Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 32. (919.) 9 augusti 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 32
SVENSK LÄRARETIDNING.
513
där dryckenskapslasten är bofast. Dessa
lärjungar utgöra i allmänhet de mest vanartade
och uppstudsiga bland barnen, och då läraren
finner sig föranlåten att mot dem tillgripa
hårdhandskarna, händer ej sällan att barnets
far, vanligen i rusigt tillstånd, tager sitt barn
i försvar och uppträder ohöfligt emot läraren.
Sedan dessa lärjungar lämnat skolan,
möter läraren dem ofta på gatorna, där de
uppträda rusiga och bråkiga och finna ett nöje
i att kasta glåpord och otidigheter åt sin
förre lärare. Snart nog får han höra, huru
de under rusets inflytande förgripit sig på
andras egendom, våldfört sig mot fredligt
folk, legat i slagsmål sins emellan, råkat i
polisens klor, dragits inför rätta och till sist
hamnat i fängelset.
I skollagen är visserligen föreskrifvet, att
läraren skall undervisa om alkoholens
inverkan på människokroppen och rusdryckernas
skadlighet, och Magnus Huss’ »varningsord»
skola finnas anslagna i hvarje skola, men
där läraren ej vore intresserad af
nykterhetsarbetet, ignorerades ofta de gifna
föreskrifterna.
Det vore hvarje ungdomens väns
ovillkorliga plikt att bekämpa dryckenskapslasten,
och alla barnalärare och uppfostrare borde
ställa sig på helnykter grund. Genom dessas
inverkan med ord och föredöme på det
uppväxande släktet skulle man då snart
kunna få en ungdom, som i stället för att
förslösa sina lediga stunder i dryckeslag och
med kortspel sysslade med själsodlande
tidsfördrif, såsom sång, musik, läsning m. m.
Denna ungdom skulle lättare läras vördnad
för samhällets olika institutioner, lydnad för
lag och föreskrifter, och i farans stund skulle
en sådan nykter och värnpliktig ungdom
modigt se faran för ögonen och i fullt
medvetande gärna låta sitt lif för fosterlandet.
Och med en sådan ungdom skulle vårt
Sverige gå främst på utvecklingens bana.
Omedelbart efter detta föredrag inleddes
frågan »Om räkneundervisningen» af
folkskolläraren A. Gr. Vihlander från
Stockholm.
I den särdeles lifliga diskussion, som
följde härpå, deltogo vice pastor C. V.
Bro-mander i Karlskoga samt folkskollärarne P.
J. Karlsson i Kedjeåsen, A. Linder i
Örebro, K. O. Sjölander i Asker och E. G.
Gustafsson i Örebro. Samtliga tal.
instämde i hufvudsak med inledaren, och hela
mötet uttalade sin anslutning till följande
af honom gjorda sammanfattning af
inledningsföredraget:
1) Enär hufvudräkningen har lika stor
användning i det praktiska lifvet som
skriftliga räkningar, så bör i folkskolan samma
vikt läggas vid hufvudräkningen som vid den
skriftliga räkningen.
2) a) Småskolans kurs i räkning bör
omfatta allsidig behandling genom såväl
muntlig som skriftlig räkning af talområdet l -
100.
b) Hufvudräkningen i folkskolan bör
hufvudsakligen afse öfning af hela tal inom
området l-1,000 och i sammanhang därmed
de delar af bråkläran, hvilka hafva större
praktisk betydelse.
Vid den skriftliga räkningen bör
hufvudvikten läggas på ett grundligt inlärande af
hela tal samt dessas vidsträckta tillämpning
på praktiska uppgifter.
3) a) Sakexempel böra på hvarje stadium
af skolan röra sig med sådana
sakförhållanden, som motsvara barnets utvecklingsgrad
samt vara kunskapsmeddelande.
Flera till innehållet öfverensstämmande
exempel böra följa på hvarandra.
b) Sifferexemplen böra vara så många att
de gifva tillräcklig färdighet samt innehålla
små tal.
4) Käkneundervisningen bör bibringa både
insikt och färdighet.
’ Sedan några smärre ärenden af gjorts, tog
man sig en välbehöflig rast under en
timme och grep sig därefter an med de
återstående frågorna.
Läraren vid Karlskoga praktiska skola
ingeniör K. A. Ekman höll ett kortare
föredrag om linearteckningens betydelse ocli
dess undanträngda ställning i skolan.
Orsaken till att den så kommit i skuggan
ansåg han bero på att den materiel, som
därtill behöfdes, vore allt för dyr. Tal:n
förevisade ett af honom konstrueradt billigt
rit-bestick och sade sig vilja, sedan han
inhämtat skolmän och andra fackmäns
utlåtande i saken, göra försök med att
tillhandahålla skolorna lämplig materiel för
linear-teckning till billigare pris än hittills
förekommit.
Nästa punkt på programmet var föredrag
af folkskolläraren K. O. Sjölander i Asker
»Om uppsatsskrifningen i folkskolan».
I fråga om detta ämne gäller såväl som i
fråga om andra att det skall läras för lifvet.
Huru väl behöfligt vore det nämligen icke i
många lifvets förhållanden, att folkets barn
kunde skrifva en skaplig svenska.
Skolans mål vid bibringandet af färdighet
i svenska språkets behandling är, att barnet
skall lära sig att enkelt, redigt och klart
uttrycka sina tankar. Medel till detta måls
ernående äro 1) bibringande åt barnet af ett
klart talspråk, d. v. s. riksspråket, 2)
meddelande åt barnet af förmåga att logiskt och
korrekt läsa sitt modersmål, 3) att forma
läsliga bokstäfver (välskrifning), 4) att stafva
orden rätt, 5) att tillämpa form- och
satsläran i dess enklaste och nödvändiga delar,
samt 6) att idka flitiga Öfningar i
uppsats-skrifning.
