Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 49. (936.) 6 december 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
804
SVENSK "LÄRARETIDNING.
N:r 49
lan om vedermäle till Nyberg för långvarig
och trogen tjänst.
Det bästa vedermälet, som kan komma
honom till del, är emellertid den hjärtliga
önskan, som alla hans vänner uttala, då
han nu lämnar det trägna skolarbetets fält:
att hans lefnadsafton måtte varda ljus och
fridfull och att han länge måtte få vandra
bland sina vänner. P. H.
År 1900
utsänder
SVENSK * * *
LÄRARETIDNING
sm
årgång.
;, pm, ufcjifntncjsfibet oc$
oföränbrabe*
Öfver 850 stora kvartsidor
för det billiga priset af
3 kr. 50 öre.
Porträtt eller annan illustra^
tion i regeln
* i Hvarje nummer. *
Prenumerera på närmaste postanstalt
före julafton,
så får Ni tidningen genast på nyåret och
slipper vänta på edra skolnyheter.
Bildningsidealet i dess
beroende af
samhällsutvecklingen.
Vid den i år hållna evangeliskt-sociala
kongressen i Kiel förekom bland annat
äfven ofvanstående fråga till
behandling. Den inleddes af professor Friedrich
Paulsen från Berlin, en af Tysklands
främste tänkare och grundlärdaste
pedagoger. De af honom uppställda satserna
voro följande:
1. Hvarje tids härskande
uppfostrings-ideal är beroende af dess
samhällsorganisation. Uppfostringsidealets förändringar äro
endast följder af samhällslifvets förändringar.
2. Hvarje tids uppfostringsideal
afspeglar den uppfattning af mänsklig
fullkomlighet, som råder inom de ledande
samhällslagren.
3. De ledande samhällslagrens bildning
har alltid en tendens att tränga ned till de
undre lagren, vare sig genom medveten
sträfvan eller omedveten efterlikning.
4. Hvar och en, som ser bildningsidealet
för vårt folk i alla samhällsmedlemmars
utveckling till fri sedlig personlighet, d. v. s.
hvar och en, som ej betraktar slafveriet
såsom den i själfva verket alltid nödvändiga
samhällsordningen - han kan icke vilja
motverka denna naturliga tendens: hela
folkets genomsyrande med de ledande lagrens
intellektuellt-sedliga bildning.
5. Hvar och en som vill, att vårt folk
skall få inflytande och kunna försvara sin
plats bland jordens nationer, han måste
sätta utvecklingen af alla
samhällsmedlemmars intellektuella och sedliga krafter
såsom sitt mål.
6. Den sociala frågan, betraktad från
synpunkten af nationens själfuppebållelse,
är liktydig med frågan: Huru skall under
den allt mer fullständiga omskapningen af
vårt folks lefnadsvilkor familjen kunna
bibehållas vid sin förmåga att dana ett
dugligt framtidssläkte, och huru skola de
oundvikliga bristerna härutinnan kunna
motverkas ^genom statens och samhällets stegrade
verksamhet?
Det anförande, hvarmed dessa satser
af professor Paulsen motiverades, lydde
sålunda:
Tre äro de bildningsideal, som efter
hvarandra hafva bestämt vårt folks
uppfostringsväsende: l) det klerikala, kyrkligt-latinska,
2) det »hofviska» (= hofmässiga), modernt
franska och 3) i nittonde århundradet det
öfverklass-borgerliga, till sitt innehåll
huma-nistiskt-hellenistiska. Vi kunna säga, att
bildningsidealet ursprungligen behärskades
af det första ståndet (hierarkien), därpå af
det andra ståndet (aristokratien) och
slutligen af det tredje ståndet (bourgeoisien).
Under medeltiden behärskade kyrkan hela
det andliga lifvet. Teologien var den
förnämsta vetenskapen, språket var latin.
Men så intränger västerifrån med
renässansen det »hofviska» bildningsidealet. Detta
sammanhänger med förändringarna i
samhällslifvet. Under sjuttonde århundradet
träder i kyrkans ställe staten fram i det
första ledet. Nu är det adeln, som blir
herreståndet och formar samhället. I
stället för teologien blifva matematik och
naturkunnighet de ledande vetenskaperna, och
filosofien erhåller sina starkaste impulser.
