Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 33. (920.) 16 augusti 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 33
SVENSK LÄRARETIDNING.
531
trädde den ene talaren efter den andre
med spörsmål, huru man i det och det
fallet borde förhålla sig, huru den
paragrafen skulle tolkas o. s. v., och det var»
en lust och glädje att höra, huru
ordföranden eller hans kolleger i centralstyrelsen
utredde alla dessa invecklade spörsmål.
Onsdagen.
Kl. 9 öppnades det stora mötet i den
för svenskarne så välkända konsertsalen i
Tivoli. 2,300 deltagare hade anmält sig,
däraf 16 svenskar, 3 norrmän och l finne.
Bland de närvarande märktes
kultusminis-tern Sthyr, biskop för Sjselland,
borgmästare Dybdal, åtskilliga folketingsman m. fl.
Efter det en marsch spelats af orkestern,
sjöngs en för tillfället af Zak. Nielsen
författad sång, hvarefter lärareföreningens
ordförande Joakim Larsen tog till orda. Med
anledning af 25-års-jubileet lämnade han
en historik af föreningsverksamheten inom
den danska lärarekåren samt påvisade
betydelsen af lärareföreningar och läraremöten.
Så kom han in på skollagen och slutade
med ett tack till alla, som medverkat till
dess genomförande, och särskildt till
kultus-ministern och till riksdagen.
Så sjöngs åter en sång, hvarefter
mötesfunktionärer utsagos.
Första föredraget hölls därpå af professor
Harald Vestergaard, och handlade det om
»Skolen og det sociale Spörgsmaal». Det
blef ett föredrag om dagens mest brännande
fråga i Danmark, lockouten, och hvad den
hade att lära oss. Klasskillnaden hade
vidgats, och det tillkom skolan att söka
utjämna klyftan.
Vi hafva - yttrade talaren - skolor, där
barn undervisas fritt och skolor, där de
betala, borgarskolor, latinskolor; vi hafva skolor
för barn af alla slag från sådana, som gå
barfota, till dem, som skolan hämtar med
omnibus. (Stormande bifall.) Naturligtvis är
detta icke något, som man bör förebrå
föräldrarna; att hvar och en sätter sina barn i
den skola, som han anser vara den bästa, är
naturligtvis riktigt. Men själfva systemet
väcker betänksamhet. Den skolreform, som vi
måste kräfva, är då först och främst en, som
kan komma klasskillnaden att försvinna. Det
är den stora fråga, som vi böra hafva i sikte,
det mål, till hvilket vi böra sträfva.
Efter en frukostrast fördelade sig
mötesdeltagarne på tre olika lokaler i Tivoli, och
så begynte de egentliga debatterna*.
Från förhandlingarna denna dag är att
anteckna, att L. Budde inledde eii
diskussion om »forsömte Börn», Emil Slomann
om lekar för skolbarn och kommunelserer
Lud. Hammer (som igångsatt skriftväxlingen
mellan danska och svenska lärare) om
skolläkare.
På eftermiddagen var stor kyrkokonsert
i Vor Frue Kirke.
#
Det egentliga jubileet firades samma
eftermiddag i en trängre krets. Det skedde
vid en af centralstyrelsen anordnad middag
i Tivolis tornpaviljong, till hvilken inbjudits
kultusministeriets ämbetsmän, alla
funktionärer och föredragshållare vid mötet, alla
kvarlefvande f. d. medlemmar af
centralstyrelsen samt representanter för öfriga
allmänna lärareföreningar i norden. Ordfö-
randen, hr Joakim Larsen, presiderade
naturligtvis, och i församlingen såg man så
godt som alla mera betydande personligheter
i Danmark på folkundervisningsfältet: gamle
Sauter och Rom, den blide skalden Zakarias
Nielsen, den hittillsvarande pedagogiske
ledaren på folkskolans område professor
Kro-man m. fi.
En hel rad af tal höllos naturligtvis.
Första skålen ägnades kultusministern och
ministeriets ämbetsmän (besvarad af
departementschefen Asnmssen). Så följde skålar
för stiftarne, för förutvarande
centralstyrelsemedlemmar, för ordföranden, för
brödra-föreningarna i grannlanden o. s. v. Det
sistnämda talet besvarades af ordföranden
i Sveriges allmänna folkskollärareförening
E. Hammarlund.
Han bragte från Sverigeu allmänna
folkskollärareförening en hjärtlig hälsning till
broderföreningen i Danmark, lyckönskade till de
uppnådda 25 åren och till de resultat, som
vunnits af arbetet under dessa år. Och vi
hade alla skäl att lyckönska, ty om icke
Danmarks Lsererforening år 1874 kommit till,
hade näppeligen S. A. F. år 1880 sett dagen.
Då vi i des.«a dagar för 19 år sedan
samlades i Stockholm för att öfverlägga om
sammanslutning mellan Sveriges lärare kunde vi
peka på Danmark och säga: »Se så hafva
våra kamrater på andra sidan sundet gjort;
vore icke skäl att vi följde deras exempel?»
Så kom vår förening till stånd.
Under den tid, som sedan gått, hade vi haft
dubbel anledning att följa vår danska bro
derföreriings arbete och framgångar, ty hvarje
dess framgång hade äfven vi sökt göra oss
till godo. Ej minst hade vi gladt oss åt
tillkomsten af den nya skollagen, för hvars
genomförande Danmarks Lserer förenings
ordförande och öfriga styrelsemedlemmar
nedlagt ett så energiskt arbete - nyss från
mi-nisteriellt håll så att säga officiellt bekräftadt.
