Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 32. (919.) 9 augusti 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 32
SVENSK LÄRARETIDNING.
519
andliga sammankomster användas för att
ackompagnera sången hvarvid flertalet af de
församlade endast höra på.
I småskolan öfvades vanligen endast
gehörsång. Man borde emellertid redan där börja
med något tonbeteckningssätt, helst noter.
Enstämmig sång borde öfvas så mycket
som möjligt, hvarvid barnen tillhållas att
sjunga svagt och noga aktgifva på textens
innehåll. Kyrkosång borde öfvas en timme
i veckan.
Diskussionen, som blef ganska liflig, kom
att till stor del röra sig om hvilket
tonbe-teckningssätt, som vore att vid
sångundervisningen i folkskolan föredraga.
Meningarna härom voro ganska delade. Flera
talare framhöllo gehörsångens stora vikt och
betydelse. I frågan yttrade sig
folkskollä-rarne Al fr. Rosvall i Eskelhem, L. V.
Andersson i Tofta, E. V. Korsell i Visby,
P. S. Hartman i Endre, H. P. Gardell i
Lye, K. Qviberg i Gärda, J. E. Lindahl i
Atlingbo och K. Pettersson i Västergarn samt
ordföranden, hvarpå följande af inledaren
framlagda resolutionsförslag blef antaget.
Folkskolan bör i kyrkosång liksom i all
annan sång icke ensamt på gehörets väg utan
dessutom efter ändamålsenligt, systematiskt
ordnad metod, progressivt efter notskrift eller
annat allmänt antaget beteckningssätt öfva
alla sina lärjungar i enstämmig sång så, att
dem vid genomgången fullständig skolkurs
blifvit beredd möjligheten att på egen hand
förstå eller som man säger »taga ut» en för
dem obekant koral eller annan enkel melodi,
som dem förelägges.
Under folkskoletiden böra lärjungarna efter
nyss angifna sätt och i tidsenlig måttfull rytm
efter af vederbörande skolråd och lärare
uppgjord plan lära sig melodierna till våra
vackraste och mest brukliga koraler, som i
allmänhet pläga förekomma under kyrkoåret;
dessutom de af direktör Lambére utvalda
numren af mässan jämte en och annan
kyrklig hymn.
Frågan om, teckningsundervisningen i
folkskolan inleddes af teckningsläraren Sven
Rosman i Kalmar. (Sekreterare
folkskolläraren Edv. Dahlström i Follingbo.)
I ett längre instruktivt föredrag
redogjordes särskildt för den Sjöströmska metodens
principer, hvarvid såväl Sjöströms
»Förebilder för teckning å krittafla> som planschen
genomgingos och förklarades. Därjämte
lämnades en del metodiska råd och anvisningar
i allmänhet angående undervisningen i ämnet.
Frihandsteckningen borde enligt inledarens
åsikt afslutas i folkskolans 3:e klass med
teckning efter planscher eller enkla »gipser».
I fjärde klassen skulle man i stället ägna sig
åt linearritning.
Till följd af den långt framskridna tiden
måste diskussionen öfver detta ämne
uppskjutas till följande dag.
Efter hällen middagsrast företogs kl. 4
e. m. utfärd till Väskinde, beläget omkring
en mil från staden. Här samlades
deltagarne i en till järnvägsstationen gränsande
vacker äng, hvarest ä en af åldriga ekar
beskuggad plats ett bord stod dukadt med
förfriskningar.
Skolläraren P. J. Qerdén i Visby hälsade
å mötesbestyrelsens vägnar deltagarne
välkomna till en stunds kamratligt umgänge i
det gröna samt inbjöd till intagande af
för-friskningarna.
Härpå spridde sig deltagarne hit och dit
i ängen, och de yngre bland dem hängåfvo
sig med lif och lust åt lekar, bland hvilka
»varpkastningen», såsom vanligt är på
Gotland, intog en framskjuten plats.
Vid VaT-tiden samlades man åter. Nu
framträdde kyrkoherden O. Hedgren i
Väs-kinde och höll ett högstämdt tal för konung
och fosterland. Skolläraren K. Pettersson
i Västergarn talade entusiastiskt för den
svenska folkskolan och dess lärarekår.
Härpå utförde en manskör flera
fosterländska sånger. När sängarne slutat,
föredrog redaktionssekreteraren G. Rydelius af
honom för tillfället skrifna verser.
Därefter intogs gemensam supé, bestående af
smörgåsar med mjölk och öl.
Kl. 9 e. m. återvände deltagarne med
extratåg till staden efter en i allo treflig
och angenäm sammanvaro.
Torsdagens förhandlingar.
Sedan morgonbön förrättats af mötets
ordförande, vidtog den från föregående dag
uppskjutna diskussionen Om
teckningsundervisningen i folkskolan.
Af de i diskussionen deltagande -
folk-skollärarne Alfr. Rosvall i Eskelhem, P. J.
0 er den i Visby, J. Lyth i H ang var, P. S.
Hartman i Endre, H. P. Gardell i Lye,
artisten K. Romin i Visby,
slöjdskoleföreståndaren Åke Pettersson i Visby och
fröken Jenny Hallin därstädes - framhölls
såväl teckningsundervisningens praktiska värde
för lifvet som dess fostrande betydelse.
