Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 37. (924.) 13 september 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLUSTRERADT VECKOBLAD FOR FOLKUNDERVISNINGEN.
N:r 37. 024.)
STOCKHOLM, is SEPTEMBER 1899.
18:e årg.
Prenumerationspris ;
Vi år 3,50 kr., 3/4 år 3 kr., J/2 år 2 kr.,V4 år 1,25 kr. (postarvodet inberäknadt).
Prenumerationen sker såväl i landsorten som i Stockholm å närmaste postanstalt.
Byrå:
Barnhusgatan 6, en tr. upp. Kontorstid: 10-1, 4-6. Allm. tel. 60 00,
Postadress:
Läraretidningen, Stockholm N.
Redaktör och ansvarig utgifvare: EMIL HAMMARLUND.
Träffas säkrast 10-11, 5-6.
förläggare : Svensk Läraretidnings Förlagsaktiebolag.
Tryckt hos Idun» Kungl. Hofboktryckeri, Stockholm.
Lösnummer
å 10 öre säljas å tidningens byrå samt å allm. tidningskontoret Gust. Adolfs torg 10.
Utgifningstid : hvarje onsdags förmiddag.
Annonspris:
25 öre pr petitrad (=14 stafvelser). Födelse-, förlofnings- och vigselannons 1 kr., dödsannons 2,50 kr.
Annons *)ör vara inlämnad senast måndags aftcn för att inkomma i veckans nummer.
Gn svensl< i¥oll(sl{ola i StJd-I^ssland.
Vid Ströfvelstorps-kretsens ^ årss amman trade den 4 sistlidna
juli uppdrog folkskolläraren M. J. Martinsson i Hasslarp
en skildring af en svensk folkskola å de ryska stepperna. Skolan
i fråga är belägen i Grammel-Svenskby eller som den på ryska
heter Staroschvegskaja å norra stranden af floden Dnjepr emellan
städerna Berislav och Cherson. Där nere å stepperna lef ver
nämligen sedan mer än
hundra år tillbaka så
godt som i rysk
fångenskap en liten koloni
af svenskar, hvilka
hittills varit nästan
alldeles förglömda af
sina landsmän. Men
kan vårt hjärta klappa
af deltagande för
skandinaviska bröder på
andra sidan Sundet
och Balterna vid
underrättelse om det
hårda öde, som drabbat
de af tyska
myndigheter landsförviste och
utdrifne, så bör det
- sade talaren -
knappast blifva kallt
och likgiltigt för den
lilla hord af landsmän,
som försmäktar långt
nere å de ryska
stepperna.
Koloniens historia
är i korta drag
följande.
Då Sverige 1721
genom freden i Nystad till Kyssland afträdde Estland, bodde ganska
många svenska nybyggare i Estland samt på öarna utanför dess kust.
Under godset Hohenholm, som är beläget på Dagö, lyder byn Eoicks,
hvars svenska bönder haft åtskilliga fri- och rättigheter. Dessa
blefvo efter afträdandet ofta af godsherrarna kränkta, och böndernas
klagomål däröfver tjänade till intet. Förtrycket gick till slut så
långt, att godsherrarna sålde enskilda svenska bönder såsom trälar.
Då bönderna icke ville låta sig nöja med denna behandling, blefvo
de alla samman uppsagda från sina gårdar till i mars 1781. Men
Skolbarnen i Gammel-Svenskby i Syd-Ryssland.
(I midten den svenske och den ryskeHäraren.)
då de stackars bönderna knappast kunde tro,f at| detta var
allvarligt menadt, så vidtogo de inga åtgärder för att–midt i vinterkylan
lämna hus och hem. ’
Då godsägarna stodo i begrepp att med ett regemente kosacker
med våld utdrifva bönderna ur gårdarna, utkom ryska kejsarinnan
Katarina II:s ukas om de svenska böndernas förflyttning såsom
krori-kolonister till det nya guvernement i Syd-Ryssland, hvilket ryssarne
kort förut eröfrat från
turkarne. Det vai
under jämmer och tårar,
som bönderna i
augusti 1781 lämnade sina
gårdar och bröto upp
för att med hustrtir
och barn, tjänare och
tjänarinnor, kreatur
och husgeråd gå okända
öden till mötes. De
fördrifna, som voro
1,200 till antalet,
kommo emellertid icke
längre än till
guvernemen-tet Poltava det första
året, emedan de där
ofverräskades af
vintern. Resans
strapatser, sorg och
umbäranden, det kalla klimatet,
de trånga bostäderna
med deras förskämda
luft samt det dåliga
dricksvattnet - allt
detta sammanlagdt
medförde sjukdomar,
som under vintern
rasade, så att ej mindre
än 800 af svenskarna
funno sin graf i det
främmande landet.
Fram emot våren
fortsattes vandringen
söder ut, och i maj
1782 anlände de till sin
bestämmelseort efter att på nio månader hafva tillryggalagt 1,500
verst. Men de första åren efter deras ankomst till platsen utgjorde
en enda rad af lidanden och umbäranden, och 1784 härjade pesten
bland dem, så att mer än två tredjedelar af dem dogo. Det såg ut
som den lilla kolonien skulle gå alldeles under. Då försökte
guvernören Poternkin att införa greker och kosacker i byn, men
svenskarne ville icke ha någon beröring eller ingå någon förbindelse
med dem, och därför blefvo dessa slutligen aflägsnade. Under
Gustaf IILs ryska krig förlades däremot i byn, 30 svenska soldater,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
