Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 50. (937.) 13 december 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
822
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 50
Göteborgs skolförenings
25-års-jubileum.
f^yöteborgs skolförening firade, såsom förut
^.^ meddelats, sistlidna lördags
eftermiddag minnet af sin 25-åriga tillvaro. Den
högtidligare delen af festen försiggick i K.
F. U. M:s nya, präktiga hörsal, som fylldes
af 400 å 500 deltagare, bestående, utom af
föreningsmedlemmar, af deras hustrur och
anförvanter samt särskildt inbjudna, bland
hvilka märktes skolstyrelsens och
skolnämder-nas medlemmar, kretsordförande från
trakten närmast staden o. s. v.
Högtidligheten inleddes genom unisont
af-sjungande af förbundssången: »Vi oss ej
sammanslutit för glammets korta stund.»
Därpå uppträdde Öfverläraren J. Ohlander
och föredrog »Några blad ur Göteborgs
skolförenings historia».
Tal:n framhöll till en början, att
lärareföreningsidén räknar bland sina allra första
bärare två göteborgsnamn, Johan Jakob
Holmberg och Gumme Olsson Vikander.
Redan för öfver 60 år tillbaka eller 1838 -
således före folkskolestadgans tillkomst -
öfverenskommo dessa med Sven Rosenberg,
P. Paulsson och G. Håkansson, hvilka
sammanträffade i Blekinge, att anordna
vissa sammankomster i skolangelägenheter.
Detta var fröet till de lärareorganisationer,
hvilka i våra dagar räkna sina medlemmar
i tusental.
Åtminstone år 1864 kan man spåra en
göteborgsk lärareförening. Jämte C. G.
Svensson och D. Nyström utgåfvo då
Holmberg och Vikander en tidskrift
»Skolvän-nen», som fortgick till 1869. Å densamma
uppgafs, att den till utgifvare hade
»medlemmar af Göteborgs skollärareförening».
Dessa torde hafva varit blott ett tiotal och
höllo sammanträden i medlemmarnes hem.
I denna tidskrift möttes flera af
lärarekårens dugligaste pennor, och äfven utanför
stående, exempelvis domprosten P.
T^iesel-gren, lämnade ibland bidrag.
Ar 1870 uppstod sällskapet
»Upplysningens Vänner». Det utgjordes hufvudsakligen
af lärare och lärarinnor men äfven af
personer utanför kåren. Det hade ett skrifvet
tidningsexemplar »Falken», där många pigga
uppsatser förekommo.
Förslag väcktes inom sällskapet, att det
skulle ombildas och dess verksamhet
inskränkas till pedagogiska uppsatser. 1873
utsågs också en kommitté af J. Johansson,
K, G. Gunnesson samt lärarinnan Lydia
Lagergren, hvilka framlade ett
stadgeförslag, som 1874 vardt antaget. Härmed
började Göteborgs skolförening sin verksamhet.
Dessa stadgar fortforo att gälla i 23 år
med mindre förändringar.
Som ordförande hafva tjänstgjort Joh:s
Johansson (i 11 år), K. G. Vikander (6),
K. Gr. Gunnesson, A. F. Liljeholm och
A. Henriksson (hvardera 2; Gunnesson det
första liksom det sista under
25-årsperio-den), J. Grimberg och ö. J. Gardell
(hvardera 1). Under innevarande år, som är det
tjugosjette, är K. L. Larsen ordförande.
Som sekreterare hafva fungerat: A.
Haraldsson (9 år), J. Ohlander (6), K. L.
Larsen (3), K G. Vikander, G. Gisslow och
IL J. Eosén (hvardera 2 år) samt O. V.
Johansson (\. är). Nuvarande sekreteraren
är J. Emil Björkman.
Inalles 244 möten hafva hållits; högst 12
minst 8 årligen, utom styrelse- och
kommittésammanträden. Af de senare höllos
icke mindre än 15 ensamt i läroboksfrågan.
De flesta höllos i Victoriaskolhuset men
under 1896-98 å Arbetareföreningens stora
sal. Mötestiden har vanligen varit
lördagseftermiddagarna med början kl. 4 e. m.
Föredrag hafva hållits till ett antal af
120, däraf i pedagogik och skolhygien 48,
i historia och geografi 28, naturkunnighet
11, i religionskunskap 6, språkvetenskap 6,
slöjd 2, i Stenografi och matematik
hvardera l samt om hvarjehanda ämnen 17.
Föreläsarne hafva varit 52, 46 män och
6 kvinnor. De flesta tillhöra lärarekåren;
Joh:s Johansson har exempelvis hållit icke
mindre än 22. Utom lärarekårens led
hafva 22 personer hållit föredrag: direktör
Otto Salomon 5, B. C. Rodhe 3,
skolinspektören J. M. Ambrosius och skrifläraren
F. Holmqvist hvardera 2. Med ett föredrag
hvardera hafva läroverksadjunkterna H.
Kab-ner och J. A. Hallgren, museiintendenten
A. U. Bååth, rektor J. Vallinder, ingeniör
Brattberg, folkskoleinspektören C. Z.
