Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 37. (924.) 13 september 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 37
SVENSK LÄRARETIDNING.
607
och ljust hår samt äkta germanisk näsa, vida
skild från den slaviska med dess sväng inåt
och spetsiga tipp. Hufvudet är icke rundt
utan aflångt. Hållningen är säker och
smidig.
Sin skildring från Gammel-Svenskby
afslutar d:r Wickström med följande varma
vädjan:
Den gode och intelligente skolläraren
Christof Hoas’ ställning är mycket osäker, i det
att han har en årlig lön af endast 250 rubel,
hvarjämte han som medhjälpare åt den ryske
kretsskrifvaren åtnjuter 125 rubel. Han
saknar egen bostad, likasom den svenska skolan
med de från Sveriges känkta böckerna saknar
egen lokal. Och huru gärna ville han icke
se det gamla hemlandet l Aldrig glömmer
jag, då han med tindrande ögon utropade:
- Finnes det väl ett folk, som så älskar
sitt land som svenskarna?
Han sökte föreställa sig, huru det älskade
moderlandet såg ut, men hade fått blott en
oklar uppfattning däraf. Skulle han
någonsin få se det?
Då föll det mig en tanke in, som jag icke
kan tillbakahålla att gifva ord åt: skulle icke
vi svenskar, som nu lärt känna, huru våra
landsmän därborta i främmande land under
öfver hundra års strider och vedermödor
behållit sitt språk och sina seder, kunna göra
något för dem? Huru viktigt skulle det icke
vara, att den, som med brinnande
fosterlandskärlek och aldrig svikande energi nu
arbetar för bibehållandet af det svenska
språket i Gammel-Svenskby, Christof Hoas, finge
besöka moderlandet och anknyta starka
förbindelser därmed I Och då, enligt hvad jag
gjorde mig underrättad om, en svensk
församlingslokal med skolsal, bibliotek och bostad
för skolläraren skulle kunna uppföras för
1,500 rubel, skulle icke vi kunna
åstadkomma denna summa? När det skänkes så
mycket till hednabarn och idioter* skulle då icke
också våra blodsförvanter nära Svarta hafvets
kust kunna ihågkommas med understöd?
Det är på grund häraf jag vågat anordna en
insamling dels för anskaffande af resebidrag
till Christof Hoas, dels till uppförande af en
föreningslokal i Gammel Svenskby. Måtte den
komma att uppvisa ett godt resultat!
Såsom framgår af ofvanstående har
Ströf-velstorpskretsen redan förut satt sig i
spetsen för insamlandet af medel till inköp af
svenska böcker åt barnen i
Gammel-Svenskby folkskola.
De af våra läsare, som hafva vilja och
förmåga att bidraga till något af dessa
be-hjärtansvärda önskemåls förverkligande,
kunna alltså vända sig till någon af hrr
Martinsson eller Wickström. Den förres adress
är Hasslarp, den senares Östersund. Vid
länsskolmötet i Gäfle under förra månaden
bragtes denna sak på tal och beslöts att
af mötets behållning anslå 50 kr. såsom
resebidrag åt hr Hoas.
Det porträtt af skolläraren Christof Hoas,
som meddelas å föregående sida, har sin
lilla historia.
Då hr Martinsson sände oss ett referat
af sitt föredrag vid Ströfvelstorps-kretsens
möte, anmodade vi honom skaffa oss ett
porträtt af Hoas att införas samtidigt med
referatet. Hr M. har sedan legat i
korrespondens med Hoas angående porträtt,
och nyligen kom ett bref, som dock var
öppnadt. Portrattet låg " visserligen kvar,
men det var något skada£b.-
Samtidigt har äfven d:r Wicksiröm legat
i korrespondens med Hoas. För några
veckor sedan kom till d:r W. ett
rekommen-deradt bref från Kyssland, innehållande
Hoas’ porträtt men icke en enda rad i öfrigt.
Brefvet var uppklippt längs efter ena sidan
och dess innehåll, med undantag af
porträttet, borttaget.
Detta porträtt var emellertid alldeles
oskadadt, och d:r W. har benäget ställt det
till vårt förfogande, på det den svenska
lärarekåren må se, huru en deras kamrat i
Syd-Ryssland tager sig ut.
Genom hr Martinssons bemedling hafva
vi däremot under förra veckan lyckats
erhålla en fotografi af skolbarnen i
Gammel-Svenskby, så att våra läsare få här
ofvan se hela skolan i samlad grupp. I
midten sitter den svenske läraren Hoas och
till vänster om honom den ryske skolläraren.
Ur ett par bref från hr Hoas till hr
Martinsson, hvilka bref den senare ställt
till vårt förfogande, tillåta vi oss ordagrant
återgifva följande karakteristiska rader:
- - Det är en stor tröst och fröjd för
oss, när I tanken på oss, som äro så långt
borta från våra kära stamfränder. Min
ställning som lärare, tror jag, skulle ej för någon
lärare i Sverige vara afundsvärd. - - -
I skolan undervisas i bibi. his. af
Andersson och Liljeholm och lilla kat. af D. M.
