Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 50. (937.) 13 december 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 50
SVENSK LÄRARETIDNING.
823
Jag skall säga namnet på några af dessa
fiender. En heter öfvermod, som glömmer,
att det dock är en högre makt, som gifver
växten; en annan majoritetsförtryck, som
hotar att suspendera det absoluta veto, som
alltid bör finnas i den enskilde
föreningsmedlemmens samvete; en tredje upphöjande
af agitationens och ordets hjältar på den
tysta kraftens bekostnad; en fjärde
osjälf-ständighet, vare sig mot öfverordnad eller
mot valmän och kamrater; en femte s
jälf-viskhet, som använder* ideella skyltar för
egen fördel, en sjette ofördragsamhet, en
sjunde öfverflyttande af ansvarskänslan från
den enskilde till föreningen o. s. v.
Låt oss önska, att denna lista städse må
vara en främlingslista inom detta samfund!
Vi ha något berört lärareföreningarnas
traditioner. Traditionen har en förunderlig
makt. Lärareföreningarnas äldsta tradition,
åskådliggjord i föreningarnas banbrytare, är
en oskrymtad gudsfruktan och en
uppoffrande kärlek till lärarekallet och till barnen.
I vördnad böja vi oss för dem, som gått
fore oss och stakat ut en sådan väg.
Hvad som skall bära vår folkskola, vår
lärarekär och vår förening fram genom tidens
växlingar från sekel till sekel, det är
framför allt den hemlighetsfulla kraften, som
ligger i att lefva för andra, kärlekens makt.
När vi på en dag sådan som denna
mönstra våra led, när vi låta våra
diskussioner, föredrag och lektioner passera revy,
då ställa sig fram för oss andra skaror, de
mångtusende barn, som nämts om och om
igen i våra förhandlingar. När jag nu
manar fram barnens bild, så gör jag det
därför, att de i vår förening spelat ungefär
samma roll som inom en ännu innerligare
förening, nämligen äktenskapet: de hafva
utgjort en sammanhållande och uppehållande
kraft.
Så länge skolföreningen vill lefva för
barnen, skall den ej dö, knappast åldras.
Efter föredraget följde ett sångnummer
»Ur Uppsala universitets jubelfestkantat» af
J. A. Josephson (med ord af V. Rydberg),
utfördt af en blandad kör, bestående af
lärare och lärarinnor under ledning af
läraren A. jR. Åkerlund. Solopartiet sjöngs
af hofrättsnotarien Erik Mellgren,
folkskolestyrelsens kassaförvaltare. Enligt
sakkunniges omdömen utfördes detta och äfven
följande sångnummer på ett i allo glänsande
sätt, vittnande om både god ledning och
förmåga samt om flitig och sorgfällig inöfning.
Professor O. E. Lindberg höll därefter
ett med spändt intresse åhördt föredrag om
»Några stora synpunkter uti folkbildningen».
Dessa synpunkter sammanfattade talaren
sålunda: Folkskolans uppgift i afseende på
folkbildningen bör hufvudsakligen utgöras
af sträfvanden l) att göra sina lärjungar så
skickliga som möjligt att såsom vuxna kunna
förskaffa sig bildning på bästa och säkraste
väg; 2) att så väl sig göra låter bereda dem
för inträde i det praktiska och borgerliga
lifvet och slutligen 3) att förbereda dem för
inträde i det sant mänskliga lifvet, d. v. s.
man skall söka bibringa deras karaktär den
bästa möjliga moraliska halt.
Nu följde utförandet af en annan
afdelning af förutnämda kantat, hvarefter
läraren O. O. Holmberg uppläste ett af honom
författadt festkväde med den ledande
tanken, att enighet ger styrka äfven vid
folkskolans ofta tunga odlingsmöda.
Åter bjödos åhörarne på en berömvärdt
utförd solo- och körsång, nämligen »I
rosengården» af V. Svedbom.
Många hälsningstelegram anlände under
festens timmar: från allmänna
folkskolestyrelsens ordförande, professor E. Carlson, från
centralstyrelsens för S. A. F. verkställande
utskott samt från enskilda medlemmar af
samma styrelse i landsorten, från flera af
stiftets kretsföreningar o. s. v.
Efter den egentliga högtidligheten i
festsalen samlades ett stort antal af föreningens
medlemmar jämte deras gäster i
»Parkserveringen» i samma byggnad. Ehuru
lokalen var något trång, bibehöll sig stämningen
glad och angenäm. En enkel supé jämte
läskedrycker serverades. Kortare anföranden
höllos: för skolföreningens stiftare af C. J.
Gardell, för de vid festen medverkande af
K. J. Rosén, för folkskolan och hennes
lärjungar af Joh:s Johansson, för de inbjudna
både när- och frånvarande af J. Emil
Björkman. Bland de inbjudna yttrade sig A.
