Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 48. (935.) 29 november 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
786
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 48
på 80-talet äfven musikläraretjänsten vid
stadens allmänna (o-klassiga) läroverk.
Efter 35 års tjänstgöring vid folkskolan
erhöll jag sökt afsked från denna tjänst
1892. Huru tiderna förändrats till ett bättre
synes bl. a. däraf, att då 1859 här fanns en
lärare och en lärarinna, hade
skolväsendet under årens lopp utvecklats därhän,
att vid mitt afskedstagande hade
församlingen 12 (nu J 3) lärare och lärarinnor vid
folk- och småskolorna utom slöjd- och
gymnastiklärare.
Detta är nu i korthet de yttre, i intet
afseende märkliga dragen af mitt hittills
framfarna lif. Till dessa konturteckningar
hör måhända äfven att jag under senare
hälften af 70-talet redigerade stadens
tidning och därigenom kom att mera än hvad
eljest väl blifvit fallet syssla med kommu
nala angelägenheter; fick äfven tillfälle att
under åtskilliga år praktiskt deltaga i
sådana såsom ledamot af stadsfullmäktige och
drätselkammaren m. m.
Såsom förut nämdes var
lankastermeto-den, då jag inkom på lärarebanan, den
vanliga, och med ett stort barnantal på alla
stadier fr. o. m. abc-darien var ingen
annan metod möjlig, fastän redan då
allvarliga röster höjdes mot densamma. Här
lyckades jag dock snart komma ifrån
monitor-systemet. Detta skedde därigenom, att jag
för en tid tog till medhjälpare för de
minstas undervisning en yngling, som med
heder genomgått folkskolan och ämnade sig
in på lärarebanan, och sedan lyckades jag
förmå skolstyrelsen att anställa en lärarinna
för samma ändamål. Senare kom
småskolan, som man vet, såsom en grundläggande
skolform och gjorde småningom öfver allt
slut på monitörsystemet.
På nutidens lärare måste det göra ett
egendomligt intryck att höra, att då
småskolan först framträdde, hade den, liksom så
mycket annat nytt, sina vedersakare både
bland fackmän och icke fackmän. Så minns
jag hurusom på ett skolmöte i stiftsstaden
på 60-talet en framstående skolman
(seminarierektor) uppträdde med stora
betänkligheter mot saken och bl. a. föreslog mötet
att uttala en bestämd protest mot
statsunderstöd åt småskolor. Detta under
förmenande, att småskolan skulle skada den
lagstadgade folkskolan och göra intrång på
hemmets rätt och plikt att meddela den
första undervisningen m. m. Någon
protest från mötets sida blef emellertid ej af,
och småskoleidéu gick mer och mer
segrande framåt. Och så blef
lankastermeto-den så småningom en saga blott.
Om »föreningsväsendet» och skolmöten
i västmanländska bygder under de 40 år jag
tillbragt i dessa samma bygder skulle det
vara mig ett nöje att något få orda.
Tyvärr medgifver nog tidningens utrymme -
och kanske äfven läsarens tålamod -
endast att helt flyktigt beröra denna sak.
Från första stund jag inkom på
lärare-baoan har jag varit lifligt öfvertygad om
nyttan och nödvändigheten af
sammanslutning inom lärarekårcn.. Numera torde man väl
också tämligen allmänt medgifva, att om lä-
rarens arbete ej skall nedsjunka till slentrian
- ett maskinmässigt, lifsluft och lifsglädje
saknande handtverk - så behöfves så väl
bl. a. äfven den eggelse och uppmuntran, som
ligger i ett godt kamratskap och ömsesidigt
lämnade råd, åsikter och erfarenheter. Detta
har varit och blir nog alltjämt min
ärliga-öfvertygelse, och därefter har jag sökt handla.
Redan första året af min Arbogavistelse
hölls här ett skolmöte, i det afseendet
märkligt, att från detta möte utgick idén
om de allmänna svenska folkskolemötena.
