Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 39. (926.) 27 september 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
638
SVENSK LAEAEETIDHING.
N:r 39
Liksom fadern och brodern Hjalmar Berg
flyttade Fridtjuv Berg 1881 till hufvudstaden.
Här tjänstgjorde han som e. o. lärare från
den 15 augusti och blef den 19 december
samma år ordinarie lärare vid Stockholms
folkskolor.
Från 1882 är han medlem af Sveriges
allmänna folkskollärareförening, blef 1885
invald i dess centralstyrelse, utsågs 1887 till
föreningens vice ordförande och var under de
10 åren 1888-97 dess sekreterare samt
redaktör af dess årsskrift.
Valdes hösten 1890 till ledamot af
riksdagens andra kammare och har nu bevistat
10 riksdagar. Ingick först i »Gamla
landtmannapartiet», men deltog efter dess
upplösning i bildandet af »Folkpartiet», hvars
förtroenderåd han tillhör. Har sedan 1894 varit
insatt i »tillfälligt utskott», till en början i
första, sedermera (efter »Folkpartiets»
bildande) i fjärde, där han under de senaste
riksdagarna fungerat såsom vice
ordförande. Under J896-99 har han varit ledamot
af den af k. m:t förordnade
»Tvångsuppfostrings-kommittén». Företog sommaren 1897
med statsstipendium en resa till Danmark,
Tyskland, Schweiz och Nederland för
studerande af därvarande uppfostringsanstalter
för vanartade och sedligt försummade barn.
Fridtjuv Berg har uppträdt såsom
författare i pedagogiska och socialpedagogiska
ämnen. Bland särskildt tryckta skrifter må
nämnas:
Folkskolan såsom bottenskola. Ett inlägg
i en viktig samhällsfråga. Sthm 1883. -
Läroverkskommittén och
teckningsundervisningen. Ett bidrag till svar på frågan: I
hvilken riktning bör läroverksreformen gå?
(Utg. af Svenska Teckningsläraresällskapet).
Sthm 1885. - Tionde allmänna svenska
folkskolläraremötet i Stockholm den 8, 9 och 10
augusti 1888. Sthm 1889. -
Folkbildningspolitikern Adolf Diesterweg. Ett
hundraårsminne. Sthm 1890. - Johan Amos Comenius.
Uppfostringslärans och folkskoletankens fader.
En lifsbild från 1600-talet. Sthm 1892. -
Huru folkskolestadgan tillkom. En
riksdags-historisk öfversikt med anledning af
halfsekel-festen. Sthm 1892. - Kartbok för
folkskolan. Sthm 1888(1899). - Lärobok i Sveriges
historia för barndomsskolor. Sthm 1889-90,
1892, 1899. - Lärobok i geometri för
folkskolan (tillsamman med brodern Hjalmar
Berg). Sthm 1890, 1892. - Lärobok i
geo-e’rafi för folkskolan. Sthm 1897, 1899. -
Stockholm och dess omgifningar. Geografisk
inledningskurs för skolor i Stockholm. Sthm
1899. - Svenska folksagor, berättade för
barn. Första samlingen (Barnbiblioteket Saga
1). Sthm 1899. - (Tryckta som manuskript:
Normalarbetsdagen och barnet. Tal vid
arbetaredemonstrationen i Stockholm den l
maj 1890. Sthm 1890. - Ett första steg
mot lösningen af frågan om stadgad
maxi-malarbetedag. Tal till Stockholms arbetare
den l maj 1894. Sthm 1894,)
Det mesta af hvad B. skrifvit finnes
emellertid nedlagdt i form af signerade eller
osignerade uppsatser i denna tidning, till
hvars medarbetare han hört allt ifrån dess
första årgång. Äfven i
uppfostringstidskriften »Verdandi» har han medverkat från
dess grundande 1883.
Flera bland de riksdagsmotioner, som B,
väckt, beröra pedagogiska och
socialpedagogiska önskemål. Sålunda har han
tillsammans med denna tidnings utgifvare 1892,
1893 och 1896 motionerat om anordnande
af en »allmänt medborgerlig examen» samt
därmed i samband stående förändringar i
läroverksorganisationen, 1897 om ökadt
statsunderstöd åt högre folkskolor och vid
senaste riksdag om pedagogiska resestipendier
för folkskollärare. Aren 1891, 1893, 1894
och 1895 yrkade han utredning af frågan
om reglering af arbetstiden och lyckades
slutligen tvänne gånger härför vinna andra
kammarens bifall. En 1896 väckt motion om
åtgärder för beredande af lämplig uppfostran
åt minderåriga förbrytare samt vanartade och
i sedligt afseende försummade barn föranledde
samma år tillsättandet af
»Tvångsuppfostringskommittén». En annan, framlagd 1898
och afseende att hindra minderårigas närvaro
vid brottmålsrannsakningar, har medfört en
i denna riktning gående lagändring, och en
tredje, väckt 1898 och förnyad 1899, har
gifvit upphof till en riksdagsskrifvelse med
begäran om sådan ändring af strafflagen,
att skoldistrikt ej skall vara tvunget att
behålla en lärare, som blifvit dömd för
sedlighetsförbrytelse mot sina lärjungar. -
Därjämte har B. väckt en del motioner
äfven i rent politiska frågor.
