Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 32. (919.) 9 augusti 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 32
SVENSK LÄRARETIDNING.
515
Kanske finnes det till och med mer
än en, som bestämdt förnekar, att ett
förbiseende här blifvit begånget, och att
en sådan uppgift of ver hufvud f öreligger.
Njuta! utbrister han måhända med
förtrytsamhet. Skulle skolan lära
ungdomen att njuta? Lär den sig icke
detta allt för mycket vår hjälp förutan?
Ar det icke just njutningsbegäret, som
är roten och upphofvet till vår tids
fördärf? Nej - lär barnen i stället
umbära och försaka hvad de finna
behagligt, lär dem lida och fördraga hvad
de finna obehagligt, och bibringa dem
därtill en del praktiskt nyttiga
kunskaper - sådant kan man kalla
uppfostran! Skönhetsnjutningen och
»este-tiserandet» däremot äro icke blott
onyttiga, de äro i sedligt afseende till och
ined betänkliga, ja farliga.
Hvar och en, som icke låter fånga
sig af ord, inser naturligtvis genast,
huru ihåligt detta resonnemang är.
Den det ejit gör behöfver blott fråga
sig själf: Är det betänkligt eller
farligt att njuta af Bachs eller Händels
musik? af Rafaels madonna? af
Runebergs Julkvällen? af vår Herres sköna
natur? Svarar han härå nej, så har
han endast att lägga bort det
vilseledande talet om njutningen af det sköna
såsom i och för sig betänkligt eller
farligt. Verkliga förhållandet är, att
behofvet af lefnadsglädje eller njutning
- dessa ord äro ju endast två uttryck
för samma sak - tillhör människans
väsende och aldrig därur kan utrotas,
men att det kan tillfredsställas på olika
sätt: antingen så att människan däraf
förslöas och förnedras eller ock så att
hon däraf utvecklas och förädlas.
Men om så är, då inses lätt, att
frågan om detta behöfs tillfredsställande
ingalunda kan för uppfostraren vara
främmande eller likgiltig. Att han
tager skönhetssinnets odling om hand
betyder ingalunda, att han ställer sig i
beroende af njutningslystnadens demon,
som är den sanna lefnadslustens och
lefnadskraftens lömskaste fiende. Det
innebär tvärt om, att han möter denna
fiende i öppen kamp och förvandlar
honom från en tyrannisk härskare till
en lydig tjänare. Det innebär, att han
skaffar sig en mäktig bundsförvant i
sin uppfostringsverksamhet. Hvar och
en som vill, att barnet skall lära med
lust och göra sin plikt med glädje,
måste nämligen under sträfvandet
härför snart komma till den insikten, att
känslan för det sköna är en ovärderlig
vägvisare till det sanna och det rätta
- en god genius, som ger vetandet
vidd och ljus, viljan friskhet och värme.
Hvad här blifvit sagdt är ingalunda
något nytt. Många hafva tänkt och
sagt det förut, och ganska många hafva
äfven handlat därefter. Men »ganska
många» är härvidlag icke nog.
Nödvändigheten af skönhetskänslans rätta
odling måste inses och behjärtas af
alla skolans män och kvinnor, lika väl
som de alla långt före detta insett och
behjärtat den intellektuella och
moraliska bildningens nödvändighet.
Styf-barnet inom vår skolundervisning bör
komina i åtnjutande af den omvårdnad,
som detsamma med rätta tillkommer.
Möjligen finnes det en och annan,
som från en synpunkt, alldeles motsatt
den förut antydda, vill bestrida, att
den nutida folkskolan i förevarande
hänseende gjort sig skyldig till någon
försummelse.
Den estetiska bildningen - säger
man måhända - tillgodoses ju redan
nu, dels genom den mönstergilla
ordning och snygghet, som i hvarje
folkskola böra råda, dels genom de
öfnings-ämnen, som däri förekomma. Äfven
om man bortser från den s. k.
skön-skrifningen, så låta vi ju barnen läsa
åtskilliga vackra saker, till och med
vers; vi öfva dem i sång, vi öfva dem
i teckning, vi öfva dem i slöjd - allt
ämnen, som hafva till hufvudsakligt
ändamål att tillgodose barnens
skön-hetsbehof, att utveckla deras estetiska
förmögenheter.