(Hör!) Denna lag innehölle en hel del
uppslag, som vi icke skulle försumma att taga
vara uppå. Tal:n nämde särskildt den
viktiga bestämmelsen om ett maximiantal
lärjungar för hvarje lärare.
Genomförandet af skollagen var ett
slående exempel på nyttan af ett enigt och
konsekvent föreningsarbete. Tal:n var förvissad,
att han icke i denna församling skulle blifva
motsagd, då han påstod, att den viktigaste
häf^tången för folkskoleväsendets utveckling
var en lifskraftig och god
föreningsverksamhet. (Hör!) Men för framgång kräfves, att
kåren står enig och ej är splittrad i skilda
föreningar, som draga den ena hit, den andra
dit. (Hör!) Tal:n lyckönskade Danmarks
lärarekår att uti sin allmänna lärareförening
hafva ett dylikt enande, sammanhållande band.
Under uttalande af den förvissningen, att
föreningen framgent som hittills skulle stå som
ett starkt fäste till skydd för lärarekåren, till
nytta för det uppväxande släktet, ja till
fromma för fäderneslandet, slöt tal:n med ett lefve
för Danmarks Lsererforening. (9-faldigt hurra!)
Torsdagen.
Förhandlingarna denna dag började redan
kl. 8 f. m. och inleddes med ett föredrag
af skoledirektör Joakim Larsen öfver ämnet:
»Hvad er der vundet ved den nye
Skolelov?» Tal:n framhöll särskildt följande:
1. Lagen af den 24 mars 1899 af hjälper
några af skolans största brister och leder
den därigenom ett steg närmare den reform,
som länge varit nödvändig.
2. Lagen är till gagn
för undervisningen därigenom, att den
minskar barnantalet i klasserna, gör klassernas
ordning fylligare, ökar skoltiden, vidgar
ämnenas antal och förbättrar i enskilda punkter
själfva undervisningen;
för kommunerna, som den förlänar större
myndighet öfver skolväsendets ordnande
genom att underlätta dess förbättrande, hvilket
nu kan ske utan ökad utgift och i framtiden
blott till en del ökar kommunernas tunga;
för lärarne genom reglering af lönerna,
förhöjning af de små befattningarnas inkomster
och möjligheten att utan förflyttning få större
lön samt genom förenkling af pensions- och
afskedsärendena äfvensom genom det
rådgifvande inflytande, som lärarne erhållit på
kommunens skolförhållanden.
Slutligen är det förhöjda statsbidraget en
vinst för alla parterna.
3. Det beror emellertid till stor del af
befolkningen och de kommunala myndigheterna,
huruvida lagen skall bli så genomförd, att
dess möjligheter bli verklighet och de delar
af skolreformen kunna förberedas, hvilka nu
måst undanskjutas.
Efter föredraget följde naturligtvis en
lång diskussion, som inleddes med ovationer
för Joakim Larsen.
Nästa ämne gällde »Skolebörns
erhvervs-maessige Arbejde», hvarom Danmarks
Lsé-rerforening utarbetat en omfattande statistik.
Härur framgick i hufvudsak följande:
1. Den vanliga användningen af barn till
yrkesarbete utom hemmet äger på många
områden rum i allt för stor utsträckning, under
olämpliga former och utan tillräckligt skydd
för barnen, hvadan den, ehuru i flera
afseenden gagnelig, på många sätt är skadlig,
vare sig i fysiskt eller moraliskt afseende
eller genom de hinder, den lägger i vägen för
skolundervisningen.
2. Det hemställes därför
a) till alla föräldrar, arbetsgifvare och
myndigheter att söka minska dessa skadliga
följder;
b) till lagstiftarne att revidera lagen af den
23 maj 1873, så att den
1) utvidgas därhän, att den omfattar äfven
annat barnarbete än det, som utföres i
fabrikerna,
2) fastslår en efter olika arbetens natur
lämpad ytterligare begränsning i
användningen af barns arbetskraft så väl med hänsyn
till den dagliga arbetstiden som till barnets
ålder,
3) lämnar större säkerhet, att arbetet ej
skadar barnets hälsa och moralitet eller hindrar
detsamma från att draga full nytta af
undervisningen.
Adjunkten A. S. Steenberg från Horsens,
bekant i Sverige för sitt lifliga intresse för
folkbibliotek, inledde en diskussion om
barnboksamlingar. Han uttalade ungefär
följande:
Folkskolan bör under sitt arbete för
barnets utveckling söka bereda det tillgång till
god läsning. Detta kan lättast ske genom
upprättande af barnbliotek, hvilkas innehåll
bör vara afpassadt efter behofvet och
fattningsförmågan hos barn af olika ålder. I
andra länder, såsom England och Amerika,
har nian offrat betydligt arbete på denna sak.
I Danmark behöfver barnbibliotekens ställning
i hög grad att förbättras, och särskildt
behöfva de större ekonomiskt understöd.
Föräldrarna skulle understödja barnbiblioteken, om
de blott gjorde klart för sig, hvilken betydelse
för barnen tillgång till god läsning har.
Staten bör också räcka dessa bibliotek en
hjälpsam hand. De kunna, där små förhållanden
råda, ställas i samband med sockenbiblioteken,
dels på grund af svårigheterna att få anslag
till både folk- och barnbiblioteken, dels därför
att läsarne bli delvis de samma i båda och
många af böckerna kunna vara för båda
biblioteken gemensamma.
En dansk lärare nämde under den
följande diskussionen »Saga» såsom ett exempel
på god barnaläsning.
Ett öfverläggningsämne af särskildt in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