B., hvilken en tid såväl inom som utom
lärarekåren varit utskriken såsom en
»sam-hällsomstörtande» man, stod vid det nu
försiggångna valet upptagen på alla
partiernas listor.
Att nu närmare ingå på Fridtjuv Bergs
betydelse för den svenska folkskolan är
alldeles for tidigt, då vi hoppas, att han
ännu länge samt med oförminskade krafter
och intresse måtte få verka på skilda
områden för det uppväxande släktets sak.
Af folkbildningsrepresentanterna i andra
kammaren kan föreståndaren för Grudmundrå
högre folkskola Johan Nydahl se tillbaka
på den längsta riksdagsmanna verksamheten,
Han har nämligen bevistat 16 riksmöten.
Johan Nydahl
föddes 1846 i Arnäs i norra Ångermanland,
^tog mogenhetsexamen i Umeå och studerade
därefter åtskilliga år i Uppsala, där han
1876 aflade dimissionsexamen. Efter fem
års prästerlig tjänstgörings delvis som
äm-betsbiträde åt fadern, kontraktsprosten Is.
Nydahl i Grudmundrå, tog han afsked från
prästämbetet och vardt 1879 föreståndare
för högre folkskolan i Gudnmndrå samt
innehar fortfarande denna befattning.
År 1884 blef N. ledamot af andra
kammaren för Ångermanlands västra domsaga
och innehade detta förtroende till och med
1894, då han afsade sig uppdraget, enär
svårighet niötte att på ett tillfredsställande
sätt ordna läraretjänstens uppehållande
genom vikarie. Vid de allmänna valen 1896
hade dessa svårigheter undanröjts, och N.
blef ånyo med stor majoritet vald till
riksdagsman. Vid årets val har mandatet
förnyats, därvid N. erhöll omkring sju gånger
så många röster som motkandidaten.
I riksdagen har Nydahl mindre ägnat
sig åt rena skolfrågor än åt kommunala
och politiska. Framför allt har han hållit
vid lif den särskildt för Norrland så
viktiga frågan om en ändring i den
kommunala rösträtten, hvarom han oupphörli-
gen motionerat. Hans insikter på detta
område föranledde, att han inkallades af
k. ni:t i den kommunala rösträttskommittén.
I öfrigt har han sysslat ganska mycket
med en del humanitära spörsmål, såsom
djurskyddssaken m. m. Bland rena
skol-motioner må nämnas om höjning af
anslaget till högre folkskolor samt om
inskränkning af latinet och upphörande af
grekiskans studium vid de allmänna
läroverken.
Nydahl, som är en lycklig och gärna
hörd talare, har inom riksdagen varit
suppleant i lagutskottet och under fyra år i
konstitutionsutskottet samt ordinarie ledamot
i bankoutskottet. Under innevarande period
har han varit medlem af »Folkpartiets»
förtroenderåd.
löneförbättring åt lärarekåren vid
Söteborgs folkskolor.
(Bref till Svensk Läraretidning.)
Såsom Läraretidningen redan meddelat,
har i Gröteborg allmänna folkskolestyrelsen
beslutat ingå till stadsfullmäktige med
framställning om anslag till höjande af
lärarepersonalens löneförmåner. I tanke .att det
kunde vara af intresse för tidningens läsare
att taga kännedom om de hufvudsynpunkter,
som varit bestämmande vid detta beslut,
har redaktionen önskat en något
fullständigare redogörelse för frågans behandling.
Som svar på denna anhållan lämnas här
nedan några utdrag ur tillgängliga
handlingar, som torde upplysa om huru
folkskolans styresmän i rikets andra stad anse
goda lärarekrafter säkrast kunna vinnas och
bibehållas åt samhällets ungdom.
1. Folkskolans lärare.
Skolinspektören d:r J. M. Ambrosius
fäster i skrifvelse af den 21 sistlidna mars
allmänna folkskolestyrelsens uppmärksamhet
på behofvet af löneförbättring åt
folkskolans lärare. Ur skolinspektörens
hemställan må följande meddelas:
Att lönen för lärare vid Göteborgs
folkskolor, med hänsyn till lefnadskostnaderna
härstädes, hållits vid högre belopp än i de
flesta andra städer, har med rätta ansetts
vara af stor vikt, emedan skolans inflytande
på ungdomens uppfostran väsentligen beror
därpåj att de bästa lärarekrafter kunna
erhållas. I storstäderna, där lefnadskostnaderna
äro relativt höga, är detta kraf rent af
oaf-visligt, ty ifall lärarelönerna i dessa städer
icke uppgå till sådana belopp, som motsvara
dessa högre kostnader, särskildt de drygare
bostadshyrorna, skulle framstående lärare
sannolikt föredraga att söka tjänst vid
folkskolorna på andra orter. Samma motiv för
åvägabringande af jämförelsevis höga lärarelöner
har gjort sig gällande äfven vid de allmänna
läroverken och har föranledt, att storstäderna
anslagit betydliga belopp till hyresersättning
åt lektorer, adjunkter och extra lärare.
Inspektören påvisar i sammanhang
därmed folkskollärarnes i Göteborg
löneförmåner i jämförelse med lärarelönerna i vissa
andra större städer.
Beträffande Göteborgslärarnes ekonomiska
ställning anser motionären, att de stegrade
lefnadskostnaderna utan tvifvel bereda de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