Som orsaker till, att
teckningsundervisningen i folkskolan lämnade så dåligt
resultat, anfördes: den bristfälliga utbildning,
lärarne erhålla i ämnet, för stort barnantal,
brist på lämplig inrednings- och
undervisningsmateriel, skolmyndigheternas ringa
omsorg om ämnet, hvarigenom den för
ändamålet anslagna tiden blifvit allt för knappt
tilltagen.
Flera talare ansågo, att man borde lägga
hufvudvikten vid linearritningen såsom
varande af större praktisk betydelse.
Godkändes så följande af inledaren
framställda förslag till uttalande:
Då så många olika mer och mindre
lämpliga metoder i teckningsundervisningen göra
sig gällande, vore det önskligt, om teckningen
1 folkskolan kunde ordnas så, att en
gemensam plan, t. ex. den Sjöströmska, för de olika
skolorna kunde följas.
Därefter höll folkskolläraren Alfr. Rosvall
i Eskelhem ett sakrikt föredrag öfver
ämnet: Något om vår tids lyten med afseende
på uppfostran. (Som sekreterare fungerade
skolläraren H. P. ’Gardell i Lye.)
De förnämsta af vår tids lyten med
afseende på uppfostran vore, att denna börjar
alldeles för sent, att den öfverlämnas af
föräldrarna, som den egentligen tillhör, till andra,
att den afslutas för tidigt, innan ens den
fostrade kan beräknas ha hunnit den stadga,
som gör honom etark i kampen mot
frestelserna och stadgad i utöfvandet af det goda,
sanna, rätta och ädla.
Andra nutidslyten finnas också på
uppfost-ringsområdet, såsom att den fostran, som
öfvas, icke är bygd på fasta och bestämda
upp-fostringsgrundsatser, att den heller icke har
ett klart och bestämdt mål i sikte, att tidens
jäktande penningbegär förvridit uppfattningen
af lifvets viktigaste kraf m. fl.
Botemedlen kunde man delvis sluta sig till
af det anförda.
Det vore skäl, att vårt folk i tid aktade
nödigt bortskaffa dessa lyten, på det vi icke
måtte få ännu mera anledning än för
närvarande är förhållandet att tala om en
»förvildad ungdom».
Om bibelläsning i samband med
morgonbönen skall förekomma i småskolan, på
hvad sätt bör den då bedrifvas? Så lydde
programmets 4:e fråga, hvilken inleddes af
småskollärarinnan Karin Olsson i
Grötling-bo. (Sekreterare folkskolläraren K. Qviberg
i Gärda.)
Inledarinnan ansåg, att bibelläsning borde
förekomma i småskolan samt
rekommenderade som ledning härför en af rektor Fr.
Lundgren förra året utgifven bok med titel
»Handledning vid bibelläsningen i skolan».
I diskussionen deltogo småskollärarinnorna
Johanna Nilsson i Lau och Regina Sundahl
i Visby, ordföranden samt folkskolläraren
K. Pettersson i Västergarn, hvilka samtliga
voro af samma mening som inledarinnan.
Den förda diskussionen skulle få utgöra
svar å frågan.
Sedan höll jägmästaren J. O. Sylvan i
Visby ett särdeles intressant och lärorikt
föredrag om skogens betydelse i människans
och naturens hushållning. (Sekreterare
skolläraren O. Herlitz i Hälla.)
Om lämpligheten af att å en i
lärorummet anbragt tafla anteckna barnens
förseelser. Inledare folkskolläraren Edv.
Dahlström i Follingbo. (Sekreterare
folkskolläraren C. H. Gahnström i Hafdhem.)
Inledaren, hvilken själf var uppställare af
frågan, medförde en anslagstafla, täckt af
glas och lock, som kunde öppnas vid
behof, för att visa mötesdeltagarne, hur han
tänkt sig saken, samt meddelade en
redogörelse för sitt anteckningssystem.
Efter inledningsföredragets slut uppstod
en liflig debatt. Af samtliga talare utom
två förkastades den af inledaren föreslagna
metoden, hvilken ansågs gå i motsatt
riktning mot sitt eget syfte - det att
förbättra den felande - hvarförutom man
påvisade, att metodens principer innehölle
orättvisor mot barnen.
I frågan yttrade sig folkskollärarne K.
Qviberg i Gärda, H. P. Gardell i Lye, N.
P. Stengård i Klinte, J. O. Jacobsson i
Östergarn, Alfr. Rosvall i Eskelhem, E. V.
Korsell i Visby, P. S. Hartman i Endre,
K. Pettersson i Västergarn, N. Vedin i
Dalhem, fröken Jenny Hallin i Visby samt
ordföranden och vice ordföranden.
Diskussionen fick utgöra svar å frågan.
Efter två timmars middagsrast öfvergicks
till behandling af sista ärendet: Om
undervisningen i hembygdens geografi och gagnet
af en lämplig bok om Gotland.
(Sekreterare skolläraren E. Sundell i Visby.)
Ämnets förra del - om undervisningen i
hembygdens geografi - behandlades
inledningsvis af hr Alfr. Rosvall i Eskelhem, som
för den första geografiska undervisningen
framställde följande plan:
A) Den första undervisningen i geografi
bör omfatta hemtraktsgeografien på det att 1)
de geografiska begreppen måtte kunna
tydligt genom verkligheten åskådliggöras, 2)
kartbilderna måtte kunna rätt uppfattas.
B) Hemtraktens geografi bör behandla:
1) Skolhuset med dess närmaste omgifningar;
2) Den egna socknen eller staden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>