Svensson för Hisingskretsen, F. Dalen och
Hulthén (Bollebygd och Nödinge). Jämte
det dessa tackade för gästvänligheten,
påpekade de behofvet af ett starkare samband
mellan kretsarna i Göteborgs stift med
Göte-borsskretsen såsom mellanlänk eller kärna.
Sist bland talarnes led uppträdde P.
Elander och uttalade å f estdel tågar nes vägnar
ett tack till föreningens styrelse för den
lyckade anordningen af kvartsekelfesten.
I sammanhang med redogörelsen för
Gö-borgskretsens 25-årsfest sistlidna lördag
meddela vi bilder af fyra lärare i rikets andra
stad, hvilka höra till dem, som kunna sägas
hafva varit mest verksamma inom
föreningen, dels såsom medverkande vid dess
grundande, dels såsom ordförande eller
sekreterare under en följd af år. Yi börja med
den äldste i laget
Joh:s Johansson,
som är ett göteborgsbarn och föddes den
17 april 1837. Efter tre års bevistande af
en lankasterskola blef han tidigt satt i
yrkesarbete. Hufvudsakligen genom själfstudier
förvärfvade han sig så pass insikter och
bildning, att han i januari 1863 erbjöds och
antog en lärarebefattning vid pastor Glasells
privatskola för döfstumma å Nya V arf vet.
Verkade där 23/4: år. Sökte och erhöll
inträde i tredje klass af Göteborgs seminarium
hösten 1865 och utexaminerades i juni 1866.
Blef emellertid redan vid början af
sistnämda år anställd som lärare i förberedande
afdelningen af Realgymnasium i Göteborg.
Anställd vid stadens folkskolor den l
oktober 1868. Innehar öfverlärarebefattning
sedan 1892. Ledamot af Haga församlings
kyrkoråd sedan 1883 samt af
kyrkofullmäktige en längre följd af år.
Johansson, hvilken som bekant är
mångårig ledamot af centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärareförening, har med
stort intresse deltagit i Göteborgsföreningens
verksamhet och namnes vanligen först bland
dem, som kunna angifvas som dess stiftare.
Har varit medlem af styrelsen under
ungefär hälften af de gångna åren och däraf elfva
år i egenskap af ordförande. Har tagit
initiativ till inrättande af lärarekårens bibliotek
samt dess s. k. sparkassa. (Se vidare Svensk
Läraretidning n:r 15 år 1897!)
K. G. Gunnesson
är född i Fjärås i norra Halland den 8
januari 1844. Han visade tidigt stor lust
för boklig id och gjorde goda framsteg i
församlingens jämförelsevis förträffliga
folkskola, som omhuldades af Jonas Kjellberg
i Göteborg, ägare af en stor egendom i
socknen. Församlingens pastor afrådde den
fattige ynglingen att beträda studiebanan.
Blef redan året efter sin konfirmation
antagen i anspråk såsom lärare i en mindre
skola uti en af socknens utkanter. Han
var så flitig i själfstudier, att han, ehuru
han icke vid Göteborgs seminarium kom in
i andra klass, dit han sökte, efter
genomgåendet af första klass, öfverhoppade den
andra. Med anledning af erbjuden plats i
Ö. Karup erhöll han särskild tillåtelse att
utexamineras den 8 dec. 1864. På förord
af kontraktsprosten och skolinspektören J.
A. Berg förordnades Gunnesson 1867 till
föreståndare vid den första af Hallands
landsting anordnade kursen för bildande af
småskollärarinnor.
Han anställdes som lärare i Göteborg
den 29 sept. 1869. Har varit förordnad
såsom tillsyningslärare under tvänne
treårsperioder. Tjänstgjort som extra lärare vid
slöjdföreningens skola. Gunneson har varit
skolföreningens ordförande två år (det första
och det tjugofemte). Hör till föreningens
stiftare och dess mest verksamma ledamöter,
synnerligen intresserad af uppfostringsfrågor.
Har lätt att uttrycka sig såväl muntligt
som med pennan, hvarpå han gifvit många
prof.
K. G. Vikander.
Vikander är född den 23 mars 1852 å
godset Stampen nära Karlshamn, där fadern
var rättare. Genomgick ambulatorisk
folkskola i Mörrums församling, tjänstgjorde
ofta som monitor samt ej mer än
sextonårig som vikarius. Hade
småskollärarebe-iattning vid 17 års ålder.
Genomgick Blekinge läns folkhögskola
1870-71, den af samma läns landsting
anordnade anstalten för bildande af lärare och
lärarinnor vid småskolan 1871 samt Lunds
seminarium 1871-74. Erhöll anställning i
Lomma nära Lund den l sept. 1874 samt
i Göteborg den 22 mars 1875.
Vikander, som är brorson till den under
seklets mellersta decennier såsom skolman
och utgifvare af »Skolvännen» nitiskt
verksamme läraren och klockaren G. O.
Vikander, har visat och visar ännu lifligt intresse
för allmännyttiga angelägenheter, särskildt
på skolans område. Han har varit
sekreterare i Göteborgskretsen 1884-85, vice
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