Chris-tensson, professor O. E. Lindberg, med. d:r
P. D. Silfverskiöld, kyrkoherden N.
Sandblad och slöjdföreståndaren C. M.^Hårdh
i Argentina bidragit vid föreningens möten.
Öfverläggningarna hafva varit minst lika
många som mötena. Ett af de första
meningsutbytena ägde rum i december 1874
och rörde det missförhållande, att många
barn kvarhöllos i småskolan och att blott
få hunno genomgå folkskolekursen i dess
helhet.
Vid möte 1875 beslöts grundläggning af
ett lärarebibliotek För dess åstadkommande
ingafs en anspråkslös anhållan att få
afkastningen af den makulatur, som från
folkskolorna kunde uppsamlas. På vissa
villkor beviljades denna ansökan. Denna
ma-kulaturförsäljning var en ingalunda
föraktlig inkomstkälla: ett år gaf den 600
kronor. 1883 erhölls ett anslag å 150 kr., som
allt sedan utgått.
Själ f hjälps f råg an kommer på tal redan
1876 och gaf till resultat Göteborgs
folkskollärarekårs sparkassa.
Om införande af läroböcker anhöll
föreningen 1877, sedan föreningen vid ett möte
ansett, att en uteslutande muntlig
undervisning ej vore nog utan att hemläxor ur en
lärobok därjämte vore nödvändiga.
En allmän svensk folkskollärareförenings
bildande diskuterades 1880, och skolf
öreningen ingick som krets i densamma.
De följande åren debatterades en mängd
viktiga ämnen: 1881 om skolagan, 1885 om
skollofskolonier, 1886 och 1889 om
förbättrad upplaga af Läsebok för folkskolan. Ett
och annat af skolf öreningens kommitté 1886
hos vederbörande föreslaget läsestycke
finnes i nuvarande läseboken. Ar 1891
uttalar föreningen sig för att betygsgraderna
skulle fastställas i folkskolestadgan; under-
stödt af ll:e allmänna folkskolläraremötet
och af centralstyrelsen för S. A. F., blef
yrkandet beaktadt i 1897 års folkskolestadga.
1892 diskuterades om universitetskurserna,
1898 om sommarkurser i Göteborg, och 1899
lämnade folkskolestyrelsen sitt vackra
bidrag till frågans lösning: nödig tid och
penningebidrag. 1895 uttalade sig föreningen
till förmån för införande af fria lekar, och
året därpå behandlades förslag till
folkskolestadga för rikets städer, i hvilket ärende
en skrifvelse afläts. Härtill komma
naturligtvis otaliga, viktiga frågor om barnens
seder och flit m. m.
Det innehållsrika föredraget afslöts med
ungefär följande ord:
Med siffrornas oomtvistliga bevisföring är
alltså ådagalagdt, att den sammanslutning, som
kallas Göteborgs skolförening, sökt att göra
en insats i undervisnings- och uppfostrings*
Sträfvandena såväl inom detta samhälle, som
ock - den är ju en del af en allmän svensk
organisation med enahanda syfte - i någon
mån för fosterländskt folkbildningsarbete i
allmänhet. Skolföreningen liksom alla hennes
äldre och yngre syskon har föresatt sig som
mål att efter måttet af sina krafter sprida
ljus, mera ljus.
Medveten om att vara kallad till en
sådan uppgift har skolf öreningen i sin
verksamhet först och sist syftat mot
medlemmarnes egen själ f upp f ostran. Och däri torde
måhända den bästa frukten af föreningslifvet
och föreningsarbetet vara att söka. En
förening sådan som denna är närmast att
jämföra med Själfhjälpsföreningar, som ha till
syfte inbördes bistånd. Här har det ju
närmast varit fråga om inbördes upplysning
i för lärarekallet viktiga angelägenheter,
och säkert är, att mången ny sanning och
mången gammal sanning i ny belysning
hemförts som behållning från våra talrika möten.
S j älf hjälpsföreningarna hafva, åtminstone
hittills, mestadels hört hemma bland de små
i samhället, bland dem, som ensamma äro
svaga. De djupa leden på folkskolans
arbetsfält äro hänvisade att följa exemplet och
skänka hvarandra det stöd och den
uppmuntran, som äro så behöfliga för glädjen
och framgången i deras kallelse.
Vi vilja icke heller alldeles glömma den
oerhördt viktiga själfhjälp, som kunde kallas
själftukt, den granskning och - om man
så vill - korrigering, som vinnes, när öfver
den enskildes tankar och vägar faller det
samlade dagsljuset från en förening.
Ställa vi skolföreningarnas och skolmötenas
uppgift lika högt som den vördade gamle
skolveteranen Sv. Rosenberg (ett citat från
honom anfördes), då böra desamma på allt
sätt främjas af hvarje folkundervisningens
vän, af skolans styresmän icke mindre än
af dess arbetare - en sak, som här i
Göteborg för länge sedan tyckes ha varit
tydlig och klar.
De yttre fienderna till förenings väsendet
inom lärarekåren torde nu vara färre än
fordomdags, då man mångenstädes ansåg
lärareföreningarna som farliga. De inre fienderna
äro måhända fruktansvärdare. Man behöfver
blott kasta en blick på andra stora
organisationer för att inse nödvändigheten af att
vara på sin vakt mot frestelserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
