvärtom i själfva
verket ett slags afläggare och
efterbildningar af dessa.

Men å andra sidan torde det böra
framhållas, att ett sådant
motsatsförhållande icke heller bör från
folkhögskolekursernas sida tillskapas. Detta
måste dock blifva fallet, om
efterbild-ningen söker undantränga originalet,
om afläggarne söka beröfva
moderstammen förutsättningarna för dess
tillväxt och utveckling.

Om någon tör tio år tillbaka hade
vågat påstå, att vid våra universitet
skulle från och med 1893 komma att
hvarje år anordnas kurser af våra mest
framstående vetenskapsmän och att
dessa kurser skulle bli besökta af
hundratals folkskollärare och
folkskollärarinnor samt därigenom faktiskt få
karaktären af folkskollärarekurser, så
hade han helt visst blifvit betraktad
såsom en falsk profet. Men det
otroliga har blifvit en verklighet. Hvarför?
Jo, helt enkelt därför, att
universitetskurserna tillmöteskommo ett kraf, som
just då vaknat till fullt medvetande
inom svenska folkskollärarekåren:
krafvet på att få tillfälle till fortsatt
utbildning och att få detta tillfälle genom
universitetet.

Om tillvaron af ett sådant kraf hade
universitetskursernas upphofsman och
anordnare näppeligen någon klar
föreställning. Säkerligen trodde de, att
kurserna skulle få en långt mera
allmän karaktär, och om de ock nu
betrakta dem såsom väsentligen
folkskollärarekurser, så beror detta antagligen
mera på respekt för sakförhållandenas
egen logik än på någon i förväg lagd
plan.

Från folkskolans synpunkt synes det
oss i hög grad önskligt, att
sakförhållandenas logik allt fortfarande
komme att arbeta i samma riktning.
Förutsättningen härför är, att
folkskollä-rarne framgent komma att utgöra
hufvudkontingenten af kursdeltagarne.
Sker detta, så skall helt visst den
tanken omsider arbeta sig fram, att
beröringen mellan universitet och
folkskola icke bör inskränka sig till ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:42:35 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1899/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free