Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 51. (938.) 20 december 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 51
SVENSK LÄRARETIDNING.
845
PESTALOZZI FRÖBEL-HTJSET i BERLIN.
plantera skogar i sanden* Noaks ark
kommer fram ur leksaksskåpet, och i skogarna
blir det muntert lif:, ekorrarna skutta, de
vilda djuren stå i klungor under träden, och
med konstförfaren hand låter Marie ett
snöfall af papperslappar falla öfver barn och
kvistar. Och detta midt i vårens tid!
L en annan vrå af salen syssla andra
barn med att af kottarna förfärdiga
hvarjehanda föremål.
Nå, hvad stoj! Det är nästa, något äldre
»grupp» barn, som i afdelningar sjungande
tåga ut i trädgården. Här får hvarje
afdelning en granplanta, som skall planteras
i en stor kruka; alla hjälpa till, och
snart har hvarje afdelning sitt lilla
granträd att pyssla om och vårda; huru följa
ej de mörka bakgårdarnas, de solfattiga
grändernas små barn växtens utveckling
i det solrika Pestalozzi-Fröbel-husets stora
trädgård, hvad fröjd för hvarje nytt skott!
Huru stolt är ej en och hvar af de
små, när »fosterbarnet» trifves väl och
blir vackert, så att det i sin kruka och
i raden af alla de andra kan bli en skön
prydnad i salen på julafton - årets
ljus-skimrande lyckodag!
Men ännu är det sommar. Led vid led
tåga Pestalozzi-Fröbel-husets barn, ledsagade
af sina unga lärarinnor, ut i naturen att
för första gången på nära håll skåda Guds
härliga skapelse. Den verkliga skogen ligger
visserligen för långt borta, men i Botaniska
trädgården finnes också ett stycke barrskog
med skogsluft och skogsdoft; riktiga ekorrar
hoppa här i grenarna; vintergröna, mossa
och murgrön betäcka marken.
Barnen stå stumma: så stora träd ha
de aldrig förr skådat, så mycket, mycket
större än plantorna i krukorna, ja, t. o. m.
än julgranen i fjor, som ändå räckte upp i
taket.
Barnen blicka med stora ögon upp på
de höga, raka stammarna, de lyssna till
suset, då vinden går genom kronorna, de
inandas den kryddade luften, deras kinder
bli röda, och ifrigt peka de upp mot
tallkottarna, som vaja och svänga däruppe.
O Tannenbaum, O Tannenbaum,
wie griin sind deine Blätter!*
Men barnen få under skoltimmarna också
lära sig förstå det härliga trädets natur och
art, dess lifsvillkor o. s. v. Det är ett
kärt skolämne för de små - huru står det
ej för dem i lefvande poesi och skönhet!
De ha ju själfva lefvat med det allt ifrån
sandhögen och ända ut i den stora
skogsparken.
Och i dag! Hvad stoj och glam och
julbelrop i decembermorgonens gryning!
Skogen är här! Skogen är i hela staden; det
är skog på hvarje torg, och hvarje gata
är en grönskande dalgång! Hvarje barn
har i handen en grankvist, som det fått
till härlig gåfva. Nu kommer julen!
i Pestalozzi-Fröbel-huset är hvarje kvist
välkommen, bakom väggarnas taflor förvaras
de till julsalens festliga utsmyckande; hvarje
morgon komma barnen med flera; skogsdoft
fyller alla rum, det är som en försmak af
julejis härlighet och fröjd.
Åtta dagar före julafton börjar dock det
egentliga julstöket. Det är storstök, det
vill jag lofva, och det behöfs nog, att alla
de ifriga små händerna hjälpa till. Intet
barn är så litet, att det ej har sin uppgift
att fylla. Se här: små späda fingrar skola
kläda dockorna fina, och dessas sängar och
vagnar skola ställas vackert i ordning;
docktvätten skall läggas in; och se här: med
duktiga tag skuras och poleras, blankas och
gnidas barnens egna skåp och frukostkärl;
här åter klippes det guldstjärnor och
klistras guldkedjor af papper för julträden; det
är glädje och brådska, röda kinder och
leende läppar, och innan man om aftonen
* Melodien jämte svensk text återfinnes i
Jultomten 1892.
skiljes åt, stå barnen i ring, och hundrade
späda röster ljuda i samfäld sång:
0 Weihnachtsmann, o Weihnachtsmann,
komm doch zu uns herein !
Wir bitten dich so länge schon,
wir Kinder groas und klein. - -
Men nu är hela huset, det ståtliga,
vackra Pestalozzi-Fröbelhuset julfejadt. Nu
är det dagen före julafton, och det
återstår endast att smycka alla salar och rum
till högtid. J
Stora korgar granris äro anskaffade, och
nu binda barnen kransar och slingor. De
vackraste skola pryda de stora porträtten
där uppe i matsalen, den milde kejsar
Fredriks och hans gemåls. De barn, som
i dag kransa kejsarens ädla bild, ha aldrig
sett honom själf; men ofta ha de hört
omtalas, huru han om julaftnarna kom hit för
att smeka och leka med de fattiga små
samt huru han gaf dem vackra gåfvor; och
alla hålla de den bilden kär.
När så till slut alla taflor äro kransade,
när vårens granplantor som käcka småträd
stå i sina krukor på borden och det är ljus
i alla stakar - åh, skratta ej ut de små
krokiga vaxljusen, stöpta som sluteffekt med
anledning af »månadsföremålet» bi, eller de
små klumpiga lerstakarna, »modellerade» af
ännu oöfvade barnafingrar! - när allt är
vackert i ordning, då taga barnen ett djupt
andetag.
1 morgon är det julafton!
Ändtligen l I dag är granträdets stora
dag! I hvarje sal i Pestalozzi-Fröbel-huset
står en stor lummig julgran, smyckad med
af småttingarna förfärdigade prydnader och
ljus. De af barnen som gåfvor åt
föräldrarna arbetade enkla sakerna ligga
ordnade på borden, och julklappar äfven åt de
små äro fördelade i alla salarna.
Nu är festens stund inne. Alla barnen
äro samlade; dörrarna slås upp, och under
orgelmusik tåga de in, led vid led, hvart
och ett med en grankvist i sin höjda hand;
i spetsen gå de minsta, två-åringarna. Det
i ljus skinande trädet fängslar allas blickar;
stilla, andlösa stå de, med den lilla kvisten
alltjämt sträckt uppåt - förvisso gästar
julens ängel i afton Pestalozzi-Fröbel-huset!
Orgeltonerna och sången tystna, och en
alla välkänd, klar röst talar om Kristus-
HENRIETTE SCHRADER.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