Luther. Då man ej har läseböcker, så är
man nödsakad att använda nya
testamentet som läsebok. Läraren har för sin del
ej några pedagogiska böcker. Sådana voro
högst nödvändiga, äfvensom andra
läroböcker i andra ämnen, geografi, geometri o. s. v.
Ungdomen sjunger här mest tyska och
ryska sånger, därför anser jag äfven för nöd
vändiga svenska sångböcker (med melodier).
Tack, tusen tack att I tanken på oss och
viljen hjälpa oss. Gud välsigne Eder och
gamla moderlandet Sverige!
(Ur ett bref, skrifvet i december 1898.)
- - Det skulle vara roligt och huru
lycklig skulle jag icke känna mig, om jag en
gång får se mitt gamla kära moderland. Man
säger: Se Neapel och dö, men jag säger:
»Se Sverige och lefva».
(Ur ett bref, dateradt 30 augusti 1899.)
Det är i sanning öfverraskande att läsa
den fjärran boende lärarens svenska, som
ju är ganska ren och ledig. Man betänke
blott att han föga hört ren svenska talas
och kanske endast ett par gånger fått tala
med män från moderlandet. Så varm
kärlek förtjänte förvisso sin lön.
Må utgöt hvar, som det kan, bidraga
till att hr Hoas entusiastiska önskan att få
se moderlandet och här komma i
förbindelse med kamrater kan gå i uppfyllelse l
I mycket efterföljansvärdt
är det reglemente, som nyligen blifvit
för Örebro folkskolor fastställdt.
Folkskolelagstiftningen är i vårt land
icke samlad uteslutande i
statsmyndigheternas hand utan i väsentlig mån
öfverlämnad åt de kommunala
skolstyrelserna. De stora grunddragen äro
visserligen angifna i folkskolestadgan,
men de former, som. kräfvas för att
stadgans allmänna kraf skola i
enskildheterna kunna förverkligas, bestämmas
genom de särskilda distriktens
reglementen. Af dessa är
skolverksamheten i hög grad beroende, och det
ligger därför stor makt uppå, att
reglementena blifva sådana, att de icke lägga
hinder i vägen för nämda verksamhet
utan främja densamma. Härtill kan
lärarekåren i hög grad bidraga, sedan
skolråden blifvit ålagda att i
hithörande ärenden inhämta dess mening. Många
af de reglementen, sorn under senare
tid tillkommit, ådagalägga ock, att
vederbörande skänkt gehör åt kårens
erfarenheter och önskningar. Till,dessa
reglementen hör det nya för Örebro
folkskolor.
Ett af de svåraste hindren för
folkskolans verksamhet har varit, att de
viktiga uppgifter, som folkskolestadgan
anförtrott åt skolråden, ofta stannat vid
att förbli fromma önskningar. Detta
därför, att de nödiga
verkställighetsföreskrifterna saknats. Hvad som
enligt lag ålegat skolrådet, det har i
många fall faktiskt måst besörjas af
läraren. Hans sak har det ej sällan
varit att så godt som ensam
åstadkomma ordentlig skolgång och att komma
till rätta med försumliga och
vanartade barn. Fall hafva förekommit, då
han i fråga om skolpliktighetens
ut-kräfvande blifvit af skolrådsledamöter
motarbetad, ja genom kortsynta
reglemen tsbestämmelser till och med
beröfvad de medel, som för upprätthållande
af ordning och tukt varit
oundgängligen nödvändiga.
Med afseende på kontrollen öfver
skolgången lämnas i nu förevarande
reglemente utförliga och såsom oss
synes ganska praktiska föreskrifter.
Sålunda angifves till en början såsom
lärarens skyldighet
att vid lärjunges frånvaro utan giltigt skäl,
om så anses behöfligt, besöka hemmet samt
vid upprepad försummelse göra anmälan till
»skolexpeditionen» och
att, då föräldrar eller målsmän tredskas
att efterkomma de föreskrifter, hvilka i
afseende på barnens skolgångsskyldighet
blifvit meddelade, eller visa sig så försumliga,
att de ej tillhålla barnen att besöka skolan,
anmäla förhållandet till skolrådet.
Men - väl att märka - härmed
låter nian det ej stanna. Då anmälan
kommer till »skolexpeditionen», finnes
där en vaktmästare, om hvilken det
heter:
Han skall ––––mottaga uppgift på cle
barn, som enligt anmälan af lärarne uteblifvit
från undervisningen, hvarefter han har att
ofördröjligen besöka dessa barns hem och,
där intet giltigt skäl till uteblifvande
föreligger, föra dem till skolan.
Skulle vaktmästaren finna, att brist på
kläder eller skodon hindrar ett barn att gå i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