Det kan icke falla någon in att
underskatta värdet af nu uppräknade
öfningar. Att förvärfva färdighet i
uppläsning, sång, teckning och slöjd är
naturligtvis mycket bra. För den, som
skall utföra eller inför andra
framställa något skönt i vitterhet, musik,
bildande konst eller konstslöjd, äro
dessa färdigheter oumbärliga. Det kan
icke heller förnekas, att de hafva en
ganska stor betydel-se äfven för den,
som endast vill uppfatta det sköna och
glädjas däråt. Men alldeles nödvändiga
äro de dock för honom icke.
Förmågan att kunna njuta skönheten i en
dikt, en symfoni, en freskomålning, en
statyett, ett stilrent smycke o. s. v. är
något helt annat än förmågan att kunna
deklamera dikten, exekvera musiken,
efterbilda målningen, statyetten eller
smycket. Skulle vi ej kunna förvärfva
den förra förmågan på annan väg än
genom förvärfvande af den senare, då
stode det i sanning illa till med vår
estetiska bildning. Endast en
försvinnande liten del af skönhetens oändliga
värld skulle då kunna gifva näring åt
vår själ.
Att begränsa det estetiska anlagets
odling endast till sådant, som skall
utgöra material för öfningar i
innanläsning, sång, teckning eller slöjd, är
sålunda att låta detta anlag svälta och
förtvina eller - rättare sagdt -. att
låta det växa vildt på egen hand,
öfverlämnande åt tillfälligheten att
bestämma, om dess växt skall blifva sund
eller osund.
Då vi vuxna vilja tillgodose vårt
skönhetsbehof, sker detta
hufvudsakligen därigenom, att vi förhålla oss
mottagande, och vi låta icke under en
konsert eller under vandringen genom
ett museum eller genom ett härligt
landskap vår njutning grumlas af den
bitanken, att hvad vi se och höra är
något, som vi själfva skola eftergöra
eller återgifva. Hvarför icke låta äfven
barnet möta det sköna i poesi, musik
och konst utan att störas af samma
oroande exekutörs-tanke? Hvarför icke
en och annan gång afbryta den torra
öfningstimmen med att helt enkelt
föreläsa en dikt, sjunga eller spela något
vackert musikstycke eller förevisa
afbildningar af något för barnen fattbart
konstverk? Kursivläsningens och
»innehållsbehandlingens», tonträffningsöf-ningarnas och den Stuhlmannska
metodens frukter skulle säkerligen därigenom
ej i ringaste mån vedervågas. Och äfven
om så vore, så skulle fullgod
ersättning i alla händelser vara vunnen. Ty
skönhetsinnets rätta vård är icke lyx
och flärd; den är tvärtom något, som
af uppfostraren måste räknas till
lifvets nödtorft.
Det lär ej sällan hända, att
främmande pedagoger från sin bekantskap
med svensk undervisning medföra det
hufvudintrycket, att den är mycket
respektabel men därjämte en smula -
tråkig. Måhända finnes det någon grund
härför. Om så är - månne icke orsaken
närmast ligger däri, att vi hittills
varit alltför skygga att låta poesiens och
konstens glada solsken falla in i våra
allvarliga skolsalar?
Frågans upptagande till behandling
vid ett stort läraremöte synes oss vara
ett godt och löftesrikt tecken för
framtiden.
Som synnerligen olämpligt
måste man stämpla vederbörandes
tilltag att inrätta Kungsörs folkskola till
sjukstuga för difteripatienter. Den 22
juli utskrefvos 4 sjuka men 11
kvarlågo. Icke ens under ferierna borde
dylikt få tillåtas: smittan kan ju så
intränga i väggar och tak att kommande
termins lärjungar få dyrt plikta för
vederbörandes obetänksamhet.
En anmärkningsvärd oginhet
har skolrådet i Strömstad ådagalagt gent
emot lärarnes fortbildningssträfvanden.
En lärare vid stadens folkskola
insände skriftlig ansökan om 14 dagars
tjänstledighet för att få tillfälle att besöka
sommarkurserna. Fjorton dagar efter
det ansökan insändts erhöll han ett
kort, skriftligt meddelande, »att
skolrådet icke funnit skäligt bevilja den
sökta tjänstledigheten», utan att
skolrådets ordförande lämnade upplysning
om de motiv, som legat till grund för
skolrådets vägran. Denna skolrådets
bristande lust att uppmuntra lärarens
sträfvan att genom en kurs för egna
medel söka göra sig mer skicklig till
skolarbetet är beklaglig nog, men dess
värre ej enastående. Äfven från
Dalsland har underrättelse till oss ingått
om ett och annat, som tyder på
samma tankegång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