De skriftliga öfningarna borde begynna i
allra enklaste form redan under andra
skolåret. Skriftliga svar på lärarens frågor vore
första stadiet, sedan smärre beskrifningar.
Dispositioner böra ej förekomma förr än på
ett högre stadium, enär de hämma barnets
fantasi.
Till en början blir resultatet ej så lysande,
men öfning gör mästaren. Barnen böra skrifva
en uppsats minst hvar fjortonde dag.
Hufvudvikten ligger på att sådana ämnen
väljas, som intressera barnen. Arbetet får ej
göras torrt och tråkigt.
Den individuella metoden kan här
omöjligen tillämpas utan här måste hela klassen
hållas samman. Men för att detta skall vara
möjligt får man gifva barnen god tid på sig.
Tal:n sammanfattade till sist sina åsikter i
följande punkter:
1) De skriftliga språköfningarna ha
betydelse, enär färdigheten att använda
modersmålet i skrift utgör den språkliga bildningens
kärna.
2) Barnens talspråk bör vårdas, enär deras
skriftspråk tillätes vara en fotografi af deras
talspråk.
3) Stoff till barnens uppsatser bör hämtas
från deras kunskaps- och erfarenhetsområde.
4) Passande ämnen för barnens uppsatser
äro referat af genomgångna läro- och
läsestycken samt kortfattade framställningar
rörande deras egna iakttagelser och
lefnads-erfarenheter.
5) Uppsatserna måste steg för steg beredas
redan under de första skolåren.
6) Uppsatserna måste granskas och
förbättras.
7) Tillräcklig öfning och tid bör lämnas
för de skriftliga språköfningarna.
Sista frågan handlade om
»Undervisningen i Örebro läns geografi». Den inleddes
af folkskolläraren And. Carlén i St järnfors,
som påvisade behofvet af en lärobok i detta
ämne jämte läns- och sockenkarta, den
senare af läraren själf uppritad på en papp-
skifva, samt höll före, att minst en
tredjedel af den tid, som vore anslagen åt
läsningen af fäderneslandets geografi, skulle
användas till länets.
Efter att hafva tämligen allvarsamt
kritiserat hr Sjölanders geografi öfver Örebro
län meddelade inledaren, att han utarbetat
en annan, som dels skulle blifva billigare
och rikare illustrerad och dels hade en
annan uppställning, den vore nämligen
utarbetad i form af en resebeskrifning.
Hr Sjölander erkände inledarens
anmärkningar i hufvudsak, och lyckönskade honom
till det nya företaget.
j Folkskolläraren A. Lindén i Gyttorp sade
j några ord om ämnets vikt, och därmed var
j diskussionen slut, hvarefter mötet antog
följande af inledaren framlagda
resolutionsförslag:
Mötet anser, att användandet af en
kortfattad lärobok vid undervisningen i Örebro
j läns geografi skulle underlätta såväl lärarens
som barnens arbete samt medföra reda och
enhet vid ämnets behandling.
Enligt mötets beslut skall tryckt
berättelse öfver dess förhandlingar utgifvas af
sekreteraren.
Nästa länsmöte skall hållas 1901 i
Kopparberg.
Förhandlingarna voro härmed till ända
och ordföranden, pastor A. Nyländer, tog
ordet och frambar ett tack till alla, som
genom sin medverkan eller närvaro förhöjt
mötets betydelse.
Med en erinran om doktor Torbjörn Morén,
som på sin tid djupt tryckt sin prägel på
det pedagogiska arbetet under de 20 år han
varit kyrkoherde i Karlskoga församling,
uttalade ordföranden den önskan, att det i vår
tid funnes många präster och många store
män, som ägnade sitt intresse åt
skolundervisningen, att det i hvarje församling
funnes män med Moréns sinne och krafter
att ställa i folkundervisningens tjänst vid
lärarnes sida i deras arbete, visande
kunskapens stora makt och hjälpande att sprida
dess rikedom och välsignelser.
Mötets förste vice ordförande hr Fridén
framförde mötets tack till pastor Nyländer
därför att han skött ordförandebefattningen
vid mötet.
Mötet hade gifvit honom detta uppdrag,
enär folkskollärarne räknade honom såsom
en bland de sina. Prästens och
folkskollärarens kall äro ju till sina grunddrag lika.
Kyrkan och skolan sträfva för samma mål.
Därför bör samförstånd och samverkan dem
emellan äga rum. Tal:n beklagade bristen af
detta samförstånd flerstädes. ] allmänhet
vore det båda parternas fel. En och annan
lärare ginge i ovis själfviskhet sina egna
vägar, under det en och annan präst vore
likgiltig för skolan, om han ej rent af anser
den som ett nödvändigt ondt, och en annan
åter vill i tanke på att kyrkan är skolans
moder allt för gärna använda riset. Han
besinnar ej att dottern nu kommit till myndig
ålder. Vi erkänna gärna att kyrkan är skolans
moder och att hon med omsorg vårdat sin
dotter under hennes uppväxt. Vi stå i stor
tacksamhetsskuld till alla dessa stora andar
inom kyrkan, hvilka gått i spetsen för att
nedbryta okunnighet och råhet och bereda
mark för folkskolan. Hvad den uppväxta
dottern nu behöfver är sin moders
kärleksfulla förtroende och säkra stöd. Vi ha funnit,
att ni, herr pastor, äger denna uppfattning
om kyrkans och skolans ställning till
hvarandra och hoppas att länge få njuta edert
kraftiga stöd till vår kära folkskolas
förkofran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