Mötet hölls på inbjudning af dåvarande
kyrkoherden i Arboga H. J. Robson,
senare Västmanlands förste
folkskoleinspektör, samt folkskoletidningen
»Föreningens» utgifvare, Fr. Aug. Ekström
(»Hämp-lingen på Stjärnvik»). . Denne senare var
då folkskollärare i Gunnilbo samt en
oför-truten och oförskräckt kämpe för
folkskolan* på sin tid. (Lefver nu som
pensionerad postmästare i Öregrund.) Bland
deltagare i mötet erinrar jag mig den bekante
riksdagsmannen och skolveteranen Sv.
Rosenberg i Skåne, den talföre och stridbare
»seminarieprefekten» P. Pettersson
(sedermera prost och kyrkoherde i Rättvik),
författaren Gust. Thomée m. fl. Bland frågor
som redan då dryftades, för att småningom
vinna gehör, var äfven den om indragning
af elementarskolans första klass.
Tillsammans med en Östman i Köping,
Sjöström i Västerås, Sefvelin i Strömsholm
m. fl. (af hvilka endast den förstnämde nu
lefver) anordnades på 60- t. o. m. 80-talet
flera skolmöten på skilda platser inom länet.
Är J 873 bildades - efter flera föregående
försök med mindre föreningar -
Västmanlands läns lärareförening, hvilken ännu äger
bestånd under namn af S. Västmanlands
skollärareförening. Under en följd af år var
jag denna förenings ordförande.
På tal om skolmöten torde här böra
nämnas, att vid ett allmänt möte i Göteborg,
sannolikt det som hölls i augusti 1870,
utsågs en kommitté af fem personer att ingå
till k. m:t med en petition öm
pensionsålderns nedsättande från då lagstadgade 60
till 55 års ålder, hvilket också något år
därefter blef gällande lag. I denna
kommitté blefvo bl. a. som jag erinrar mig den
kände skolveteranen J. J. Holmberg i
Göteborg, skolläraren A; E. Lundeqvist i
Jönköping (»hemläxornas» författare) samt jag
invalda.
Då - efter ett upprop af en del lärare
i hufvudstaden, hvilket åstadkom stor glädje
både här och där i Sveriges bygder -
Sveriges allmänna folkskollärareförening år
1880 bildades, hade jag nöjet vara ett bland
stiftsombuden för utarbetande af stadgar för
samma förening. Vid val af
interimssty-relse vid samma tillfälle blef äfven jag en
bland »de utvalde», men som jag af privata
skäl ansåg mig böra afsäga mig detta
uppdrag, ingick då i mitt ställe i styrelsen den
man, som under en följd af år såsom
ordförande förde föreningens runor med den
äran, den numera aflidne pastor A. F.
Skoglund. Som revisor har jag emellertid
under åtskilliga år haft tillfälle att i niin
ringa mån något litet tjäna föreningen.
Huru jag kom att blifva
läroboksförfattare? Väl icke ensamt men i väsentlig
grad berodde detta på ett vid ett skolmöte
på 60-talet allmänt uttaladt missnöje med
den dåvarande enda läroboken i naturlära
för folkskolor (Berlins). Såsom skolbok blef
den nämligen alldeles nedgjord och
underkänd af så godt som hela mötet, däribland
några seminarielärare.
Detta gaf mig anledning att under
åtskilliga år med ifver studera de ämnen, sona
tillhöra naturläran, och så lyckades jag vinna
en välvillig förläggare i den gamle L. J.
Hierta, och på vintern 1872 utkom min
lärobok i naturlära för första gången. Med
alla sina brister - ty att sådana funnos, vill
jag vara den förste att erkänna - blef
boken nästan utan undantag synnerligen väl
emottagen både af kritiken och publiken,
så att nya upplagor följde rätt hastigt på
hvarandra. Äfven vid de allmänna
läroverken vann hon rätt stort insteg för en
tid, likaså i Norge och Finland, i det
senare landet (både på svenska och finska)
rätt allmänt.
Tvänne gånger fullständigt omarbetad
(senast 1892), är den större editionen nu ute
i den llrte, den mindre i 3:e upplagan.
Öfriga läroböcker, som under årens lopp af
mig utgifvits, äro: Hemskolan, Biblisk
historia för folkskolor, Bibliska berättelser för
småskolan samt Lärobok i geografi, 4:e uppl.
1898.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