Äfven konsten frigör sig från kyrkans
välde.
T och med adertonde århundradets slut
inträder en ny förvandling. Det är
borgerskapet, bourgeoisien, som nu i andligt
afseende bestiger höjden. Vid universiteten
se vi den borgerliga strömningen i
studentföreningsrörelserna. Äfven examensväsendet
är ett uttryck af densamma: det gäller
nämligen att skapa en intelligens-aristokrati.
Hvilka omhvälfningar skall nu framtiden
bringa? Vi finna svaret härå redan
antydt. Den humanistiskt-hellenistiska
bildningsarten behärskar icke mer vår
känslovärld på samma sätt som för hundra år
sedan. Skall på det första, det andra och
det tredje ståndets bildningsideal följa ett
det fjärde ståndets? Eller skall, eftersom
ett fjärde stånd då icke längre finnes kvar
såsom särskildt stånd, ett nytt
bildningsideal utveckla sig, som omfattar folkets
samtliga medlemmar och är ett uttryck af
hela dess samlade lif?
Hvad som skall komina i framtiden
måste hafva sin rot i nutiden. Må vi därför
ställa oss vår tids härskande tendenser
lefvande för ögonen! De äro: l) den
nationella, 2) den folkligt-demokratiska och 3)
den realistiska.
I sammanhang med vårt politiska lif står,
att vi i högsta grad behärskas af den
nationella tendensen. Dess inverkan visar sig
särskildt i folkskolan, hvilken är ställd i
den nationella idéns tjänst. Hon skall
genomsyra alla nationens medlemmar med
nationellt sinnelag.*
På samma sätt visar sig den
nationalistiska inflytelsen äfven i den lärda skolan.
De gamla språken träda tillbaka, det egna
språket blir i undervisningen härskande.
De gamla språken äro begränsade inom en
så trång ram, att det synes tvifvelaktigt,
huruvida deras studium fortfarande har
något bildningsvärde. Möjligen äro vi inne
på en orätt väg. Enligt min mening borde
vi hafva ställt de realistiska gymnasierna
såsom likberättigade vid sidan af de
klassiska, på det att de humanistiska
bildningselementen icke skola öfverväldigas af de
moderna. Dessutom ligger den faran nära
till hands, att en öfverskattning af det
nationella på det lärda skolväsendets område
ej skall kunna undvikas.
Med de politiska och sociala
omhvälfningarna sammanhänger äfven den realistiska
tendensen. Höder nittonde århundradet har
realpolitiken kommit att gifva utslaget.
Napoleon I och efter honom Bismarck hafva
lärt oss: Stat är makt. Medan vid
århundradets början idéerna (filosofi, filologi)
hade det afgörande ordet, så tillkommer
detta nu realvetenskaperna (medicin, natur-
* Om talarens klara omdöme och starka
rättskänsla vittnar det, att han på detta ställe i
sitt anförande insköt följande parentes:
I Frankrike har »la France» nästan trädt i
vår Herres ställe. Fäderneslandet sättes
såsom det slutliga och högsta målet.
Folkskolan får ock, hela världen öfver, den
uppgiften sig ålagd att med nationaliteten
inför-lifva de delar af främmande nationer, som
finnas inom landets gränser. Här i Kiel ber
jag få uttala, att jag häri ti il en viss grad
ser en fara för den rent mänskliga bildningen.
För undervisningen är det egna modersmålet
oumbärligt. Nödvändigheten kan visserligen
tvinga oss att göra statsspråket till
undervisningsspråk. Men att en sådan nödvändighet
skulle föreligga här i min hembygd Slesvig,
tror jag icke. Jag tror icke, att vi äro
nödgade att påtvinga våra danska landsmän vårt
för dem främmande språk, och jag kan icke
värja mig för den öfvertygelsen, att
folkskolan måste lida af ett sådant tvång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
